Rätten till berättelsen

Berättelsen glider ifrån oss, berättelsen avfärdas av det offentliga rummet, berättelsen har det kärvt med att bli tagen på allvar. Och ändå är det just berättelsen som formar oss som ...

Av: Linda Bönström | 11 maj, 2014
Gästkrönikör

Jag drömde om Cornell…igen

Egentligen är det en ganska osannolik historia. En tjugosjuårig försäljare av designade textilier råkar av en slump få syn på en collageroman av Max Ernst, La Femme 100 têtes, blir ...

Av: Gilda Melodia | 16 januari, 2017
Gilda Melodia

Irène Némirovskys dotter död

The Telegraph meddelar att Denise Epstein avlidit i Toulouse, 83 år gammal. Hon var dotter till författarinnan Irène Némirovsky och bankmannen Michael Epstein som båda kom från ryska finanssläkter och ...

Av: Ivo Holmqvist | 30 april, 2013
Litteraturens porträtt

Gilda Melodia

Guds ord blottar sig i knullet

En erotisk krönika av Gilda Melodia.

Av: Gilda Melodia | 14 november, 2015
Gilda Melodia

Gilda Melodia

Guds ord blottar sig i knullet



En erotisk krönika av Gilda Melodia. 
Utopiernas tid är förbi, liksom alla stora tankar om kärlek och frihet... De levde en så kort tid att de inte kunde upplevas fullständigt... Kaoset är det absoluta suveräna ...

Mitt liv och mina ord blev, rätt så ofta, synonymer. Precis som många livs erfarenheter har även orden lämnat tömma platser åt det ofullbordat, mitt liv har varit fullt av en lång rad osagda ord.
Livets högsta glädje är när ord och liv blir fulländade. En perfekt union.

Sorgen är de isbelagda orden och livsmöten som förblir osagda som förblir icke upplevda.
Detta liknar skillnaden mellan den lyckliga och den olyckliga kärleken.

Det är bara med hjälp av den olyckliga kärleken som man skapar konst, litteratur.

Livets glädje och den perfekta sammanslutningen av ord och kroppar behöver inga konstnärliga abstraktioner, ingen sublimering, man har helt enkelt ingen tid för det.
Innan jag dör skulle jag gärna finna en alkemisk balans mellan sorg och glädje.
Men detta är omöjligt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Och du...

De profundis ur mörkret kommer alla dessa tankar... Men det är inte hon som är dunkel utan mörkret självt som omringar oss i en kram som kväver... Utopiernas tid är förbi, liksom alla stora tankar om kärlek och frihet... De levde en så kort tid att de inte kunde upplevas fullständigt... Kaoset är det absoluta suveräna ...  

Men du, om du inte hittar svaret på din fråga i allt det som för alla andra är världen, överlämna dig till erotikens extrema svindlar, överför mot världens mörker det som i heligheten är glöd och dödskamp...

... du springer utefter den vita korridoren många rum på båda sidorna låsta stort hus ett palats och sedan trapporna gamla gråa trappor i marmor kalla höga svåra du springer du tittar på handtagen och på staketet lackerat i rött du tittar på träden de fina skulpturerna på gården och grindarna fin de siècle med rosor och andra blåa blommor djurfigurer du springer i trappan du svettas din kropp luktar gott av svetten du springer du fortsätter att springa sedan... det regnar..  du springer fortsätter att springa dina tankar för dig bort bortom trappan bortom korridoren bortom dörrarna och blommorna du flyger tillbaka många ansikten... ett folk... men du ser mig bland dem du kramar mig du klöser sönder mina kläder och dina du låter min tunga slicka din kropp överallt, din fitta luktar så gott, sedan stoppar du två fingrar i min fitta och du rör dem in i mig först sakta och sedan fortare och fortare... 

sedan... jag säger:
Vi vet att – i mitten av vårt Själv- är vi ett annat ... eller en annan ... liksom Rimbauds j'est un autre - Det går inte att översätta riktigt... men vi vet, fortsätter jag - vi vet att varje människa är, ontologiskt menat, två...

Du säger:
att finna sig själv betyder att koncentreras på sig själv... betyder att omfamna den andre... sedan andas du djupt... och upptäcker rosenfinken som visslar när solen går upp... du upptäcker att bakom detta rosenmoln som liknar en dikt finns alltid en mor och att diktandet är ett annat sätt att vara mor.

Gilda Melodia

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Ett kärt återseende efter en lång odyssé?

Jag har landat. Medan jag nu i maj 2010 sitter nere vid havet och blickar ut mot piren kommer jag att tänka på mitt allra första möte med människorna här ...

Av: Lilian O. Montmar, Mats Olofsson | Resereportage | 02 juni, 2010

Hur mår din själ?

"Hur mår du?" säger jag och ler lite låtsascoolt. Men så - helt plötsligt, exakt när jag ska få mitt svar, står allt still: det är som om tiden stannar ...

Av: Sara Shams | Gästkrönikör | 05 mars, 2009

Vad kännetecknar egentligen en deckare?

I antologin Roots of Detection The Art of Deduction Before Sherlock Holmes (Detekteringens rötter. Slutledningens konst före Sherlock Holmes, Fredrick Ungar Publishing, New York 1983) skrev redaktören Bruce Cassiday, själv ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 27 november, 2010

Fornuft og liv

Innledning Å være menneske er så mangt, skjønt uskyldige er vi ikke. Vi har moral og språk, og dermed har vi tilstrekkelig med ressurser og stor nok kapasitet til å teoretisere ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 12 maj, 2014

Benjamin 19

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 23 december, 2011

Helgon och källkult i Sverige: Sankta Helena eller Elin av Skövde

Den första lördagen efter pingst firades traditionellt Trefaldighetsafton. Söndagen som följer, trefaldighetssöndagen, är inledningen till den långa trefaldighetstiden. För inte så länge sedan var trefaldighetsafton en av årets stora dagar ...

Av: Kristian Pella | Essäer om religionen | 10 juli, 2012

Oi! The Essay – Rännstenens skrik ekar fortfarande

Rakade skallar, Dr Martens-kängor och nazistiska åsikter är tre attribut som gärna sammankopplas med skinheadkulturen och Oi!-musiken. (Nid)bilden är en stereotyp sådan som inte minst befästs genom filmer som American ...

Av: Björn Bradling | Essäer om musik | 18 mars, 2013

Parmenides från Elea

Mellan det VI:e och det V:e seklet f.Kr. levde en man som hette Parmenides, i en stad som hette Elea (eller Yele), det nuvarande Velia (nära Ascea), söder om Neapel. Han ...

Av: Guido Zeccola | Övriga porträtt | 09 november, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.