John Cheever hundra år

Ingen har lyckats undgå att det nyss var hundra år sedan Strindberg dog.  Han var född 1849, samma år som Edgar Alan Poe dog, och han spekulerade någon gång om han ...

Av: Ivo Holmqvist | 15 juni, 2012
Litteraturens porträtt

Veckan från Hellas

Det pågår ett drama i Grekland. Grekerna har lånat alldeles för mycket stålar, och nu kan de inte betala tillbaka. Från början påstods det att det berodde på att de ...

Av: Gregor Flakierski | 05 november, 2011
Veckans titt i hyllan

Goethe om Shakespeare

R.L.Stevenson skriver i sin essä Böcker som har påverkat mig om bland andra Shakespeare och Goethe. Stevensons uppskattning av Goethe är något motvillig, medan hans hyllning till Shakespeare är helhjärtad. Att ...

Av: Johann Wolfgang Goethe | 24 juni, 2013
Utopiska geografier

Sorg och korruption. En text om den onämnbara boken

” Fyra spår har Gud lämnat kvar av Paradiset. Stjärnorna, djuren, blommorna och barnen.”(Dante Alighieri) I många år har jag undrat varför Bagatelles pour un massacre av Louis Ferdinand Céline var ...

Av: Guido Zeccola | 23 juli, 2012
Essäer om litteratur & böcker

I det kalla landet längst upp i norr



Jessica JohanssonI ett land som Sverige så är det inte konstigt att vädret får en stor betydelse. Vi tvingas rent fysiskt rätta våra liv efter vad det är för väder. Det går inte att vara helt opåverkad av vädret. Halva året går vi klädda i heltäckande dunjackor, mössor, vantar och stora snövänliga skor. Vi tvingas ofta gå halvt framåtböjda eftersom vinden är så isande eller snöflingorna så ihärdiga. Vi stänger in oss på gym. Vi häckar framför flimrande teveapparater. Vi kryper under täcket så ofta vi tillåts.

På arbetsplatser och i andra kallpratar-sammanhang så står vi ofta vid kaffeautomater och ondgör oss över vädret. Vi klagar på att det är regnigt, på att snön vräker ner, på att vi var tvungna att skrapa bilarna i en kvart imorse (de som har bil alltså).

Vintern tar visst aldrig slut i år. Höhö.

Fan vad det snöade, jag blev helt blöt om fötterna. Höhö.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Usch vad deppig man blir av vintern (inget ”Höhö” den här gången).

Vi tycker i bästa fall att det måste vara hemskt för de hemlösa i den här kylan. Det är inte många som ens tänker på de hemlösa när det är minus tjugo grader ute. De flesta tänker på sitt absoluta pytte. Sin bil. Sina vinterkläder. Sitt helvete.

Sedan plötsligt säger det poff och så är det sommar. Uteserveringsmöblerna åker fram innan någon hinner säga bikini. Plötsligt är alla så himla glada och tandblekta och piffiga. Då är det uteserveringsöl (gärna huttrande under värmelampor och två-tre filtar per person för att stå ut med aprilkylan) och positivitet och GUD VAD SKÖNT ATT DET ÄNTLIGEN ÄR VÅR! Och depressioner och gråbleka ringar under ögonen är som bortblåsta. Här ska badas! Här ska grillas minst en gång om dagen! Här ska seglas! Här ska solas! Här ska shoppas!

Det är intressant att svenskarna har den nästan übermensch-artade förmågan att gå från misärklagande med depressiva tendenser ena halvåret, till röjiga, fräscha, glada badgalningar andra halvåret.

För mig är fenomenet vårdepression inte ett dugg konstigt.

Det är inte konstigt att bli deprimerad över att inte kunna klaga på vädret längre när våren kommer (nu ska man istället haspla ur sig käcka oneliners i stil med ”vi hade i alla fall tur med vädret! Höhö”). Det är inte konstigt att man blir deprimerad över att inte kunna gömma sig under trygga sjalar och koftor och allehanda stickade påfund. Man måste visa upp sig. Man måste vara glad. Det är ett jävla ansvar att lägga på normalt funtade människor som är ledsna vissa dagar även om det är sommar.

Därför har jag bestämt mig för att vägra delta i den här väderhysterin.

Jag bara gör det inte.

Jag är skitarg och klagar på solen om jag tycker att den är jobbig (för ärligt talat tröttnar man på den ibland på sommaren när den steker och man vill ta en vanlig stadspromenad på eftermiddagen). Oftast tycker jag om den. Men ibland tycker jag inte om den. Och jag är jätteglad och älskar snön när den är alldeles vit och vacker och kanske lite kall men mysig.

Det är provocerande.

Det är jätteprovocerande.

Folk förstår inte varför jag ska komma och påpeka att jag tycker vintern är ganska mysig ibland. Ibland till och med i februari. Och folk fattar inte hur jag kan KLAGA PÅ SOLEN NÄR VI HAR SÅ LITE SOL HÄR I NORDEN.

Jag tror det är nyttigt att avdramatisera vädret lite. Inte låta det styra vårt mående så till den milda grad. Jag läste någonstans att det är med ”årstidsdepression” som många vinterhatare drar till med, visserligen förekommer men är extremt ovanligt. EXTREMT ovanligt till och med.

Idag regnar det ute. Det är snart maj och ganska kallt och absolut inget uteserveringsväder. Men jag älskar det ändå. Det ställer inga krav på mig. Jag kan sitta här och skriva min krönika. Jag kan titta på film hela kvällen och inte ens sticka ut näsan.

Hurra för regniga vårdagar!

Jessica Johansson

Ur arkivet

view_module reorder

När börjar våra estetiska läroprocesser?

  Det sägs att estetiska läroprocesser kan vara ett sätt att se och förhålla sig till kunskap. Expertisen i frågan hänvisar även till "något väldigt svårt att förklara" men aktar sig ...

Av: Estoardo Barrios Carrillo | Essäer om konst | 24 februari, 2011

Minimalismens framväxt

TEMA KONST Frank Stella, 1964. Foto: Ugo Mulas Hur ska man egentligen förstå minimalismen? Utgör den slutet på eller början av en epok i konsthistorien? I denna essä följer Roberth Ericsson ...

Av: Roberth Ericsson | Essäer om konst | 03 mars, 2008

William Ralph Inge

”Den dystre domprosten” och den eviga filosofin

”The Gloomy Dean” kallades han litet spefullt av sina kritiker och av dem som välvilligt uppmärksammade hans svagare sidor. Varför, återkommer jag till strax. Han hette William Ralph Inge (1860-1954) ...

Av: Thomas Notini | Essäer om religionen | 08 juli, 2016

Squats - en värld av konstnärer utanför samhällets normer

I Paris kan man räkna till ett tjugotal konstnärsquats. Lika många finns i Berlin, Barcelona och Amsterdam. Även om dessa squats har blivit allt populärare och ett turistfenomen kämpar staten ...

Av: Pauline Malmqvist | Allmänna reportage | 07 juni, 2011

Foto: Hebriana Alainentalo

Tro är tro och inget annat än tro

Var tar människokärleken vägen när trosartiklar i religioner blir sanningar? För är det inte hemskt när tro blir sanning? I alla religiösa sanningsanspråk finns ett frö till intolerans och våld; ...

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 31 Maj, 2015

Vad hände Wolf Solent?

  Vad hände Wolf Solent? Ny fattning av ett Ibsentema Av den engelsk-walesiske författaren John Cowper Powys (1872-1963) har på svenska under senare år utgivits Wolf Solent och essäerna i Kulturens mening ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 18 september, 2007

Stefan Whilde

En 50-årings anteckningar (Del 1 av 4)

Som flanör och vandrare ser jag världen ur ett krasst drömsperspektiv. Jag noterar omgivningarna, men lever i dikten. Jag njuter dofterna, men katalogiserar dem systematiskt för att frysa tiden i ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 januari, 2017

Jenny Enochsson, Rödvinsfläckar

  Jenny Enochsson (född 1976) bor i Uppsala, Sverige. Hon skriver främst noveller men även lyrik. Ofta översätter hon sina texter till engelska. En del av hennes texter har getts ut i ...

Av: Jenny Enochsson | Utopiska geografier | 02 januari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.