Foto Gilda Melodia

Inuti och inpå huden

Religionen skulle försvinna, trodde tänkare som Emile Durkheim och Karl Marx. Människan skulle frigöra sig. I dagens samhälle ser vi en förändring från människa som samhällsvarelse till individ, som hellre ...

Av: Gustaf Redemo | 14 oktober, 2015
Essäer om religionen

Premiäruppsättningen av Aniara på Kungliga Operan 1959 med libretto av Lindegren Foto Lennart Olson

Erik Lindegren – Ständigt på resa, sökandes sin väg.

Att närma sig – texternas mänskliga sökande – från några av existentialismens grundläggare, med namn som Fjodor Dostojevskij, Sigmund Freud, Oswald Spengler, Fredrich Nietzsche och Thomas Mann, så följer helt ...

Av: Göran af Gröning | 19 augusti, 2016
Litteraturens porträtt

Konung i rike

Simulerat körverk för fem ostämda fioler, en småskev viola, en vinbestänkt cello och en rostig trombon (Pjäsen är huvudsaken)  En konung äger smala händer En konung äger små ögon En dag går konungen ...

Av: Alan Asaid | 03 augusti, 2009
Utopiska geografier

 Andreas Zingerle “Monitoring Harry Brooks” (2016), Courtesy the artist’s homepage.

Scambaiting- den bluffande konstnären

Komikern James Veitch får, precis som vi andra, en väldig massa skräppost i sin inkorg, men istället för att kasta dem i papperskorgen så svarar han på dem. På Youtubekanalen ...

Av: Mathias Jansson | 13 juni, 2017
Essäer om konst

Foto: Anna Rasmussen

Dansa bort den mörka tiden



På Nationalteatern i Prag framförs just nu "Trollkarlens lärling", en balettuppsättning vars berättelse springer ur det trettioåriga kriget. Medan man i Västeuropa och USA kanske bäst känner till berättelsen genom den ljusa Musse Pigg-iscensättningen i "Fantasia", är berättelsen fortfarande beskrivningen av ett mörkt kapitel i Centraleuropas historieuppfattning. 
”[…] fågelsymboliken är bedövande vacker […].”
Korpens ständiga närvaro är laddad med symbolik.

Korpens ständiga närvaro är laddad med symbolik.

Trollkarlens lärling - Dansen fångar sagans flyende essens

Säg Trollkarlens lärling till vem som helst i Skandinavien och de flesta ser framför sig Musse Pigg, dansande med en kvast i Walt Disneys Fantasia. Hyllad, precis som The Old Mill, men utan någon egentlig svärta i botten.

I Centraleuropa är Trollkarlens lärling däremot en saga med mycket svärta och lite, lite ljus på slutet. Baletten Trollkarlens lärling på Nationalteatern i Prag (koreografi av Jan Kodet, musik av Zbyněk Matějů, scenografi av Jakub Kopecký och kostym av Alexandra Grusková) är bokstavligt talat en mörk produktion med mörk scendekor, mörka kläder och ljussättning i kalla färger. Det är inte någon slump.

Mot bakgrund av trettioåriga kriget

Sagan Trollkarlens lärling har sitt ursprung i Centraleuropa, skriven i sviterna av det trettioåriga kriget. Den manliga befolkningen hade halverats, hela befolkningen hade sjunkit med trettio procent, soldater hade drabbats av sjukdomar och drev omkring i skogen, ungefär som de hemska, hotfulla svarta fåglarna i inledningen av Trollkarlens lärling. Precis som huvudpersonen Krabat, fanns det många föräldralösa barn i Europa som ingen såg efter och ingen tog hand om. Dragen går att känna igen i en nutida kontext, med föräldralösa barn i krig som lätt hamnar i fel händer och, precis som Krabat, bli utnyttjade. På så sätt är sagan tidlös.

Dessutom har fantasy och dystopier idag vuxit sig starkare än någonsin. Trollkarlens lärling besitter just dessa övernaturliga och dystopiska drag, där Krabat rör sig genom ett tidlöst landskap, befolkat av underliga fåglar, samtidigt som han undrar hur han ska klara sig, utan vuxna som bryr sig.

I ensamheten ropar en röst

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Krabat, huvudpersonen i Trollkarlens lärling, går inledningsvis ensam och fryser i den snöiga skogen. Filmprojektioner på olika dukar ger ett fantastiskt djup åt scenen i Nationalteaterns uppsättning, det känns som om snöflingor flyger ut i salongen. Som åskådare fryser man.

En röst ropar på Krabat. Det är det enda ordet som uttalas under hela baletten. Uppmaningen. Krabat är väntad. Han är ensam, frusen, föräldralös, utan möjlighet att försörja sig och plötsligt ropar en röst på honom, en röst som leder till en magisk kvarn. Krabat tror först att det är en vanlig kvarn och skriver på kontraktet med den magiker som bor där. Vad Krabat inte förstår, är att han just signerat ett kontrakt om svart magi, där de dansande skeletten ska malas ner i kvarnen.

Kvarnen fungerar inte utan uppoffringar, något som Krabats bäste vän Toník bittert får erfara; både han och hans flickvän Dorotka blir dödade av trollkarlen. Dorotkas dödsscen är en av de vackraste scenerna under hela baletten. Filmprojektioner låter fåglar flyga över himlen, samtidigt som Dorotka flyger över himlen.

Fåglarna flyger mot döden

På det hela taget finns det många djur- och fågelmotiv i Trollkarlens lärling. När Krabat är vilsen och frusen i skogen, möter han de svarta fåglarna: mörka varelser med hemska masker och lysande stavar. När en av trollkarlens lärlingar, Jura, försöker sätta sig upp mot trollkarlen, förvandlas han till ett djur. Men även i djurform lyckas Jura rädda Krabats älskade Kristýnka och leda henne rätt. Människor som lyssnar på naturen och hyllar den, har en fördel gentemot de personer som försöker dominera den och Kristýnka är en av de många flickor som varje påsk hyllar vårens återkomst, något som kan ses som en hednisk rit, men som här anpassats till den kristna mytologin.

Maskerna som fåglarna bär för tankarna till japansk kabukiteater, men även till egyptiska sägner om hur de dödas själ kan anta formen av en fågel.

En flicka kan bryta den svarta magin

Krabat kan i sin situation inte förvänta sig att någon ska rädda honom; hans bäste vän hittade visserligen kärleken, men båda dödades av trollkarlen. För Krabat går det dock bättre. Hans flickvän Kristýnka hittar till kvarnen och lyckas klara provet som trollkarlen låter henne genomgå: att identifiera Krabat bland alla trollkarlens lärlingar i den magiska kvarnen, ett prov som inte är alldeles lätt, eftersom trollkarlen förvandlat alla sina lärlingar till korpar – i sig en symbolladdad fågel, inte minst i Norden (tänk bara på Odens korpar).

Anledningen till att Kristýnka kan hitta sin hjärtevän, är att hans hjärta, trots att han förvandlats till korp, slår på ett annat sätt än de andra lärlingarnas hjärtan. Det slår extra hårt för hans älskade, av fruktan för att något ska hända Kristýnka, som i sin tur hör hans hjärtslag, klarar provet och därmed bryter den svarta magins tid. Den mystiske Godpapa kommer från ovan, krokar bokstavligen tag i trollkarlen och tillsammans flyger de fågellikt ut i rymden.

En modern balett med klassiska drag

Trollkarlens lärling är en modern balett med många klassiska drag som passar för alla åldrar. Temat om barns utsatthet blir aldrig gammalt, fågelsymboliken är bedövande vacker och sorglig, förvandlingarna hänförande och koreografin genomtänkt: minsta lilla vardagliga gest betyder något i denna uppsättning. Koreografi, scendekor, filmprojektioner, masker: allt bidrar till att skapa en tidlös fantasivärld. Man glömmer att det är dans och inte en verbal berättelse man just bevittnat. Det hela flyter på med en naturlig lätthet och skapar en tredimensionell berättelse där det känns som man själv är deltagare; man vill så gärna rädda Krabats bäste vän från döden. Man sörjer, man räds, man gläds, man går in i alla känslostämningar under balettens gång.

Godhetens triumf är färgglad, livsbejakande och vacker, men vi vet samtidigt att den bara är tillfällig. I skogen går de svarta fåglarna fortfarande runt med sina stavar, som reliker efter ett krig som ingen förstår.

Trollkarlens lärling är en saga som levt vidare i muntlig tradition sedan 1600-talet. Vill man läsa den, finns den utgiven med titeln Krabat på det tyska Thienemanns förlag och för den som vill läsa en svensk version av sagan, då med titeln Trollkarlens lärling, är också det möjligt.

Belinda Graham

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Ålderdom

Tre småkakor låg på assietten. Kaffet hängde i luften, timmen var slagen till mitt på dagen, det var halvtid. Hennes hand var knölig, hon satt och tittade ut genom fönstret ...

Av: Jenny Berggren | Gästkrönikör | 30 juli, 2013

Titanicmuseet invigdes 2012. Foto: Mathias Jansson

Bland jättar och hjältar i Belfast

Det första reportaget av Mathias Jansson om Nordirland. Denna gång besöker han Belfast

Av: Mathias Jansson | Resereportage | 28 april, 2015

Jubilerande änder

I bokhandeln (fast den är mest bara en större tidningskiosk) på Logan Airport i Boston säljs röda sockor, krus och tröjor med Red Sox-emblemet, det framgångsrika lokala baseball-laget vars historia ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 24 Maj, 2016

Guido Zeccola. Foto: Ida Thunström

Innan festen tar slut

Chefredaktören Guido Zeccola lämnar i februari Tidningen Kulturen. Ida (som även hon lämnar sitt uppdrag -som konstredaktör- på tidningen) och Guido har träffats för att tala om Tidningen Kulturens liv ...

Av: Ida Thunström | Media, porträtt | 28 februari, 2017

Streiftog i litteraturens verden

Den franske resepsjonen av selvpåført død i den engelske overklasse i det attende århundre Ut fra sikten min er det å snakke og skrive om singulære menneske liv å sette fram ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 12 april, 2013

Den romantiska texten - en helig princip

En av de stora förtjänsterna med Horace Engdahls essäsamling Den romantiska texten, är att han så konsekvent förmår ställa poesin i relation till varat och existensen och därmed "frigöra" både ...

Av: Lars-Göran Söderberg | Essäer om litteratur & böcker | 28 september, 2009

Åke Ohlmark

Nomina sunt odiosa - om en uppslitande tysk namnstrid

Universitetet i Greifswald, i det som en gång var svenska Pommern, hör till de äldre i Europa. Universitas Gryphisvaldensis instiftades 1456 och hade därmed redan uppnått myndighetsålder när Academia (senare ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 03 november, 2017

Sven Delblanc eller vad gör vi egentligen med vår frihet

  Ännu en gång har jag grävt ner mig i Sven Delblancs böcker. Texter så fulla av liv, kraft och en klarsyn som skrämmer. Självfallet går det lättvindigt att säga att Sven Delblanc ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 27 juni, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.