Veckan från Gregorius Magnus

Mer än hälften av riksdagsledamöterna som slutade efter valet i höstas försörjs fortfarande av riksdagen. En granskning som Svt har gjort visar att 77 av 122 tidigare riksdagsledamöter fortfarande nu ...

Av: Gregor Flakierski | 12 juni, 2011
Veckans titt i hyllan

Håller Vilhelm Moberg på att bli ett varumärke?

Håller Vilhelm Moberg på att bli en bortglömd författare? I hans rika författarskap har de stora romanerna allt mer kommit att dominera. Inte minst utvandrarsviten riskerar idag att bli ett ...

Av: Mikael Löwegren | 03 november, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Whilde Stefan. Foto: Samuel Dante

Anteckningar om shoppingbordeller, bortgjordhet, D-vitamin och Einsteins mirakel

En ny månadskrönika av Stefan Whilde som berättar i 4 punkter om mycket och om inget.

Av: Stefan Whilde | 01 mars, 2015
Stefan Whilde

Tre tusendelar

Vi har lagt ytterligare ett OS till handlingarna, 2012 i London. Rätteligen ska också Wales och Skottland nämnas, de olika sporterna har varit utspridda över olika delar av Storbritannien. Eller ...

Av: Per-Inge Planefors | 14 augusti, 2012
Gästkrönikör

52. Ingrid



Lund har allt utom vattenKön växte bakom henne. Framför stod en liten flicka med stora bruna ögon, bara stod.

”Jamen hur ska du ha det. Ska du ha den eller inte?”

Mjölkpaketet hade redan rullat ner längs bandet. Kassörskan som satt på stolen suckade högt.

”Det är folk som väntar. Det saknas fyra kronor. Ska du ha den eller inte? Du får ju bestämma dig nu?”

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Kassörskan lutade sig tillbaka, la armarna i kors.

”Har du inte mål i munnen eller?”

Lutade sig framåt.

”Kan du inte svenska eller?”

En fnysning. Tillbakalutad igen.

Då.

Fyra enkronor med en smäll i den lilla röda koppen fick kassörskan rycka till.

”Här har du fyra usla enkronor. Kan du vara god att hålla truten nu!”

Flickan tittade med sina stora bruna ögon på den äldre damen som rutit så. Trots att hon märkte att kvinnan var rasande blev hon inte rädd. Damen föste henne framför sig, tog mjölkpaketet från bandet och räckte fram det. Med en gång blev damens röst en annan. Mjuk och vänlig.

”Nu ska du bara springa hem med det här till din mamma och tanten i kassan, henne ska du inte bry dig om.”

Flickan tryckte mjölkpaketet i sin famn. Mumlade ett tack och gjorde som hon blev tillsagd. Sprang hem till mamma.

Kvar i butiken var damen, kassörskan och kön som bara blev längre och längre.

”Asså! Du kan inte bara lämna dina varor!”

Ingrids kundvagn stod till bredden fylld bredvid kassan.

”Det kan du ge dig på att jag kan, för den där mjölken var det sista jag någonsin köpte här!”

Med högburet huvud gick hon, ut på den vita trottoaren och svängde om hörnan. Där stod bilen. Redan täckt av ett tunt lager snö. Sen brast det för henne. Ilska, sorg, frustration och upprymdhet, ett stort känslokaos pressade fram tårarna. Förbannad och ledsen över vad hon sett och vad hon anade att andra, som inte var som hon, fick möta varje dag. Och så, ett litet leende bland tårarna, vid tanke på kassörskans förvåning och desperata skränande om varorna för att ta tillbaka sin förlorade heder.

Ingrid körde försiktigt genom den gnistrande staden. Det var alltjämt ovant att sitta bakom ratten, men hon blev bättre och bättre för varje gång. Övning ger färdighet tänkte hon och var i hemlighet väldigt tacksam över att hon inte behövde köra upp för att bevisa att hon fortfarande förtjänade sitt körkort. Hon var nästan hemma när hon insåg att varorna faktiskt låg kvar i butiken. Kattmaten, nu när Gudrun äntligen börjat äta lite igen. Det fanns inget annat att göra än att vända om. Hon svängde av, det fick bli stormarknaden.

Långsamt över isiga gator. Förbi studenter i tjocka vinterjackor, huttrande med axlarna uppdragna till öronen och mössor nerdragna till näsorna. Kallt var det, men vackert och inombords var Ingrid varm. Trots sorgen efter Ines. Trots sorgen efter Göran som fortfarande bet sig fast. Trots all sorg, fanns det nu en värme i hennes liv som hon aldrig tidigare upplevt, närhet och gemenskap som gjorde skillnad. Mia och Malin bodde kvar i det stora huset. Snart skulle de flytta till Ines lägenhet, men de sköt på utflyttningsdatumet hela tiden. Ingrid sa att de fick stanna så länge de ville, de kunde betrakta huset som sitt. Idag hade Mia börjat prata om att lägenheten kanske kunde användas till något annat, någon som behövde den bättre. Malin stämde snabbt in, vidhöll att Ines skulle tyckt om det. Så klart skulle hon det. Fina, rara, goda Ines. Ingrid som inte ville lägga sig i kunde inte låta bli att hålla med, jo visst hade Ines tyckt om det, men det var flickornas beslut. Ändå, hon hoppades så att de skulle stanna i huset.

Tanken på att bo ensam lämnade en molande oro i magtrakten. Samma oro som hon kände vid tanken på Asad. Trots deras överklagan mot utvisningsbeslutet hade Asad skickats iväg. Sen, från ingenstans, fick de informationen om att han var tillbaka i förvaret och därefter i ett gruppboende för ensamkommande flyktingbarn med ett tillfälligt uppehållstillstånd i väntan på en psykologisk utredning. Vad nu det innebar.

Det hade gått snabbt.

När Jenny och Erika besökte Asad berättade han vad som hänt. Om namnen han ropat och flygkaptenens rädsla. Jenny och Erika sa inget om Erik och samtalet han haft med sin pappa. De sa att de kunde se hur stark Asad blivit av sin historia, hur mycket mod och hopp det ingav honom. Den lät otroligt, hur skulle Asad ha fått reda namnen på pilotens familj? Hur? De kunde inte förklara det, men var det någon som kunde förklara något alls vad gällde Asad? Hur han tagit sig genom världen fram till Lund på egen hand, så ung, ensam, rädd och ändå detta mod och denna starka vilja till liv?

Det hade gått snabbt. Ingrid kunde inte släppa tanken. Det hade gått för snabbt för att inte någon annan varit inblandad. Rätt kontakt, rätt resultat. Det var alltid så det såg ut. Hur illa hon än tyckte om Sällskapet kanske det kunde finnas en vits med att stanna kvar ändå. Flera av fruarna till Görans vänner hade hört av sig. Ville hon ta en kopp kaffe? Komma med på teater? Skulle hon inte komma på mötet ändå? Nej, hade hon sagt. En inbjudan till nyårsfesten låg på hallbordet. Kanske skulle hon gå ändå. Inte för sin egen skull men för kontakterna, för Asad och för andra som han. Erik, hon trodde inte att han förstod vilken stor betydelse han haft. Både hon och Jenny hade bedyrat honom det sist de träffades hemma i huset, han såg tveksam ut och sa att det var Asad, det var han som var stark, han som bestämde sitt eget öde. Det var inte längre samma Erik som satt där i Ingrids soffa som den Erik som hon först lärt känna på föreläsningarna. Erik som sökt skydd bakom katedern och gömt blicken i sina anteckningar. Den förvirrade unge mannen som brutit samman inför henne. Den Erik som nu satt rakryggad i hennes soffa hade ett litet, fånigt leende på läpparna som växte när Jenny kröp upp i bredvid honom och in under hans arm.

Innan Jenny och Erik skulle gå hem fastnade Jenny med Mia och Malin i köket och Ingrid blev ensam med Erik i hallen. Hon tog ner hans jacka från hängaren medan han snörde på sig sina kängor. En arm i vardera ärm. Snön hade smält och lämnade ett mörkt band över hans axlar. Som för att borsta bort vätan strök Ingrid över axlarna med två snabba rörelser.

”Erik, nu vet du, eller hur? Det är så här det ska kännas när du säger ’jag älskar dig’.”

Precis då kom Jenny kom tillbaka från köket.

”Vad pratar ni om då?”

”Ingenting särskilt min vän. Tänk att det fortfarande snöar.”

Ingrid vände sig om och log mot Jenny som fiskade upp sin kappa från stolen där hon lagt den och drog mössan över öronen.

Gudrun lät sig lyftas upp och Ingrid tryckte näsan in i den lena pälsen. Det luktade Ines, Gudrun luktade Ines, Ines hade luktat Gudrun. Ljuset var släckt i hallen och de två personerna som gick ner mot grinden syntes som en skugga genom den vita snön som föll och föll och föll. 

Ur arkivet

view_module reorder

Kulturmarxismen och staten

Kulturmarxism är ett ord som ständigt återkommer hos personer som intresserar sig för relationen mellan vänstern, den vänstervridna liberalismen och de senaste årtiondenas politiska utveckling. En utveckling som i allt ...

Av: Anton Stigermark | Agora - filosofiska essäer | 24 april, 2014

Rebellerna förstör Syriens kultur

Ända sedan konflikten i Syrien bröt ut har jag pekat på wahhabismens inflytande i rebellrörelsen. I början var det få som lyssnade och många som tvivlade. Dessutom var och är ...

Av: Mohamed Omar | Gästkrönikör | 11 januari, 2014

Jeremiah Karlsson

Akvariecaféet

En ny novell av författaren Jeremiah Karlsson

Av: Jeremiah Karlsson | Utopiska geografier | 23 november, 2017

Orientalism – västs syn på Öst

Foto: Simon Amarcord TEMA ÖST-VÄST Idéhistorikern Mohammad Fazlhashemi beskriver hur den västerländska självbilden vuxit fram i kontrast till ett, mer eller mindre, konstruerat Öst. Resor till fjärran länder i syfte att upptäcka ...

Av: Mohammad Fazlhashemi | Essäer om samhället | 30 april, 2008

Takfresk i Camera degli Sposi, detalj

Det är bara att lyssna i tystnad

Femhundratio år efter Andrea Mantegnas död - ett litet porträtt genom några av konstnärens verk. Den 13 september 1506 dog en av renässansen mest betydande konstnärer: Andrea Mantegna. Vem var ...

Av: Guido Zeccola | Konstens porträtt | 06 januari, 2016

Nätet. Foto: Sunna Nordgren

Papper eller skärm?

Ett fotografi från ett fullsatt persontåg på 1950-talet visar hur varenda passagerare läser dagstidningen. Bilden har nyligen spridits på så kallade sociala medier – under den ironiska titeln ”All den ...

Av: Tidningen Kulturen | Björn Gustavsson | 10 september, 2015

Elvis Graceland - i Danmark

Danmark har fått sitt eget Graceland. På en åker vid södra infarten till staden Randers på Jylland, knappt 15 mil söder om Fredrikshavn, har en kopia av Elvis Presleys legendariska ...

Av: Johan Werkmäster | Kulturreportage | 19 Maj, 2011

Andalusien, i toleransens namn

Foto: Anne Edelstam Den mest befolkade av Spaniens regioner med Sevilla som huvudstad, vackert belägen i den södra delen av landet, är ett smycke i morisk arkitektur sedan dess arabiska ...

Av: Anne Edelstam | Resereportage | 30 november, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.