Fotograf: Eva Green

Hur många har varit på La Palma? Handen upp!

Nja... Troligen skulle det synas ganska få uppsträckta händer... Kanarieöarna är för många svenskar fortfarande synonymt med Gran Canaria och Teneriffa. Visserligen har Lanzarote och Fuerteventura börjat locka alltfler – ...

Av: Björn Gustavsson | 13 december, 2016
Resereportage

Werner Bergengruen - den siste reaktionären.

För drygt femtio år sedan inbjöds Werner Bergengruen att föreläsa för studenterna i Lund, Stockholm, Uppsala och Göteborg (den gången var tyska ännu det andra främmande språk de flesta lärde ...

Av: Ivo Holmqvist | 04 oktober, 2016
Litteraturens porträtt

Tiden, människans största illusion

Vad är tid? Den danske författaren Peter Høeg ställde frågan i ”De kanske lämpade”, men är inte ensam om att försöka reda ut begreppen. Marcel Aymé skriver i novellsamlingen ”Mannen ...

Av: Stefan Whilde | 03 maj, 2012
Stefan Whilde

Henri de Monfried

   Henri de Monfried Henri de Monfried - från pirat till poet Här uppstår poesin av sig självt, allt du behöver göra för att frammana den i konsten är att ge upp inför drömmarna. - ...

Av: Mohamed Omar | 11 januari, 2007
Essäer om litteratur & böcker

Anders T Ohlsson i Sufflören en av flera monologerunder 2015 års Scenkonstbiennal Foto:RogerStenberg

Maktstrukturer, identitet och genus på Scenkonstbiennalen



Vartannat år arrangeras Scenkonstbiennalen, Sveriges största branschmöte för landets scenkonstnärer. I år arrangerades den mellan den 26 och 31 maj i Malmö. Förutom några internationella, speciellt inbjudna gästspel hade juryn i år valt ut 18 föreställningar bland 328 nominerade som skulle illustrera det bästa och mest representativa för den inhemska scenkonsten just nu. 
Vi lever i en tid då det behövs göras upp med och slås hål på gamla maktstrukturer.

Karaktäristiskt för årets biennal var monologernas framträdande roll. Hela fem uppsättningar av de 18 utvalda var just monologer. Monologerna, med sin enda person på scenen, blir ofta en lek med identiteter i och med att berättaren ofta tvingas skissa andra karaktärer och röra sig mellan dessa. Därmed tydliggörs också det som utgör teaterns grund. Just detta illustrerade skådespelaren och dramatikern Anders T Olsson suveränt i sin monolog Sufflören - en teaterviskning, där han lekande lätt och med en stor portion humor iklädde sig i olika roller i berättelsen om sufflörens situation.

Men scenen med sina föreställningar, gestaltningar och tematik, fungerar också som en plattform för själva diskussionen om identitet och genus, någonting som lyftes upp under årets seminarier. Ett intressant sådant var seminariet "Att gestalta kön - Effekter och vad händer nu?" Seminariet handlade om vad som hänt med det stora genusprojekt som sjösattes 2007-2009 på scenhögskolorna. Inte mycket, menade en del som ett direkt svar på frågan. Någon påpekade att det till och med blivit värre efter detta projekt som endast berört eleverna på statens scenskolor och där varken pedagogerna eller administrationen i någon högre grad tagit del av omdaningsprojektet.

Skådespelaren och transaktivisten Aleksa Lundberg, som också deltog i seminariet, berättade om sina erfarenheter i teatervärlden, stödd av mörk statistik på området. Vad som behövs för att debatten och genusprojektet skall ta fart på allvar, är kanske att i framtida seminarier bland annat även involvera cheferna för de stora teaterinstitutionerna i diskussionspanelen.

Men biennalen var naturligtvis inte "endast" en diskussion om genus och identitet i monologens form. Andra intressanta monologer pekade i andra riktningar, så som Ansvaret är vårt / Tingsten, en uppsättning som helt gick i moralens tecken när skådespelaren Robert Fux förvandlade sig till den gamle DN-chefredaktören Tingsten och lät iscensätta dennes frustration inför partipolitik och lojalitet. Dimen Abdullas På alla fyra i Bahar Pars gestaltning var en beskrivning av en ung kvinnas kontrollbehov. Dansmonologen Measured Moments - om mänsklig dressyr var ytterligare en variant på monologen. Dansaren Sandra Medina tog både med publiken på en historisk resa genom balettens utveckling och på en resa i rörelser som var helt suverän, även om föreställningen i andra akten övergick i en lojare workshop för publiken som guidades av inspelade instruktioner. Measured Moments - om mänsklig dressyr med dess efterföljande workshop var en undersökning i hur vi människor underkastar oss kroppsliga rörelsemönster. För att också ge ett exempel på en föreställning bortom monologen, kan Den svenska apans 100 röda drömmar, Turteaterns iscensättning av Joakim Pirinens absurda, ironiska och associativa texter som ofta har en kritisk hållning till samhälle, förhållningssätt och idéer som det går att slå hål på, nämnas.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Vi lever i en tid då det behövs göras upp med och slås hål på gamla maktstrukturer. Det är också här den minsta gemensamma nämnaren i årets scenkonstbiennal tycks gå att finna. Ett flertal av Biennalens föreställningar ägnade sig åt just analys av maktstrukturer. Här blir berättelsen, och där med inte minst monologen, ett effektivt verktyg att inte bara skildra, utan också kommentera situationen.

Att svenska myndigheter gjort det omöjligt för den syriska teatergruppen Al-Ashar Theatre att närvara under Biennalen kan tas som ytterligare ett exempel på hur maktstrukturer påverkar teaterklimatet i Sverige.

Magnus Dahlerus

Ur arkivet

view_module reorder

Från diskurs till vägledande sanning

Bakgrund  Denna text handlar om hur en diskurs kan förvandlas till vägledande sanning. Utgångspunkten för detta arbete är Talal Asads argumentation kring religionsbegreppet vilket lyder: My argument is that there cannot be ...

Av: Kristian Pella | Essäer om religionen | 16 april, 2012

Titta det snöar i Mumindalen!

Muminfamiljen är varken människor eller djur. Dock sover de vintersömn. I berättelsen "Granen" blir de emellertid störda av en hemul som krafsar bort snön från taket på deras hus. (Kan ...

Av: Birgitta Milits | Gästkrönikör | 28 december, 2009

Madame Bovarys cyberfascination

Frankrike skapar webbplatser som visar att slikt svenskt Internetutnyttjande ännu så länge är redigt på efterkälken, såväl i forsknings- och undervisningssammanhang som i samverkan med det omgivande samhället. Ett exempel ...

Av: Hans Färnlöf | Essäer om litteratur & böcker | 28 oktober, 2008

Rak och ärlig mexikansk filmproduktion

Skådespelaren, producenten och regissören Gael García Bernal har hänfört en hel värld med sin charm och talang i Mexikos absolut mest firade filmer som "En dagbok från en motorcykel", "Älskade ...

Av: Linda Johansson | Kulturreportage | 27 december, 2009

Boxaren och soldaten Joe Louis fyller 100 år

Han föddes den 13 maj 1914 som Joseph Louis Barrow. Skrönan har det till att när han skulle skriva under ett matchkontrakt var hans handstil så barnslig och bokstäverna så ...

Av: Gregor Flakierski | Övriga porträtt | 13 maj, 2014

I shot the sheriff

Sen fredagskväll. Mycket sen. Ska vi verkligen ta tunnelbanan? Okej, rädslan ska inte få bestämma.

Av: Tommy Åberg | Gästkrönikör | 18 september, 2008

Jakten på den sista cigaretten - om Italo Svevo

Vädret är som våren brukar vara - lynnigt och fullkomligt opålitligt. Solen som lyst och värmt den nerkylda staden under flera dagar har försvunnit och himlen har liksom havet mörknat ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 29 mars, 2010

Om Kazuo Ishiguro

Sitt namn till trots hör Kazuo Ishiguro till den nu drygt medelålders generationen av engelska författare där många för övrigt kommer från länder och städer långt bortom det förenade kungadömet ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.