Frippe Nilsson tar makten över livet

Författaren Frippe Nilsson, är aktuell då han i dagarna släpper sin fjärde bok Mannen i Paradiset, som blir hans romandebut för vuxna. En fin liten bok om tiden, att förlora ...

Av: Anna Olsson | 27 april, 2010
Litteraturens porträtt

I became an angel with wings

I became an angel with wings all over Fantastic! The snow wind is blowing so close all around me a strong wind moving fast  

Av: Hebriana Alainentalo | 09 augusti, 2010
Utopiska geografier

Michel Houellebecq. Foto Phillippe Matsas

Vem lever lycklig i en tid som vår?

För några år sedan kunde man i den franska veckotidskriften Le nouvel Observateur läsa om den då senast inträffade politiska skandalen, när den åldrade ägarinnan till det stora parfymimperiet L’Oréal ...

Av: Claes-Magnus Hugoh | 09 februari, 2016
Essäer om litteratur & böcker

nya dikter av Carsten Palmer Schale

Carsten Palmer Schale som poet inför det nya året

Av: Carsten Palmer Schale | 11 januari, 2017
Utopiska geografier

Arkivet för orealiserbara drömmar och visioner - hittills okända och opublicerade texter av Ingmar Bergman



Marcus Lindeen i Stiftelsen Ingmar Bergmans arkiv. Foto: Sandra QvistFram till maj 2012 var jag helt ovetande om ”Arkivet för orealiserbara drömmar och visioner”, men från Stockholms stadsteater kom inbjudan att intervjua regissören och dramatikern Markus Lindeen, som på Stadsteaterns Lilla satt detta i scen. Texten bygger på ett antal hittills okända och opublicerade texter av Ingmar Bergman, som hittills varit dolda för världens blickar.

När man konfronteras med Markus Lindeens ”Arkivet för orealiserbara drömmar och visioner”, kan man inte låta bli att tänka på första scenen i ”Fanny och Alexander” där Alexander sitter vid sin dockteater och funderar över vad han ska göra med de dockor han plockat fram just den här speciella dagen och vad han ska ge dem för roller.

På Stockholms stadsteater möter jag Marcus Lindeen som visar in mig i ett av teaterns anonyma mötesrum där vi för ett timslångt samtal. Jag undrar självfallet hur han kommit fram till denna minst sagt originella utgångspunkt för en pjäs.

-Så länge legenden Ingmar Bergman fortfarande fanns i livet sades det att han bränt allt sitt arbetsmaterial. När journalister och forskare hade frågat Ingmar Bergman om han sparade sina manus och utkast, svarade han kategoriskt nej, berättar Markus Lindeen. I själva verket hade han sparat varenda litet utkast alltsedan tonåren.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Av detta material, som refuserats, gömts och städats undan, har regissören och dramatikern Marcus Lindeen ställt samman en pjäs som fått den oemotståndliga titeln ”Arkivet för orealiserbara drömmar och visioner” som baserar sig på Ingmar Bergmans okända anteckningar.

Tidigare har Markus Lindeen gjort sig känd för att basera sina pjäser och filmer på autentiskt stoff och att ha ett mera avmätt förhållande till fiktionen. Ett exempel var pjäsen ”Ångrarna” som gick upp på Stockholms stadsteaters repertoar 2006 och som skildrar två män som genomgått ett könsbyte men som återigen blir män, filmversionen fick en Guldbagge 2010. För sin senaste film ”Accidentes Gloriosos” belönades Markus Lindeen med ett prestigefyllt pris på filmfestivalen i Venedig.

-Det började för ett år sen när jag bestämde mig för att jag skulle regissera en text skriven av en annan författare. Jag hade tidigare varit ganska skeptisk mot fiktion. Varför ska man hitta på när vi omkring oss har en verklighet som bjuder på otroligt fint stoff? Men så började jag tänka i banor som ”det måste ju finnas någonting i fiktionen som är fantastiskt och jag måste ta reda på vad det är”.

Markus Lindeen började läsa manus, till en början mest Ingmar Bergmans filmmanus.

-Ganska snart stötte jag på rykten om en film av Ingmar Bergman som hade titeln ”Kärlek utan älskare”, som skulle ha skrivits under 1970-talet. Till att börja med tände jag på titeln. Jag kontaktade Stiftelsen Ingmar Bergman och frågade om manuskriptet fanns tillgängligt för läsning. ”Javisst! Det finns hos oss men hittills är det ingen som frågat efter det”.

Manus till Kärlek utan älskare, en film som aldrig blev gjord. Används i Arkivet för orealiserbara drömmar och visioner. Foto: Emanuel AlmborgStiftelsen Ingmar Bergman har alla film- och teaterrättigheter, men har också hand om alla Ingmar Bergmans manuskript, såväl hand- som maskinskrivna, arbetsböcker samt otaliga brev liksom handlingar rörande alla Ingmar Bergmans produktioner och fotografier från filmer och teateruppsättningar. I arkivet fanns massor av ofullbordat material, som enligt statuterna var tillgängligt för ”forskare och välrenommerade skribenter”.

Det var berättandet som Markus Lindeen framförallt ville utforska. Som författare är Ingmar Bergman starkt influerad av Dickens, men också av August Strindberg och Hjalmar Bergman, alla utpräglade berättare. Ser man tillbaka på Ingmar Bergmans totala produktion, både när det gäller pjäser för scenen och för radio, filmmanus och böcker, slås man av hans produktivitet som är fullt i paritet med August Strindbergs.

- Ingmar Bergman var fruktansvärt produktiv, säger Magnus Lindeen. 1942 skrev han under en sommar 12 pjäser och ett operalibretto. Senare i livet blev han lite mer sparsmakad, hans drömda projekt förverkligades i allt högre grad och efterhand fick han allt större resurser till sitt förfogande, allt eftersom han etablerade sig som regissör och författare.

Bergmans arkiv visade sig vara en guldgruva. Under ett års tid läste Marcus Lindeen Ingmar Bergmans arbetsböcker och ofullbordade manuskript. Utifrån detta material konstruerade han ett sceniskt collage bestående av olika Ingmar Bergmantexter.

-Jag är inte Bergmankännare som till exempel Maaret Koskinen, som var den som utsågs att ”ta hand om skiten” som Bergman sa om det okända arkivet strax innan sin död. Hon har skrivit fantastiska böcker utifrån arkivet, jättespännande projekt sett ur ett akademiskt perspektiv.

Arkivet är otroligt stort, det innehåller minst 82 000 sidor. Här finns material redan från 1930-talet och fram till året innan hans död, allt skrivet med Ingmar Bergmans karakteristiska och prydliga, nästan kvinnliga piktur.

-Under hela sin karriär skrev Ingmar Bergman regelbundet i sina arbetsböcker. Han satte sig ner några timmar varje dag, det var en rutin som han aldrig släppte. Om han inte hade några idéer skrev han bara ”pennan går, pennan går, det luktar gott om pennan ”tills han till slut kom på en idé som han försökte utveckla.

Ibland verkar det som att idéer som inte utnyttjas under hans tidiga karriär blir förverkligade långt senare, att ungdomliga hugskott letar sig in i någon film som faktiskt blir av något decennium efteråt, säger Markus Lindeen.

-Samtidigt fungerar anteckningsböckerna både som arbetslogg och konventionell dagbok. På det sättet får man en inblick i Ingmar Bergmans vardagsliv och hur han mår, om det regnar eller är solsken. Från sådana triviala detaljer dyker man rakt in i det dagliga arbetet, så att man kan följa med i vad som hände i de olika produktionerna steg för steg.

-Ofta finns titlarna på framsidan av hans arbetsböcker: vissa blir till filmer som ”Larmar och gör sig till” men ”Finn Konfusenfej” såg aldrig dagens ljus. I arbetsboken förekommer många förslag till titlar: en var ”Ormens ägg” som blev film 1977 under Ingmar Bergmans exilår i Tyskland. Men ”48 timmar i Jesu liv” har man inte sett, inte heller ”Porrfilmen”. Jag valde att inleda föreställningen med att räkna upp alla dessa ofullbordade projekt, redan när publiken kommer in och slår sig nerpå sina platser.

En metod som Ingmar Bergman ofta använder är att göra intervjuer med sina fantasifigurer. Han låter sina roller ställa frågor till honom i dialogform:

-”Hur ser jag ut?”

-”Jag tänker att du är blond och har ganska långt hår.”

-”Är jag gift?”

-”Ja, du är gift och har två barn, men du har också en hemlig älskare!

Vissa berättelser har Ingmar Bergman hållit på med i hela sitt liv, det framgår tydligt när man går igenom hans anteckningar. Bland hans fragment finns en återkommande scen där en son är inbegripen i ett slagsmål med sin egen far. Bergman hade ett motsvarande dysfunktionellt förhållande till sin egen far.

-Men jag har nog snarare försökt att koppla bort det biografiska perspektivet för att i stället ägna mig åt honom som författare och utifrån det skapa en egen väv av berättelser och associationer, säger Markus Lindeen.

Allt som en författare producerar är inte fullödigt – det gäller förmodligen alla andra sorters konstnärligt arbete också, hävdar jag. För att skriva en roman producerar en författare i allmänhet tusentals illa skrivna boksidor, som de själva eller förläggarna refuserar, så måste det vara med Ingmar Bergmans manus också, påstår jag.

-Naturligtvis. Jag hittade massor som var uselt i rent litterärt hänseende och galna uppslag som han inte följde upp. Men det gör ju en mästarberättare som Ingmar Bergman lite mera mänsklig. Påfallande ofta vågade han sig ut på hal is. Vad jag imponeras av är den väldiga kraft i sitt berättande som han lägger i dagen, inte minst i arbetsböckerna.

Ett av de mera spektakulära manuskripten som Markus Lindeen fann var en erotisk långfilmskomedi om en prins med sexualhämningar. Ett annat handlade om en kannibal som skurit ut ett stycke av sin egen kropp, som han tillagat och förtärt.

-Påfallande ofta leker Ingmar Bergman med könsidentiteter, det finns många gränsöverskridande, androgyna varelser som Ismael i ”Fanny och Alexander” och den vita clownen i ”Larmar och gör sig till”. Det finns en uttalat homosexuell man i ”Marionetternas liv” och även i Persona finns det en uttalad erotisk laddning mellan de två kvinnorna. I arkivet finns det många andra queera inslag som jag tycker varit spännande att analysera. Där finns bland annat ett ”Marionettspel” som Ingmar Bergman skrev sent i livet, på 90-talet, säger Markus Lindeen.

Han fann också manuskript som heter ”Från sperm till spöke” och som han till en början tyckte var ganska larvigt.

-Men sen tänkte jag vidare: är det inte fantastiskt att skildra livet från stadiet som embryo och fram till det metafysiska tillståndet efter döden? Manuset är ganska grovt tillyxat men det erinrar om parallella projekt som sysselsatte Ingmar Bergman under 1990-talet, berättar Markus Lindeen.

-Jag hittade tre, fyra scener som utspelar sig inne i en livmoder. Ingmar Bergman fantasiserar om hur det är att vara ett litet foster och att iaktta världen inifrån denna absoluta trygghet. Först tyckte jag att det kändes daterat, mossigt freudianskt men samtidigt tyckte jag att det var fint. Jag tror också att här finns nyckeln till att han blev så stor utomlands; han uppehöll sig inte enbart med att skildra sin omkringliggande värld utan gav sig utan förbehåll ut i den metafysiska världen. Jag tänker på scenerna i Fanny och Alexander, där farmor möter sin son efter döden, när han återvänder för att se vad som händer med de barn han lämnat kvar i jordelivet. Jag tror att det är den magin som gjort Ingmar Bergman så stor utomlands.

Marika Lindström, Liv Mjönes, Emil Almén, Kajsa Reingardt och Niklas Falk i Arkivet för orealiserbara drömmar och visioner. Foto: Carl ThorborgDen film han först sökte, ”Kärlek utan älskare”, handlar om en filmregissör som försvinner och lämnar en ofullbordad film efter sig. En klippare, vid namn Anna Bergman, försöker rädda materialet. I slutet återkommer filmregissören och sätter eld på alltsammans. Utanpå manuset har Ingmar Bergman skrivit med bläckpenna: ”Detta manus har refuserats av tre producenter”, det har kallats ”Värdelöst”, ”En katastrof”, någon har skrivit ”Det vore självmord att iscensätta detta manus” och dessutom skulle filmen bli alldeles för dyr, anmärker den alltid ekonomiskt sinnade Ingmar Bergman. ”Härmed har jag förpassat det till Arkivet för orealiserbara drömmar och visioner”.

-Då tänkte jag: ”Det är det där som är min pjäs! I föreställningen har jag gått på min egen magkänsla och enbart tagit fasta på sådant som jag tycker är intressant.

Sex skådespelare finns på scenen i Markus Lindeens pjäs, som under 90 minuter gestaltar ett flertal roller, som på drömspelsvis glider över i varandra, de byter identitet inför vår åsyn. Marcus Lindeen har vid sin sida kompositören Hans Appelqvist som gjort ensuggestiv ljudbild och musik som understryker föreställningens skira poesi. Under repetitionerna har man prövat mycket olika material i arkivet, texten har växt fram under arbetsprocessen.

-Vi leker med berättandet, första delen är mera återhållen, närmast en reading av olika texter. Den andra akten är mera konventionell teater.

Marcus Lindeens pjäs börjar med att en hel rad av titlar räknas upp, det rör sig kanske om ett femtiotal.

Har det varit svårt att förhålla sig kallsinnig till Bergman?

-Både och. Jag var nog kaxigare när jag gick in i det här projektet än jag är nu, men det är en klar fördel att vara ung och inte golvad av Bergmantraditionen. Det känns som att jag levt inne i Ingmar Bergmans huvud under ett års tid. Arbetsböckerna har karaktären av ”stream of consciousness”, de beskriver ett pågående flöde, där han blandar rent personliga tankar, vardagliga reflexioner med utkast till manuskript.

Jag upptäckte att jag sett förhållandevis få Bergmanfilmer. Mitt första personliga möte med Bergman var när jag deltog i Bergmandagarna på Fårö en sommar. Det var en av de sista somrarna i Ingmar Bergmans liv, där han fortfarande deltog i alla seminarier och med liv och lustberättade olika episoder ur sitt liv. Jag tror att det nu finns en yngre generation som inte har varit så tyngd av Ingmar Bergmans inflytande över film och teater som nu kan nalkas honom mera respektlös och mera fördomsfritt.

Vad kan man lära av Ingmar Bergman tycker du?

-Att aldrig kompromissa utan att istället ta till vara på alla vildsinta infall under arbetsprocessen och att aldrig censurera sig själv.

Lena S. Karlsson

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Carsten Palmer Schale defragmenteras

iakttagelser. några diktfragment av carsten palmer schale.

Av: Carsten Palmer Schale | Utopiska geografier | 05 augusti, 2016

Magnus Göransson

Idioten och en vän får jobb på ett telefonförsäljarföretag

En kort lönnfet tunnhårigt överkammad man runt femtio strecket presenterar stolt företagets helt meningslösa sysselsättning som ett kåseri som skulle få Ehrenmark att rotera i sin grav. Företaget säljer företagskalendrar ...

Av: Magnus Göransson | Gästkrönikör | 07 april, 2016

Det var en gång 1967

  Det var en gång 1967 Sommaren 1967 fyllde jag tretton år. Ett av mina största musikaliska minnen från den varma sommaren är den tunga orgeln (en blandning av kyrk- och hammond) ...

Av: Mats Myrstener | Kulturreportage | 13 november, 2007

Skamgrepp som kulturnyhet

I kulturnyheterna strax innan nio i radions P2 (11 juli) kan man höra att ett känt nyhetsankare erbjudit sex till en kvinna som anställningsvillkor för både bättre och snabbare karriärmöjligheter ...

Av: Thomas Silfving | Gästkrönikör | 12 juli, 2016

En fabulös resa in i Sven Nordqvists underbara bildvärld

“Jag har alltid tyckt om att teckna. Min mamma uppmuntrade mig, hon var själv duktig på att teckna och måla. Att jag för en gångs skull var bättre på någonting ...

Av: Belinda Graham | Kulturreportage | 30 oktober, 2014

Vem är vem och vad är vad?

Helgonet Lucia från Italien är enligt tradition, språk och kön en kvinna som levde i ett patriarkalt samhällsklimat. Som kvinna var hennes situation säkert mycket svår; främst med tanke på ...

Av: Thomas Silfving och Gunilla Nilson | Gästkrönikör | 23 november, 2012

Benjamin och dr Krabba

   

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 08 oktober, 2011

Sidenvägen

Bukharajudar i Sidenvägens knutpunkt

Den vida legendariska handelsvägen på land, Sidenvägen, sträckte sig från Nanking till Konstantinopel med otaliga förgreningar, så vem vet hur lång den sammanlagda sträckan var, men ett par år tog ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Resereportage | 16 oktober, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.