Familjen Facebook – framsidan och baksidan

Det fanns något som hette Facebook, berättade man. Det var ett slags mötesplats på Internet. Jag som författare borde gå med, sa man. Knyta kontakter, nå ut, hålla mig a ...

Av: Stefan Whilde | 31 augusti, 2013
Stefan Whilde

Fragoline. Foto Anne Edelstam

Bo Bjelvehammar. Dikter och minnen

En liten bit av Bo Bjelvehammars poetiska universum.

Av: Bo Bjelvehammar | 09 november, 2015
Utopiska geografier

Peter "Sleazy" Cristopherson, 1955-2010

Peter "Sleazy" Christopherson var en legend i många olika undergroundmiljöer. Inte bara tack vare deltagandet i välrespekterade projekt som COUM Transmissions, Industrial Records, Throbbing Gristle, Psychic TV och Coil, utan ...

Av: Carl Abrahamsson | 26 november, 2010
Musikens porträtt

Matematik och maoism

Det sägs att man inte skall döma en bok efter dess omslag. Den bok det här handlar om är helt vit; på skyddsomslaget står endast titeln i svart med författarens ...

Av: Niklas Anderberg | 07 februari, 2012
Agora - filosofiska essäer

Folkhögskola och sprängkraften



olands_folkhogskola_2Folkhögskolan
och sprängkraften

Det stora alvaret. Så kallas den trädlösa kalkstensplatå som utgör ungefär en fjärdedel av Ölands totala yta. Två kilometer därifrån ligger Ölands folkhögskola, en av Sveriges mötesplatser för ung nyskapande kultur.

Den öländska sommaren är känd för sitt kulturliv - till Öland vallfärdar konstnärer och författare från hela landet under sommarmånaderna, men på vintern är ön betydligt ensligare och folktommare. Även på våren och sommaren förundras människor över att något kan växa på alvaret. Men ändå blommar orkidéerna där i maj, många av dem unika i sitt slag. Vad är det som ger dem kraft att tränga upp ur den stäpplika marken?

Kanske är det samma mekanismer som styr det kulturella engagemanget på folkhögskolan. På Ölands folkhögskola och på liknande skolor runt om i landet samlas grupper av människor som kanske är morgondagens ledande kulturutövare, unga människor som drömmer om en framtid som författare, konstnärer, designers eller skådespelare. Kultursverige har blivit hårdare, snabbare och mer konkurrensutsatt, och ställer kanske högre krav på sina utövare än någonsin tidigare. Det är svårt för debutanterna att slå sig in på arenan, och ibland svårt att hitta stöd hos de redan etablerade. Men genom folkhögskolans kulturkurser öppnas vägar till att tränga upp ur marken; den hårda, ogästvänliga. Kulturkurserna riktar sig både till dem som är mitt uppe i en kulturell karriär, och de som håller på att ta de första stegen och pröva sig fram. Här blir kultur lek på samma gång som dödligt allvar, med fokus på det egna skapandet på samma gång som på mötet med andra människor.

 avslutningoland
 Avslutning på folkhögskolan.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Folkhögskolorna byggdes en gång för att den vuxna outbildade befolkningen skulle ges möjlighet till utbildning, och är en del av det svenska folkbildningssystemet. Folkhögskolan är en unik nordisk skolform, men folkhögskolorna i de olika nordiska länderna skiljer sig sinsemellan mycket åt. Idén om utbildning för de outbildade lever kvar i form av kärnkurser där eleverna läser ämnen som ger gymnasiekompetens. Men folkhögskolan har allt mer utvecklats till ett kulturellt forum, och skrivar- konst- och musikkurserna blir allt fler. Av många kulturanalytiker och kritiker ses den här expansionen som något negativt. Det talas om en likriktning av kulturen, att skolorna stöper nya författare och konstnärer i samma form, och att den unga radikala kulturen kommer att dö ut i takt med att fler debutanter söker sig till olika skolor. Det finns kritiker som sågar en debutroman på grund av att författaren har gått en skrivarkurs - som om kursen gör författaren, och inte författarna kursen. Dessa kritiker har sällan själva deltagit i en kurs - i annat fall hade de känt till att det i den här typen av utbildningar alltid är samtalet som står i fokus. Till viss del samtalet mellan handledare och elev, men i större utsträckning dialogen mellan eleverna. Som kursdeltagare handlar det om att låta andra kritiskt granska det man själv har skrivit, målat eller format. Det handlar om ett utbyte, inte om något rättesnöre. Ett forum där människor brinner för samma sak och ges möjlighet att ta del av varandras konst skapar mångfald, knappast likriktning.

Genom historien har litteratur och konst gått från att konsumeras enbart av de högutbildade, till att bli en del av vardagen för de flesta människor. Idag handlar debatten i större utsträckning om det konstnärliga skapandet än om konsumtionen av kultur. Ska kultur skapas av en liten grupp intellektuella eller av den stora massan? Det är snarare här det går att se en problematik med folkhögskolornas allt tydligare inriktning mot olika konstarter. Finns det kulturutövare nog att fylla platserna på kurserna, eller skapas det helt enkelt ett överflöd av möjliga kulturella utbildningar? När varje skola måste fylla sina platser uppstår förstås en risk för försämrad kvalitet på utbildningarna, och elever som enligt definitionen inte har tillräckligt med kunskap för att gå en viss kurs samsas plötsligt med elever som befinner sig på en mycket högre nivå. Det här är en problematik som i första hand kan ideologiseras, eftersom den handlar om synen på vem som äger språket, bilderna och de teatrala uttrycken - eller om konstnärliga uttrycksformer över huvudtaget kan ägas. Det är en svår balansgång. De flesta folkhögskolor har olika typer av intagningsprov till sina kulturutbildningar, men försöker ändå behålla folkbildningens grundsyn; att skolan ska vara öppen för alla.

Genom att sträva efter att kulturkursen ska vara en arena för nya radikala uttryck, där man kan se lärarna som handledare och de övriga kursdeltagarna som resurser istället för presumtiva konkurrenter, och genom att varje elev uppmuntras till att leva ut sin originalitet, kan man få bukt med de problemen. Det handlar om att fokusera på skapandet här och nu - oavsett om man ser ett år på folkhögskola som en språngbräda vidare eller som en chans att stanna upp och fundera på vad man verkligen vill medan man ägnar sig åt något man tycker är roligt. Vad spelar förlagsbranschen eller marknaden för konst och design för roll just i det här ögonblicket?

Här lär man sig att tro på sig själv och sin egen förmåga. Att utvecklas i sig själv och tillsammans med andra. Att ta både beröm och kritik. Att skratta eller bli heligt förbannad. Det kulturella samtalet upphör aldrig. Många folkhögskolelever bor också på skolan; äter, sover och har ledig tid tillsammans.

Som på Öland. Taken på husen där ungefär hundra av skolans cirka tvåhundra elever bor inackorderade är snötäckta, och det går att följa fotspåren till byggnaderna där de olika kurserna håller till; Konstkursernas annex, Skrivarskolans Gula villan eller matsalen där alla äter tillsammans. I trappan ner till matsalen hänger anslag och affischer om kommande evenemang; möte i festkommittén, modellmålning på onsdag kväll, akrobatik på torsdag. Det är alltid något som är på gång.

Den nya generationen kulturutövare håller på att skaffa sig erfarenheter där konst inte nödvändigtvis måste skapas ensam på kammaren, utan i samarbete med andra människor. Oavsett vad som var lättare eller svårare förr eller hur smala sprickorna i marken är på det stora allvaret, tränger de sällsynta orkidéerna upp mot ljuset och skapar en ny bild av vad det innebär att växa. De slår ut varje år - och kanske sker det snabbare och med större kraft än någon anat från början.

Elin Bengtsson

Ur arkivet

view_module reorder

Oändlig hemlängtan. Hommage till Miles Davis

Allt vänder åter kometerna, ormbunksskogarna, djuret, tystnaden sagan med sin färgskimrande berättare på tidiga torg i Tibet under apbrödsträden i Afrika eller långt inne i de indianska regnskogarna Också de törstande älskande vänder åter - Orfeus´sånger, Kurosawas ...

Av: Vagn Lundbye | Utopiska geografier | 11 Maj, 2009

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 13

Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Stefan Whilde | 03 juli, 2017

Veckan från hyllan. Vecka 4-2013

Egentligen skulle denna krönika handla om tåg. Tåg som inte går, och om de går  är det inte meningen att de ska gå, i synnerhet som det blir helt fel ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 19 januari, 2013

Karin Engs erotisk krönika IV. Hemlighet

Att stå i vatten upp till midjan. Ett sel, ett stilla vatten. Där bortom, en aning. Bortom kröken. Andas ljudlöst, häftigt. Bruset. En flodfåra om våren. Över alla bräddar. Sköljer ...

Av: Karin Eng | Gästkrönikör | 17 Maj, 2012

Inte ett Komma kvar. Betraktelse över en tidskrifts död

Tidskriften Komma har gått i graven. Redaktören Peo Rask har meddelat att tidskriften på grund av förminskat stöd från ansvarig nämnd inte kan drivas längre. En händelse som passerat egendomligt ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 18 mars, 2011

Per-Eric Söder.Foto: Ingela Bohm

”Han bär alltid en massaker nedstucken innanför bältet”

Tidningen Kulturens Benny Holmberg försjunker i Per-Eric Söders nya diktsvit, som han anser är en rubin av karat, en känslostubin i kvadrat.

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 15 april, 2015

Pär Thörns performance om Röda armé-fraktionen

I mars för 30 år sedan gick Ebba Grön ut i polisradion. Samma tid skakades dåvarande Västtyskland av Röda Armé-fraktionens (RAF) våldshandlingar och extrema politiska åsikter. Performancekonstnären Pär Thörn bygger stora delar ...

Av: Niels Hebert | Konstens porträtt | 26 september, 2008

Tomas Tranströmer: ”att skriva är att gå in i själva verkligheten”

Nobelpriset i litteratur äger en inneboende motsättning då idén att utse en författare som den 'mest värderade' strider mot all form av konstnärligt och beprövat skapande och dess inneboende idé ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 09 oktober, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.