Magnus Andersson fotoporträtt  av Mario Clementi

Intervju med Magnus Andersson gitarristen som kämpar mot den kulturella provinsialismen

Magnus Andersson är utan tvekan den mest betydande bland de gitarrister som verkar inom den samtida konstmusiken. Han började spela som barn för Roland Bengtsson och studerade i ungdomen i ...

Av: Guido Zeccola | 03 februari, 2015
Musikens porträtt

Svensk lagstiftning bidrar till samiska kvinnors underordning

Det finns knappast någon forskning som behandlar levnadsvillkoren för vår urbefolkning, de svenska samerna under det senaste århundradet. Kunskapen om kvinnor och mäns jämställdhet i denna folkgrupp är mager. Under ...

Av: Lilian O. Montmar | 07 maj, 2013
Kulturreportage

Dikter av Carin Söderström

Dikter av Carin Söderström     Fördämningar bryts. Allt är tyst. Inåtvänt. Varje kalhygge är ett öppet sår. Tillvaron har en början. Kanske inte ett slut. Existensen av vägar in och ut har ...

Av: Carin Söderström | 19 januari, 2007
Utopiska geografier

19. Öster

På en karta är allting platt, men det är missvisande: Lund är inte bara idéernas stad, Lund är också Sveriges mest kuperade stad. Och det är lummigt, frodigt. Jag brukar ...

Av: Öster | 20 april, 2012
Lund har allt utom vatten

Låt framtiden repa sig! MADE-festivalen 2011, Umeå



altDet finns något habilt i en tungsint ståndpunkt på en scen. Inte för att det känns överglänsande mer drömska produktioner - det är inte mätbart på det sättet - men därför att kärnan i misströstan på samma gång planterar ett hoppingivande frö som med rätt kultivering kan växa till ett fult eller vackert träd. Ett träd som inte kommer att blomma om vi förväntar oss att dess tillblivelse kommer att bli struken medhårs och att andra skall göra jobbet åt oss.

Det är istället ett jävlar-anamma till planta som är en ständig debatt. En växande planta som blir ett träd är något som växer i en framtid som inte bara bör ifrågasättas med vilka medel den kommer att ta form, det är en snarare själva framtidssynen som skall uttryckas tvivel om. Samhället är inte en konsensus, vår demokratiska samhällsform är ett pågående meningsbyte! Men vi måste samtidigt se bortom våra egna västeuropeiska gränser.

Vi måste se det Kina där framtiden må vara osäker, men samtiden är likafullt en oviss balans på en knivsegg. Vi måste se Duan Ni och Tao Ye som plågas av oljud men dansar ändå. Vi måste se Leandro Zappala som tillsammans med Anna af Sillén sitter med ryggen mot publiken i mer än tio minuter och sedan släpper lös helvetets missljud som dränker deras dialog och existentiella frågor som förflyktigas när dess motsats tränger sig på.

I dagarna visar Adrian Paci sitt videoverk "Migrationens dilemman" på Världskulturmuseet i Göteborg. "Migrationens dilemman" är på ett sätt en väntan på intet i det ingenmansland som flyktingar inte sällan hamnar i. På MADE-festivalen i Umeå är inte dröjsmål och förhoppning styrande utan samtiden är ett obevekligt slag på käften som får oss att förkasta alla självbedrägerier. Det är dags att stänga av teveapparaterna och ställa varandra mot väggen och fråga: vad har vi egentligen att förvänta oss av världen?

Årets tema för MADE var Recomposing future och frågan som följer - vad är framtiden? - ger ett tveksamt, ampert icke-svar. Därför att framtiden är, självklart, allt! Det är melodifestivaler och monarkidispyter och fotbollshuliganer och dokusåpor och det är när man skjuter en varg som går runt och bara är en varg, men det är just av den anledningen som man skjuter den. Men det är också vårt ansvar att förändra framtiden till det bättre.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Till en säkrare värld. Till en värld där det pågående meningsutbytet kan fortsätta, och det är en värld som är pågående överallt! Det är tid att återskapa framtiden, restaurera den. Det är att låta framtiden repa sig genom att kämpa i nuet. Det är att ta tag i känslan av kamp och höja rösten för att förändra det vi är och det som kommer att komma. Inte vänta tills nästa val eller budgetpropositioner. Det är i det lilla, tillsammans, som vi kan förändra!

MADE - Music, Art, Dance, Etc - är en bred och delvis gratis kulturfestival som borde locka horder av människor. Men det är också en obekväm kulturfestival som inte drar sig för att ställa obekväma frågor och trampa folk på tårna. Det är en kulturfestival i landsorten som inte har fler anspråk än den står för. Det är årligen en av de viktigaste kulturella tilldragelser i Sverige.

Nils Jernelius

Ur arkivet

view_module reorder

Västerbottenskarta

Vad är det för kartbild av ett landskap som litteraturen tillhandahåller? Om litteraturen kan sägas vara en modell av världen, vilken modell av Västerbotten är det som har kommit att ...

Av: Anders Öhman | Essäer om litteratur & böcker | 14 oktober, 2011

Carl-Göran Ekerwald

Vad är bildning?

Gunnar Lundin om en ny bok av Carl-Göran Ekerwald: Om bildning -: tio dagböckers vittnesbörd

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 11 augusti, 2017

En praktisk humanism

Vad händer första veckan i skolbänken? Jag minns spelet mellan den avgudade lärarinnan i katedern och de nya kompisarna. Och jag minns att någon gång i puberteten förvandlades spelet i ...

Av: Gunnar Lundin | Gästkrönikör | 18 juni, 2012

Caspar David Friedrich och stanken av härsket fiskfett

Det ser ut som en tanke. Det lilla tegelhuset ligger i skuggan av Greifswalds Domkyrkas höga torn, inne i den trånga lilla gränden Turmgaße som förbinder Langestraße med Domkyrkoplatsen. Fadern ...

Av: Crister Enander | Essäer om konst | 19 oktober, 2009

Skilda rörelser på landet och i staden Intervju med regissören Radu Mihaileanu

Det finns några filmer som har en enorm vikt på grund av deras sociala patos, ofta större än dess tekniska möjligheter. I Sverige fann man den allra första av denna ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Scenkonstens porträtt | 24 januari, 2012

I Sapfos spår

”Någon, säger jag, kommer att minnas oss i framtiden”. Orden är Sapfos egna och blev en profetia för hennes poesi, läses och uppskattas världen över trots att den har mer ...

Av: Kristina Lauridsen | Övriga porträtt | 29 oktober, 2013

Ryttarstatyn - Några anteckningar om August Strindberg

Året är 1887. Natten är sen. Men på Rydbergs Kælder är stämningen hög. Röster sorlar, skratten rungar. Champagnen och spriten flödar. Lokalen är full av människor, trots den sena timmen ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 01 maj, 2010

Det andliga kallet i Roy Anderssons film "Du levande"

Bra filmer är de som inte endast underhåller men som även bär på starka budskap som dröjer sig kvar i tanken och där lockar till gensvar. För Simon Henriksson är ...

Av: Simon Henriksson | Essäer om religionen | 04 augusti, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.