20 minuter med Birgitta

Vad hinner du på 20 minuter? Ett litet stopp på flygplatsen i Amsterdam fick oss att fundera. Flygskuttet mellan Frankfurt och Amsterdam tar lite drygt 20 minuter. Mer än 20 ...

Av: Per-Inge Planefors | 16 oktober, 2012
Gästkrönikör

Marinetti och futuristen Gud

Berättar les cahiers du situationism som under maj 1968 vissa aktivister tog, för att provocera de dogmatiska maoisterna under ett studentmöte, en kort manifest upp. I manifestet talades det bland annat ...

Av: Guido Zeccola | 25 juni, 2013
Övriga porträtt

Förminska inte känslan av det som du inte förstår

Förminska inte känslan av det som du inte förstår Ett kort porträtt om tonsättaren Giacinto Scelsi. Den originelle och fantastiske tonsättaren, Giacinto Scelsi, som kallade sig "enkel brevbärare som på slitna sulor ...

Av: Ulla-Britt Edberg | 12 juli, 2009
Musikens porträtt

Det moderna Japan granskas av Naomi Kawase

"An" är den japanska originaltiteln på "Under körsbärsträden". Originaltiteln betyder helt enkelt "bönpasta". Den svenska titeln må låta naturlyrisk och "typiskt japansk" för en svensk publik (körsbärsträd hör liksom ihop med ...

Av: Belinda Graham | 01 januari, 2017
Essäer om film

Om förväntningar och böcker



Jessica JohanssonOftast börjar upptäckten av ett författarskap med att jag läser en bok av personen ifråga, gillar boken och blir nyfiken på mer. Antingen har jag blivit rekommenderad boken av någon, fastnat för den på en loppis eller fått den som recensionsexemplar. Jag läser på om författaren och letar eventuellt efter fler som liknar denna och på så sätt fortsätter mitt läsande i det oändliga.

Ibland börjar det på ett helt annat sätt. Med att myten, författaren, kommer före själva läsandet. Det är förstås farligare på ett sätt, eftersom det kan leda till besvikelse. Man har liksom målat upp bilden av att de här böckerna kommer vara precis i min smak, och så visar de sig inte vara det. Förväntningarna är högt ställda när man låter blicken glida över inledningsmeningarna och väntar på att bli fascinerad, fångad, förundrad i bästa fall.

Jag befinner mig precis i ett sådant här skede just nu. Det började med att min handledare för uppsatsskrivande i litteraturvetenskap nämnde hennes namn och rekommenderade en viss titel. Jag nickade igenkännande, hade ju hört namnet förut men inte kollat upp det hela mer än så.

Sedan pratade jag med en kollega på mitt nuvarande jobb och hon rekommenderade mig samma författare. Hon hade själv skrivit uppsats om en av författarens böcker och sade att hon var omöjlig att värja sig emot, helt uppslukande och med ett säreget tonfall.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag började bli riktigt sugen på att veta mer om den här författaren. Men så har våren gått och jag har inte direkt lidit brist på böcker att läsa – tvärtom så har jag drunknat i dem – och därmed inte haft tid eller energi att leta nya upptäckter.

Sedan kommer jag att tänka på författaren och häver ur mig på twitter att jag vill läsa h henne. Genast kommer flera glada utrop och flera personer vars bokkunskap jag litar på tror att hon skulle passa min lässmak som handen i handsken.

Precis samma kväll så länkar någon på twitter till en dokumentär om författaren. Jag ser den. Jag gapar. Jag hittar ett gammalt nummer av 10-tal hemma (fast då hette den 00-tal) som handlar om just henne. Och nu kan jag knappt bärga mig.

Författaren jag pratar om är Mare Kandre. Jag äger ingen bok av henne och en snabbcheck på bibblan häromdagen visade att de inte hade någon av de romaner jag helst vill börja med.

Härifrån kan förväntningarna bara stiga. Det gäller att jag så snart som möjligt läser en bok av henne, innan hon förvandlats till något gudalikt för mig. Något gudalikt som jag inte läst en rad av.

Sist det här hände var i höstas, då med lyckat resultat. Samma förväntningar hade byggts upp kring Birgitta Trotzigs författarskap och när jag väl läste den första boken jag fick tag i av henne, så raserades alla mina tvivel. Nu är jag redan en frälst Trotzig-läsare och har många av hennes böcker på vänt. Jag hoppas att detsamma ska hända med Mare Kandre.

Det här är bara en vag inblick i en bokälskares liv, så viktiga är böckerna, så allomfattande och starka när de väl är riktigt bra. Jag har just nu en lässvacka och har hållit på med samma bok i två veckor, vilket är extremt för en person som vanligtvis plöjer 2-4 romaner i veckan. Med fem romaner packade i veckan och en tripp till landet inbokad så hoppas jag komma hem på söndag kväll. Kanske inte med rosor på kinden och solsken i blick, men åtminstone igång med läsningen igen. Den är min lugnande medicin, min källa till kunskap och ­– vad viktigare är – faktiskt också en del av min försörjning.

Jessica Johansson

Ur arkivet

view_module reorder

I takt med tiden. Om Erik Gustaf Geijer

År 1838 bar det av; "ensam i bräcklig farkost" lämnade Erik Gustaf Geijer sina forna vänner bland romantikerna och partikamraterna i det konservativa lägret och gick till de liberala ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 17 augusti, 2010

Pixelmålaren Hal Lasko dör vid 98 års ålder

Hal Lasko fick en dator när han fyllde 85 år och vid en ålder då de flesta konstnärer avlidit eller lagt penseln på hyllan startade han sin självlärda konstnärliga bana ...

Av: Mathias Jansson | Konstens porträtt | 04 augusti, 2014

Narcissos och Amor – kvinnans emotionella frigörelse

  Merete Mazzarella. Foto: Leif Weckström/Söderströms förlag Narcissos och Amor – kvinnans emotionella frigörelse Är en självständig kvinna en känslokall kvinna? Kan villkorslös kärlek förenas med jämställdhetskampen? Merete Mazzarella medverkar i den uppmärksammade ...

Av: Kerstin Magnusson | Porträtt om politik & samhälle | 01 februari, 2007

Betvinga din fruktan i förändringens vindar. Om Dean R. Koontz

Den amerikanske skräck- och thrillerförfattaren Dean R. Koontz har skrivit en uppsjö romaner där naturvetenskapliga framsteg leder till blodiga bakslag. På en nivå är det skräck, på en annan science ...

Av: Tommy Sandberg | Litteraturens porträtt | 31 Maj, 2014

London of today Foto: Björn Gustavsson

Björn Gustavsson besöker London efter Brexit

London är tveklöst en av Europas främsta m u s i k m e t r o p o l e r (i konkurrens med städer som Berlin och Wien) ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 12 juli, 2016

Den sublime Turner

”J.M.W. Turner – mannen som satte eld på måleriet.” Så kallas Turner av en av sina biografer, den franske konsthistorikern, konservatorn och läraren vid ”L’Ecole du Louvre” i Paris, Olivier ...

Av: Thomas Notini | Konstens porträtt | 01 december, 2012

Om Dzjan av Andrej Platonov

Tåget stannar i ödemarken. Nazar Tjagatajev stiger av och vandrar iväg från tåget. Han kommer fram till en buske som han tilltalar, men får inget svar tillbaka. På uppdrag av den ...

Av: Gustaf Redemo | Essäer om litteratur & böcker | 06 februari, 2014

Monochrome bodies

Pål Henrik Ekern (b. 1981) is a photographer who previously studied at the ValandAcademy, the Swansea Metropolitan University and at the University of Oslo. Heparticipates in the Hasselblad Foundation's annual ...

Av: Krisztina Orbán | Essäer om konst | 15 juli, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.