Om att cykla tycker jag så fan heller!

Om att cykla tycker jag så fan heller, skrek Andy nerifrån diket. Det är ta mig fan det dummaste man kan göra. Sommaren var som grönast, som vackrast, som en jordgubbe ...

Av: Björn Augustson | 30 mars, 2012
Gästkrönikör

Das Ensemble der Hauptstadtoper für Mozarts  Don Giovanni Hauptstadtoper. Foto: Mark Beyer

Alternativ opera i Berlin

Berlins alternativa musikteaterscen fullkomligt myllrar av kreativitet och nydanande projekt.

Av: Björn Gustavsson | 22 Maj, 2015
Kulturreportage

Historien om Jobs grav i Sultanatet Oman och andra länder

I år är vi inne på den nionde säsongen där möjligheten finns att åka charterflyg från Sverige till Oman. Fast jag inte besökt landet tidigare, förstår jag att inte mycket ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson | 14 Maj, 2014
Resereportage

Sommaren tillhör Slas

Här är den etiska tiden ingenting för litteraturen som unik och ambivalensen sätter den i förbindelse med den estetiska tiden, alltså närvarons tid. Där finner vi också kärnan i Stig ...

Av: Göran af Gröning | 02 augusti, 2014
Essäer om litteratur & böcker

Vårt lilla, lilla samhällsbygge



Jessica JohanssonHäromdagen upplevde jag en skräckfilm. Åtminstone kändes det så när jag gick i iskylan mot kiosken för att se om den var öppen. Jag hade lånat min pojkväns mobiltelefon som jag lyste med. Alla gatlyktor var nedsläckta, inga ljus kom från de många husen jag passerade. Man tror att det inte ska vara så mörkt ändå, kanske. Tro mig, det är det. Till slut var jag tvungen att gå ut, trots våra farhågor om att alla affärer skulle ha stängt. Det är inte så dramatiskt egentligen. Jag upplevde helt enkelt strömavbrottet som under eftermiddagen för några dagar sedan lamslog hela söderort, där jag tillfälligt befann mig. 

Men det VAR läskigt att vara den enda utomhus i kompakt mörker, med en liten ficklampa som enda ljuskälla. Ännu värre blev det när jag hörde hundskall. Jag såg några suddiga gestalter; en stor hund och en man. Jag frågade om hunden var kopplad, med ett stråk av desperation i rösten, och kände mig som i en Cormac McCarthy-dystopi där jag, hunden och mannen var de enda återstående människorna. Han blev nog lika rädd, för han hoppade till och hunden fortsatte skälla. Nej, den var inte kopplad. Mitt hjärta bultade hårdare. Är affären öppen, vet du det? ropade jag till hundkillen och lyste försiktigt med ficklampan. Nej, allt är stängt! skrek han tillbaka. Och just då tändes lamporna igen, allt var frid och fröjd, kiosken var öppen och mitt hjärta tog det lugnare igen.

Innan dess: vi tände många ljus, satt och pratade i soffan, det fanns inte mycket att göra. Också våra mobiltelefoner var utan nät och gick inte att använda. Inget internet, inga distraherande apparater. Inte ens bakgrundsmusik på Spotify gick att ordna. Jag menar, lite Kent eller Thåström i ett sådant läge hade kunnat skapa riktigt skön stämning. Till min fasa gick det inte ens att läsa i den skumma belysningen från vaga stearinljus. Det gick inte att koka kaffe, elementen blev kalla, ute var det becksvart. Några få vågade sig ut med ficklampor, mötte oroligt varandras blickar. Det uppstod en subvärld i det här strömavbrottet som drabbade många tusentals och varade i några timmar.

Det fick mig att tänka på hur skört vårt lilla samhällsbygge är. Hur mycket av ens självklarheter som lamslås av ett simpelt elavbrott. Affärer, kortbetalning, bankomater, köpcentra, kiosker, lampor, teveapparater, ja, ni vet ju själva. Poff, så ramlar allt omkull bara och vi får förlita oss till kommunikation utan att stirra ner i våra smartphones.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag hade dystopimånad i januari förra året. Under en hel månad läste jag bara dystopiska romaner. Dystra, katastrofartade berättelser om hur framtiden i värsta fall kan te sig. Vårt behov av sådana romaner i en katastroftid som den vi lever i, tänkte jag skriva mer om en annan dag. Nu ska jag njuta av en kopp elbryggt kaffe och en tänd julstjärna i fönstret.

 

Jessica Johansson

Ur arkivet

view_module reorder

Anarkismens brand har släckts, kompromisserna har blivit för många

Med anledning av att Kjell Espmark fyller åttio år - den 18 februari - publicerar vi denna intervju, gjord för en del år sedan i ett somrigt Gamla Stan. Dagen är ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 19 februari, 2010

”Att göra goda verk, det vare vårt begär…”. Om de italienska valdenserna igår…

Italien – påvedömets land och en pålitlig, urgammal bastion för den katolska tron. Så framstår förmodligen Italien för de flesta människor i frågor som rör kyrka och kristendom. Kanske ligger ...

Av: Thomas Notini | Essäer om religionen | 25 augusti, 2013

Smärtans hydra

  Unica Zürn. Foto: Man Ray. Smärtans hydra Under en period då Unica Zürn hade bestämt sig att inte skriva böcker såg dessa ritningar ljuset. Unica Zürn överlever genom att skriva korta ...

Av: Guido Zeccola | Konstens porträtt | 05 juli, 2009

Romantikens fragment – Tyskland och Novalis

Straffet motsvarar skulden; att berövas all lust att leva,     att bibringas den högsta             graden av livsleda.  (Kierkegaard) Under 1700-talet kröntes den andliga utvecklingen i västra Europa med Immanuel Kant och hans filosofiska kritik, vars ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 23 juli, 2014

Supermarket: En upplevelsestad i världsklass?

Visionen om en världsberömd upplevelsestad förverkligas en aning när Stockholm för första gången arrangerar Stockholm Art Week. Två huvudinslag under Stockholm Art Week är de två konstmässorna Market på Konstakademin ...

Av: Henrik Örnlind | Essäer om konst | 04 mars, 2013

Dr Krabba 9

Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Har arbetat inom vården i 20 år, men sade upp mig 2010 för att satsa helhjärtat på tecknandet. Då ...

Av: Janne Karlsson | Kulturen strippar | 02 december, 2011

det gula huset vid vattnet

det finns alltid anledning att minnas, att gå tillbaka, att fånga upp ett möte, att återskapa en saknad, att göra upp med en sorg, se den som en lättnad, några ord ger andra ...

Av: Bo Bjelvehammar | Utopiska geografier | 09 juli, 2017

Musikaliska möten i Helsingfors

"Den största ansamling hipsters som Helsingfors någonsin skådat", svarar jag när min finska vän frågar vad jag tänker skriva. Hon skrattar och rättar mig: "Nej, det måste varit när Arcade ...

Av: Jonatan Spejare | Kulturreportage | 22 augusti, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.