Hans Kirk

Den kollektiva blickens mästare

Hans Kirk, född 1898 i Hadsund och död 1962 i Köpenhamn, var en av de första att introducera den kollektiva romanen inte bara i hemlandet Danmark men också i världslitteraturhistorien ...

Av: Tommy Gunnarsson | 27 februari, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Arne Sand, och mellan fingrarna

När Arne Sand debuterade 1949 med romanen Förföljaren uppmärksammades han på ett sätt som ganska få debutanter får uppleva. Det var ett Strindbergsår, och för att fira det delade man ...

Av: Daniel Svederud | 26 november, 2011
Litteraturens porträtt

Den unge Sven Lindqvist

För några år sedan, 2009, inledde förlaget Atlas en återutgivning av Sven Lind­qvists verk. Samtliga böcker som i det följande tas upp finns där utgivna. I höstas kom också i ...

Av: Gunnar Lundin | 17 mars, 2012
Litteraturens porträtt

Det finns inte ett landskap som inte är dunkelt – Om Relationens filosofi…

Congrès des écrivains et artistes noirs, kongress för svarta författare och konstnärer, anordnas för första gången i Paris 1956 på initiativ av den senegalesiske publicisten Alioune Diop och hans panafrikanska ...

Av: Viola Bao | 06 augusti, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Gilda Melodia

Guds ord blottar sig i knullet



En erotisk krönika av Gilda Melodia. 
Utopiernas tid är förbi, liksom alla stora tankar om kärlek och frihet... De levde en så kort tid att de inte kunde upplevas fullständigt... Kaoset är det absoluta suveräna ...

Mitt liv och mina ord blev, rätt så ofta, synonymer. Precis som många livs erfarenheter har även orden lämnat tömma platser åt det ofullbordat, mitt liv har varit fullt av en lång rad osagda ord.
Livets högsta glädje är när ord och liv blir fulländade. En perfekt union.

Sorgen är de isbelagda orden och livsmöten som förblir osagda som förblir icke upplevda.
Detta liknar skillnaden mellan den lyckliga och den olyckliga kärleken.

Det är bara med hjälp av den olyckliga kärleken som man skapar konst, litteratur.

Livets glädje och den perfekta sammanslutningen av ord och kroppar behöver inga konstnärliga abstraktioner, ingen sublimering, man har helt enkelt ingen tid för det.
Innan jag dör skulle jag gärna finna en alkemisk balans mellan sorg och glädje.
Men detta är omöjligt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Och du...

De profundis ur mörkret kommer alla dessa tankar... Men det är inte hon som är dunkel utan mörkret självt som omringar oss i en kram som kväver... Utopiernas tid är förbi, liksom alla stora tankar om kärlek och frihet... De levde en så kort tid att de inte kunde upplevas fullständigt... Kaoset är det absoluta suveräna ...  

Men du, om du inte hittar svaret på din fråga i allt det som för alla andra är världen, överlämna dig till erotikens extrema svindlar, överför mot världens mörker det som i heligheten är glöd och dödskamp...

... du springer utefter den vita korridoren många rum på båda sidorna låsta stort hus ett palats och sedan trapporna gamla gråa trappor i marmor kalla höga svåra du springer du tittar på handtagen och på staketet lackerat i rött du tittar på träden de fina skulpturerna på gården och grindarna fin de siècle med rosor och andra blåa blommor djurfigurer du springer i trappan du svettas din kropp luktar gott av svetten du springer du fortsätter att springa sedan... det regnar..  du springer fortsätter att springa dina tankar för dig bort bortom trappan bortom korridoren bortom dörrarna och blommorna du flyger tillbaka många ansikten... ett folk... men du ser mig bland dem du kramar mig du klöser sönder mina kläder och dina du låter min tunga slicka din kropp överallt, din fitta luktar så gott, sedan stoppar du två fingrar i min fitta och du rör dem in i mig först sakta och sedan fortare och fortare... 

sedan... jag säger:
Vi vet att – i mitten av vårt Själv- är vi ett annat ... eller en annan ... liksom Rimbauds j'est un autre - Det går inte att översätta riktigt... men vi vet, fortsätter jag - vi vet att varje människa är, ontologiskt menat, två...

Du säger:
att finna sig själv betyder att koncentreras på sig själv... betyder att omfamna den andre... sedan andas du djupt... och upptäcker rosenfinken som visslar när solen går upp... du upptäcker att bakom detta rosenmoln som liknar en dikt finns alltid en mor och att diktandet är ett annat sätt att vara mor.

Gilda Melodia

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

På spaning efter den oskuld som flytt

I vissa frågor tenderar vi att gå från oklarhet till oklarhet. Och när det onda pågått tillräckligt länge har vi förlorat all förmåga till äkthet i vare sig känsla eller ...

Av: Oliver Parland | Essäer | 28 november, 2010

Gåramålaren Carl Ljungberg från Hammenhög

Kringvandrande målare var en vanlig syn på landsbygden för hundra år sen, särskilt i Skåne. De knackade på hos bönderna och erbjöd sig att måla av gården för mat och ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 18 september, 2017

Kafka, Slottet och Klam (en personlig resa)

Inför de kommande frågorna kring Kafkas bok Slottet har jag lagt mina litteraturvetarglasögon åt sidan, för att på så sätt närma mig texten ännu oförlöst. Vem är Klamm i Slottet? Vem ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 23 juni, 2014

Möjligheter och återvändsgränder för den nyklassiska bildkonsten

En debatt har under sommaren rasat kring den figurativa norska skolan till vilken bl.a. den (ö)kände norska konstnären Odd Nerdrum räknas. Debatten föranleddes av utställningen "Figurationer, Realism och romantik i ...

Av: Leif V Erixell | Essäer om konst | 31 augusti, 2009

En resa till dagens ände. Om Denise Mina

Himlen ligger som ett lock över staden. Det är grått och kallt, vinden viner vasst och snålt genom gatorna och ett isande regn tycks falla vareviga dag. Här härskar nöden ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 02 augusti, 2010

När Arvo Pärt kom till Mexiko

Lördagen den 20 oktober var det första gången som Arvo Pärts musik framfördes i Mexiko City, och det utav Estlands Filharmoniska Kammarkör och Tallins Kammarorkester under ledning av Tõnu Kaljuste ...

Av: Rebecka Villanueva Ulfgard | Musikens porträtt | 02 november, 2012

Sebastian Errazuriz:

Konst att gäspa till

Gäspningen som tecken är lite undanskuffad, men den har definitivt sin plats i historien. Den kan dock symbolisera så mycket mer än bara trötthet, inte minst ett inlägg i debatten ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 09 april, 2015

Från Abruzzo till Bornholm – jakten på Zahrtmann

En höstdag 2013 befinner jag mig på den danska ön Bornholm – drygt en timmes färjeresa från Ystad. På sommaren invaderas ön av turister från Sverige, Tyskland och det danska ...

Av: Johan Werkmäster | Kulturreportage | 08 november, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.