Tevekoma med Zentropa

 ”Skavlan har blivit en perfekt avslutning på arbetsveckan med sin proffsiga mix av underhållning och aktualitet”, utlovar ett pressmeddelande om det som kallas Nordens största talkshow. Lagom slätstruken, den mixen? ...

Av: kristian carlsson | 19 september, 2013
Gästkrönikör

Att bränna en docka på bål

  Fyrverkerier under Guy Fawkes Night. Foto av Cindy Carlsson Att bränna en docka på bål Cindy Carlsson skriver om dödens dagar runt om i världen i allmänhet och Guy Fawkes night i ...

Av: Cindy Carlsson | 09 november, 2006
Kulturreportage

William Blake  Inferno

Djuren har ingen talan

Djuren som vi gjort till våra slavar vill vi inte tänka på som våra jämlikar. (Charles Darwin 1838)

Av: Lena Månsson | 13 oktober, 2016
Reportage om politik & samhälle

Wolfgang Amadeus Mozart mellan hopp och förtvivlan

Det pågår en utställning bakom Stephansdomen i Wolfgang Amadeus Mozarts och Constanze Webers lägenhet i Wiener Mozarthaus, Domgasse 5. Lägenheten består av fyra rum och ger en intressant inramning till ...

Av: Lilian O. Montmar | 25 september, 2012
Kulturreportage

Foto: Anna Rasmussen

Dansa bort den mörka tiden



På Nationalteatern i Prag framförs just nu "Trollkarlens lärling", en balettuppsättning vars berättelse springer ur det trettioåriga kriget. Medan man i Västeuropa och USA kanske bäst känner till berättelsen genom den ljusa Musse Pigg-iscensättningen i "Fantasia", är berättelsen fortfarande beskrivningen av ett mörkt kapitel i Centraleuropas historieuppfattning. 
”[…] fågelsymboliken är bedövande vacker […].”
Korpens ständiga närvaro är laddad med symbolik.

Korpens ständiga närvaro är laddad med symbolik.

Trollkarlens lärling - Dansen fångar sagans flyende essens

Säg Trollkarlens lärling till vem som helst i Skandinavien och de flesta ser framför sig Musse Pigg, dansande med en kvast i Walt Disneys Fantasia. Hyllad, precis som The Old Mill, men utan någon egentlig svärta i botten.

I Centraleuropa är Trollkarlens lärling däremot en saga med mycket svärta och lite, lite ljus på slutet. Baletten Trollkarlens lärling på Nationalteatern i Prag (koreografi av Jan Kodet, musik av Zbyněk Matějů, scenografi av Jakub Kopecký och kostym av Alexandra Grusková) är bokstavligt talat en mörk produktion med mörk scendekor, mörka kläder och ljussättning i kalla färger. Det är inte någon slump.

Mot bakgrund av trettioåriga kriget

Sagan Trollkarlens lärling har sitt ursprung i Centraleuropa, skriven i sviterna av det trettioåriga kriget. Den manliga befolkningen hade halverats, hela befolkningen hade sjunkit med trettio procent, soldater hade drabbats av sjukdomar och drev omkring i skogen, ungefär som de hemska, hotfulla svarta fåglarna i inledningen av Trollkarlens lärling. Precis som huvudpersonen Krabat, fanns det många föräldralösa barn i Europa som ingen såg efter och ingen tog hand om. Dragen går att känna igen i en nutida kontext, med föräldralösa barn i krig som lätt hamnar i fel händer och, precis som Krabat, bli utnyttjade. På så sätt är sagan tidlös.

Dessutom har fantasy och dystopier idag vuxit sig starkare än någonsin. Trollkarlens lärling besitter just dessa övernaturliga och dystopiska drag, där Krabat rör sig genom ett tidlöst landskap, befolkat av underliga fåglar, samtidigt som han undrar hur han ska klara sig, utan vuxna som bryr sig.

I ensamheten ropar en röst

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Krabat, huvudpersonen i Trollkarlens lärling, går inledningsvis ensam och fryser i den snöiga skogen. Filmprojektioner på olika dukar ger ett fantastiskt djup åt scenen i Nationalteaterns uppsättning, det känns som om snöflingor flyger ut i salongen. Som åskådare fryser man.

En röst ropar på Krabat. Det är det enda ordet som uttalas under hela baletten. Uppmaningen. Krabat är väntad. Han är ensam, frusen, föräldralös, utan möjlighet att försörja sig och plötsligt ropar en röst på honom, en röst som leder till en magisk kvarn. Krabat tror först att det är en vanlig kvarn och skriver på kontraktet med den magiker som bor där. Vad Krabat inte förstår, är att han just signerat ett kontrakt om svart magi, där de dansande skeletten ska malas ner i kvarnen.

Kvarnen fungerar inte utan uppoffringar, något som Krabats bäste vän Toník bittert får erfara; både han och hans flickvän Dorotka blir dödade av trollkarlen. Dorotkas dödsscen är en av de vackraste scenerna under hela baletten. Filmprojektioner låter fåglar flyga över himlen, samtidigt som Dorotka flyger över himlen.

Fåglarna flyger mot döden

På det hela taget finns det många djur- och fågelmotiv i Trollkarlens lärling. När Krabat är vilsen och frusen i skogen, möter han de svarta fåglarna: mörka varelser med hemska masker och lysande stavar. När en av trollkarlens lärlingar, Jura, försöker sätta sig upp mot trollkarlen, förvandlas han till ett djur. Men även i djurform lyckas Jura rädda Krabats älskade Kristýnka och leda henne rätt. Människor som lyssnar på naturen och hyllar den, har en fördel gentemot de personer som försöker dominera den och Kristýnka är en av de många flickor som varje påsk hyllar vårens återkomst, något som kan ses som en hednisk rit, men som här anpassats till den kristna mytologin.

Maskerna som fåglarna bär för tankarna till japansk kabukiteater, men även till egyptiska sägner om hur de dödas själ kan anta formen av en fågel.

En flicka kan bryta den svarta magin

Krabat kan i sin situation inte förvänta sig att någon ska rädda honom; hans bäste vän hittade visserligen kärleken, men båda dödades av trollkarlen. För Krabat går det dock bättre. Hans flickvän Kristýnka hittar till kvarnen och lyckas klara provet som trollkarlen låter henne genomgå: att identifiera Krabat bland alla trollkarlens lärlingar i den magiska kvarnen, ett prov som inte är alldeles lätt, eftersom trollkarlen förvandlat alla sina lärlingar till korpar – i sig en symbolladdad fågel, inte minst i Norden (tänk bara på Odens korpar).

Anledningen till att Kristýnka kan hitta sin hjärtevän, är att hans hjärta, trots att han förvandlats till korp, slår på ett annat sätt än de andra lärlingarnas hjärtan. Det slår extra hårt för hans älskade, av fruktan för att något ska hända Kristýnka, som i sin tur hör hans hjärtslag, klarar provet och därmed bryter den svarta magins tid. Den mystiske Godpapa kommer från ovan, krokar bokstavligen tag i trollkarlen och tillsammans flyger de fågellikt ut i rymden.

En modern balett med klassiska drag

Trollkarlens lärling är en modern balett med många klassiska drag som passar för alla åldrar. Temat om barns utsatthet blir aldrig gammalt, fågelsymboliken är bedövande vacker och sorglig, förvandlingarna hänförande och koreografin genomtänkt: minsta lilla vardagliga gest betyder något i denna uppsättning. Koreografi, scendekor, filmprojektioner, masker: allt bidrar till att skapa en tidlös fantasivärld. Man glömmer att det är dans och inte en verbal berättelse man just bevittnat. Det hela flyter på med en naturlig lätthet och skapar en tredimensionell berättelse där det känns som man själv är deltagare; man vill så gärna rädda Krabats bäste vän från döden. Man sörjer, man räds, man gläds, man går in i alla känslostämningar under balettens gång.

Godhetens triumf är färgglad, livsbejakande och vacker, men vi vet samtidigt att den bara är tillfällig. I skogen går de svarta fåglarna fortfarande runt med sina stavar, som reliker efter ett krig som ingen förstår.

Trollkarlens lärling är en saga som levt vidare i muntlig tradition sedan 1600-talet. Vill man läsa den, finns den utgiven med titeln Krabat på det tyska Thienemanns förlag och för den som vill läsa en svensk version av sagan, då med titeln Trollkarlens lärling, är också det möjligt.

Belinda Graham

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Fenomenet Italien. Intervju med Göran Hägg

Göran Hägg är författare, debattör och docent i litteraturvetenskap. Förutom romaner och böcker om retorik har han bland annat skrivit om de svenska "välfärdsåren", påvarna och poeten Stagnelius. Hans senaste ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om litteratur & böcker | 19 september, 2012

Vladimir Oravskys sommarföljetong Dagmar Daggmask Del 4

Men än så länge hade ingen av dem upptäckt Dagmar som lyckligtvis, plötsligt och oväntat, återigen fick känna lukten av den härliga jorden: ”Jag visste det!” hurrade Dagmar. Hon kravlade fram ...

Av: vladimir oravsky | Utopiska geografier | 11 juli, 2014

Michel Houellebecq. Foto Phillippe Matsas

Vem lever lycklig i en tid som vår?

För några år sedan kunde man i den franska veckotidskriften Le nouvel Observateur läsa om den då senast inträffade politiska skandalen, när den åldrade ägarinnan till det stora parfymimperiet L’Oréal ...

Av: Claes-Magnus Hugoh | Essäer om litteratur & böcker | 09 februari, 2016

Att bränna en docka på bål

  Fyrverkerier under Guy Fawkes Night. Foto av Cindy Carlsson Att bränna en docka på bål Cindy Carlsson skriver om dödens dagar runt om i världen i allmänhet och Guy Fawkes night i ...

Av: Cindy Carlsson | Kulturreportage | 09 november, 2006

Vägledningens dag

I dag, måndagen den 08 oktober är utnämnd till ”Vägledningens dag”. Yes meine Damen und Herren, i dag firas, eller vad man nu gör, ”Vägledningens dag”. Och här kommer mitt ...

Av: Vladimir Oravsky, Natasa Durovicova | Gästkrönikör | 08 oktober, 2012

Några betraktelser från en betongblandare

Några betraktelser från en betongblandare Victor Lindgren är en 22 år gammal betongarbetare, som driven av sin medkänsla gör hänsynslösa filmer som skakar om och berör. Hans senaste film handlar om ...

Av: Erik Emanuelsson | Filmens porträtt | 12 oktober, 2006

Lokal kultur på frammarsch

Omslaget till ”Det hände i Limhamn … och Rosengren var där” (2013) är oemotståndligt. Lokomotivet – som rasade ner från tippen den 6 april 1939 och som ingenjören Edward Rosengren ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 28 oktober, 2013

Många starka kvinnoporträtt på Göteborgs Filmfestival

- Om vi hade varit kvinnor och gjort våra filmer om sexuella trakasserier och en HIV-smittad gift kvinna i Egypten hade alla bara tyckt att vi överdrev, konstaterar Amr Salama ...

Av: Lena Lidén | Essäer om film | 07 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.