Onyktra tankar om skrivandets mörka sidor

Den som tar sin tillflykt till gift för att tänka kan snart inte tänka utan gift. (Charles Baudelaire) Morgondagen har sedan länge varit här, och den är betydligt mer ...

Av: Fredrik F. G. Granlund | 26 april, 2011
Essäer

fängelse i Sachalin

Sachalin

Ön har inte helt gått under. De ungas tankar ännu levande. Den kritiska blicken ser in i systemets tragiska byggnad och hänsynslösa dimmor.

Av: Hans-Evert Renérius | 10 maj, 2017
Stefan Whilde

Drottningen i Paris. Om Marie Godebska

Med stigande häpnad bekantade sig besökare på Musée d’Orsay i Paris för en tid sedan med en epok i Frankrikes musikliv, som sällan belysts på ett så inträngande sätt som ...

Av: Eva-Karin Josefson | 20 mars, 2014
Övriga porträtt

Ingrid Bergman - frontfigur under  Cannesfestivalens 68:e upplaga.

68:e filmfestivalen i Cannes bjöd på franska framgångsvindar

Det blev filmen Dheepan av regissören Jacques Audiard som fick Guldpalmen i Cannes. För övrigt bjöd festivalen på starka, franska framgångsvindar.

Av: Lena Andersson | 08 juni, 2015
Essäer om film

MADE-festivalen, 6-9 maj 2009



Laurie AnderssonMitt i MADE

Medverkande konstnärer: Uglycute, Trumpetgerillan, Generationskören, Robin Jonsson, Sara Lundén, Laurie Anderson, Reijo Kela med vänner, Kids of the Ranch, Evelyn Glennie och Norrlandsoperans symfoniorkester, Ulrika Nuottaniemi, Andersson Dance, Two White Horses, Norrbotten Neo, Karttunen Kollektiv, Mattias Alkberg, Diamanda Galás, Tobias Bernstrup, Gudrun Gut, Sten Hansson, Autokratz, Ung Teater, Getaren, Paul Green School of Rock, Astrid Hadad, Matti Ollikainen, DJ Jesse Garon, Trio Lligo, Malin Hellkvist Sellén, David Sandström Overdrive, Chicks on Speed, m fl
Norrlandsoperan, Umeå

Det oupphörligt pågående samtalet om konst och konstnärskap aktualiseras i Umeå från den sjätte till nionde maj i och med MADE-festivalen. Årets upplaga har undertiteln IDENTITY JUST och yttermera diskussionsunderlag för de fyra dagarna är attityd, identitet, äkta, och fejk. I baren på Norrlandsoperan håller Per Nilsson dagliga filosofiska samtal i samband med en lunchbjudning där dessa angelägenheter hamnar under lupp. Till sin hjälp har Per Nilsson flera av de konstnärer som är medverkande i festivalen, och det är också här som konstens tinktur kommer upp till ytan. För det doftar när debatten kommer inpå den konstnärliga yttringen, inte så mycket av en enda konstnärlig essens så som av olika särpräglade aromer som alla blandar sig samman i festivalens parfym. Synen på uttryckssätt och hur det tolkas genom konstnärlig praktik centraliseras genom lunchsamtalen. Reflektivt frågar sig dock undertecknad varför man väljer att marknadsföra MADE som en festival med vissa inbjudna konstnärer. Det är i ordets betydelse ett arrangemang kring ett visst tema, men evenemanget sträcker sig utöver de medverkande konstnärernas handlingar. Det är bättre uttryckt en dialog för att ta sig an en konstnärlig tillämpning och genom reflektionen betrakta performance och dans. Att göra det i sammanhang med den skaparkraft och teorietiska konstruktivitet som de aktuella konstnärerna bidrar med är lukrativ intellektuell undfägnad för samtliga medverkande.

På scen i operans Black Box så avför Robin Jonsson gränsen mellan en virtuell och en fysisk värld. Kamp, iakttagande, och repetition upplevs till musiktexten "Everyday is exactly the same". Dansarna (Jonsson tillsammans med Sirah Foighel Brutmann, Gilles Polet, och Ondrej Vidlar) gestaltar virtuella karaktärer och frågar sig varför det finns en port i mitten av ingenstans, och svarar sig själva med att portens existens är för dansarna att vakta. Verket bär namnet 'I believe I can see the future' och ifrågasätter strukturer som formar samhällskroppen. Vaktandets alternativ är ännu en upprepning av mönster som bringar existensen på tal, och så också individens roll i förhållande till gruppen. Gruppen - den månghövdade publiken - tar sig sedan ut ur Norrlandsoperan och, alternativt till ett betrakta i sittande position, så cirkulerar denna åskådarskara runt Sara Lundén som ställt upp sitt piano framför entrén på Operaplan och presenterar en vacker sång, om och om igen, i en nästan ceremoniös taktmässig rörelse.

Laurie Anderson tar plats i ett landskap av ljus och för in publiken i en rymd. Mot en musikalisk rytmisk bakgrund omskapas marken och stjärnorna och de strukturer som minnet tar i anspråk. Utgångspunkten är det västerländska samhället och sakta låter Anderson förändra sakernas tillstånd med berättelser ur sitt eget liv. Det är också en omvandling av hur vi människor förslappas och om det någonsin finns en möjlighet att fly undan berättande så kan vi inte bara vara tysta, "you who can be silent in four different languages, your silence can be considerad your consent" konstaterar Laurie Anderson och menar också att berättandet är ens eget men för varje gång berättelsen tar plats så glöms den än mer. Utan brådska så bryter hon sitt eget berättande med fiolspel och sång, som konstnär är Laurie Anderson mångfacetterad och för fram sin berättande idé med sober avpassning och god omdömesförmåga.

Operaplan är för dessa fyra dagar formgivet av Uglycute, med bland annat gula parkbänkar, gula blomsterlådor och en gul scen. Under torsdagen framför här Kids of the Ranch en populärmusikalisk valmöjlighet att exkludera storslagenhet med vacker finstämd musik. Utomhusscenen viker sedan undan för regnet och Ulrika Nuottaniemis performance under torsdag kväll, 'Die Mutterkoloss Intervention', skjuts till nästkommande dag. Presentationen handlar om ett ingripande angående åsikter om empati, engagemang, och nödtvång. Något som i samhället många gånger även skjuts upp till en annan dag, tydliggörandet genom 'Die Mutterkoloss Intervention' är därför högst aktuellt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Andersson Dance berättar historien i Black Box på torsdagskvällen, en koreografi signerad Örjan Andersson och framförd av dansarna Yoshifumi Inao och Asher Lev. Gruppens och individens identitet presenteras och representeras i dansen och tydliggör de strukturer som avgränsar identitetens rum. Det är en undersökande nyfikenhet och konfrontation med omvandlingen från en spegelbild till egenart, och tvärtom. Identiteten innebär ett ansvar och samtidigt som den är förklarande så tydliggörs livets missförstånd kanske framför allt i svårigheterna, och i väntan på döden. Yoshifumi Inao sjunger en stillsam godnattvisa för sig själv som ett minne av hans bortgångne far. Lyssna till månen, tycks han säga, den lyser på dig även om du inte vet om det.

MADE handlar om att vara på plats, där tankeutbytet före, mellan, och efter akterna för in betraktarna i det konstnärliga rummet med ett oöverträffat tillfälle att ta del av teori och tankebanor. Om man så vill är det estetikens dualitet - att föreligga i både konstnärens och betraktarens perspektiv. Mötet på Norrlandsoperan ger form åt kunskap och är en energi av, i större utsträckning än en reaktion på, konstnärlig utövning. Varje medverkande person åstadkommer en egen berättelse ur det direkta mötet, och ger inte upp sin kontroll över intrycken. Därför känns det omedelbart oriktigt att som en enda person redogöra för MADE, vad jag istället sätter rubrik på är en egen berättelse. En berättelse som likt Reijo Kela dansar erinrande likt ett charmfullt folkparksfyllo och sträcker ut en begäran att skapa genklang i det estetiska samtalet. Min text ackompanjeras dock inte av Kimmo Pohjonens eldfängda dragspel och Heikki Laitinens improviserande sång. Så som Laurie Anderson menade, "I alone am left to tell the tale", medan MADE inte avslutar det aktiva samtalet förrän lördag natt. Följt av ett långt intellektuellt nachspiel där mötet mellan konstnärer och publik har fägnat en rikare dialog än dessförinnan.

Liknelsen med parfym känns självklart befängd, men energin i konstnärerna på MADE skapar ett än rikare rum att dela, där även dofterna har sin självskrivna, om än inte framträdande, plats. Att min text har drag av att vara högtravande faller på mitt eget tillkortakommande, för att uttrycka alla tankar och idéer i text tar långt större anspråk än så här. MADE handlar inte om materialitet så mycket som tid och rörelse, och den kunskap denna konstyttring tillför betraktarna. Idag fredag kväll uppträder bland andra Diamanda Galás och Gudrun Gut, följt av lördagens olika performance i kretsen av Astrid Hadad, och Malin Hellkvist Sellén. Det är ett samspråk som fortgår.

Nils Jernelius

Ur arkivet

view_module reorder

Helgon och källkult i Sverige: Sankta Helena eller Elin av Skövde

Den första lördagen efter pingst firades traditionellt Trefaldighetsafton. Söndagen som följer, trefaldighetssöndagen, är inledningen till den långa trefaldighetstiden. För inte så länge sedan var trefaldighetsafton en av årets stora dagar ...

Av: Kristian Pella | Essäer om religionen | 10 juli, 2012

Reformvänlig munk söker nunna för äktenskap

Det var i Eisleben det hände: Det är knappt man kan urskilja kyrktornen på St. Andreakyrkan. Dimman ligger tät. Ändå var det här som det började. I en sömning småstad ...

Av: Mathias Jansson | Resereportage | 08 november, 2011

Tankens ambivalens VII

”En bok är en spegel: tittar en apa in Kan förvisso ingen apostel blicka ut.” / Lichtenberg Ambivalent i mina tankar, så även min yttre bild av identitet. Tänker därför skriva fram en ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 18 december, 2013

Han gör det här för att han måste

Musikartist, radiopratare, skribent och nu senast programledare för SVTs "Filmkrönikan". Navid Modiri har hunnit med mycket.  Till hösten släpper han en tredje skiva tillsammans med bandet Gudarna.

Av: Tim Sterner | Musikens porträtt | 25 juli, 2008

Gösta Ekman med Bibi Andersson och Kjell Grede

En dåres försvarstal – Gösta Ekman i en annorlunda roll

August Strindberg kände sig långt ifrån alltid helt tillfreds med den högst personliga syn på äktenskapet med Siri von Essen som han delgav världen i En dåres försvarstal.

Av: Kurt Bäckström | Essäer om scenkonst | 07 maj, 2017

Kyla i Kabul

Vintern är kall i Kabul. Det sägs att på många, många år har det inte varit sådan kyla. Temperaturen går ner till runt tio minusgrader på natten. I kylan inträffar ’koranbränningen’: ...

Av: Åsa Pernilla Gustafsson | Resereportage | 27 mars, 2012

Som djur

Människor och andra djur kan systematiskt förvandlas till ting av andra människor "Ni håller er med köpta slavar här. De har det sämst men skall ändå utföra det tyngsta arbetet; ...

Av: Lisa Gålmark | Essäer om samhället | 19 januari, 2009

Dagar i ljus och frihet – Intervju med Nikanor Teratologen

Det ni nu ska läsa, denna text, sträcker sig tvärs genom Sveas undermåliga brunhål och publiceras i dess fantasmatiska kloak för att tillsynes nå dig i ditt allra mest privata ...

Av: Freke Räihä | Övriga porträtt | 02 juli, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.