Foto: Marika Hansson

Direktören som också är aktör och regissör

Han har arbetat med teatrar i både Finland och Sverige, vart han än går lyckas han både få publiken att strömma till och sanera ekonomin. Tidningen Kulturens Yvonne Granath har träffat Norrbottensteaterns chef, Erik Kiviniemi.

Erik Kiviniemi är inne på sitt sista och fjärde år som teaterchef för Norrbottensteatern. När han tillträdde 2004 tog han över en krisdrabbad teater som hade förlorat sin publik. Skulderna hade överstigit tillgångarna och tea­tern var nära att gå i konkurs. Relationen mellan tea­tern och dess huvudman landstinget var minst sagt frostig och infekterad.

Nu har publiken hittat tillbaka och Kiviniemi lämnar efter sig en teater i ekonomisk balans. Teaterns självfinansiering är numera uppe i 20 procent, som är att jämföra med 4 procent då han började. Publiksiffrorna som var nere i 18 000 besökare/år när det var som värst har stigit till rekordhöga 50 000/år. Finlandssvenske Erik Kiviniemi kom till Norrbottensteatern efter att ha varit chef för svenskspråkiga Vasateatern i Finland. Även där lyckades han få publiken att strömma till och sanera ekonomin.

Släpp inte fan över bron!

Ann Hingström träffar Hans Alfredson.

Hans Alfredson, foto: Julia Peirone/W&W

Två fullvuxna män med akademisk bakgrund och smak för det burleska slår sig alltså ihop och bildar ett aktiebolag. Två män i sina bästa år, båda familjefäder, båda avogt inställda till pappersarbete, båda två med vetskapen om att livet kan ta slut när som helst. Produktionen tog en svindlande fart.

Hans Alfredson har levt i en ljuskägla i stort sett hela sitt liv. Tidigt tog han ett beslut; släpp inte fan över bron, dvs bjud inte in journalisterna i köket.

Men eftersom vi skulle bygga ett museum ihop, han och jag - Världens minsta museum - Världens största Hasse & Tage - museum i Tomelilla frågade jag ändå om jag inte kunde få ställa några frågor. Jag behövde förstå vem personerna bakom duon var och är för att kunna bygga upp ett kulturarvsmuseum i en trovärdig anda. Dessutom var förväntningarna på detta lilla museum i den gudsförgätna orten Tomelilla på Österlen gigantiska. Det visade sig att halva Sveriges befolkning längtade tillbaka till sina TV-soffor, TV-kannor, färdigbredda smörgåsar, nybakade kanelbullar då de intog en revy eller en ny film av och med Hasse & Tage. Kravet på mig som projektledare kändes som om jag skulle bygga en tidsmaskin, en nostalgiprocessor för längtande 40+are...