Franz Werfel, fotograferad av Carl van Vechten, 1940. (Wikipedia)

Franz Werfels Die vierzig Tage des Musa Dagh.

Franz Werfels roman om folkmordet på armenierna och om hur en spillra av dem räddades undan tack vare ett franskt fartyg kom ut sent i november 1933, trots att hans ...

Av: Ivo Holmqvist | 28 Maj, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Salix caprea Kilmarock Foto Beng B CCBYSA3.0

Sälgen

Sälgen, salix caprea, är inte bara ett av våra vanligaste trädslag utan också helt avgörande för livet på våra breddgrader. En nästan osannolikt stor mängd olika livsformer är knutna till ...

Av: Johannes Söderqvist | 30 januari, 2017
Kulturreportage

Borgeby - ett tusenårigt drama

Strax norr om Lund, strategiskt beläget nere vid Lödde å ligger Borgeby slott, en inte så ofta uppmärksammad men inte desto mindre viktig plats i den skånska kulturhistorien. I över ...

Av: Sofie Nikolajsen Bjarup | 02 oktober, 2011
Kulturreportage

”Monism” – en tredje utväg

Inför en aktualisering av Viktor Rydbergs Bibelns lära om Kristus fick jag från professor Birthe Sjöberg mig till livs följande citat från Rydbergs Medeltidens magi från 1865: ”Vår tid är en ...

Av: Erland Lagerroth | 16 juli, 2012
Agora - filosofiska essäer

Allmänna reportage

Gud är ett mänskligt tillstånd

I Uttarkhand, en bergig indisk delstat vid Himalayas fot, finns en liten stad nära Hardiwar vid Ganges: Kankhal. Jag har aldrig varit där och kommer troligen aldrig dit. Ändå har jag upplevt det som att Indiens hjärta finns där.

De biologiska föräldrarna. Mötet.

Ekan och solenJag hade ont överallt. Ont i kroppen av min utbrändhet. Det gjorde ondare än förut, det brände sår, i min hud. Jag kände en enorm hopplöshet, kunde inte fokusera på någonting annat än smärtan, som exploderade inom mig. Jag försökte meditera mig bort från min verklighet, bort från mitt helvete, genom att bara tänka mig någon annstans,

Då såg jag det framför mig. Det var en stark solnedgång. En oändlig sandstrand, jag lyssnade på vågorna, och plötsligt, låg jag där. Jag låg med benet uppdraget på ena sidan, och iklädd en vit heldräkt. Jag lät vågorna rulla emot mig, det var en söt hundvalp bredvid mig. Han lekte i sanden. Jag lyssnade på vågorna, det rullade mot stranden, och en mycket stark sol, tornade upp sig i bakgrunden. Plötsligt, framför den oändliga solen, i det glittrande vattnet, kom en äldre asiatisk man roende, han stod upp, i en gammal sliten träeka, och han rodde med bara en enda åra, långsamt framåt, mot solen. Han vände sig emot mig, och vinkade långsamt. Och jag tänkte; farfar.

Ett nytt hål i röven

Utställningen Vidkärrs barnhem. Foto PH Bartoldsson Jag går runt på utställningarna ”Hitta hem” och ”Vidkärrs barnhem” på Göteborgs stadsmuseum, när det futtiga i utställningarna övermannar mig. ”Vad är det för människor? Vad är det för människor som tror att det här räcker?” I samma stund som jag ställer mig frågan, kommer svaret för mig. ”Samma som det alltid har varit.”

Det var så vi hamnade här. Man lät det helt otillräckliga vara gott nog. Ständigt denna liknöjda otillräcklighet. I alla skeden; otillräcklighetsfundamentalism. Utställningen ”Hitta hem” hade utan vidare rymts i mitt kök. Utan vidare. Utställningen ”Vidkärrs barnhem” i mitt vardagsrum. Utan vidare. Så ser en nationell upprättelse ut. Det bidde en tumme.

Gudrun Sjödéns 40 inspirerande år

 I utställningslokalerna har man byggt upp en växthusinspirerad miljö fylld med musik och akvareller målade av textildesignern Gudrun Sjödén. Foto: Linnéa JohanssonÅr 1976 öppnade Gudrun Sjödén sin första butik i Stockholm. År 2016 firar företaget 40 år. Kulturföreningen Kulturen i Lund har påbörjat firandet med utställningen Gudrun Sjödén – 40 år av inspiration.

Gudrun Sjödéns textilier andas personlighet och liv. Ordet medioker tycks inte finnas i företagets vokabulär, för kläderna är konsekvent färgstarka och stormönstrade. Affärsidén bygger helt enkelt på att plaggen och textilierna ska vara funktionella, uttrycksfulla samt passa alla – oavsett kroppsform och ålder. Sjödén menar att hon skapar kläder som hon själv trivs i – ett ledord som ju faktiskt aldrig kan slå fel.

För att ta sig från entrén till Kulturens utställningslokaler kan du gå genom en liten trädgård. Mjukt gräs, några rader med odlingar och solstolar klädda med Gudrun Sjödéns tyger pryder trädgården. När Tidningen Kulturens utsända besöker utställningen är det högsommar och solen står högt på himlen. Utanför dörren till utställningen hänger Sjödéns egna tyger uppsträckta. Själva utställningen är uppdelad i två delar – ett rum för Inspiration och ett för Produktion. Den ljusa Inspirationslokalen har inretts med ett växthus och trädgårdsmöbler. På möblerna ligger akvareller målade av textildesignern själv, och papperslappar som omber besökarna att inte röra vid målningarna. Det får de små akvarellerna att kännas dyrbara, trots att de ser ut att vara spontana kladdpapper.

Mäktiga män föredrar lantlig mat!

Gastronomisk kalender 2014Winston Churchill är bland annat känd som den premiärminister som ledde Storbritannien till seger i andra världskriget. Han är också känd som författare, som Nobelpristagare i litteratur, som konstnär, som stor katt- och hundvän (att vara katt eller hund på Churchills Chartwell innebar att leva livets glada dagar!) och som förespråkare för god champagne och god mat. God mat var vad Churchill mest av allt saknade när han bodde på 10 Downing Street. Här skulle vinnas ett krig, med blod, svett och tårar, och Churchill försmäktade utan sin älskade, lantliga mat! Visst fanns det redan en stab på 10 Downing Street. Men den lagade snobbig mat, stadsmat, överdrivna, konstlade mixade smaker … Ni känner igen en del av dagens kocktrender här: ingenting är så komplicerat att det inte går att komplicera ytterligare. Men man kan inte leda ett land till seger på tom mage. (Eller på knorrande mage som inte gillar den konstiga maten). Churchill gjorde slag i saken och skickade efter en dam från landet som han visste lagade god, rustik, lantlig mat. Kokerskan kom, lagade mat, vann Churchills hjärta (och mage) och blev hatad av hela staben på 10 Downing Street. Hon var ju Churchills favorit! Gissa om de, med sin snobbiga stadsmat, var avundsjuka!

Churchill räddade livet på sina anställda

En kväll under andra världskriget fick Churchill en ingivelse! Han ville inte vänta på efterrätten, han beordrade alla ner i skyddsrummet. Inklusive kokerskan, som inte gärna lämnade sin efterrätt. Två minuter efter Churchill beordrat alla i säkerhet träffades 10 Downing Street av en tysk bomb. Efterrätten var borta och mycket av 10 Downing Street med den. Churchill hade med sin ingivelse räddat hela personalens liv! Inklusive den lantliga kokerskan. Som inte var det minsta tacksam, hennes enda kommentar var: “Min sufflé!” En sann kokkonstnär vet att rangordna katastrofer så att det viktiga kommer först. Och den största katastrof som finns är en matkatastrof.

Samernas nationaldag firas den 6. februari 2014

den samiska flagganBättre det magra i handen, än det feta i skogen.”/ Gammalt samiskt ordspråk

Samerna, som är ett folk utan land, lever i de fyra länderna Norge, Sverige, Finland och Ryssland.

Sameland omfattar ca.160 000 km² och sträcker sig från landskapet Dalarna i Sverige och mellersta Norge över norra Sodankylä kommun i Finland till Kolahalvön i Ryssland.

Sameland och Lappland är inte samma sak vilket är en vanlig missuppfattning!

Sameland har cirka 80.000 invånare av vilka ungefär 50.000-65.000 bor i Norge, 20.000 i Sverige, 8.000 i Finland och 2.000 i Ryssland.

Samerna lever under mycket olika förhållanden i de fyra länderna. I Sverige är Sameland indelat i samebyar och endast samer tillåts hålla och äga renar. I Norge är samernas liv organiserat på liknande sätt. I Finland kan vem som helst få sköta renar. Rysslands samer tillhör ett av 44 urfolk och lever i en mycket svår social situation. Numera är inte alla samer renskötare utan de utövar de olika yrken som förkommer i ett modernt samhälle.

Samernas ursprung

Den första bok som gavs ut av en samisk författare var Johan Turis En bok om samernas liv (Muitalus sámiid birra). Boken är en berättelse om de renskötande samernas liv i början på 1900-talet. Den är illustrerad med teckningar som Turi själv har gjort. Turis kommentar till den tidens ständiga fråga om samernas härkomst var enkel men glasklar:

Man har inte hört att lapparna skulle ha kommit hit någonstädes ifrån. Lappen har varit en urgammal invånare överallt här i Lappland. Då lappen fordom bodde här vid havskusten fanns det inte en enda annan inbyggare vid havskusten: Då var det lapparna gott att vara. Lapparna visste inte av att det fanns andra människor än de själva.

Turismens historia och nutid

En iögonfallande paradox är att den moderna turismen, som är tänkt att erbjuda spirituell flykt och själslig klimatförändring, snarare bidrar till att den moderna människan hänger sig åt rekreation på miljöns bekostnad, påpekar artikelförfattaren. Foto Philippe Noret - AirTeamimagesDet förefaller som en iögonfallande paradox att den moderna turismen, som i grund och botten är tänkt att erbjuda en både spirituell flykt och själslig klimatförändring, i allt högre grad bidrar till att förändra jordens klimat till ett varmare, mer instabilt sådant, och därigenom frambringar en kontext inom vilken den moderna människan hänger sig åt rekreation på miljöns bekostnad. Men fundamentalt är turismens popularitet och utbredning ytterst förståelig och logisk; nyfikenheten och viljan att begripa, uppleva och erfara världen i en omfattning som inte är reducerad till hemstadens eller hembyns monotona vardagligheter existerar i varje människa, och är att betrakta som åtminstone delvis evolutionär.

Bevisen pekar på att turism existerade, tidigast dokumenterat, redan i det antika Egypten så långt tillbaka i tiden som 1500 före Kristus. Det var förstås i och med människans tämjning av naturen och övergången från primitiv jägar-samlarsamhälle till civiliserat (i alla fall delvis) jordbrukssamhälle som turism möjliggjordes; jordbruket erbjöd en större matproduktion som i kontrast till de föregångna erorna, där letandet efter föda upptog majoriteten av människors tid, gav människor chansen att i och med säkerställandet av sitt matbehov istället lägga ned mer tid på att utveckla kultur och kunskap. I antikens Egypten var det till exempel pyramiderna som lockade besökare som kom från mer avlägsna delar av landet eller rentav från omkringliggande riken. Under Romarriket cementerades turismens position som en konsekvens av romarnas utbygge av omfattande, fungerande vägnätverk.

En muslimsk begravning i Malmö

I anslutning till Östra kyrkogården finns ett område med muslimska gravplatserInnan jag sätter mig på stadsbussen till Rosengård läser jag i dagens Sydsvenskan en krönika om hemlösa och hur vi ser på dem medan de fortfarande är i livet. Texten är skriven med tanke på Asim – eller Marko som han brukade kallas. Han begravs idag. Och det är dit jag ska åka. Till Malmös moské.

Samtidigt som jag tittar ut genom de immiga bussfönstren samlar jag minnena kring Marko. Varje dag, på väg hem från jobbet, såg jag honom. Alltid någonstans vid Folkets Park, kring utgången till den stora Coop-butiken. Där stod han ofta och sjöng. Det var alltid sånger från Jugoslavien – hemlandet som inte längre finns. Marko hade en gudabenådad röst.

Jag tog mig inte tid att lära känna honom särskilt väl. Jag lyssnade mest till hans sång. Stannade till på väg in i butiken och insöp de lite sorgliga, sirliga slingorna från hans bortskrapade hemland. Det var inte var förrän han försvann ur mitt liv – inte förrän jag fick veta att Marko blivit brutalt mördad, som jag insåg att utan honom skulle min vardag inte bli sig riktigt lik.

-Tycker du om Bijelo Dugme, frågade jag en dag när jag passerade.

Ur arkivet

view_module reorder

På spaning efter den oskuld som flytt

I vissa frågor tenderar vi att gå från oklarhet till oklarhet. Och när det onda pågått tillräckligt länge har vi förlorat all förmåga till äkthet i vare sig känsla eller ...

Av: Oliver Parland | Essäer | 28 november, 2010

Ikon

En krönika av fotografen och författaren Tarja Salmi-Jacobson

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Gästkrönikör | 25 februari, 2017

Clara Peeters - A still life with carp in a ceramic colander

Några tankar om pekböcker

Pekböcker riktar sig i övervägande del till barn. Små barn. De innehåller enkla bilder på exempelvis husdjur, så som katter och hundar, och så andra djur, så som kor och ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 31 december, 2015

Munch och Strindberg i Berlin

I fjol var det August Strindberg, nu pockar Edvard Munch på uppmärksamhet. Den enes död den andres födelse. I Sverige är Thielska galleriet först ut med en utställning: ”Munch! – ...

Av: Kurt Bäckström | Essäer | 22 februari, 2013

Mathias Jansson. 3 Dikter

Mathias Jansson är poet och konstkritiker. Han har tidigare blivit publicerad i svenska och engelskspråkiga tidskrifter och antologier. som Presens, Populär Poesi, Maintenant 8: A Journal of Contemporary Dada och ...

Av: Mathias Jansson | Utopiska geografier | 04 augusti, 2014

Stefan Whilde

En 50-årings anteckningar (Del 3 av 4)

Världen larmar och står i, men jag – jag vill bara sitta under min korkek och lukta på blommorna. Eller som Långben så sakligt konstaterar i serietidningen Kalle Anka & ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 mars, 2017

Ingen rädder för vargen här…

”Who´s afraid of Virginia Woolf”, Mike Nichols filmatisering av Edward Albees pjäs som nyss visades på TV 2 är väl mest känd för att Elizabeth Taylor som Martha och Richard ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om film | 16 september, 2017

Dags att omdefiniera Hilma af Klint

En retrospektiv utställning säger lika mycket om sin samtid som en nyproducerad. Urval är allt, och varje ny vernissage blir en politisk kommentar, om det så bara – vilket ofta ...

Av: Ida Thunström | Essäer om konst | 17 Maj, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.