Lindellhallen. Lage Lindell. Formspråk.

Inom arkitektur talar man om en stereotom känsla som åsyftar volymen, en distanslöshet, en öppenhet. Den må vara subjektiv, alla tolkar vi rum olika, men den är också bestämmande för det ...

Av: Allan Persson | 01 februari, 2012
Essäer om konst

Ulf Johan Härd, ur Samlade tankar från en hyfsad småstad

Ulf Johan Härd – Att skriva är för mig ett sätt att måla med ord. Jag växlar mellan måleriet och skrivandet. Mitt skrivande liksom mitt måleri baseras på en inre ...

Av: Ulf Johan Härd | 04 februari, 2013
Utopiska geografier

Som en spark i arslet på varenda kotte!

  Vad är det som får folk att betala hundratals kronor, ibland mer, för en bit plast från band som knappt kan spela, än mindre sjunga, och som i låtskrivandet praktiskt ...

Av: Peter Sjöblom | 17 april, 2013
Essäer om musik

På väg mot musiken. Del II. Vår akustiska natur

Det bibliska uttrycket ”i begynnelsen var ordet” är inte en produkt av ”civilisationen” utan är ett av de mest arkaiska begreppen i mänsklighetens historia. Det finns urbefolkningar i bland annat ...

Av: Guido Zeccola | 04 december, 2012
Essäer om musik

Transcendentala varelse!



Det regnar. Snön smälter helt om det fortsätter så.
Jag längtar och saknar dig. 


 

I minnet återvänder jag till tiden vi tillbringade tillsammans, efter din första resa till USA, här i Stockholm. Detta minne är ett tydligt avgränsat efteråt. Det är din frånvaro som gör minnet synligt för mig. Men likadant är mest en sena sommar eftermiddag. Vi var vid stranden tillsammans med andra personer här i Stockholm.

Jag minns på att, helt plötsligt och utan någon anledning, blev jag lycklig. Jag menar att jag hittade lyckan där, i den där stunden och plats. Där fanns du, och barnen, värme, havet...jag började, mycket ensamt, att sjunga. Jag ville vara ensam och samtidigt alla ni som var där var nödvändiga för min glädje, ni störde mig inte, jag ville bara, för en lite stund, vara ensam med mig själv och leka vid vattnet och sjunga min sång. Sällan har jag varit lyckligare. Plötsligt var allting lugnt, nära mig, omkring mig, inom mig, utan våld...Det var som att andas.

Betraktade som metaforer har resan och kärleken ett drag gemensamt: en föreställning om en slutgiltigt förlösandetranscendens . Vi reser i tron att vi kan förlösas ur våra sociala betingelser, liksom vi älskar i tron på att vi genom mötet med den andre/andra kan förlösas ur oss själva. Föreställningen om det slutgiltiga överskridandet, transcendensen, är givetvis en produkt av "fallet" (dess dialektiska motsats: älskar vi är det alltid i någon mening för att få upprättelse), men ur denna ursprungliga kristna kontext har transcendenstanken översatts och skrivits in också i de mest vardagliga zonerna av våra liv.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I dag vidmakthålls den av kommersiella krafter som strävar efter att få oss att tro att vår egen otillräcklighet är på en gång konstitutiv och möjlig att överskrida: ett falskt diktat som ser till att göra såväl dygd som frälsningslära av vårt konsumistiska beteende. (Paradoxalt nog lär vi oss härigenom att också människor kan konsumeras).

Men den som verkligen älskat vet att ingen människa kan förlösa en annan ur sig själv. Äger kärleken kraft rör det sig knappast om en förlösande kraft. Det enda berättigande transcendenstanken har ett väldigt ytligt sådant. Genom att tro på kärlekens förlösande förmåga tror vi också att vi kan räddas ur den förskrivning av innebörder som i relationen hela tiden tvingar oss att spela rollen av den andre. Om vi tror att rollspelet kan överskridas har vi också försäkrat oss om att vår vilja till kunskap och insikt om den vi älskar aldrig behöver förvandlas till behov och ägande. Men som vi sett är transcendenstanken en del av den form som kärleksrelationen av nödvändighet måste anta. Utan transcendens ges förhållandet över huvud taget inget förlopp, ingen riktning; det låter sig inte ens bestämmas som en signal i händelsen

Gilda Melodia

Ur arkivet

view_module reorder

Fackföreningsrörelsens renässans och kollektiv kapitalbildning

Under 2008 upplevde Sverige och världen en omfattande ekonomisk regression. Den ekonomiska krisens förlopp är synnerligen snabbt och hindras inte av några landsgränser. I de flesta länder ställer finansmarknaden och ...

Av: Patrik Wikström | Gästkrönikör | 25 februari, 2009

Oravsky gjorde det med Dubcek

Jag började skriva i samarbete med andra kreativa författare eftersom min svenska inte var god nog. Det var på den arkaiska tiden när redaktionerna brydde sig om petitesserna som grammatik ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 30 juni, 2016

Bild Hebriana Alainentalo

Trollkarlen

Dikt av Percival i pingstens tid

Av: Percival | Utopiska geografier | 12 maj, 2016

Hayati Kafe. Foto: Martin Adolfsson (detalj)

Stockholm Jazzfestival 2015: Hayati Kafe hyllar Frank Sinatra och Putte Wickman

Ett samtal med sångaren Hayati Kafe om turktoppen, svensktoppen, storbandsjazz, Frank Sinatra, den amerikanska sångboken och språket ladino.

Av: Leif Carlsson | Musikens porträtt | 07 oktober, 2015

Stefan Whilde. Foto: Jane Hansson

Det ska vara gott att leva, annars kan det kvitta

Vi tog tåget från sönderbyggda staden Malmö till hamnbyn Ystad för att leka, frossa och vila. Resan kan vi förstås utan och innan sedan länge eftersom vi har en sommarstuga ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 juli, 2016

Omöjliga Intervjuer- Tidsvargens skelettmusik Johan von Fritz antar Aleister Crowley, en del…

  De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Johann von Fritz | Kulturreportage | 07 mars, 2013

Fåfängans pris: kejsar Valens och de hungriga germanska ulvarna

I juni 2013 utkommer på Arktos förlag Lars Holger Holm och Kenneth Maximilian Geneser med en bok kort och gott kallad Gotisk. Det rör sig om en uppföljare till deras ...

Av: Lars Holger Holm | Essäer | 20 maj, 2013

Mysteriet med de två Franciskusmålningarna

Spelar det egentligen någon roll om det är en framstående konstnär som har målat en tavla eller om någon annan gjort det, om kopian är så väl utförd att man ...

Av: Birgitta Milits | Kulturreportage | 02 februari, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts