Två myter om Franz Kafka och hans verk

Det finns en i Sverige lika utbredd som osann myt som låter förstå att skrifter av Franz Kafka var förbjudna i Tjeckoslovakien under den kommunistdiktatoriska regimen. Det är inte bara radio ...

Av: Vladimir Oravsky | 26 november, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Den ljusa linjen av en dröm: Monticelli och van Gogh

. Det fanns en konstnär som Vincent van Gogh beundrade mer än andra: den idag nästan okände Adolphe Monticelli.   Under Vincent van Gogh levnad publicerades bara en enda artikel om hans ...

Av: Johan Werkmäster | 03 mars, 2012
Essäer om konst

Applåd!!!

Vad är det egentligen vi applåderar när vi applåderar? Är det själva framförandet, den specifika tolkning vi just fått lyssna till? Eller är det kanske verket i sig: kompositionen? Eller ...

Av: Björn Gustavsson | 10 februari, 2016
Björn Gustavsson

2000-talets första teaterdecennium

Om Nummer Specialutgåva 2010 Sökande och samlande utgör sedan urminnes tider handlingsmönster i människans liv. Sökandet och samlandet möjliggör hennes överlevnad. Nyfikenheten driver henne att ständigt lära sig mer om sin ...

Av: Anna Nyman | 08 februari, 2010
Essäer

 Det svänger om Jill Johnson och Storbandet. Foto Belinda Graham

 En svindlande vacker helhet i en helt unik show!



Göteborg, alias "Lilla London", förvandlas till "Europas svar på Las Vegas" när Jill Johnson är premiärprimadonna på det nybyggda The Theatre, Gothia Towers. Sällan har väl Sverige sett en sådan här spektakulär show! Showen That's life har allt från ett briljant storband till spektakulära nycikusartister --- men mest av allt har showen Jill Johnson! Sveriges folkligaste superstjärna! 
Jill Johnson och hennes team har skapat en förtrollande upplevelse, som är så mycket mer än en show. Allt vittnar om ett helhetstänk, att alla sinnen ska engageras och få njuta under en helt magisk kväll. Vinerna är amerikanska, från det soliga Californien, all mat har samma runda kurviga design som Jill-podiet, från den inledande laxskapelsen till den lyxiga champagneglaserade och stjärnbeströdda desserten, som är inspirerad av Jill själv och skapad av Årets Konditor (som råkar vara ett stort Jill-fan). Att få allt att klaffa påminner om den där berömda TV-sända middagen från Blå hallen - massor av tallrikar bärs i gångar och trappor av massor av servitörer, och det ser i sig ut som en föreställning, där olika smaker spelar rollerna av solister och storband.
 Jill omger sig med de allra bästa musikerna. Foto B Graham

Jill omger sig med de allra bästa musikerna. Foto B Graham

Annons:

Blinka lilla stjärna där ...

Blinka lilla stjärna där ... Redan den lilla Jill i Ängelholm drömde om att bli en stjärna. Men att nå himlen är inte lätt. Vägen dit är smal, och gud nåde den artist som anses vara för "bred" och inte håller sig till "en äkta genre".

Frank Sinatra, Nat King Cole, Dolly Parton, Cyndi Lauper, Sammy Davis Jr., Diana Ross, Dionne Warwick, James Brown, Stevie Wonder, Aretha Franklin, Elvis Presley ... 

Vem ska bort?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Svar: ingen. 

För de älskas alla av Jill Johnson. De är alla en del av en större helhet som i Jill Johnsons värld kort och gott summeras med showens titeln - That's life. Som också råkar vara titeln på revanschlåtarnas revanschlåt --- Frank Sinatras musikaliska knockout från 1966. Alla trodde han var nere för räkning. Det var han inte. 

Liksom Frank är Jill en artist som inte ger sig och hon går minsann på knockout redan i första låten av showen - Daddy lessons. Hon gör sitt segertåg genom publiken, åtföljd av sitt briljanta storband. Vilken start på en show! Vilket statement! För Daddy lessons är som bekant resultatet av samarbetet mellan en popartist och ett countrygäng ... Och Jill vill inte välja.

 

Mer är mer

Varför välja när man kan få allt? Det är summan av den musikaliska kardemumman i Jill Johnsons livsfilosofi.

Varför begränsa sig frivilligt? Varför bara ha en liten bit när man kan få allt?

That's life är en magnifik och extravagant musikalisk bakelse som består av ren kärlek och lager på lager av välsmakande hits som kommer från alla möjliga genrer och alla möjliga artister och många olika decennier. Artister ska ju alltid nischas. Artister ska sättas i fack. Artister ska ha en stil och ett sound och hålla sig till det. Rebellen Jill Johnson har brutit mot reglerna och det har lönat sig.

Hon vågar vara folklig. Men ännu modigare: hon vågar också vara en stjärna! Jantelag - nej,tack! Här ska vi ha kul och njuta!

Showen That's life svämmar över av musikalisk glädje --- och tolkningen Mamas got a brand new bag (notera Jills nya titel!) får säkert James Brown att le uppe i sin musikhimmel. Jill Johnson bjuder på så många underbara överraskningar ur sin stora säck med älskad önskemusik.

Gladiatorprinsessa, drottning och världsstjärna

Jill blir bara vackrare och vackrare och förvandlas i varje ny kreation från Lars Wallin som hon dyker upp i. Hon är en musikens gladiatorprinsessa, en superhjältinna, en drottning och en världsstjärna.

Hon tämjer musikgenre efter musikgenre och publikens kärlek följer henne hela tiden.

En "daddy lesson" var att swingmusik är riktigt, riktigt bra --- kärleken till swing ärvde Jill från sin pappa. Mamma och pappa finns någonstans i publiken och bevittnar hur den blinkande lilla stjärnan nu är en stor stjärna.

Med ett arton musiker starkt Bohuslän Big Band i ryggen är New York, New York och Fly me to the moon så överjordiskt bra att självaste Frank Sinatra hade kunnat vara stolt över dessa framföranden.

Nycirkusartisterna genomför till synes dödsföraktande luftakrobatik, faller ner från den klassiska bilden med fikande byggarbetare och börjar sedan metodiskt fönsterputsa fram en bild av ett neonglänsande New York. Det här är stor konst - och stor glädje - på alla plan.

Magnifik upplevelse för alla sinnen

Det här är showernas svar på biografernas blockbusters och superhjältefilmer --- allt är större, bättre, maffigare, mer magiskt och mer magnifikt än något du någonsin har sett i nöjes-Sverige. Ljudet omsluter dig överallt som en varm, välljudande kram, och allt är i 3D utan att du behöver ha obekväma glasögon på dig.

That's life är en obeskrivlig upplevelse för alla sinnen. Men ... "it takes a village". Ett helt team av magiker, stort nog för att fylla en årskurs på Hogwarts, har jobbat med att få till den perfekta upplevelsen. Allt i designen vittnar om ett enhetstänk. Allt följer en linje - och den linjen är lika kurvig  och vänlig som Jill. Det är storslaget och intimt på en och samma gång.

Oändligt stort - och oändligt nära

Den moderna publiken har hela tiden två, till synes motstridiga, önskningar. Allt ska bli större - men samtidigt vill man komma nära stjärnan. Stort och grandiost ska det vara. Men också nära och intimt.

That's life lyckas uppfylla båda önskningarna.

Jill rör sig mellan de olika scenerna hela tiden och det finns hela tiden en närhet mellan Jill och publiken.

Hyllningen till Cyndi Lauper, för hennes engagemang, resulterar i en applåd "för alla modiga kvinnor".

Cyndi-sången är en utflykt till Jills eget tonårsrum och Jills tonårsdrömmar. Den lilla blinkande stjärnan har blivit större, men än har hon en bit kvar att växa ...

Just denna låt är en av dem som framförs på podiet mitt i teatern och Jill har aldrig någonsin känts mer känslomässigt nära oss.

Countrydrottning hyllar Countrydrottning

Dolly Parton är en av de Jill-favoriter som man verkligen var säker på skulle hyllas ikväll. Ett Dolly- medley där några av de mest kända låtarna bränns av i en rasande energisk fart är givetvis en av kvällens mest energiska höjdpunkter. Jill pratar kärleksfullt om countryns drottning --- hon skulle kunna ha talat om sig själv! Så många kallar ju Jill för countrydrottning!

Men den bestående känslan av showen är inte countrykänslan utan Las-Vegas-swing-känslan, den som storbandet och de klassiska Las Vegas artisterna förknippas med.

Jills önskan var att allt under kvällen skulle andas "Las Vegas lyx". Alla som kommer till hennes show ska få Det Allra Bästa - utan att åka över Atlanten!

Sveriges svar på Las Vegas

Jill Johnson och hennes team har skapat en förtrollande upplevelse, som är så mycket mer än en show. Allt vittnar om ett helhetstänk, att alla sinnen ska engageras och få njuta under en helt magisk kväll. Vinerna är amerikanska, från det soliga Californien, all mat har samma runda kurviga design som Jill-podiet, från den inledande laxskapelsen till den lyxiga champagneglaserade och stjärnbeströdda desserten, som är inspirerad av Jill själv och skapad av Årets Konditor (som råkar vara ett stort Jill-fan). Att få allt att klaffa påminner om den där berömda TV-sända middagen från Blå hallen - massor av tallrikar bärs i gångar och trappor av massor av servitörer, och det ser i sig ut som en föreställning, där olika smaker spelar rollerna av solister och storband.

Bandet som Jill har valt ut till sin drömshow är briljant, det får fram precis rätt Sinatra-storbandskänsla. Men de är precis lika bra på att tolka Elvis, Dolly eller Cyndi.

Extra mycket extra allt!

Varför välja när du kan få allt? Jills val är extra mycket allt av allting. Hennes val att inte välja, utan att behålla alla musikstilar hon gillar och att älska många olika typer av musik, har gett utdelning.

Det här är en fantastisk, praktfull och påkostad show, som har allt från storband till nycirkusartister --- men Jill kommer aldrig i skymundan av alla happenings i showen. Hon är Stjärnan Hela Tiden. Som sätter varenda ton med millimeterprecision. Som sjunger Diana Ross så att knapparna nästan ryker. Som hyllar drottningen Dolly Parton och kungen Elvis Presley med samma glöd. Som tolkar Frank Sinatra så att vem som helst kan få tårar i ögonen av lycka. Jill Johnsons egen Great American Songbook är personlig, storslagen och lätt att älska.

Ett slut vävt av drömmar

Stjärndrömmarna blev sanna. Önskningarna slog in! Showen avslutas med Dionne Warwicks Don't make me over som Jill Johnson tillägnar sina drömmar och långa, stående ovationer följer. Det här är inte bara en drömshow för Jill. Det här är också en drömshow för oss i publiken. Vi kan bara vara tacksamma för att en musikalisk ängel som Jill Johnson från Ängelholm har delat sina drömmar med oss. Tillsammans har vi flugit till Las Vegas och till New York och till Nashville och ända till Månen. 

Det här är showernas motsvarighet till Sjunde himlen. Det blir inte bättre. Du kommer inte högre upp.

Allt är världsklass och betyget blir en stjärnklar femma.

Jill Johnson. She did it her way!

 

 

 

Fakta om showen:

 

Regi: Mikael Gordon-Solfors och Linda Hansson

 

Titel: Jill Johnson - That´s life.

 

Plats: The Theatre, Gothia Towers, Göteborg.

 

Spelas: t.o.m. 16 december 2017

 

Bäst: Helheten. Hur man tänkt för att få till en design och ett sound som binder ihop hela kvällen. Det här är en musikalisk resa som fungerar på alla plan. Göteborg förvandlas plötsligt från Lilla London till Europas Las Vegas!

 

Sämst: Att man måste dimpa ner på jorden igen, efter att ha varit i Sjunde himlen med Jill Johnson & co.


Medverkande i showen:

Stjärnan Jill Johnson.

Storbandet Bohuslän Big Band.

Stefan Brunzell, känd kapellmästare från Allsång på Skansen (som får en egen liten sketch att framföra!).

Martin Landström, bland annat musikproducent för de amerikanska TV-serierna Glee och American Horror Story.

Nycirkusartisterna Joachim Assarsson och Karin Odermatt från Cirque de Soleil.

m.fl.

 

Scenografi: Roland Söderberg

 

Kläddesign: Lars Wallin

 

Låtlista: 1.Daddy lessons 2.That’s life 3.Love 4.Almost like being in love 5.Mr Bojangles 6.Time after time 7.I will never let you know 8.For once in my life 9.Spinning wheels 10.Jolene 11.Here you come again 12. 9 to 5 13.Fly me to the moon 14.New York, New York 15.I got a thing about you baby 16.Chain of fools 17.Mamas got a brand new bag 18.When you tell me that you love me 19.Don’t you worry ’bout a thing 20.Don’t make me over.

 

Belinda Graham

Ur arkivet

view_module reorder

James Lee Burke – den amerikanska söderns gestaltare

Den amerikanske författaren James Lee Burke har i de flesta av sina kriminalromaner skildrat den amerikanska södern främst Louisiana, New Orleans, New Iberia och trakterna däromkring, framför allt då i ...

Av: Lars Jonsson | Litteraturens porträtt | 01 november, 2012

Nätet. Foto: Sunna Nordgren

Papper eller skärm?

Ett fotografi från ett fullsatt persontåg på 1950-talet visar hur varenda passagerare läser dagstidningen. Bilden har nyligen spridits på så kallade sociala medier – under den ironiska titeln ”All den ...

Av: Tidningen Kulturen | Björn Gustavsson | 10 september, 2015

I huvudet på Lidija Praizović

1. Jag får ett samtal från min syster. Hon har läst nya Filter, intresserar sig inte för litteratur direkt men har snappat upp en beef som intresserar henne: Lidija Praizović intervjuas ...

Av: Tove Folkesson | Kulturreportage | 12 november, 2012

diktandet är ett annat sätt att vara mor

Donna me prega, - per ch'eo voglio dire d'un accidente - che sovente - è fero ed è si altero - ch'è chiamato amore: sì chi lo nega - possa 'l ver sentire ...

Av: Gilda Melodia | Utopiska geografier | 24 december, 2017

Självporträtt . Olja 1933

Bilden bortom tingen. Kasimir Malevitj och konstens vägval

”Det tycks mig som om Rafaels, Rubens, Rembrandts med fleras måleri för kritiken och för samhället inte har blivit något annat än en konkretion av otaliga ’ting’, som gör det ...

Av: Thomas Notini | Konstens porträtt | 30 november, 2017

Fødsel og død, livsmening og livstid

Forord Vårt liv i verden begynner med fødselen og ender med døden. Således er hvert enkelt liv tilmålt, skjønt ingen av oss kjenner dagen og timen for vår utgang. I videre ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 20 oktober, 2014

Till Hugo Claus in memoriam

Den belgiske författaren Hugo Claus är död. Tidningen Kulturens Christer Enander träffade Hugo Claus för några år sedan. Vi publicerar porträttet exklusivt för vår webupplagas läsare. Han ser butter ...

Av: Crister Enander | Konstens porträtt | 24 mars, 2008

En promenad på Lower Manhattan i New York City del 3

Vi befinner oss på New Yorks födelseplats där allting en gång började. Det var på södra Manhattan som holländarna grundade sin koloni ”Nieuw Amsterdam” i första delen av 1600-talet, efter ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 31 januari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.