Melker Garay. Foto: Niclas Kindahl

Litterära artefakter

Hur lätt är det inte att betrakta sina litterära artefakter med en viss misströstan? Hur lätt är det inte att känna missmod ögonblicket efter att man har lagt ner sin ...

Av: Melker Garay | 13 april, 2015
Melker Garay : Reflektioner

Hedendom - shamanism och paganism i vår tid

Svenskarna sägs ofta vara världens mest sekulariserade folk. Det talas om postkristna svenskar som lämnat kristen tradition bakom sig. Den sekulära och religionskritiska naturvetenskapliga världsbilden betonar empirin och förnuftet som ...

Av: Lena Månsson | 26 februari, 2017
Essäer om religionen

En kryddställ för tysk turism

Från ungefär mitten av 1800-talet var förbindelserna Tyskland–Sverige täta och mycket djupgående. Detta framkom inte minst av den stora utställningen om Tyskland och Skandinavien som visades på Nationalmuseum på 1990-talet ...

Av: Björn Gustavsson | 11 augusti, 2014
Gästkrönikör

Den relativa maktens århundrade

Det 21:a århundradet kommer inte att bli det nya amerikanska århundradet som de nykonservativa förutspådde i slutet av 1990-talet. Kommer det i stället att bli det antiamerikanska seklet som den ...

Av: Pierre Hassner | 20 november, 2013
Essäer om samhället

Vi måste utvecklas tillsammans för att mänskligheten skall leva vidare. Intervju med Anders Löfberg



Anders Löfberg. Studie 1. Foto: Anna Nyman2009 började han med stand up comedy efter att ha stått på kabaré-scen redan under förskoletiden och därefter spelat teater, spelat i band, spelat mer teater och spelat i fler band. En teaterkollega till honom tipsade om en stand up comedy-scen och han gick dit. Väl där fick han reda på att man kunde få pröva på och efter lite reflektion lyfte han luren och meddelade att han gärna gjorde det. Sedan dess har han hunnit starta företaget Lagom Svensk Entertainment, gått med i BNI, uppträtt inför stora och små företag och festivaler samt startat turnéshowen Stand up 4 the Kidz för att samla in pengar till Barncancerfonden. Lördagen den 24 augusti är Anders Löfberg och hans företag Lagom Svensk Entertainment anlitat för att hjälpa Team Rynkeby att arrangera Barncancertrampet på Ribersborg i Malmö kl. 10-15. Mötet med Anders Löfberg blev en ringlande resa kring många samtalsämnen, stora som små, från kanelbullar till gemensam mänsklig utveckling. 

Hur kommer det sig att du slog in på stand up comedy-banan?

- Redan när jag gick på lekis och på fritids, så hade vi kabaré för föräldrar och kompisar. Jag var alltid med på det. Jag var med på mimfestivalen i skolan. Det har alltid funnits där hos mig. Jag spelade teater, var med i kabaré, spelade i band och stod på scen, jag spelade mer teater och spelade i fler band. Steget var inte långt. Skillnaden var att jag tidigare hade haft en hel ensemble bredvid mig. Nu skulle jag ta steget och stå själv. Det var läskigt de första gångerna och det är fortfarande läskigt. Minuterna innan är som om jag skulle dö. Varje gång frågar jag mig: ”Varför gör jag det här?”

Vad är fördelen med att kunna vara ensam på en scen? Ja, vilka är fördelarna med stand up om man jämför med teater?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- Man växer som människa. Om det uppstår ett problem, så måste man klara av att lösa det oerhört snabbt. Jag kan inte stå där och fundera och säga: ”Jag kommer tillbaka om en vecka.” Jag blir en snabb problemlösare och jag vågar ta steget ut. Jag vågar ta hur många steg som helst.

Hur skiljer sig stand up ur ett kommunikationsperspektiv från teater?

- För komikern gäller det att lära känna och läsa av en person oerhört snabbt för att kunna fortsätta skämta. Tycker den här personen i publiken att detta är roligt? Nej, den kanske tycker att det börjar bli lite jobbigt efter tre meningar. Jag släpper den personen och går på nästa.

På teater har du en publik som förväntar sig någonting. De går för att se Shakespeare och de förväntar sig att få det. När vi går på teater förväntar vi oss att se någonting speciellt. Vi förväntar oss inte heller att bli involverade i showen. Som stand up-publik vet man inte vad som kommer att hända. Sådant behöver man som publik aldrig vara rädd för om man går på teater eller bio.

 Anders Löfberg. Studie 2. Foto: Anna NymanSamtidigt har ju teatern utvecklats. Dels är det inte bara klassiska pjäser, dels interagerar man publiken på ett helt annat sätt idag än tidigare.

- Men man går inte på publiken på samma sätt. Det finns en trygghet i att följa manus inom teatern. Jag kan ha manus, men jag kan också gå utanför ramarna.

Skulle du vilja säga att stand up comedy är…

- Det är en konstform.

Är den helt skild från teatern, enligt dig?

- Nej, det är den inte. När du går upp på scenen, så går du in i en roll. Som komiker går man in i en roll. På samma sätt om man jobbar på sjukhus, som polis eller på något annat arbete. Man går in i en roll på jobbet. Som komiker går man in i rollen som komiker.

Inom stand up är det ju lätt att man uppfattar det som att komikern är sig själv. Är det alltså en missuppfattning?

- Ja, det är det. Min åsikt är att det är en missuppfattning. En och samma människa är inte så roligt att den kan hålla en monolog på 40 minuter om sig själv. Därför driver man om det som har hänt andra och påstår att det har hänt en själv också, för att få en dramaturgi i det hela.

Vilken typ av komiker är du?

- Jag är inte så mycket för att häckla andra eller publiken. Min humor handlar i stället mycket om vardagliga saker, sådant som alla känner igen sig i. Ta till exempel snarkningar. Alla har en relation till snarkningar, på ett eller annat sätt. Man har en man, en pojkvän, en granne…

Hunden…

- Alla snarkar. Alla känner igen sig, på ett eller annat sätt.

Hur växer en show fram? Hur hämtar man inspiration?

- Det kan vara precis vad som helst. Det räcker att du till exempel står vid busshållsplatsen och tittar på en som lyssnar på musik på en Walkman. Då börjar man tänka: ”Jag vill ge den personen pengar så att den kan köpa en ipod.” eller något. Det är ju synd om den här personen som har en Walkman. Sen börjar man nysta framåt i det här, spinna på det och utveckla det.

Du har många framträdanden. Du måste variera dina skämt hela tiden. Är det svårt att få variation?

- Man måste inte hitta nya skämt eller variera hela tiden. Hittar jag ett skämt som jag förstår passar den breda massan, så kan jag köra det skämtet 20-30 gånger. Varje gång jag kör det, så förfinar jag det, hittar nya infallsvinklar. Varje gång jag kör det så upptäcker jag någonting nytt, till exempel att den del av publiken som är över 60 inte tycker om det. Nästa gång upptäcker jag att jag har många i publiken som är över 60. Då stryker jag skämtet. Efter 30-50 gånger, så är skämtet färdigt. Då har det kanske gått från 20 till 7 minuter långt. Nästa gång vet jag att jag har de 7 minuterna till 20 andra minuter som är jättebra material som går hem hos alla. Men det var inte det som var frågan.

Jo, men på ett sätt var det en del av frågan. Hur hittar man fram till sitt material?

- Jo, men det är när man kommit in i tänket att man vill hitta en ny infallsvinkel på saker och ting, och tänker i banor som man egentligen inte ”borde” tänka i, eftersom det är lite förbjudet. Jag kan ta ett exempel: Vi kommer in på förlossningen, vi ligger på förlossningen. (Nej, hon ligger på förlossningen – det var så oerhört viktigt att vi var gravida: ”Har ni någon smärta? Nej, vi har ingen smärta.”) Min fru frågar efter mer lustgas och sköterskan svarar: ”Jag vrider på gasen.” Då hör jag mig själv säga: ”Hade du sagt samma sak om vi hade varit judar?” Så får man inte säga, egentligen. Hela förlossningen kom av sig, det var inte politiskt korrekt, men som stand up-komiker tillåter man sig detta. Jag har ett annat jättebra exempel: Om vi i familjen till exempel pratar om nybakade bullar, så kan jag helt plötsligt vara ute och prata om ADHD eller snoppar… Vi kommer att komma till de nybakade bullarna, men vi måste bara ta en liten omväg för att komma dit, vilket är jättejobbigt för min familj. Men det är hysteriskt roligt ibland.

Det handlar helt enkelt om tajming och att våga gå utanför ramarna… Om att feltajma så att det blir roligt…

- Ja. Man säger ofta att the sky is the limit, men om man börjar gå utanför det och funderar på var nästa planet och planeterna utanför den ligger, så har man helt plötsligt oerhört mycket mer spelrum.

Det krävs någonting hos en person för att kunna plocka upp och belysa det som inträffar. Det är ju inte alla som tar sig längre än att reagera på det inträffade eller reflektera över det inombords. Få gör någonting mer än så av det, vilket ju du gör.

- Jag vet inte om det faller sig naturligt eller om man måste vara lite dum…

Du rör dig på väldigt många olika platser och befinner dig i väldigt många olika situationer: på statshuset och på pride, för att bara ta ett par exempel. Hur förhåller du dig till de olika situationer som du skall uppträda i?

- Om jag sitter i möte med dem jag ska uppträda hos, så berättar de om företaget eller om vad det är de gör och om det finns önskemål på inriktning om vad de vill att jag skall skämta om. Då är jag professionell. Det är inte förrän jag går upp på scenen som jag behöver vara rolig. Jag behöver inte dra skämtet under mötet. Det är väldigt svårt att låta bli, men det går.

Anders Löfberg. Studie 3. Foto: Anna Nyman

Kan alla skämta om allt?

- Jag kan prata om det jag har koll på. Jag kan inte prata om Drakar och Demoner eller om att vara brat på Östermalm. Jag kan berätta om hur töntig jag är och hur det är hos mig. Man kan inte byta skämt med varandra. Skämtet kanske är roligt, men det är inte säkert att det blir roligt om någon annan berättar det. Om Glans skulle börja dra skämt om att supa, skulle det inte fungera. En duktig komiker får dig att tro att den du är på scen är du också hemma, i verkligheten.

Har du blivit utbuad?

Nej. Inte heller fått någon stor kritik, men ibland kan man känna att vissa skämt inte har varit helt ok och då får man kanske stryka det. Ett skämt kan vara hysteriskt roligt, men fungerar ändå inte. Att skämta om en abort kan varar roligt för majoriteten människor, men för den som varit med om det, så kommer det inte att vara det. Det måste man respektera. Men samtidigt, om man inte kan skämta om det och inte om krig, inte om religion eller annat heller, för att man måste ta hänsyn till alla, då kan man inte skämta över huvud taget.

Jag kan tycka att det är upp till var och en som är komiker ha samvete och veta vad som passar och fungerar. Till exempel, om jag har ett skämt om krig, så kanske det inte passar att skämta om det på en flyktingförläggning, men det kanske passar bättre i en publik med SD-människor. Det handlar om att göra avvägningar och känna vad som passar, avvägningar som var och en får göra. Tyvärr tror jag inte att alla har den spärren. De tycker att de har skapat ett jätteroligt skämt och det att de ”måste” köra det, ”för det tycker jag är så roligt”.

Det finns många falanger inom stand up.

- Det finns de som är rena politiska skämtare. De samlas ofta på ett ställe. Sedan finns det de som är mycket mer under bältet: kuk, fitta, knulla, rövhål. De samlas ofta på ett annat ställe. Sedan är det vi som pratar om vardagliga saker och vi undanskuffas på ett annat ställe. Det är inte så att vi föraktar varandra, men man vet vilken gruppering man tillhör och vilken sorts humor som den eller den personen kör.

Vilken typ av stand up tycker du är den ledande just nu?

- Det kan jag inte säga. Jag tittar till exempel inte på stand up på YouTube. Många gör det och tar efter, har en förebild. Om man går på stand up, så kan man se vem de har haft som förebild. Man kan se det på skämten, på rörelserna… Men om jag tar efter någon annan, så försvinner det genuina hos mig. Jag måste vara mig själv. Ibland blir det ingeting, ibland blir det hysteriskt roligt.

Du har dragit igång en insamling för barncancerfonden.

- Det finns en liten restaurang i Bjärred, på Långa bryggan. Jag tyckte att det skulle vara roligt att köra en liten stand up med tre fyra komiker där och samla ihop lite pengar till barncancerfonden. Det var så det hela började. Jag tog kontakt med dem. De tyckte det var roligt och ville gärna göra det. Det eskalerade; Vad döper man en sådan show till? Stand up 4 the Kidz blev det. Någonstans i denna process började jag ringa runt till olika städer för att höra om de var intresserade. Det slutade med att det blev en turné på fem städer.

När jag började prata med andra komiker runt omkring, så frågade jag dem vad jag behöver tänka på. Vad jag behöver se upp med, var fallgroparna ligger, och så vidare. När de fick reda på vad jag var på gång att göra, så stod det tolv städer till och väntade på att vi skulle köra hos dem nästa sommar. De hade velat att vi skulle köra den här sommaren, alltså. Men då sade vi att vi hellre kör de fem städerna den här sommaren, kör en utvärdering och kör de andra städerna sedan. Det finns ingen anledning att köra en halvbra turné i hela Sverige. Bättre att köra en liten, göra oss ett namn och göra det mer hållbart.

Anders Löfberg. Studie 4. Foto: Anna NymanNär du pratar om ”vi”, så är det en grupp komiker?

- Ja, det är det. Men det är inga fasta komiker. För vad händer om man är det? Det är inte samma glöd i show nummer 16 som det var i den första. Komikerna börjar bli trötta. Jag tar in komiker som är lokala, vilket gör att två shower aldrig blir identiska och det finns samtidigt en lokal förankring i varje show.

Driver du allt själv, marknadsföring, etc.?

- Ja, i princip. Ibland tar jag hjälp av kompisar som hoppar in och hjälper mig. De kan ta en detalj här eller där. För dem är det lite, men för mig är det stort. Om den detaljen inte fungerar, så fungerar inte resten sedan.

Är ni i behov av mycket teknik?

- Nej, i princip är det en mikrofon och en högtalare. Det är lätt för företag att hyra det under en kväll om de inte har det själva.

När du får vanliga bokningar, vilka är det som bokar dig?

- Alla: företag, mindre och större, en chef som vill överraska sina anställda, Landskrona Pride, en stand up-klubb som bara har hört talas om mig, det hysteriskt stora företaget som bara vill ha in någonting som utfyllnad under 20 minuter för att det inte skall bli tomt. Det är sådana stora variationer…

Hur förhåller du dig till dessa variationer, variation i längd och publik?

- Jag brukar hålla mig till 20-35 minuter när jag gör företagsgig. Om man går över 35 minuter börjar folk vrida och vända på sig. Då börjar det bli lite långt. 20-25 minuter, innan den första i publiken börjar vrida och vända på sig, är lagom. Det är tyvärr många komiker som hela tiden drar över. Det gör att många i publiken inte får samma positiva känsla kring stand up. När de går hem så tycker de att det var kul, men långt. I stället för att känna: ”Det här var bra! Synd att det var så kort!” Nästa gång vill de ha mer eller så kollar de upp var jag är nästa gång och så kommer de och tittar.

Är det lönsamt? Får du många bokningar? Går det runt?

- Man får jobba röven av sig på andra ställen också. Så länge man inte gjort sig ett namn som tjänar 40-50 000 på ett gig där man kan ha 30 minuters arbetsvecka, så får man slita. Men på sätt och vis är det värt det. Jag arbetar också på infektionskliniken. Att komma från ett gig – man känner sig som en kung – och dagen efter kommer till jobbet och får höra att fyra personer har kräkts och ”Du kan gå in och torka.” håller en nere på jorden. Det är viktigt med kontrasterna, att man inte seglar iväg av känslan det innebär att stå på scen. Anna Lena Brundin har hållit på i många år, men hon faller inte. Hon vet när hon skall gå av, hon har inte seglat iväg. Det är viktigt för att man skall hålla i längden.

Samtidigt är det väl viktigt för allt skapande. Man måste hämta inspiration från det verkliga livet. Det är väldigt svårt att vara romanförfattare och skriva romaner, instängd på sin kammare, som alla känner igen sig i. Vilken är den roligaste show du har gjort? Vilken show har du bäst minnen från?

- Det är nog den från Lommadagarna. Dels är det för att man alltid har mest och flest minnen från den senaste. Men samtidigt prövade jag någonting nytt. Jag ordnade en dirigentpinne och två skyltar och klippte och klistrade och spelade in musik. Jag gjorde en show med That’s the way, I like it och den fick jag så oerhört mycket respons på.

Vad händer när du börjar plocka in rekvisita på en stand up comedy-scen?

- Då övergår det från stand up till ett slags one man show. Jag är oerhört glad för att blanda olika saker – stand up och musik. Man ska våga blanda, inte vara så stel. Sedan finns det saker som man kanske inte kan blanda…

Är det vanligt med stelbenthet inom stand up?

- Det börjar luckras upp, men det finns fortfarande de som är extrema: ”Det är kul, men det är inte stand up, eftersom du sjöng en snutt eller hade lite rekvisita med dig.” Det finns de som är jätteduktiga på att spela och sjunga roliga texter och det är roligt att de också har en chans nu när det börjar luckras upp.

Samma trend kan man se inom poetry slam. Man börjar plocka in instrument, sjunga… Samma saker tycks hända inom många genrer: teater, poetry slam, stand up. Vad är det i tiden som gör detta?

- Jag tror att många börjar bli trötta på stelbentheten: ”Nu gör vi det på ett sätt och så här har vi gjort sedan 1200-talet och vi får inte göra någonting nytt.” Någonting i tiden, överlag, säger att vi behöver en förändring, annars utvecklas vi inte. Om vi utvecklas tillsammans så kommer inte mänskligheten att gå vidare. Om bara en eller två grupper utvecklas och alla andra står still, då har vi… Ja då handlar det inte om klasskillnader, utan helt plötsligt om utvecklingsskillnader… Många förstår att vi måste hänga med i tiden, tillsammans, för att möta framtiden…

Anna Nyman

 

 

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Den estniske sångaren Georg Ots

Bariton med bredd

I slutet av 70-talet gjorde jag min första resa till Estland - eller som det då officiellt hette ENSV, Eesti Nõukogude Sotsialistlik Vabariik (estniska socialistiska rådsrepubliken). Vi var inte många ...

Av: Thomas Wihlman | Musikens porträtt | 10 december, 2016

Daniel Barenboim Foto Monika Rittershaus

Stalin, Mozart och vi

Josef Stalin älskade Mozarts musik och berördes av den på djupet. Han lyssnade ivrigt till den, på radio och grammofon, på operan och i konsertsalen. Den Store Ledaren, som mördade miljontals ...

Av: Thomas Notini | Essäer om samhället | 18 december, 2016

Johan Jönson

Johan Jönson; poet, född 1966 – har gett ut böcker på Displaced press (i översättning av Johannes Göransson), OEI editör, Maskinen och Albert Bonniers förlag men är även verksam som ...

Av: Johan Jönson | Utopiska geografier | 26 september, 2011

Jacob Ullberger och Thomas Fagerholm spelar på Annorlunda Musikskola. Foto: Maria Ekström.

Jazz för vuxna

En vanlig tisdag i maj övar jazzensemblen Dixie I på låtarna de ska uppträda med på uppspelningen kommande vecka. Det här är den yngsta gruppen av Jacob Ullbergers jazzensembler på ...

Av: Maria Ekström | Musikens porträtt | 05 maj, 2016

Den skapande individen

Tankar om den skapande individen heter en bok av John Landquist från 1970. Landquist var professor i pedagogik och psykologi i Lund 1936-46, men det var snarast en parentes i ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer om litteratur & böcker | 17 maj, 2011

Nyårsdagen 2007

Nyårsdagen 2007 Första januari 2007 – när jag hör om stormvarning klass tre beslutar jag mig för att åka tåg till Malmö och fotografera. Tar med min gamla Canonkamera, som jag ...

Av: Jenny Nilsson | Bildreportage | 01 februari, 2007

Carl-Heinrich von Stülpnagel – terrorist i tredje riket

När Hitler inser att attentat mot honom den 20 juli 1944 i väsentliga delar organiserats i Paris av överbefälhavaren för det ockuperade Frankrike, generalen Carl-Heinrich von Stülpnagel, fräser Führern till ...

Av: Bo I. Cavefors | Övriga porträtt | 01 januari, 2015

Opplysningstidens konsepsjon om dannelse av et selv

Innledning Både R. Descartes (1596 – 1650) og I. Kant (1724 – 1804) regnes som opplysningstenkere. Kant skrev til og med et stridsskrift, som er kjent som Hva er opplysning? For ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 09 augusti, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.