Skagens sista dotter – om Helga Ancher

Aldrig hade någon fötts med gynnsammare förutsättningar att bli konstnär än Helga Ancher. Född 1883 mitt in i Skagenmålarnas guldålder, en tid av fester, arbete och konstdiskussioner. Man sade att ...

Av: Kerstin Svea Dahlén | 02 mars, 2014
Konstens porträtt

Julefrid – gudomligt mörker och den mångkulturella människan

Farmor hade en julgran. I vårt köpcentrum står en julgran. Jag har ingen julgran. I år är julen mörk och varm. Ingen snö, men regn och en massa plusgrader. Bra, säger ...

Av: Annakarin Svedberg | 24 december, 2013
Kulturreportage

Emmakrönika X jag tror mig existera i en blomma

vad kan mina tårar smaka, som nog hennes tårar, droppen som slutligen tidigt klarade separator, efter det min droppe jag fällde i världshav med tesil skilt, vilken hon tog upp ...

Av: Stefan Hammarén | 13 januari, 2009
Stefan Hammarén

Gruppering av verdier

  Det fins ulike måter en kan gruppere verdier, og en av disse er med utgangspunkt i arven fra naturvitenskapelig basert verdiprofil (empirisk, eksperimentell, vitenskap og vitenskapsfilosofi) versus humane og religiøse ...

Av: Thor Olav Olsen | 18 januari, 2011
Agora - filosofiska essäer

Non, rien de rien, non je ne regrette rien



Jessica JohanssonNyligen läste jag någonstans att det flest människor ångrar på sin dödsbädd är att de inte uppfyllde sina drömmar. Det är djupt tragiskt och visar hur man liksom fastnar i samhället, sin situation, sitt trassel. Det är lätt att göra det.

Sedan jag läste detta så har det snurrat runt i mitt huvud. Dels har jag sedan dess kämpat mer för att kunna leva som jag vill och dels har jag också försökt formulera hur mina drömmar egentligen ser ut. Alltså: Hur vill jag leva mitt liv?

Exakt hur dessa drömmar och tankar ser ut är kanske inte så intressant att läsa om i detalj. Vi befinner oss trots allt inte i en blogg, utan en krönika. Men bara det faktum att jag aktivt börjat fundera kring sådana saker, har gjort att flera av mina drömmar har gått i uppfyllelse.

Jag tror absolut inte det har att göra med något kosmiskt mumbo-jumbo, utan att det beror på att jag formulerat för mig själv vad jag vill och sedan kämpat för att nå dit.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det är onödigt att slösa på tiden, för man har trots allt inte all tid i världen på sig.

Men kanske ännu mer än jag funderar på mina egna drömmar, så har jag funderat på alla de där människorna som har dött och i dödsögonblicket känt en sådan ångest.

De borde ha gjort mer, känner de.

De ångrar på sätt och vis sina liv, eftersom de ångrar att de inte försökte uppfylla sina drömmar.

De har förmodligen många fina ögonblick bakom sig.

Men ändå den där ångern. Varför lyssnade de inte på sig själva, varför hoppade de inte av ekorrhjulet de blivit inbillade att de måste delta i, tänker de kanske och blundar mot smärtan.

Det är så tragiskt.

Det får mitt hjärta att blöda, alla de här människorna som deltog i undersökningen om hur de känner när de är på väg att dö.

Hur de kanske log svagt och sa att de hade fått möta fina människor. Att de hade fått göra roliga saker. Men att de inte hade uppfyllt sina drömmar.

Jag vill inte känna så när jag dör. Jag vägrar finna mig i det.

Ligga där och önska sig tillbaka, önska att man hade kunnat ropa till sig själv som yngre att det går att göra på andra sätt. Att det kan lösa sig ändå.

Föräldrar kommer säga att heltidsjobb egentligen ju är bäst, med tanke på det ekonomiska.

Kompisar kommer säga att det kan vara skönt med stabilitet i tillvaron.

Det kommer bli jobbigt att försvara dina val, önskar gamlingarna att de kunde säga till sina unga jag, men det kommer också att vara värt det.

Jag kommer säkert ha ågren för en miljon saker om jag har turen att bli gammal innan jag dör.

Säkert kommer jag analysera sönder saker.

Vara en sådan där nervig gamling som undrar om jag har stängt av spisen och matat katten och det ena med det femtionde.

Men jag tänker göra allt som står i min makt för att inte bli en av dem som suckar lätt och mumlar: ”Jag borde ha uppfyllt det jag drömde om, åtminstone försökt”.

Det kommer vara skitsvårt.

Men å andra sidan är det inte direkt lätt att jobba heltid heller, eller att gå runt och ha ett malande magont som påminner om allt man vill men ignorerar.

Jag väljer att skippa det.

 

Jessica Johansson

Ur arkivet

view_module reorder
Ett landställt skepp där Aralsjön tidigare bredde ut sig

Moder Jord är i kris

Jorden är förutsättning för våra liv. Den är ett gemensamt villkor för allt levande. Jorden har fostrat oss människor, den är vårt arv och vårt ansvar. Det är globalt känt ...

Av: Lena Månsson | Essäer om samhället | 11 februari, 2016

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 2

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 02 juli, 2013

Kungliga böcker samlade i Stockholm

Kungliga böcker samlade i Stockholm Ett reportage om det kungliga biblioteket Det var en gång för länge sedan en kung. Han tyckte om böcker så mycket att han lade grunden ...

Av: Tidningen Kulturen | Allmänna reportage | 07 september, 2006

Eyvind Johnson : Att läsa, att resa, att skriva

I Personligt dokument skildrar Eyvind Johnson hur han som 19-åring bröt upp från hembygden i Norrbotten: "Och så reste jag på hösten ner till Stockholm. Det liknade flykt och var ...

Av: Björn Gustavsson | Litteraturens porträtt | 02 oktober, 2010

”Klockan två kommer jag att må riktigt illa” – George Bernard Shaw möter…

Det är inte särskilt svårt att vara den perfekta värdinnan och den omtyckte värden. Bara två ord behövs: ”Äntligen!” när gästerna kommer, och ”redan?” när de går (fast man måste ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 18 juli, 2012

En politisk ontologi? Om Giorgio Agambens Homo sacer

Vad skulle det innebära att tänka oss politikens ontologi? Som ett politikens ursprung? Före värdeomdömen och olika politiska ideologier och partier. Frågorna ställs av översättaren Sven-Olof Wallenstein i efterskriften till ...

Av: Marie Hållander | Essäer om religionen | 15 januari, 2011

Ioana Nicolaie. Foto Mircea Cărtărescu

Den kvinnliga kroppens erfarenhet träder in i litteraturen – intervju med den rumänska…

Jag är tung, genomskinlig, med geometriska parker som växer under arkader. Jag trycker stenar mot bröstet, jag tycker jag är en damm av sprucken marmor. I nionde månaden är jag ...

Av: Maria Monciu | Litteraturens porträtt | 15 december, 2014

”Johan på snippen han spelte klaver!” Bishop Hill, svenskhet på prärien III

När vi sitter på halmbalar mitt i den vackra parken i svenskbygdens Bishop Hill på prärien i Illinois USA och deltar i det traditionella firandet av Jordbruksdagarna och tillsammans med ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 21 mars, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.