Det mörknar över vägen – i går Tyskland, i dag USA

”Det nyktra förnuftets makt sjunker ihop. Logikens löjliga polityr skrapas bort.” Det är drygt åttio år sedan detta skrevs, men det har fått förnyad aktualitet. Citatet hittar man en dryg ...

Av: Ivo Holmqvist | 27 maj, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Fyra dikter: Bön och flerfaldigande, Robert Halvarsson

Gå, gå gå   Ord likt små små ljus som tänds och släcks och släcks och tänds Och om och om igen Förvirringen är lagen En grånad tjänsteman Säger gå, gå, gå ...

Av: Robert Halvarsson | 27 oktober, 2014
Utopiska geografier

Arkiv över idag

Efter tio minuter bärs en kvinna ut med bår. Jag vänder mig om och ser att ingen annan gör det. På den enorma duken strömmar tomma landskap, varpå blickar är ...

Av: Frida Sandström | 07 februari, 2014
Essäer om musik

Arne Sucksdorff

Ett stort äventyr med en stor filmare!

Vilken var den förste svensk som belönades med en Oscar? Rätt svar på denna TP fråga är inte Ingmar Bergman. Rätt svar är Arne Sucksdorff. För första gången går det ...

Av: Belinda Graham | 22 april, 2017
Filmens porträtt

Les Ballets Suédois, Paris 1920-25



Jean Börlin och Rolf de Maré Les Ballets Suédois grundades av mecenaten Rolf de Maré och koreografen Jean Börlin. Paret utvecklade den moderna dansen och samarbetade med tongivande avantgardekonstnärer: målare, musiker, cineaster, poeter och nobelpristagare för att skapa en totalteater i ny anda. Dessa moderna och skandalomsusade föreställningar visades på Théatre des Champs-Elysées i Paris 1920-25.

Jag började min forskning kring Svenska Baletten bakvänt genom att bege mig till Jean Börlins grav på den kända kyrkogården Père Lachaise i Paris. Första gången jag gick dit, fann jag hans grav, efter en stunds letande, ledsagad av beskrivningen jag fått i entrén till denna gigantiska och mytomspunna plats: en stor granitsten med en vacker utsmyckning

Ett ljus var tänt vid dess fotsida. Jag tyckte att det var rörande att någon varit där och tänkt på honom. "Det måste vara en dansör eller en koreograf som har honom som förebild" tänkte jag där jag stod och filosoferade i snålblåsten. I våras gick jag tillbaka med Mikael Jönson - Svenska Institutets chef och själv före detta solodansör - då vädret var mycket behagligare. Det var skönt att promenera runt där i skuggan av träden denna varma majdag. Vi hade med oss blommor för att hedra denne man som trots att han dog ung - enbart 37 år gammal - satt sin prägel på dansen så mycket att flera montrar på dansmuseet i Stockholm skyltar med honom, hans dans, dräkter och scenerier. Les Ballets Suédois hedrades även i Paris i våras då Erik Näslunds (dansmuseets chef) magnifika bok om Rolf de Maré (den finns att köpa på svenska i bland annat dansmuseets shop) översatts till franska och presenterades här.

Rolf de Maré
alt född i Stockholm av adlig börd (1888-1965), beslutade sig redan1919 för att etablera ett svensktbaserat modernt danskompani i Paris med sin partner och älskare, solodansören och koreografen, Jean Börlin. De bosatte sig på vänstra stranden, på rue St-Simon - på gatan där den franska akademin grundades 1883 i ett magnifikt hus - i hörnet av boulevard St-Germain. Teatern där de tillbringade mestadels av sin tid låg inte långt därifrån heller.

Rolf var en storsamlare av modern konst och han hade mormoderns - grevinnan von Hallwyls - förmögenhet bakom sig. Han förbluffade både den ene och den andra för hitintills under sitt dryga trettioåriga leverne hade han inte skapat mycket, "en ung man med mer pengar än begåvning" ansågs det generellt. Godset Hildesborg och dess tillhörande lantbruk - som morfadern Walther von Hallwyl överlåtit till honom - engagerade honom måttligt. Däremot hade Rolf näsa för oupptäckta genier. Han tog till sig Picasso, Braque och Léger långt innan dessa hade blivit berömda.
Snart skulle han dessutom visa sig vara en hårt arbetande teaterman med fantastisk organisationsförmåga och ledarskap. Under de fem åren som baletten existerade, iscensatte den 24 originalproduktioner, gav 2 766 framträdanden varav drygt 500 turnéer i 156 städer i tolv europeiska länder samt i USA. Idén var dock inte hans utan kom ursprungligen från Michael Fokine - den moderna dansens pionjär - som hade hamnat som balettchef på Kungliga Operan i Stockholm 1913 och blivit god vän med Rolf. Fokine återupplivade intresset för dans genom sin nya, fria och dramatiska stil och hänförde den svenska publiken med sina föreställningar. Dansarna som mest agerat statister i operor, återfick hoppet för sitt yrke. Fokine sådde fröet till den svenska baletten i Paris och det var han som uppmärksammade Rolf de Maré på Jean Börlins talanger - utan att ana att han snart skulle bli utmanövrerad av den unga förmågan.

Jean Börlin
Mikael Jönsson: chef för Svenska Institutet och f.d. solodansör vid Börlins grav Var född i Härnösand den 13 mars 1893 men som skilsmässobarn hamnade han i en fosterfamilj - visserligen släkt - i Stockholm. Tidigt upptäckte de hans fallenhet för dans och musik och skrev in honom på Operans balettskola. Där fick han en gedigen utbildning och som elev till Gunhild Rosén vid Kungliga teaterns balettskola påbörjade han en lysande bana. Börlin knöt kontakter med andra dansare han sedan lockade med sig till Paris. Han studerade också för den spanske balettmästaren José Otéro. Men hans största läromästare var onekligen ryssen Folkine. Denne uppskattade Börlins tekniska skicklighet och konstnärliga potential. Han gav honom privatlektioner och undervisade honom i koreografisk komposition. Börlin skickades även ut i Europa på en längre studieresa.

Det var genom en syntes av den klassiska tekniken han hade utvecklat, till moderna dansformer och pantomim som Börlin kom att levandegöra målningar vilka, genom rörelsen, fick ett eget liv. Han fascinerades också av afrikansk kultur och musik. Detta ledde till skapandet av ett dansverk - La Création du Monde - inspirerad av en afrikansk legend.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I vissa koreografier avhumaniserade han dansarna som förvandlades till djur, gudafigurer eller skulpturer som kröp eller gick på styltor. Men under turnéerna på landsorten presenterade han en mindre extrem repertoar, vissa med enbart kvinnliga dansöser, andra med moderna dansformer som foxtrot till jazzinspirerade tongångar. Han hade dock troligtvis inte kunnat skapa dessa utan sin vän och älskade Rolf de Maré.

När två naturkrafter möts sprakar det till!
Folkine hade knappast trott att skyddslingen skulle nå den drömposition han själv traktade efter i storstaden Paris som Svenska Balettens balettmästare och chefskoreograf. Inte hade han väl heller anat att de Maré skulle visa sig vara så djärv att han vågade satsa på den unge dansaren - praktiskt taget oprövad som koreograf - för att starta ett nytt danskompani i kulturmetropolen. Det var att inte att räkna med vare sig de Marés väderkorn eller Börlins outtalade talanger. De Maré insåg att varken deras öppna homosexuella förhållande eller den vågade dansen skulle accepteras i Stockholms salonger. Han skrev i sin minnesbok "Det var mig materiellt möjligt att realisera min dröm. Men jag kände alltför väl mina landsmäns inställning - förträffligt och hyggligt folk, men fruktansvärt reaktionära - för att veta att en debut i Sverige vore liktydigt med självmord. För att väcka svenskarnas uppskattning var det nödvändigt att först ha utlandets sanktion." Möjligheten infann sig i och med att kontraktet för Théâtre des Champs Elysées var till salu och de Maré kunde köpa det. Teatermannen Jaques Hébertot (Nils von Dardels goda vän) fick jobbet som direktör och så var det bara att sätta igång.

alt Resultatet av denna union blev ett kreativt utbrott utan motstycke i den moderna dansens historia. Börlin skapade tolv banbrytande originalproduktioner med klassisk och modern dans - i vilka han själv dansade huvudrollen i tio stycken - enbart under det första verksamhetsåret.

Trots att de två unga männen kom från skilda bakgrunder, och att deras personligheter var varandras motsatser: Jean var blond, öppen, glad och barnslig medan Rolf var reserverad, strikt och seriös, hade de en sak gemensamt: de kände sig båda förrådda av sina mödrar. Rolf på grund av sin mammas skilsmässa och Jean därför hans mamma lämnade den sjökapten hon var gift med och tog med sig sin son till Stockholm där hon övergav honom hos sin bror och svägerska för att sedan försvinna ur hans liv.

Kanske var det Börlins undertryckta ilska som fick honom att fullkomligt explodera av kreativitet samt att bränna ut sig totalt. Svenska Baletten speglade en fransk avantgardism med en sällan skådad scenkonst. Jag tänker då framförallt på Francis Picabias och Erik Saties Relâches samt på Fernand Légers Skating Ring och La Création du Monde. Baletten hade förvandlats till multikonst och totalteater. Målaren och nära vännen Nils von Dardel agerade förmedlare genom sina kontakter i Paris konstvärld. Poeten och allkonstnären Jean Cocteau - en annan av Dardels vänner - introducerades till de Maré och Börlin och kom att agera som deras främsta reklammakare och marknadsförare. Alla dessa konstnärer kunde tack vare den Svenska Baletten ge uttryck för sin konst på ett förut aldrig skådat sett; eller som Cocteau uttryckte sig: "många experiment förverkligas, där dans och feeri, akrobatik och pantomim, drama och satir, orkestermusik och tal smälter samman och uppenbarar sig i hittills osedda former". Dessa inspirerade Börlins nytänkande. Eller som Erik Näslund påpekar "det var också en konsekvens av Rolf de Marés stora konstintresse. Svenska Baletten kan i hög grad ses som en förlängning av hans konstsamling."

Le coup de grâce
Tyvärr kom denna fantastiska konstexplosion till vägs ände efter föreställningen Relâche i Epernay den 17de mars 1925. Rolf de Maré hade redan förlorat miljoner och Jean Börlins hälsa vacklade. Han hade skapat 24 baletter i vilka han ofta dansat huvudrollen under fem intensiva år. Alkohol och tablettmissbruk gjorde sitt till. Börlin hade aldrig varit smal men nu började han gå upp i vikt, var irritabel och oberäknelig. Dansarna var missnöjda och tyckte att de reducerades till statister eller hjälpredor. Men le coup de grâce kom med ett hatbrev som spred sig som en löpeld genom Sverige. Utöver den homofobi som härskade i landet, anklagades de Maré för att dränera Kungliga Operan på deras bästa dansörer. Skvallret och misskrediteringarna i pressen startat av Operans förtalskampanj - framförallt mot de Maré - fortsatte ända in på 1940-talet. Börlin blev bitter över de Marés beslut och hans bitterhet blev personlig när Rolf bytte ut honom mot en ny älskare.

alt Ute i kylan, turnerade Börlin med två kvinnliga dansöser från baletten, mest på hotell och kasinon in Sydamerika. Den 6te december 1930 gav hans hjärta upp. I handen höll han ett sista brev från Rolf. Enligt hans önskemål blev han begravd i Paris i januari 1931.
Börlin hade inga elever som fortsatte hans koreografi. Däremot kan man se hans inflytande hos till exempel koreografen Ninette de Valois - för Vic-Wells Ballet, föregångaren till The Royal Ballet - i London på 1930-talet. Även i Ungern och i Tyskland finns tydliga spår av hans koreografi i skapandet av dans-mimisk stil. I dag kan jag känna igen hans inflytande i den unga Kanadensiska truppen La Clique som turnerat både i Paris och i Stockholm.

Dansmuseet
Rolf de Maré nöjde sig inte med att stänga baletten. Några år senare, öppnade han istället världens första museum och forskningsinstitut för dans i Paris 1933. Det Internationella Dansarkivet blev snabbt känt som ett av världens centrum för studier av dans i dess omfattande bibliotek. Utställningar, en tidskrift, olika publikationer, demonstrationer och föredrag ägde rum där tills slutet av 1940-talet. Då avslutade de Maré sin tjugo års långa Parisvistelse och delar av samlingarna donerades till franska staten och Bibliothèque Nationale som placerade dem på Parisoperans museum och bibliotek.

I stället tog han med sig den omfattande kvarlåtenskapen från Svenska Baletten samt den utomeuropeiska samlingen till Sverige där de bildade stommen till Dansmuseet som öppnade den 3 juni 1953 i lokaler i källarvåningen på Kungliga Operan där det i dag är café. Efter att ha flyttats runt till olika lokaler - varav ett tag tillsammans med Dansens Hus - i Stockholm är museet sedan maj 1999 tillbaka där det hela en gång började, nämligen vid Gustav Adolfs torg, mellan Operan och Utrikesdepartementet och mitt emot Kungliga Slottet, i ett magnifikt bankpalats ritat av arkitekt Erik Josephson. Huset är som gjort för ett museum. Den Svenska Baletten har närmast hedersplats med flera montrar, centralt placerade. Men besökaren inbjuds även att beundra fantastiska dansdräkter från olika länder. Via videofilmer och förklaringar slussas vi från Indonesien, till Japan och Tibet och så långt som in i Afrikas hjärta. Under hösten, visas även filmer av Baryshnikov, gratis två gånger per dag. Utställningen på nedre botten, bjöd under sommaren på masker av alla de slag, dansfotografier följer i dess spår och dansföreställningar äger också rum (för aktuella program se: www.dansmuseet.se ).

alt En kulturskandal
Det var dit jag begav mig en regnig septemberdag för att samtala med Erik Näslund - sedan drygt tjugo år och tre flyttar - museets hängivne direktör. "Jag fick ett chockbesked i våras att vi tvingas flytta för att Rosenbad ska renoveras; detta är en katastrof efter elva års inarbetning av museet." Läget är onekligen A och O. Men vad som har satt museet på kartan är dess engagerade chef. För att locka en vidare publik, har Erik ökat programverksamheten genom att dra till sig musiker (genom att ordna konsertkvällar på måndagar i museets café); danskurser; krokikurser; filmvisningar med mera. "Det har tagit mig tio år att bygga upp detta intresse för museet", erkände han. "Och om ni flyttar till Dansens Hus?" undrade jag. "Det var inte lyckat att dela med dem när vi gjorde det förut, vi blev bara ett bihang, istället för ett eget, levande institut." Och visst vore det synd. Jag tycker som många andra - att döma av de långa protestlistor människor har skrivit under - att byråkraterna kan flytta någon annan stans medan Rosenbad renoveras, utan att förstöra detta internationellt erkända dansmuseum. Detta museum är unikt och det enda existerande dansmuseet i världen!

Det var på håret att vi räddade det Svenska Institutet i Paris också det unikt i sitt slag. Varför denna negativa inställning till kultur våra politiker tycks ha istället för att inse att staten kan tjäna pengar på kultur? Det var enbart några decennier sedan liknande klåfingriga politiker ville riva Gamla Stan, en av dagens mest populära turiststråk!
Jag uppmanar därför alla konstintresserade att gå till dansmuseet och skriva under petitionen innan det är för sent. Redan i slutet av nästa år, planerar de att stänga ytterligare ett av Sveriges internationella dragplåster och kulturhus.

Anne Edelstam, text och bilder


Svensk modern dans i Paris

Missa inte föreställningen: TRANSPARENT
En trio av koreografen och dansaren Ulrika Wedin.
Utifrån konstnären Joakim Eneroths fotografiska projekt Short Stories of the Transparent Mind skapar Wedin den fristående dansföreställningen Transparent. I scenrummet möts fotografi och koreografi.
Föreställningar:
10.10.17 KL 15 på L'INSTITUT SUEDOIS, 11 Rue Payenne, 75003 PARIS
10.10.20 KL 20 på LE REGARD DU CYGNE, 210 Rue de Belleville, 75020 PARIS
Information och biljetter:
INNOVATION CULTURE EUROPE/ICE: Johanna Suo; Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
06 60 35 45 90. För att läsa mer om Transparent, se vidare på: www.ice-eu.net

Det finns en idé med att presentera både dansföreställningen Transparent och fotoutställningen Short Stories of the Transparent Mind under samma period i Paris.
På så sätt ges publiken möjlighet att uppleva de mycket olika gestaltningarna av temat, följa den kreativa utvecklingen, men också uppleva den dimension som uppstår när man ser verken tillsammans. Utställningen äger rum på School Gallery, 81 Rue du Temple, 75003, Paris mellan den 13 oktober och den 20 november.
I Transparent arbetar Wedin med temat The Transparent Body, den transparanta, genomlysta kroppen - där sinnestillstånd, åldrande, tankar och känslor är sammanlänkade processer i en ständig rörelse. Dansarna tar sig in i den ström av förändring som hela tiden pågår i sinnet och kroppen. I centrum står åldrandet där Wedin arbetar med spänningen mellan olika tidserfarenheter. Hon tar tillvara på dansarnas vitt skilda åldrar där den äldsta är 71 år och den yngsta 10 år och arbetar med ålder som erfarenhet - lagrad i kropp, sinne och rörelse. Transparent kretsar kring ett antal utvalda fotografier ur Short Stories of the Transparent Mind som placeras i en koreografisk händelse. Wedin undersöker mötet mellan fotografi och rörelse och låter temat från fotografierna driva dansarna och koreografin ut i ett fält av associationer kring kropp och sinne där personer och personligheter suddas ut i sökandet efter det gemensamma i det mänskliga medvetandet.
Musik: Microstoria
Microstoria är ett samarbete mellan Markus Popp (Oval) and Jan St. Werner (Mouse On Mars), från Tyskland.
Ljusidé: Thijs Wiessing

Ur arkivet

view_module reorder

Strålande jul?

Det är jul och julklappar finns överallt att köpa. Vi tror att vi ska kunna få undan det som verkligen betyder, det som vi tror oss ha samlat på så ...

Av: Fredrik Månsson | Gästkrönikör | 20 december, 2015

Från utställningen 24 Spaces – en kakafoni på Malmö Konsthall 2013

Illusioner av föränderlighet inom konstens ramar

Vad är konst? Vem skapar den? Benny Holmberg diskuterar konstverkets tillblivelse genom de tre aktörerna konstnär, konstverk och betraktare. Föränderlighet, identitet, rörelse och tid, svaret som ständigt glider undan, men ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 08 mars, 2015

Exit Brexit?

”Olika metoder för ’objektiv upplysning’ vid folkomröstningar” är titeln på den skrift från 1921 som Herbert Tingsten blev docent på och senare professor i statskunskap vid Stockholms Högskola, som det ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om politiken | 28 juni, 2016

Identitet och identifikation - En pluralistisk synvända

Judendomen som utgångspunkt Det paradoxala är att tillkomsten av staten Israel har inneburit en kris för den judiska identiteten. Sedan biblisk tid har den byggt på upplevelsen av att vara ett ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer | 05 november, 2011

Sorgligt, spökligt, spännande och lite vasst

Min nya psykiater har i tvenne dagar läxat upp mig med e-mails, fem stycken, med dåliga simpla råd om hur jag skall skriva roman, tar ton, är väl inte hans ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 19 maj, 2011

dr Krabba

Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Har arbetat inom vården i 20 år, men sade upp mig 2010 för att satsa helhjärtat på tecknandet. Då ...

Av: Janne Karlsson | Kulturen strippar | 03 oktober, 2011

Per aspera ad astra

Författaren Cordwainer Smith (1913-1966) sa en gång att det inte finns någon litterär genre som har skapat så många forskare som science fiction-genren. Och det stämmer. Många astronauter, ingenjörer och ...

Av: Bertil Falk | Essäer | 12 juni, 2014

Komplexitet som inte låter sig styras

Melanie Mitchell är professor i datorvetenskap i Portland, Oregon, och ”external professor” vid Santa Fé-institutet i New Mexico. Vid det senare utsågs hon att ge en föresläsningsserie, som hon kallade ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer | 03 augusti, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.