P. Brueghel, Ikaros fall

Den orfiske Erik Lindegren

Erik Lindegren (1910-1968) kan sägas inkarnera den lyriska modernismen i Sverige framför allt genom diktsamlingen "Mannen utan väg", en modern klassiker. Men vem läser Lindegren idag?

Av: Bo Gustavsson | 06 november, 2015
Litteraturens porträtt

Ge sig röst

Ge sig röst   En kvinna som var dvärg och Siv Arb är mina förebilder Den lilla kvinnan klev upp på sin stol och viftade med armen Hon var en av få i publiken som gjorde inlägg när anarkisterna hade stormöten ...

Av: Eva Grip | 08 februari, 2007
Utopiska geografier

Robert Smithson's

Virveln i konsten

Mitt på golvet i galleriet snurrar vattenvirveln hypnotiserande runt, runt, runt, som en Maelström hotar den att dra ner besökaren i djupet. Konstnären Anish Kapoors installation Descension (2014) är visserligen ...

Av: Mathias Jansson | 06 juli, 2016
Essäer om konst

Erfarenhet genom praxis - årets bästa böcker

Jag begränsar mig i denna text till böcker som publicerats på svenska under året, böcker som jag haft tillgång till men inte hunnit eller haft tillfälle att beröra i Tidningen ...

Av: Nikanor Teratologen | 17 december, 2007
Essäer om litteratur & böcker

Post Scriptum

Diti Ronen är inbjuden poet till Södermalms Poesifestival 4 och 5 september på Orionteatern

Diti RonenDiti Ronen, född i Tel Aviv i Israel, poet och teaterforskare. Hon har publicerat tre diktsamlingar. Hon undervisar i kultur-och konstpolitik på Hebreiska universitetet i Jerusalem och är rådgivare åt regeringen, kommuner, konstnärsfonder och kulturinstitutioner. Hon har tidigare arbetat på det israeliska kulturministeriet, och ansvarat för kulturpolitik inom teater och litteratur.

Hon arrangerar poesikvällar i Beit Ariella på Huvudbiblioteket i Tel Aviv.

 Hon har fått flera priser, två internationella och två israeliska. Hon har som poet också vistats på Mysore universitetet 2010-2011, i Karnataka, Indien och på Kuvempu universitet 2012-2013, i Shimoga distriktet i Indien. Hennes dikter och böcker är översatta till fler än tio språk. Ronen är mor till två döttrar och tre söner. Hon bor och arbetar i Neve Monosson, en förort till Tel Aviv.

 Kritikerna har skrivit om Ronens poesi att den avslöjar en rik och unik, kvinnlig värld och rör vid personliga erfarenheter som vävs in i mytologiska och symboliska sammanhang, på ett moget sätt med ett skickligt hantverk.

 Hur ser Ronen på poetrollen? Hon svarar att det är att vara just poet. Det har alltid varit den enda rollen. Det kommer aldrig att förändras. Att vara poet, menar hon, är att vara en konstnär. Och det innebär att skapa. Att uppleva livet fullt ut, med känslostormar och kärlek, att överleva och att dö, att se, lyssna, följa sitt hjärta, att drömma och aldrig vakna – och framförallt; att respondera på allt i livet, att skapa om det från början, nu i rätt ordning och rätt form.

Kos Kostmayer är inbjuden poet till Södermalms Poesifestival 2014, som äger rum på Orionteatern 4 och 5 september.

Kos KostmayerKos Kostmayer, amerikansk poet och dramatiker som skrivit för både scenen och filmen. Han har bott i såväl New York, Los Angeles som i Missisippi.

När Kostmayer var tio år miste han sin älskade hund som blev överkörd. Han skrev en prosadikt om hunden och visade den för en söt flicka i klassen. Och för första gången i hans liv gjorde han en koppling mellan språk och kärlek, eftersom hon omedelbart blev kär i honom. Hennes namn var Balbina, namnet är nästan som en hel dikt, menar Kostmayer.

Hans motiv och syften med att skriva förändras varje dag, varje timma, anser han. Främst skriver han för att det ger honom en känsla av frihet och välbefinnande. Med andra ord, säger Kostmayer, är jag självisk, men jag drömmer faktiskt om att skriva på ett så frigörande sätt att andra ska smittas av samma känsla; en ren befrielse.

När Yannis Ritsos befann sig i fängelse fick han inte skriva, men han skrev ändå, naturligtvis, på små pappersbitar som han stoppade undan i burkar och begravde på fängelsegården. Kostmayer föreställer sig att varje hemlig dikt han skrev var ett försök att bryta sig ut ur fängelset – och för ett kort ögonblick, kanske en sekund, eller en minut eller två, en timma – kände han sig riktigt fri. När Kostmayer läser hans verk idag käner han sig fri och älskar Ritsos för detta.

Södermalms Poesifestival 2014. Sam Carlquist

Sam CarlquistSam Carlquist har ett förflutet som mångårig programchef för scenerna i Kungsträdgården.

Tidigare i år publicerade han den uppmärksammade diktsamlingen ”BREV FRÅN SEVASTOPOL”. Sam är inbjuden poet till Södermalms Poesifestival 2014 som äger rum på Orinteatern den 4 och 5 september.

Han har debuterat sent i livet. Han säger själv att det gäller att väcka språket inom sig – eller att bli väckt av det. Plötsligt – efter fyllda 60 år – kände han att odjuret vaknat igen, alla orden som levde jävulen i honom fram till 30-års åldern och som han trodde hade dött Det var ett uppvaknande med formuleringar som tog stor plats och ställde krav. Sedan dess skriver Carlquist oavbrutet; i tysthet eller med ett ständigt mumlande.

Han tar inte ett steg utan sin anteckningsbok. Han skriver av nödvändighet: Hans dialog vet ingenting om kvalitet eller värde, just då. Vissa dagar blir han less på att toppridas av orden; han blir trött, känner sig uppgiven eller rasande över vad som händer i världen – visa skeenden anser han att det är tvångsmässigt att formulera sig kring. Men i sådana fall är hans första, trotsiga impuls att sluta skriva, men det lyckas han inte med. Det skulle kräva mer beslutsamhet och mod än  han enligt sig själv besitter.

Sam Carlquist anser det omöjligt att gå emot sin högröstade fantasi. Han inser med rädsla – och med än större glädje – att det inte längre är han som bestämmer. Det är orden.

 

Södermalms Poesifestival 2014. Tarek Eltayeb

Tarek EltayebTarek Eltayeb föddes 1959 i Kairo av sudanesiska föräldrar.Sedan 1984 bor och arbetar han i Wien, Österrike. Han har publicerat fem diktsamlingar, tre romaner, två novellsamlingar, en pjäs och en självbiografisk bok på arabiska. Han har också översatt dikter av ett antal österrikiska poeter till arabiska, bland andra Christian Loidl (1957-2001), Gerhard Kofler (1949-2005), Friederike Mayröcker: (1924), Christl Greller (1940). Hans verk är översatta till många språk, bland andra tyska, engelska, italienska, franska, spanska, makedonska, rumänska och serbiska. Hans dikter har publicerats i ett stort antal litteraturmagazin och tidskrifter runt om i världen. Han har innehaft flera litterära vistelsestipendier, bland annat Elias Cannetti Fellowship i staden Wien 2005 och fått ett stort rumänskt litteraturpris på International Festival Curtea des Argeş. Eltayeb har medverkat vid ett stort antal internationella poesifestivaler.

  Tarek Elyaeb började skriva dikter när han blev kär som sjuttonåring. Skrivandet var det enda möjliga sättet att uttrycka kärlek på, i Kairo i mitten av sjuttiotalet, menar han. Han kunde dock inte vara fullt ut ärlig och rättfram, inte heller kunde han ge dikterna till henne han älskade, så han använde sig av en pseudonym. När han läste kärleksdikterna högt för sina vänner, tyckte de mycket om dem, så han fortsatte skriva, men hon kunde aldrig läsa dem.

Södermalms Poesifestival 2014. Anat Zecharia

Anat ZechariaAnat Zecharia, född i Tel Aviv, är en israelisk poet och fotograf. Hon undervisar i litterärt skapande på The Open University i Israel, och recenserar modern dans i en välkänd israelisk tidning. Hon har blivit publicerad i ett stort antal olika tidskrifter och erhållit flera litterära priser. Två diktsamlingar har hon givit ut. Zecharia blev utvald att representera Israel som en av 204 poeter från de olympiska nationerna - Poetry Parnassus.

Zecharia kastar i sina dikter ljus över hur Israels politik påverkar israelernas sexliv. Hon är influerad av landets feministiska poeter, till exempel Yona Wallach och Agi Mishoi. Hon berättar om åtrå och sexuella begär på ett direkt och ocensurerat sätt. Man kan ofta finna en sorts tvetydighet i hennes dikter.

Anat Zecharia började skriva dikter när hon var trettio år, 2004. Innan dess trodde hon inte att hon skulle skriva några dikter. Som ung ville hon gärna älska poesin, så hon köpte diktsamlingar, men det tog femton år innan hon öppnade dem. Efter militärtjänsten studerade hon fotografi i fyra år och tyckte livet var perfekt, “en bild säger mer än tusen ord”.

Men därefter studerade hon hebreiska språket och dess kultur och plötsligt öppnade sig böckerna i den judiska bokhyllan och knockade henne med sin charm, språkets charm och grundvattnet flöt fram sedan flera tusen år. Zecharia menar att hebreiskan är den enda identitet hon kan anta utan att ställa en mängd frågor till sig själv. Att inte vara en israel, att inte vara judinna, bara tala och skriva hebreiska.

De dikter hon skrev 2004 blev en diktsamling. Hennes bok därefter var en diktsvit med åtta sånger. En redaktör för en poesitidskrift ville bara publicera fem av dem, och då bestämde hon sig för att inte låta trycka dem. Det beslutet håller hon fast vid: att inte publicera hur som helst eller var som helst.

Södermalms Poesifestival 2014. Gunnar Wærness

Gunnar WærnessGunnar Wærness, norsk poet, bor och arbetar i Osby, Sverige. Wærness berättar att han började skriva dikter 1987, när han var femton – sexton år. Han skrev dem för hand och visade dem för en vän, som sa sig ogilla dem. Dikterna finns kvar någonstans, kanske i en plastpåse i hans föräldrahem.

Han debuterade 1999 med diktsamlingen Kongesplint, och har sedan dess givit ut ytterligare fyra diktsamlingar. Han är prisbelönt för sina diktverk och översatt till ett stort antal språk, samt har medverkat i många internationella poesifestivaler. Till en början fick han kämpa hårt för att bli poet, vilket fick honom att bli en smula övermodig och därför har han de senaste tio åren snarare odlat en känsla av osäkerhet.

Vad innebär rollen som poet för Wærness? Han svarar att den är som ett gift. Så snart han inser att han omvandlar upptäckter och energier till identiteter, så brukar han försöka sluta med det. Men det är svårt, anser han, eftersom själen tycker om att lura sig själv vad gäller det här. Ibland terroriserar jag mig själv, erkänner han, och han är inte sällan missnöjd.

Södermalms Poesifestival 2014. Montaser Abdelmawgoud

Montaser AbdelmawgoudInbjuden poet till Södermalms Poesifestival 2014, 4 och 5 september på Orionteatern Montaser Abdelmawgoud

Montaser Abdelmawgoud, poet, bor och arbetari Alexandria i Egypten. Han började skriva dikter redan som barn, för fyrtiotvå år sedan. 1995 började han publicera sina dikter med hjälp av två äldre poeter som arbetade på poesitidskrifter. Hans första diktsamling “Krig och nederlag”publicerades 2004.

När jag intervjuar honom svarar han att det är en pågående process att mogna som poet. Han menar att poeten som ger sig hän till sitt universum endast skriver det som uttrycker honom själv. Och en mogen poet följer inte några trender eller andra konventionella metoder för sin poesi, hur framgångsrika de än kan tyckas vara. Det som indikerar utveckling och mognad beror på förmågan att förändras från att vara blott en kompositör av dikter till att bli skapare av ett eget universum.

På frågan om “poetens roll”, svarar han att den är att skriva dikter! Poeten är en utforskare, en sökare som vill avslöja mysterier, och där inryms både skönhet och kunskap. Montaser har många favoritpoeter, till exempel Ahmed Yamani. Iman Mersal, Yasser Abdel-latif (Egypten) Max Jacob, Pierre Reverdy, André Breton, René Char, Henri Michaux (Frankrike/Belgien), Rainer Maria Rilke, Tarek Eltayeb – inbjuden till årets Södermalms Poesifestival – och Charles Simic (USA), för att nämna några.

Södermalms Poesifestival 2014. Firas Sulaiman

Firas SulaimanFiras Sulaiman är inbjuden poet till Södermalms Poesifestival 2014 som äger rum torsdagen den 4 och fredagen den 5 september på Orionteatern på Södermalm i Stockholm. Köp biljetter via Ticnet!

Firas Sulaiman, född 1969, är poet född och uppvuxen i Syrien med ett stort antal publiceringar bakom sig, inkluderat sex diktsamlingar på arabiska och en kommande, på engelska. Han bor och arbetar i New York, USA. Sulaiman har också publicerat en novellsamling, experimentell prosa och ett stort antal artiklar, liksom medverkat i ett flertal antologier. Hans dikter har publicerats på engelska i publikationer såsom Banipal, The Wolf, The Manhattan Review, 22 Magazine och Washington Square. Hans dikter är översatta till franska, rumänska, spanska och kroatiska.



 

Ur arkivet

view_module reorder

Bretagne och Bohuslän i sekelskiftesmåleriet

Få kustlandskap har utövat en så stark dragningskraft på konstnärer som Bretagne och Bohuslän. Flera utställningar både i Frankrike och Sverige har de senaste åren visat att konstnärer av olika ...

Av: Eva-Karin Josefson | Essäer om konst | 28 juni, 2014

Danska deckare på frammarch

Gretelise Holm, Elsebeth Egholm och Sara Blædel är de främsta inom den nya kvinnliga deckarvågen i Danmark. Inget nytt från Gretelise Holm, min personliga favorit, men Elsebeth Egholm och Sara ...

Av: Bengt Eriksson | Kulturreportage | 01 augusti, 2009

Österrikiska präster kräver reformation

I Österrike har präster under ledning av Helmut Schüller och biskopsvikarien Helmut Prader tagit initiativet till en protestgrupp som kräver en reformation av den romerskkatolska kyrkan. Man vill föra diskussioner ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer om religionen | 22 september, 2011

Titanicmuseet invigdes 2012. Foto: Mathias Jansson

Bland jättar och hjältar i Belfast

Det första reportaget av Mathias Jansson om Nordirland. Denna gång besöker han Belfast

Av: Mathias Jansson | Resereportage | 28 april, 2015

nu var det 1947

Bok: Elisabeth Åsbrink. 1947. Natur & Kultur. 2017.

Av: Hans-Evert Renérius | Essäer om litteratur & böcker | 31 oktober, 2017

det gula huset vid vattnet

det finns alltid anledning att minnas, att gå tillbaka, att fånga upp ett möte, att återskapa en saknad, att göra upp med en sorg, se den som en lättnad, några ord ger andra ...

Av: Bo Bjelvehammar | Utopiska geografier | 09 juli, 2017

Kaj Svensson Foto Joanna Gapinska

Två dikter av Kaj Svensson

Kaj Svensson är tillbaka med två nya dikter.

Av: Kaj Svensson | Utopiska geografier | 05 september, 2016

”Sag mir wo die blumen sind” Marlene Dietrich -en blå ängel i byxor

Den gravt alkoholiserade divan sängliggande sedan åratal, tungt drogad, nu åldrande i sitt förfall, en mager kvinnan som levde i självvald ensamhet fjättrad vid sängen, plågad av njursvikt med cirkulationsproblem ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om film | 28 Maj, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts