Teaterkonsten, Teater KAOS och "Vita Horan"

På 80-talet var Stockholm en av Europas teatertätaste städer. Där fanns framförallt en oerhörd mängd fria teatergrupper som med eller utan statliga medel skapade kvalitetsteater för brinnande livet. Publiken vande ...

Av: Boel Schenlaer Boel Schenlaer | 05 mars, 2012
Gästkrönikör

Marvel Comics i ett nötskal

Illustration: Ida Thunström "Jag valde inte att bli det här". Skådespelaren Thomas Hayden Church fäller Flint Markos replik med något skyggt fladdrande i blicken. Marko syftar inte bara på ...

Av: Malin Krutmeijer | 15 augusti, 2008
Essäer om film

Noosfären och Internet

Teilhard de Chardin (1881-1955) - fransk jesuit och paleontolog - var i ropet för några årtionden sedan. Han förenade de till synes oförenliga riktningarna darwinism och kristendom i en religionsfilosofisk ...

Av: Bertil Falk | 08 januari, 2010
Essäer om religionen

Sašo Sedlaček  Beggar Robots

Tiggarrobotar och heliga trashankar

Ett av de hetaste och mest känsliga ämnena i dagens samhällsdebatt är tiggeriet. Och konstnärerna har börjat ta tag i saken. Temat har alltid funnits, och vi lär oss mycket ...

Av: Mathias Jansson | 14 juni, 2015
Essäer om konst

MADE-festivalen, 6-9 maj 2009



Laurie AnderssonMitt i MADE

Medverkande konstnärer: Uglycute, Trumpetgerillan, Generationskören, Robin Jonsson, Sara Lundén, Laurie Anderson, Reijo Kela med vänner, Kids of the Ranch, Evelyn Glennie och Norrlandsoperans symfoniorkester, Ulrika Nuottaniemi, Andersson Dance, Two White Horses, Norrbotten Neo, Karttunen Kollektiv, Mattias Alkberg, Diamanda Galás, Tobias Bernstrup, Gudrun Gut, Sten Hansson, Autokratz, Ung Teater, Getaren, Paul Green School of Rock, Astrid Hadad, Matti Ollikainen, DJ Jesse Garon, Trio Lligo, Malin Hellkvist Sellén, David Sandström Overdrive, Chicks on Speed, m fl
Norrlandsoperan, Umeå

Det oupphörligt pågående samtalet om konst och konstnärskap aktualiseras i Umeå från den sjätte till nionde maj i och med MADE-festivalen. Årets upplaga har undertiteln IDENTITY JUST och yttermera diskussionsunderlag för de fyra dagarna är attityd, identitet, äkta, och fejk. I baren på Norrlandsoperan håller Per Nilsson dagliga filosofiska samtal i samband med en lunchbjudning där dessa angelägenheter hamnar under lupp. Till sin hjälp har Per Nilsson flera av de konstnärer som är medverkande i festivalen, och det är också här som konstens tinktur kommer upp till ytan. För det doftar när debatten kommer inpå den konstnärliga yttringen, inte så mycket av en enda konstnärlig essens så som av olika särpräglade aromer som alla blandar sig samman i festivalens parfym. Synen på uttryckssätt och hur det tolkas genom konstnärlig praktik centraliseras genom lunchsamtalen. Reflektivt frågar sig dock undertecknad varför man väljer att marknadsföra MADE som en festival med vissa inbjudna konstnärer. Det är i ordets betydelse ett arrangemang kring ett visst tema, men evenemanget sträcker sig utöver de medverkande konstnärernas handlingar. Det är bättre uttryckt en dialog för att ta sig an en konstnärlig tillämpning och genom reflektionen betrakta performance och dans. Att göra det i sammanhang med den skaparkraft och teorietiska konstruktivitet som de aktuella konstnärerna bidrar med är lukrativ intellektuell undfägnad för samtliga medverkande.

På scen i operans Black Box så avför Robin Jonsson gränsen mellan en virtuell och en fysisk värld. Kamp, iakttagande, och repetition upplevs till musiktexten "Everyday is exactly the same". Dansarna (Jonsson tillsammans med Sirah Foighel Brutmann, Gilles Polet, och Ondrej Vidlar) gestaltar virtuella karaktärer och frågar sig varför det finns en port i mitten av ingenstans, och svarar sig själva med att portens existens är för dansarna att vakta. Verket bär namnet 'I believe I can see the future' och ifrågasätter strukturer som formar samhällskroppen. Vaktandets alternativ är ännu en upprepning av mönster som bringar existensen på tal, och så också individens roll i förhållande till gruppen. Gruppen - den månghövdade publiken - tar sig sedan ut ur Norrlandsoperan och, alternativt till ett betrakta i sittande position, så cirkulerar denna åskådarskara runt Sara Lundén som ställt upp sitt piano framför entrén på Operaplan och presenterar en vacker sång, om och om igen, i en nästan ceremoniös taktmässig rörelse.

Laurie Anderson tar plats i ett landskap av ljus och för in publiken i en rymd. Mot en musikalisk rytmisk bakgrund omskapas marken och stjärnorna och de strukturer som minnet tar i anspråk. Utgångspunkten är det västerländska samhället och sakta låter Anderson förändra sakernas tillstånd med berättelser ur sitt eget liv. Det är också en omvandling av hur vi människor förslappas och om det någonsin finns en möjlighet att fly undan berättande så kan vi inte bara vara tysta, "you who can be silent in four different languages, your silence can be considerad your consent" konstaterar Laurie Anderson och menar också att berättandet är ens eget men för varje gång berättelsen tar plats så glöms den än mer. Utan brådska så bryter hon sitt eget berättande med fiolspel och sång, som konstnär är Laurie Anderson mångfacetterad och för fram sin berättande idé med sober avpassning och god omdömesförmåga.

Operaplan är för dessa fyra dagar formgivet av Uglycute, med bland annat gula parkbänkar, gula blomsterlådor och en gul scen. Under torsdagen framför här Kids of the Ranch en populärmusikalisk valmöjlighet att exkludera storslagenhet med vacker finstämd musik. Utomhusscenen viker sedan undan för regnet och Ulrika Nuottaniemis performance under torsdag kväll, 'Die Mutterkoloss Intervention', skjuts till nästkommande dag. Presentationen handlar om ett ingripande angående åsikter om empati, engagemang, och nödtvång. Något som i samhället många gånger även skjuts upp till en annan dag, tydliggörandet genom 'Die Mutterkoloss Intervention' är därför högst aktuellt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Andersson Dance berättar historien i Black Box på torsdagskvällen, en koreografi signerad Örjan Andersson och framförd av dansarna Yoshifumi Inao och Asher Lev. Gruppens och individens identitet presenteras och representeras i dansen och tydliggör de strukturer som avgränsar identitetens rum. Det är en undersökande nyfikenhet och konfrontation med omvandlingen från en spegelbild till egenart, och tvärtom. Identiteten innebär ett ansvar och samtidigt som den är förklarande så tydliggörs livets missförstånd kanske framför allt i svårigheterna, och i väntan på döden. Yoshifumi Inao sjunger en stillsam godnattvisa för sig själv som ett minne av hans bortgångne far. Lyssna till månen, tycks han säga, den lyser på dig även om du inte vet om det.

MADE handlar om att vara på plats, där tankeutbytet före, mellan, och efter akterna för in betraktarna i det konstnärliga rummet med ett oöverträffat tillfälle att ta del av teori och tankebanor. Om man så vill är det estetikens dualitet - att föreligga i både konstnärens och betraktarens perspektiv. Mötet på Norrlandsoperan ger form åt kunskap och är en energi av, i större utsträckning än en reaktion på, konstnärlig utövning. Varje medverkande person åstadkommer en egen berättelse ur det direkta mötet, och ger inte upp sin kontroll över intrycken. Därför känns det omedelbart oriktigt att som en enda person redogöra för MADE, vad jag istället sätter rubrik på är en egen berättelse. En berättelse som likt Reijo Kela dansar erinrande likt ett charmfullt folkparksfyllo och sträcker ut en begäran att skapa genklang i det estetiska samtalet. Min text ackompanjeras dock inte av Kimmo Pohjonens eldfängda dragspel och Heikki Laitinens improviserande sång. Så som Laurie Anderson menade, "I alone am left to tell the tale", medan MADE inte avslutar det aktiva samtalet förrän lördag natt. Följt av ett långt intellektuellt nachspiel där mötet mellan konstnärer och publik har fägnat en rikare dialog än dessförinnan.

Liknelsen med parfym känns självklart befängd, men energin i konstnärerna på MADE skapar ett än rikare rum att dela, där även dofterna har sin självskrivna, om än inte framträdande, plats. Att min text har drag av att vara högtravande faller på mitt eget tillkortakommande, för att uttrycka alla tankar och idéer i text tar långt större anspråk än så här. MADE handlar inte om materialitet så mycket som tid och rörelse, och den kunskap denna konstyttring tillför betraktarna. Idag fredag kväll uppträder bland andra Diamanda Galás och Gudrun Gut, följt av lördagens olika performance i kretsen av Astrid Hadad, och Malin Hellkvist Sellén. Det är ett samspråk som fortgår.

Nils Jernelius

Ur arkivet

view_module reorder

Exit- en röst som vill förändra

Mellan den 9 och 13 Juli, pågick Exit, en årlig musikfestival i Petrovaradin fortet - som härstammar från 1600-talet - i Novi Sad, Serbien. Festivalen röstades för ett par år ...

Av: Senka Islamovic | Kulturreportage | 09 augusti, 2009

Torun Börtz. Foto: Nora-Börtz-Vagenheim

Det kriminella 2015, enligt Eriksson

Bengt Eriksson bjuder oss på en kavalkad över förra årets bästa deckare.

Av: Bengt Eriksson | Kulturreportage | 12 januari, 2016

An Empirically Based Definition of God, with Feminine and Masculine Incarnation

 A Definition Stemming from Russell’s Paradox and from an Empirically Based Curved Static Cosmos Annihilating Beyond Time and Space Spirit of Truth, Enlighten and Guide our Research O Mary Conceived without Sin ...

Av: Piero Benazzo | Agora - filosofiska essäer | 09 april, 2012

Men det här är Serbien

  Kvinnor i Nis. foto Sophie Malmros Men det här är Serbien Tåget från Belgrad till Nis ser ut som tågen i Sverige på 1970-talet. Jag har tur och får plats i en ...

Av: Sophie Malmros | Resereportage | 05 december, 2009

Tusen liv passerar

I tystnaden och minnet av de som inte orkar mer, stod jag förundrad på gatan en dag i maj förra året, och hörde livet susa i trottoaren, steg och mummel ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 10 juni, 2014

22. Kjell

Kjell sjunker ner på stolen i hallen. Mor är död, inget kan ändra på det. Han börjar snöra på skorna som han nyss klivit ur. Döden kommer aldrig vid en ...

Av: Kjell | Lund har allt utom vatten | 11 Maj, 2012

47. Lina, Tobbe och Nils-August

”Och sedan fanns det en stor scen och mitt på den stod en stor balustrad. Den ledde upp till en hög och utsvängd trappa, ungefär som i en gammal sång- ...

Av: Lina, Tobbe och Nils-August | Lund har allt utom vatten | 16 november, 2012

Sigurdsristningen vid Ramsund, Sundbyholm

I runornas tid

Vad har du för relation till runor? Trodde väl det. En stor sten, formad som ett gotiskt fönster, med inristade tecken från Vikingatiden. I Östergötland. Jodå. Det också. Men ämnet ...

Av: Carster Palmer Schale | Kulturreportage | 22 november, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.