J. M. G. Le Clézio, Hunger i Nobelklass

Jean-Marie Gustave Le Clézio. Foto: Jacques SassierNobelpristagaren J. M. G. Le Clézio är en mycket produktiv författare. Senaste romanen publicerades den andra oktober av Gallimard: Ritournelle de la faim (ungefär: ...

Av: Daniel Pedersen | 13 oktober, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Rum för konst

Runt om i Sverige står en mängd lokaler tomma av olika anledningar. En konststudent såg möjligheten och skapade Tomma rum, en grupp och ett projekt som under sommarmånaderna bistår ...

Av: Irina Lazarescu | 28 september, 2010
Konstens porträtt

Dansmusikens marknadsekonomi

Roland TB-303 (TB av transistor bass) är ett instrument som numera är legendariskt bland elektroniska musiker. TB-303 var tänkt att skapa basslingor till gitarrister som saknade basist. Det floppade och ...

Av: Robert Halvarsson | 16 januari, 2012
Essäer

Om flyktingar och alkoholism. Intervju med Jarek Szoda

Under den polska filmfestivalen har jag haft det stora nöjet att möta den polske regissören Jarek Szoda som tillsammans med Boleslaw Pawica har gjort ”Handlarz cudów”, på svenska ”Mirakelhandlaren”, som ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 08 november, 2011
Filmens porträtt

De biologiska föräldrarna. Mötet.



Ekan och solenJag hade ont överallt. Ont i kroppen av min utbrändhet. Det gjorde ondare än förut, det brände sår, i min hud. Jag kände en enorm hopplöshet, kunde inte fokusera på någonting annat än smärtan, som exploderade inom mig. Jag försökte meditera mig bort från min verklighet, bort från mitt helvete, genom att bara tänka mig någon annstans,

Då såg jag det framför mig. Det var en stark solnedgång. En oändlig sandstrand, jag lyssnade på vågorna, och plötsligt, låg jag där. Jag låg med benet uppdraget på ena sidan, och iklädd en vit heldräkt. Jag lät vågorna rulla emot mig, det var en söt hundvalp bredvid mig. Han lekte i sanden. Jag lyssnade på vågorna, det rullade mot stranden, och en mycket stark sol, tornade upp sig i bakgrunden. Plötsligt, framför den oändliga solen, i det glittrande vattnet, kom en äldre asiatisk man roende, han stod upp, i en gammal sliten träeka, och han rodde med bara en enda åra, långsamt framåt, mot solen. Han vände sig emot mig, och vinkade långsamt. Och jag tänkte; farfar.

Sedan ser jag en bild av mig själv, som ung, oskuldsfull flicka, yngre, fast ändå ärrad av mitt liv. Jag ligger på stranden och sover i en vit dräkt, jag ser fridfull ut och med ett inre lugn, jag inte känt på länge.

Bakom mig, utan att jag märker det, för jag sover ju, ser jag en flotte komma flytande. Och i den stunden, i det starka solljuset, ser jag min far, han står på flotten, också i en vit heldräkt, som en karatedräkt, och ler mot mig. Han är elegant, vacker, grånad och stilig och framförallt snäll, och han ler mot mig, utan att vika bort med blicken. Vinden rufsar om lite i hans hår, och han står fast, med händerna knutna bakom ryggen, och tittar på mig. Bredvid honom, till höger, står en rund, kort kvinna, med svart-grått hår i page, och röda läppar. Hon har en blå polotröja och en svart kjol. Det är min mor. Jag ser henne inte lika tydligt, men jag vet att hon är där. Hon ser trött ur, och sliten av livet, och mycket ledsen. Men hon ler mot mig, men kan inte hålla blicken lika tydligt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

StrandenDe står på flotten, bredvid varandra, dränkta i ljuset från solnedgången. De ser på mig, betraktar mig, när jag ligger på stranden. Jag fortsätter sova, men ändå är jag vaken, för jag ser allting, jättetydligt. Som att jag är vaken, men ändå sover, som att jag mediterar ännu, men ändå är levande, mitt i situationen.

Plötsligt är jag på flotten, vi tre är tillsammans på havet. Jag har mitt huvud vilat i min fars knä, och jag sover. Han stryker mig över håret, långsamt och stilla, med ömma rörelser. Det är som att han vill säga att allting kommer att bli bra, att allting kommer att ordna sig, och att jag kommer att bli fri från mina smärtor. Att det kommer försvinna. Det är som att han vill smeka bort alla mina smärtor, allting jag lidit, genomlevt, de senaste tio åren. Han ger mig stolthet och självförtroende, och jag känner mig stolt över att vara hans dotter.

Min mamma sitter till vänster om oss, hon har lagat mat och häller upp soppa i en skål till mig. Jag vet inte om jag äter något, men vi sitter där, vi tre tillsammans. Jag halvligger i min fars knä och flotten guppar för vinden.

Helt plötsligt är jag tillbaka på stranden, jag ligger på sidan, med benet uppdraget. Solen är stark från solnedgången, min farfar är längre bort i sin båt, och i hans siluett, ser jag att han nu fiskar, och solen sjunker allt längre och längre ner. Mina föräldrar står på flotten, bredvid varandra, och vinkar till mig. Min pappa ler, han ser stolt ut, min mor ser ledsen ut, jag kan inte urskilja ett leende från henne nu, men hon vinkar. Och flotten guppar upp och ner. På något sätt förstår jag att de skall ge sig av. Och paniken växer inom mig, det gör ont i hela mitt bröst.

Havet och solenLämna mig inte! Jag skriker rakt ut, i tomma inte, i mitt eget rum, och helt plötsligt är jag tillbaka i mitt rum, i min egen säng, men ändå där på stranden. Jag skriker åt dem, mina tårar rinner nerför mina kinder. Snälla, lämna mig inte!! Lämna mig inte här! Jag vill inte leva utan er, ni får inte lämna mig!

Men de står bara kvar på flotten, och min far ler, och vinkar, sedan blir han allvarlig, och sedan försvinner de ifrån mig. Kvar finns bara det silverdränkta havet. Min farfar är försvunnen, och långsamt blir det kallare.

Jag lyckas på något sätt somna. För jag är fortfarande lugn. Men jag är ledsen när jag somnar, och förvirrad, rädd och chockad. Men jag somnar, sover djupt, ända till morgonen.

När jag vaknar, och drar upp mina persienner, lyser solen starkt, starkt utanför. Vi har inte haft sol på flera flera dagar, och den lyser, starkt, lågt, precis som på stranden. Och jag ler. För jag vet att de finns kvar. Att de inte lämnat mig. Att de vakar över mig.

 

Linda Marie Jum Soon Johansson

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
L'amour fou av Hebriana Alainentalo

Den konstnärliga identiteten

Konsten är ett mångfacetterat forum av uttryck där konstnärer exponerar sina identiteter dels genom att överföra sina projiceringar och intentioner i konstverket till exempel i bilden, skulpturen eller installationen, dels ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 12 maj, 2015

Benjamin 22

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 14 januari, 2012

Funderingar kring teodicéproblemet

Teodicéproblemet, det vill säga frågan om hur förekomsten av en allsmäktig och god Gud kan vara förenlig med ondskan i världen har i alla tider plågat troende, som har svårt ...

Av: Bertil Falk | Essäer om religionen | 27 november, 2012

Färdigbokad och sommarfin Where the action is, Göteborg, 28 juni 2011

Sitter och lyssnar på den avancerade funktionen Where the action is-lista på Spotify. Tankarna flyger iväg till en tid när jag stod vid en liten bänk i skivaffären i min ...

Av: Lena Lidén | Kulturreportage | 08 juli, 2011

Erotiskkrönika 03 Tantra

heller icke är en mer den lövknekts som vissnat annat för annat, eller sprungit dolt bort i ovädret ej blekt om, kvar tillför dina kinders hindrade kyss, väderhärdad med tiden ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 05 augusti, 2010

Anne Edelstam när hon inte är sjuk

En släng av influensa

Resan började precis som önskat. Jag hade tio dagar på mig att enbart rå om mig själv, göra det jobb jag utsett att hinna med, träffa familj och vänner på ...

Av: Anne Edelstam | Gästkrönikör | 02 mars, 2015

Är du konstnär så har du inget val. Om Klas Östergren

Var ska man börja? Klas Östergrens författarskap är stort och vittförgrenat från debuten som tjugoåring med "Attila" till den mörka mytberättelsen "Orkanpartyt" om en faders gränslösa kärlek till sin mördade ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 21 september, 2010

Seamus Heaney 1939-2013

Irländarna är ett läsande folk som vet att uppskatta sina författare. Man kan möta fyra av dem på konstverk i mer än dubbel storlek i en bokhandel i centrala Dublin ...

Av: Ivo Holmqvist | Övriga porträtt | 31 augusti, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.