Sånglösa. Spelar på mer än bara känslor

En gråtande flicka som inte kan sjunga, så lyder sammanfattningen av nyoperaföreställningen Sånglösa, som under måndagen hade nypremiär på Atalante i Göteborg. Med nyopera menas att en operaform tas upp ...

Av: Frida Sandström | 03 december, 2013
Reportage om scenkonst

”Att göra goda verk, det vare vårt begär…”. Om de italienska valdenserna igår…

Italien – påvedömets land och en pålitlig, urgammal bastion för den katolska tron. Så framstår förmodligen Italien för de flesta människor i frågor som rör kyrka och kristendom. Kanske ligger ...

Av: Thomas Notini | 25 augusti, 2013
Essäer om religionen

Burma, Isolationism eller "engagerad" turism?

Burma - utav militärerna kallat Myanmar - ligger strategiskt inflikt mellan Kina, Indien, Thailand och Laos. Det är ett land rikt på naturtillgångar och hade kunnat vara ett av världens ...

Av: Anne Edelstam | 01 april, 2010
Kulturreportage

Paret Myrdal på resa.

Rasbiologin och de goda svinslagen

Vad är en perfekt människa? Något om 20:e seklets syn på människa, växter och djur.

Av: Annakarin Svedberg | 05 februari, 2015
Porträtt om politik & samhälle

Gilda Melodia

Underkastelse



Gilda Melodia om terrorism, monoteism och underkastelse. 
Jag tänker på Houellebecq och hans Underkastelse. Är jag fascist eller ultrakonservativ? Kritiserar jag som, Houellebecq, kulturrelativismen? Jag vet inte.

Det som hände för nu ett par veckor sedan är i och för sig det som händer varje dag. Men i andra städer än Paris. På den andra sidan av Staden vi kallar värld. Den enda verkligheten är blodet. Inte det som flyter i våra ådror utan det som sterilt offras på gatorna eller i rännstenarnas glupska mun. Det luktar död överallt. I Syrien, Irak, Libyen, Nigeria. I Europa. Jovisst luktar blodet annorlunda men det beror på allt det som finns omkring blodet. Och på hur gammalt blodet är.

Vad ska jag säga? Detta är inte något som gör att jag tvivlar på vilken sida jag står. Jag står på offrets sida. Men problemet är inte att välja sida, det hjälper ingen. Problemet är att vi inte ideologiskt borde försöka solidarisera med mördarna därför att detta vanhedrar blodet av de som dog. Jag känner, som intellektuell, en enorm förvirring. Jag vill förena mig med släktingar, med vänner och gråta, även om detta kan se ut som en flykt från verkligheten.

Men vem kan säga vad är det som är verkligt? Det är sant är att vi, européer, bär ett stort ansvar för det vi gjort mot vissa länder och folk bara för att säkra våra egna intressen. Men detta kan inte, detta ska inte, rättfärdiga dårskapen av en skara mördare och robotar, drogade av Islam.

Ja Islam, det vore en kontradiktion att inte se i denna religion en fiende. Det finns naturligtvis många muslimer som inte är terrorister utan goda människor. Men jag undrar ändå. För några vinjetter publicerade i Danmark för nu flera år sedan, folket från olika länder brände ambassader, flaggor och dödade folk. För det som hände i Paris har bara de enstaka icke religiösa protesterat, de andra... ingenting.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Isis är en politisk rörelse säger många. Det är sant, men de använder samma tankestruktur som finns i Koranen eller i alla fall i de monoteistiska religionerna. De som är kloka och tänker politiskt och har läst monoteismens heliga böcker, kan inte ljuga för sig själva och inte i Koranen och i Toran se fröet till våld och blodbad. Evangeliet visa istället , trots de enorma brotten som, i Kristus namn, begicks, en väg som är ljusare och som liknar andra hedniska religioner: helgon, Maria-Venus, Kristus-Dionysos...

Och det är inte våldet i sig som är brottet, ibland är det nödvändigt att använda våldet, nej, det som förvånar mig är den absoluta saknaden av andlighet i religioner, judendom och islam, som är extremt politiska och därför osanna och Gudlösa. Med många undantag för mystiker, kabbalister och sufier är guden i Toran och i Koranen en Mörkrets gud. Guden i Toran och Koranen är Satan.

Jag tänker på Houellebecq och hans Underkastelse. Är jag fascist eller ultrakonservativ? Kritiserar jag som, Houellebecq, kulturrelativismen? Jag vet inte.

Det som jag tror, det är att vår materialism, här i Europa, banar vägar till terrorism och desperation. Om vi inte ändra våra vanor, om vi inte finner en ideologi, en tro, en revolution, kommer Satan att ta över. Han har kanske redan tagit över, kanske är den gränslösa toleransen bara det andra ansiktet av intoleransen. Sekularismens värderingar är ofta en avbild utan innehåll. Guds död förvånar oss och vi är fortfarande guds otröstliga änkor.

Må Ljuset förbarma sig över oss, må Ljuset ge oss styrka och intelligens för att fortsätta kämpa mot mörkrets furste.

Gilda Melodia

Ur arkivet

view_module reorder

Sonic Boom: "Jag har verkligen ett bra jobb"

Pete "Sonic Boom" Kember är ett fenomen och en engelsk nationalklenod. Från begynnelsen i legendariska psych-drone-rockbandet Spacemen 3 i mitten av 80-talet och framöver via egna bandet Spectrum och sidoprojekt ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 28 oktober, 2010

51. Underifrån

Om man kommer under Lund med livet öppnar sig en hel värld av möjligheter. En undre värld. Drippetidropp. Ett lösenord lika välfungerande som något annat. För de med tänder – ...

Av: Underifrån | Lund har allt utom vatten | 14 december, 2012

Evolution och längtan. Om Abraham Maslows behovstrappa

Vad har en längtan efter något mer för betydelse i ett vårt moderna svenska samhälle där vi allting har men ändå känner att något substantiellt saknas? Det den här artikeln syftar ...

Av: Henrik Friman | Essäer om samhället | 05 augusti, 2010

Stig Dagerman

Frånvaron, saknaden och det outtalade. Nära Stig Dagerman

Platsen är bredvid den ensamme. Den av samvetet ofredade. Den odefinierat skuldtyngde. Den som i sin själs djupaste vatten benämndes som den oönskade. Denna människa som till slut trädde ut ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 26 oktober, 2014

Tre tusendelar

Vi har lagt ytterligare ett OS till handlingarna, 2012 i London. Rätteligen ska också Wales och Skottland nämnas, de olika sporterna har varit utspridda över olika delar av Storbritannien. Eller ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 14 augusti, 2012

Temperament och verklighet: angående psykoser och utveckling

Hos en konstnär med drivkraften att verkligen nå igenom bilden, att spränga något, spelar motivet mindre roll. Det blir endast som en ram inom vilken man väljer att uttrycka sig ...

Av: Ida Thunström | Essäer om konst | 04 mars, 2012

Tevekoma med Zentropa

 ”Skavlan har blivit en perfekt avslutning på arbetsveckan med sin proffsiga mix av underhållning och aktualitet”, utlovar ett pressmeddelande om det som kallas Nordens största talkshow. Lagom slätstruken, den mixen? ...

Av: kristian carlsson | Gästkrönikör | 19 september, 2013

benjamin 33

   

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 31 mars, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.