Robert Burns i översättning av Erik Carlquist

Writers´ Museum, en av Edinburghs sevärdheter, är tillägnat de skotska nationalförfattarna Robert Burns, Walter Scott och R.L.Stevenson. Där visas, förutom originalmanuskript och porträtt, sådant som Scotts schackbord och en ring med ...

Av: Robert Burns | 20 maj, 2013
Allmänna reportage

En av Sveriges starkaste liberala röster

Det första intrycket av Dilsa Demirbag-Sten är hennes energi och engagemang. Redan innan vi har satt oss vid ett bord för att diskutera hennes nya biografi Fosterland, har hon hunnit ...

Av: Waldemar Ingdahl | 27 maj, 2010
Övriga porträtt

De fyra stegen

Den 9 maj 2011 gick jag hem genom Finngatan i Lund. Jag säger "genom" därför att grönskan var sådan, att man kunde uppleva gatan som en tunnel. Det blev jag ...

Av: Erland Lagerroth | 26 maj, 2011
Agora - filosofiska essäer

Dödsdans och pånyttfödelse Våroffer av Igor Stravinsky

När Igor promenerade vid sin hustrus sida på stranden av Genevesjön under deras hälsovistelse i den schweiziska byn Clarens vaknade vårens krafter så sakteliga. Allt som bidat sin tid och ...

Av: Benny Holmberg | 08 april, 2012
Essäer om scenkonst

Porträtt

Göran Fant och medeltidens katarer – en över trettio år lång livsrelation

Förra året - 2016 - utsågs av katolska kyrkan till ett så kallat misskundsamhetsår, då man vill förlåta alla synder som begåtts i det förflutna. En grupp människor som drabbades under medeltiden var de så kallade katarerna. Michael Economou samtalar med Göran Fant, waldorflärare och antroposof, om dessa katarer som kunnat leda katolska kyrkan rätt om impulsen inte brutalt krossats av korståg och inkvisition.

Myternas betydelse – med utgångspunkt i Ramsundaristningen

Det finns många tecken på att det västerländska samhället är i kris. En materialistisk och kommersialiserad värld har vuxit fram utan andligt liv, utan bakgrund och utan myter. Det verkar som att människan alltmer styrs av egoism, vilket leder till att individen blir vilsen och ensam, okänslig för sin miljö, sin kultur och sitt mytologiska arv. Den tyske sociologen Max Weber menade i början av förra seklet att samtiden karakteriserades av rationalism och intellektualism och framför allt av världens avförtrollning. Hans tanke var att om världen inte längre ter sig besjälad, om den inte längre styrs av en gudomlig hand, så riskerar människans liv att te sig tämligen meningslöst och etiska normer godtyckliga. Det som saknas hos den moderna människan är balansen mellan det rent materiella och de djupt humanistiska sidorna, mellan egoism och altruism. Denna balans kan dock människan själv skapa genom att söka sig tillbaka till sitt förflutna, till livets andliga möjligheter, till sitt inre. Och det förefaller som om gamla sagor och myter har en tendens att upprepa sig och återkomma även i vår rationella moderna tidsålder.

Varför Steiner? Varför inte?

Reflexioner kring Kristofferskolan och Waldorf-pedagogik, värd att uppmärksammas.

Räkans fenomenologi

Vad är poesi? Är det att med björnkoll på versmått och rim svaja sig fram genom grekiska myter? Är det att tala med stora bokstäver om livet och döden och kärleken? Är det att som T.S Eliot på ett akademiskt lärt sätt minsann visa hur bildad man är?

Carl-Heinrich von Stülpnagel – terrorist i tredje riket

Carl Heinrich von StülpnagelNär Hitler inser att attentat mot honom den 20 juli 1944 i väsentliga delar organiserats i Paris av överbefälhavaren för det ockuperade Frankrike, generalen Carl-Heinrich von Stülpnagel, fräser Führern till Alfred Jodl och Walter Warlimont: ”Jag kan se hur den där dumskallen sitter i Paris och inte sysslar med annat än att underminera hemmafronten. Det är svinaktigt! Jag ville aldrig ha honom i Paris. Det vet ni…”.

Om denne attentatsman, terrorist med dagens vokabulär, talas det sällan, trots att namnet är känt, ja välkänt. Åtskilliga oppositionsmän under det tredje rikets tid var och är fortfarande kända endast med sina täcknamn. Orsaken till att det kan vara svårt få ett samlat grepp kring oppositionen mot Hitlertyskland beror delvis på dessa anonyma terrorister, men framför allt på motsättningarna mellan å ena sidan officerarna kring Stülpnagel, Ludwig Beck och Claus Schenk von Stauffenberg och civilisterna kring Carl Friedrich Goerdeler och jesuitpatern Alfred Delp.

Stülpnagel var en ”man av gamla skolan”, egensinnig och med en ”kulturprofil” som var förutsättningen för denne konservative generals opposition gentemot den nationalsocialistiska regimen. Carl-Friedrich von Weizsäcker fick 1942 ett brev från Stülpnagel där denne ber honom komma till Paris för att tala om relationen mellan kvantmekanik och filosofen Kant. Stülpnagel personifierade vad Madame de Staël skrev 1810 om den preussiske officerens två ansikten, det militära och det filosofiska.

En moralisk historia

Christine Keeler 1963Mandy Rice-Davies har avlidit sjuttio år gammal efter att länge ha kämpat mot cancern, meddelar BBC. Om omständigheterna hade varit annorlunda, påstår någon som kände henne, hade hon kunnat bli chef för ett ansett konstmuseum eller rent av premiärminister, hon hade skaffat sig djupa kunskaper i de flesta ämnen och var snabb i repliken. Men så blev det inte, för något som hände för femtio år sedan. Då var hon call-girl i London, hade möjligen en affär med Lord Astor (han förnekade den – ”hade ni väntat er något annat?” replikerade hon i rätten) och kompis med den mycket vackrare Christine Keeler som fick en hel regering på fall. Så härlåg det till:

Tidningstecknaren Martin Lamm hade en genial illustration på Dagens Nyheters ledarsida sommaren 1963. Den väldiga atlantångaren Britannia har fått stora sprickor i stäven sedan den körts på av en ynklig motorbåt med en kurvig donna vid ratten. Namnet på relingen avslöjar vad det handlar om: Keeler. I början av juni hade den brittiske försvarsministern John Profumo avgått sedan hans korta affär med Christine Keeler två år tidigare blivit känd. Samtidigt hade denna nittonåriga call-girl haft en annan kund, den ryske militärattachén Ivanov. Underrättelsetjänsten fick nys om säkerhetsrisken, Profumo grillades i underhuset, nekade ihärdigt men erkände sedan. Han avgick, och drog med sig Harold Macmillans konservativa regering i fallet.

Allmänhetens tilltro till politikerna fick sig en knäck, men kvällstidningarna frossade i denna redan passerade sexskandal som hölls vid liv genom åren. Så sent som 1989 spelade Ian McKellen Profumo i filmen “Scandal”, och för två år sedan gjorde Andrew Lloyd-Webber en inte särskilt framgångsrik musical på historien. I mars 2006 dog John Profumo, 91 år gammal.

Ur arkivet

view_module reorder

Ord som blöder

En essä om Agneta Klingspor

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 28 januari, 2017

Ndue Ukaj; Godo

Ndue Ukaj (1977) är en albansk-svensk författare, publicist och litteraturkritiker. Han har varit medarbetare i flertalet litterära tidskrifter och redaktör till ett antal litterära verk. Han har också varit chefredaktör ...

Av: Ndue Ukaj | Utopiska geografier | 30 juli, 2012

Minnen från Europas dödsläger

En bitter och plågad text, motsträvigt frambragt, skriven av ekonomiskt nödtvång. Låt vara att den sorggenomträngda krönikan kanske är lika skadskjuten och maläten som dess frispråkige upphovsman var när den ...

Av: Nikanor Teratologen | Essäer om litteratur & böcker | 12 juni, 2012

Om strukturene og relasjonene mellom individet, samfunnet og kulturen. Del III

 Vår egen tid I senere artikler har jeg tatt opp anliggender som har å gjøre med vår menneskeværen; det på høy tid å vende tilbake til spørsmålet om en har å ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 05 februari, 2013

Tankens ambivalens (Tredje brevet)

11/2 I mina tidigare litteraturstudier trodde jag att jag skulle hitta ett ädlare liv, högre i sin strävan att genomskåda maktens struktur och i stället känna den fria andens sublima liv ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 16 juli, 2014

Sagan om Emma

Den vingklippta lyxpoeten och textrådet, kärleksvraket Stefan Hammarén är också serenadör, skriver här på sin fasta spalt öppna brev och amorieller till sin Emma Grammatica (skrivd skönhet, livsbruksanvisningens, känslig varje ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 14 augusti, 2008

Abu Casems olycksbärande tofflor - en arabisk saga

Lumina av Guitton [Denna saga är mycket gammal och av syriskt ursprung. Det finns många varianter av olika längd och med fler eller färre detaljer, såsom det sig bör i ...

Av: José Luis Ramírez | Utopiska geografier | 27 augusti, 2008

Dags att omdefiniera Hilma af Klint

En retrospektiv utställning säger lika mycket om sin samtid som en nyproducerad. Urval är allt, och varje ny vernissage blir en politisk kommentar, om det så bara – vilket ofta ...

Av: Ida Thunström | Essäer om konst | 17 maj, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.