Skagens sista dotter – om Helga Ancher

Aldrig hade någon fötts med gynnsammare förutsättningar att bli konstnär än Helga Ancher. Född 1883 mitt in i Skagenmålarnas guldålder, en tid av fester, arbete och konstdiskussioner. Man sade att ...

Av: Kerstin Svea Dahlén | 02 mars, 2014
Konstens porträtt

Julefrid – gudomligt mörker och den mångkulturella människan

Farmor hade en julgran. I vårt köpcentrum står en julgran. Jag har ingen julgran. I år är julen mörk och varm. Ingen snö, men regn och en massa plusgrader. Bra, säger ...

Av: Annakarin Svedberg | 24 december, 2013
Kulturreportage

Emmakrönika X jag tror mig existera i en blomma

vad kan mina tårar smaka, som nog hennes tårar, droppen som slutligen tidigt klarade separator, efter det min droppe jag fällde i världshav med tesil skilt, vilken hon tog upp ...

Av: Stefan Hammarén | 13 januari, 2009
Stefan Hammarén

Gruppering av verdier

  Det fins ulike måter en kan gruppere verdier, og en av disse er med utgangspunkt i arven fra naturvitenskapelig basert verdiprofil (empirisk, eksperimentell, vitenskap og vitenskapsfilosofi) versus humane og religiøse ...

Av: Thor Olav Olsen | 18 januari, 2011
Agora - filosofiska essäer

Frankenstein av Theodor von Holst, Public Domain Wikipedia

Monstrets intellekt



En ny reflektion av Melker Garay . 
Franska är en häst man aldrig kommer upp på. Man springer efter den, ängsligt hållande i tyglarna.

Mary Shelleys legendariska roman Frankenstein är minst sagt ett chef-d'oeuvre till litteratur. Efter att ha läst boken kunde jag inte låta bli att bländas av monstrets häpnadsväckande intellekt. Låt mig förklara. Vi talar om ett monster – "the wretch" – som under loppet av ett halvår närmast fullkomligt behärskar ett språk, nämligen kulturspråket franska. Vilket osökt får mig t att tänka på Horace Engdahls aforism i hans senaste bok "Den sista grisen":

Franska är en häst man aldrig kommer upp på. Man springer efter den, ängsligt hållande i tyglarna.

Utan svårigheter kan monstret uttrycka sig obehindrat på detta språk. Och därtill skriva. Hans resonemang som vi får ta del av är därtill sällsynt avancerade och med en vokabulär, formulerings- och argumentationsförmåga som ligger långt över genomsnittet. Han talar också som en bok, som för övrigt de flesta romanfigurer gjorde innan realismen kom. Och som om det inte vore nog så har denne ohyggligt anskrämlige varelse ett själsliv som rymmer så mycket rikedom.

En rikedom som han erhållit genom att läsa litterära verk. Ja, hör och häpna! Här är några ord som Shelly lägger i hans mun:

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Tursamt nog var böckerna skrivna på det språk vars grunder jag hade lärt mig i stugan. Det var Det förlorade paradiset, ett band som innehöll Plutarkos Levnadsteckningar samt Den unge Werthers lidanden. Det var en stor glädje att vara i besittning av dessa skatter. Nu var jag ständigt sysselsatt med att studera och öva mitt sinne med hjälp av dessa historier... (Översättning: Måns Winberg)

Men hans lysande intellekt förmår inte blända människorna, och i synnerhet inte doktor Frankenstein. För glöm inte att ett monster alltid är ett monster. Utfryst blir detta missfoster. Utestängd från den mänskliga gemenskapen. Utsatt för människornas gränslösa fiendeskap.

Dömd till en ofattbar smärtsam ensamhet. Och jagad av en som känner ett bottenlöst hat mot sig själv, nämligen Frankenstein – vetenskapsmannen Victor Frankenstein. Men det jag tar med mig av detta litterära mästerverk är min fascination (och fasa) för monstrets enastående kraftfulla intellekt och rika känsloliv. Ett intellekt och känsloliv som förmodligen skulle ha fått självaste Adam att bli grön av avund i sin lustgård.

Melker Garay

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Ett landställt skepp där Aralsjön tidigare bredde ut sig

Moder Jord är i kris

Jorden är förutsättning för våra liv. Den är ett gemensamt villkor för allt levande. Jorden har fostrat oss människor, den är vårt arv och vårt ansvar. Det är globalt känt ...

Av: Lena Månsson | Essäer om samhället | 11 februari, 2016

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 2

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 02 juli, 2013

Kungliga böcker samlade i Stockholm

Kungliga böcker samlade i Stockholm Ett reportage om det kungliga biblioteket Det var en gång för länge sedan en kung. Han tyckte om böcker så mycket att han lade grunden ...

Av: Tidningen Kulturen | Allmänna reportage | 07 september, 2006

Eyvind Johnson : Att läsa, att resa, att skriva

I Personligt dokument skildrar Eyvind Johnson hur han som 19-åring bröt upp från hembygden i Norrbotten: "Och så reste jag på hösten ner till Stockholm. Det liknade flykt och var ...

Av: Björn Gustavsson | Litteraturens porträtt | 02 oktober, 2010

”Klockan två kommer jag att må riktigt illa” – George Bernard Shaw möter…

Det är inte särskilt svårt att vara den perfekta värdinnan och den omtyckte värden. Bara två ord behövs: ”Äntligen!” när gästerna kommer, och ”redan?” när de går (fast man måste ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 18 juli, 2012

En politisk ontologi? Om Giorgio Agambens Homo sacer

Vad skulle det innebära att tänka oss politikens ontologi? Som ett politikens ursprung? Före värdeomdömen och olika politiska ideologier och partier. Frågorna ställs av översättaren Sven-Olof Wallenstein i efterskriften till ...

Av: Marie Hållander | Essäer om religionen | 15 januari, 2011

Ioana Nicolaie. Foto Mircea Cărtărescu

Den kvinnliga kroppens erfarenhet träder in i litteraturen – intervju med den rumänska…

Jag är tung, genomskinlig, med geometriska parker som växer under arkader. Jag trycker stenar mot bröstet, jag tycker jag är en damm av sprucken marmor. I nionde månaden är jag ...

Av: Maria Monciu | Litteraturens porträtt | 15 december, 2014

”Johan på snippen han spelte klaver!” Bishop Hill, svenskhet på prärien III

När vi sitter på halmbalar mitt i den vackra parken i svenskbygdens Bishop Hill på prärien i Illinois USA och deltar i det traditionella firandet av Jordbruksdagarna och tillsammans med ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 21 mars, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.