Shaw´s corner Foto Ivo Holmqvist

Engelska mil 1: Shaw´s Corner

Den andra bok som Jan Olof Olsson-Jolo gav ut efter debuten med ”Kungens Köpenhamn” hette ”Engelska mil” och var illustrerad av Birger Lundqvist. Omslaget är vackert, med kåsörens och ...

Av: Ivo Holmqvist | 03 augusti, 2016
Resereportage

Abdel-Qader Yassine. Jag är från det land där historien föddes

Abdel-Qader Yassine är född i Jaffa, Palestina, filosofie doktor i sociologi och statsvetenskap. Under flera år var han forskningschef vid PLO:s Planeringscentrum i Beirut och Tunis. Han var även Yasser ...

Av: Abdel-Qader Yassine | 30 april, 2012
Utopiska geografier

Civila armenier förs till ett närbeläget fängelse i Mezireh av beväpnade turkiska soldater.

Till minne av en kultur som utplånats

Ett folkmord innebär att många, oerhört många oskyldiga människor dödas. Men det innebär också något mer. Ett lyckat folkmord leder till att en hel livsform slutgiltigt utplånas med all sin ...

Av: Svante Lundgren | 14 mars, 2017
Reportage om politik & samhälle

Stillbild ur Rewell Altunagas “Elegia” från 2015

Det grymma havet

På stranden ligger den lilla pojken i vattenbrynet. Det ser ut som om han sover. Fotografiet av treårige Alan Kurdis döda kropp som spolades upp på en turkisk strand 2015 ...

Av: Mathias Jansson | 07 oktober, 2017
Essäer om konst

Melker Garay. Foto: Niclas Kindahl

Utlämnad åt ensamheten



En människa är alltid utlämnad åt ensamheten. Det upptäcker hon ibland; på vägen hem i bussen, i närbutiken, eller när hon ligger i sängen och stirrar upp i taket. Till och med när hon har vänner omkring sig kan det hända att hon känner sig alldeles ensam. För vad vet de andra om hennes privata tankar? Även den människa som förtroligt berättar om sitt innersta har något som hon själv inte kan sätta ord på och som får henne att känna ett avstånd till de andra. 

En ny reflektion av författaren Melker Garay


Dvärgen skakar på huvudet, och förstår inte att någon kan ta livet av ett djur. Då blir jägaren intresserad av honom.
Melker Garay. Foto: Niclas Kindahl

Melker Garay. Foto: Niclas Kindahl

Och kanske är det så det ska vara; det måste finnas något i oss som ska vara ordlöst. Något som får oss att söka oss själva; något som finns där för vår egen skull; något som får oss att växa som människor. Och det där något – som finns inbäddat i själva ensamheten – bör vi nog vara rädd om.

En gång läste jag en berättelse om en jägare som mötte en dvärg utanför en stor skog. Jägaren berättar för denne att han gärna vill skjuta ett djur, för han är ju jägare. Dvärgen lyssnar och följer sedan jägaren in skogen. Snart skjuter jägaren en fågel som för bara en stund tidigare satt på en gren och sjungit. Dvärgen frågar varför denne sköt fågeln. Och svaret han får är att han är jägare.

Dvärgen skakar på huvudet, och förstår inte att någon kan ta livet av ett djur. Då blir jägaren intresserad av honom. Men han blir aldrig riktigt klok på dvärgen, som visar sig var mycket vis. Och det är just det som jag minns. Att jägaren aldrig blev klok på den gåtfulle dvärgen, som sa förståndiga saker men som aldrig släppte in jägaren i sin egen värld.

Kanske är dvärgen i berättelsen en sinnebild för det som finns djupt inom oss själva och som inte går att sätta ord på. Det som gör att ingen kan fullt ut tränga in i oss och ödelägga allt vi har i vårt inre. Det som gör att vi alltid kommer ha något i oss som aldrig kan bli fördärvat av andra eller av oss själva. Det som gör att vi en dag säger att det var fel att skjuta fågeln som sjöng.
 

Melker Garay

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Kurt Wallander och musiksmaken bland kriminallitteraturens poliser och privatdetektiver

Varför blev inte Wallander förförd av kraften hos Elvis Presley eller Rolling Stones? Det undrade jag för 10 år sen, när jag skrev en artikel om musiksmaken bland kriminallitteraturens poliser ...

Av: Bengt Eriksson | Gästkrönikör | 10 december, 2009

Bangladesh

Inga Olofson – försök till ett äreminne. Och en kram

En kvinna skrev till mig. Det är många år sedan nu, och det handlade om Indien. Hon hade läst mina artiklar om, bl.a., möten med Indira Gandhi, resor i landet ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 21 april, 2017

Tid, liv og virkelighetstydninger

I «Refleksjoner om identiteten til eksisterende (foreliggende) identiteter» tar jeg opp følgende ting av aporetisk art: At eksisterende entiteter forandrer seg over tid og at eksisteremde entiteter har en tendens ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 17 november, 2010

Hundens genius

"Jag fick order att inställa mig hos en kapten som sade att han inte ville ha en kvinnlig chaufför. Han tyckte inte om atmosfären, han ville inte ha en kvinnlig ...

Av: Lisa Gålmark | Essäer | 08 juni, 2014

The truth is not yet to be revealed

Det finns människor som berör mer andra. Människor som tatuerar in sig i ens minne. Och det fantastiska är att man kan möta de människorna var som helst, när som ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 03 februari, 2012

Pierre Gilly och den osynliga sanningen om Iran

Pierre Gilly är journalist och författare. Han är bosatt i Linköping men befinner sig ofta på resande fot. Gilly hade ett bidrag i Högerns Svarta bok, och debuterade 2008 med Bombdiplomati ...

Av: Guido Zeccola | Porträtt om politik & samhälle | 12 april, 2013

Varför denna människoindelning?

Något det talas mycket om den senaste tiden är införandet av ordet ”hen”. Detta ska ersätta orden han och henne så att vi tilltalar alla på samma sätt. Jag är nog ...

Av: Emma Holmén | Gästkrönikör | 19 april, 2012

Ur Vita Nuova

Tanto gentile e tanto onesta pare       la donna mia quand'ella altrui saluta,       ch'ogne lingua deven tremando muta,       e gli occhi no l'ardiscon di guardare.   Ella si va, sentendosi laudare,       benignamente d'umiltà ...

Av: Dante Alighieri | Utopiska geografier | 07 september, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.