Samurajestetiken

När Moses, Jesaja och andra Bibelns Profeter talar om ljud och oro från kroppens inre överensstämmer detta med japanernas gamla tro att själen har sin boning i människans mage. Det ...

Av: Bo I. Cavefors | 03 februari, 2013
Essäer om religionen

Ett försök till verklighetsåtergivning

Alain Robbe-Grillet (1922–2008). Foto: Il Manifesto TEMA BILDNING Författaren och filmregissören Alain Robbe-Grillet har avlidit. En av 1900-talets mest originella modernister har alltså gått ur tiden. Han var verksam i över ...

Av: Mikael Andersson | 07 april, 2008
Litteraturens porträtt

Altaret

Altaret är kvinna. Altaret ska ha den perfekta klassiska kvinnans ”proportioner” med brett bäcken, lite smalare axlar och smal midja. Och precis som en kvinna ska altaret inte vara naket ...

Av: Guido Zeccola | 19 september, 2017
Essäer om religionen

Heteronormens paradis

Den 8 april 2006 gjorde sig den jamaicanska dagstidningenSunday Herald's skyldig till hets mot folkgrupp med löpsedeln:"No homos!" Uppmaningen följdes upp av en ingående artikel i vilken dåvarande oppositionsledaren Bruce Golding ...

Av: Klas Lundström | 17 februari, 2010
Reportage om politik & samhälle

Malin Bergman Gardskär. Foto Privat

Mannens rätt att få utöva makt



Inget är så känsligt som att kritisera det manliga beteendet, både den enskilda individens samt de beteenden män i grupp har en tendens att nedlåta sig till. Inget är heller så heligt som att som man få försvara det dagliga förtrycket som aldrig vill ta slut och sociala medier har blivit en utmärkt lekplats för män där de obehindrat kan dra oss i håret, kasta grus och förstöra våra sandslott. 
Jag är mycket väl medveten om att inte alla män våldtar, hotar, förnedrar eller trakasserar kvinnor, tvärtom så är jag omringad av vettiga, kloka män. Men det är ju inte heller dem jag riktar detta till.
Den ofrivilliga närkontakten

Det var en lördag eftermiddag, soligt väder och jag satt och väntade på bussen. Jag var den enda vid busshållplatsen och tvärs över gatan, på platsen och i huset där det nyligen flyttat in en byggfirma, pågick det en fest, en killfest. Bussen var sen och festen mittemot alltmer högljudd när jag ser att blickarna nu riktas åt mitt håll. Två av dem lösgör sig ur klungan och tar sikte på busshållplatsen men innan de går ser jag hur de andra männen dunkar de två i ryggen och skrattar högt.

Jag hör inte vad de säger men jag förstår att något är på gång. Jag hoppas att bussen ska hinna komma men det gör den inte så jag ringer min man som är hemma och säger att jag vill att han ska komma. Olustkänslan är stark men eftersom att jag har en tid att passa så kan jag inte bara gå därifrån. Och samtidigt som jag känner den där olustkänslan så väl så försöker jag intala mig att jag ska skärpa mig, att det hela inte är så farligt.

Att jag bara överdriver och är känslig.

De båda männen som kommer emot mig går in i busskuren varav den ena sätter sig bredvid mig. Jag ignorerar dem men är på helspänn. Då flyttar sig han som redan sitter ner så nära att hans kropp nuddar min varpå jag direkt reser mig och går. Männen som är kvar på andra sidan gatan brister ut i ett högljutt skratt och de två männen går långsamt tillbaka.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag skäms men jag vet inte varför. Jag sneglar ner på valet av mina kläder men kan inte hitta något att anmärka på. Eller jag kanske inte skulle ha tagit sandalerna?

Mina fina nya sommarskor som exponerar en del av mina bara fötter.

Vad hade jag gjort för att få dem att bete sig så? Ingenting.

Mitt enda brott var att jag befann mig där, väntandes på en buss som var sen.

Det var ingen farlig handling de utsatte mig för. Egentligen. Inget våldsamt övergrepp och jag tror knappast att de skulle slita av mig kläderna och våldta mig där och då.

Men handlingen, den där lilla handlingen och den där ofrivilliga närkontakten av en annan människas kropp var oerhört kränkande. Den fick mig att känna mig totalt maktlös och utelämnad. Jag kände mig genast äcklig och anklagade mig själv.

Jag tycker om att motionera och gör det gärna på kvällen och ikväll var första kvällen sedan det hände som jag vågade mig ut på egen hand. Jag såg mig om över axeln hela tiden och kunde inte slappna av under den timmen jag var ute. Jag kom på mig själv med att hela tiden söka med blicken efter människor och hus som såg trygga ut, som skulle kunna vara min tillflykt om jag av någon anledning måste ta skydd. Och då bor jag ändå i ett tryggt, vitt medelklassområde som stundtals till och med kan te sig ganska idylliskt.

Patriarkala maktstrukturen har ingen etnicitet

Att just de här männen inte var svenskar har ingen som helst betydelse. I höstas fick jag exakt samma vidriga bemötande av svenska män som jobbade på ett av Sveriges största byggföretag. Förra sommaren var det en svensk man som körde förbi mig en kväll när jag var ute och gick och det räcker tydligen med att byta till korta träningsbyxor för att en man ska tvärnita med bilen och vända om för att sedan försöka komma ikapp en. (Fast då har jag redan sprungit in i ett villaområde och tagit en annan väg hem.) De gånger jag varit utsatt för diverse olika sexuella övergrepp, (ja för dem är flera), har det varit av svenska män.

Den vita svenska mannen är inte ett dugg bättre än män med en annan härkomst för den patriarkala maktstrukturen har ingen etnicitet.

Häromkvällen när jag var ute med hunden var det en man som gick ut och ställde sig på husets farstubro och följde mig med långsamt blicken under hela den sträckan utanför hans hus. Små saker som för oss kvinnor är så oerhört starka, kränkande och skapar en känsla av att vi aldrig är trygga. Som om rätten till våra kroppar är männens. Och det här är bara en liten, liten del av det man som kvinna får vara med om.

Jag är mycket väl medveten om att inte alla män våldtar, hotar, förnedrar eller trakasserar kvinnor, tvärtom så är jag omringad av vettiga, kloka män. Men det är ju inte heller dem jag riktar detta till. 

Vem tror du att du är?

Den senaste tiden har näthatet fått ett ordentligt uppsving. Först drevet mot artisten Zara Larsson, som efter att hon blivit felciterad i Expressen, blir fullständigt överkörd både av privatpersoner men också media, där alla är helt eniga om en sak; vem tror hon att hon är egentligen? Men om en manlig artist göra samma sak, vilket de gör hela tiden, så rycker man bara på axlarna och ler lite godmodigt åt spektaklet. Det är väl inte så farligt liksom.

Bloggerskan Kissie skrev ett inlägg på sin Facebooksida att hon tyckte att John Guidetti, svensk fotbollsspelare i U21-landslaget, skulle ta och lugna ner sig lite och inte bete sig om han räddat världen (angående hans insats när Sveriges U21-landslag tog guld förra veckan) och får direkt kommentarer från kränkta män som försvarar det han gjort och kontrar med kommentarer som: och vad har du egentligen åstadkommit med ditt liv? Vem tror du att du är? Och kommentarerna som nedvärderar hennes utseende tycks aldrig ha något slut.

"Inte alla män..." är en vanlig kommentar man får höra när man försöker belysa de olika maktstrukturer och den diskriminering som råder över hela världen.

Bara för att rasism och brist på human kvinnosyn råder över hela världen betyder inte att vi kan luta oss tillbaka och tänka att vi i Sverige är att ändå har det så himla bra, vilket vi på många punkter har. Eller att bara för att det finns män som inte våldtar eller beter sig som svin så ska vi tycka att kampen som förts nu är tillräcklig. Bara för att inte just min man, min far eller mina manliga vänner och kollegor inte våldför sig på kvinnor eller anser att kvinnan är av det lägre stående könet. 

Var lite nöjd istället

Män är väldigt snabba på att hävda att vi kvinnor har det så himla förspänt ändå, att vi svenska kvinnor bara gnäller. Att vi borde vara lite nöjda istället. Ja, rentav tacksamma.

Män tar gärna på sig rollen som tolkningsföreträde för oss trots att de inte är ett dugg intresserad av att ta reda på hur vi egentligen har det.

Män som inte har en aning om hur det känns att bli avklädd med blicken så fort man äntrar ett rum, män som inte har en aning hur förnedrande det känns att bli tafsad på när helst de passar dem, hur utsatt man som kvinna känner sig när man kliver in i en taxibil för att åka med en okänd man, hur klumpen i magen växer när det kör förbi en bil som saktar in eller hur äcklig man känner sig när män som tror att de är diskreta passar på att kika ner i urringningen.

Män som passar på att utöva sin makt så fort de kommer åt.

"Men tjejer tafsar också, hur kul tror ni det är?" Nej, vi vet EXAKT hur "roligt" det är eftersom vi blir utsatta för det hela tiden. Kvinnor är knappast det felfria könet och detta är såklart inte acceptabelt beteende från något håll. Men jag vågar nog säga alldeles säkert, att medan du som är man, kanske 1.85 lång och blir tagen i rumpan så kanske du på sin höjd vänder dig och blir irriterad eller skrattar bort det tillsammans med dina vänner.

Jag vågar nog påstå att du inte börjar anklaga dig själv för det som händer eller börja ångra att du tagit på dig byxor som smiter åt eller ens att du känner dig smutsig och äcklig.
Men det gör vi.

Medan du, när du går ensam hem från tunnelbanan en sen och mörk kväll, möter tre kvinnor, inte ens reflekterar över att något skulle kunna hända. Du bara passerar dem och går hem och känner dig lugn och trygg. Men för oss kvinnor är det en ständig skräck och oro.

Att vara kvinna innebär att ständigt vara på sin vakt, vad du än gör och i vilka rum du än rör dig i. Att vara kvinna är att ständigt förtryckas, förminskas och på alla möjliga sätt förnedras.

Att vara kvinna är att hela tiden höra män upplysa en om att man inte ska tro att man är något.

Malin Bergman Gardskär

Ur arkivet

view_module reorder

Det bestandige i det ubestandige

Om du kommer bort til meg og ytrer følgende ord om ditt eget liv: Livet er ubestandig, er svaret mitt til deg: Du skal søke etter det som har bestand ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 25 Maj, 2013

Vårt lilla, lilla samhällsbygge

Häromdagen upplevde jag en skräckfilm. Åtminstone kändes det så när jag gick i iskylan mot kiosken för att se om den var öppen. Jag hade lånat min pojkväns mobiltelefon som ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 10 december, 2012

Turkiets tredje väg: om modernitet och islam

TEMA ÖST-VÄST Många menar att islam skulle vara oförenlig med demokrati. Idéhistorikern Klas Grinell visar, genom den muslimska demokratirörelsen i Turkiet, att så inte är fallet Den fjortonde mars 2008 lämnade ...

Av: Klas Grinell | Essäer om religionen | 11 Maj, 2008

Det öppna samhället och dess fiender – en klassiker på väg mot förnyad…

Året var 1944. Hitlers ”Tredje rike” var på väg att kollapsa. Världen tycktes äntligen vara på väg mot fred – men bara en del av den mot frihet. Ett nytt ...

Av: Leif V Erixell | Agora - filosofiska essäer | 03 oktober, 2012

När man talar om trollen- Intervju med Johan Egerkrans

Att oknytten har en renässans har nog inte undgått någon, både svenska författare och filmskapare har funnit nya intressanta vinklar att skapa nya historier om dessa oknytt. Ett trevligt initiativ ...

Av: Jessika Ahlström, Alexander Sanchez | Övriga porträtt | 21 oktober, 2013

Att närvara med stor frånvaro

Mina skuldror värkte, jag hade skrattat lite för mycket till vänster.Det var då jag skapade mig en besvärlig personlighet att matcha med. Det är inte lätt att låta sig bli ...

Av: Annika Sjöström | Utopiska geografier | 05 april, 2010

Anders Österling, ett stillsamt liv

Eftertänksamhet, besinning och ett stillsamt hemliv endast avbrutet för ytterligare några timmars sittning vid sitt ensliga skrivbord i skenet från den gröna lampan, böjd över ännu en ny recension eller ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 27 oktober, 2009

Det är inte en riktig post!!!

  Nu är äldsta Postryttaren läst som jag har tillgänglig i sadeln [stapeln i förvaringsmöbeln], tidigare har jag även anmält flera andra hejdlösa årgångar. Den har tett sig ganska lik under ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 03 mars, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts