Maya Deren: banbrytande artist

Maya Deren (1917-1961) var en pionjär inom den amerikanska efterkrigstidens avantgardefilm. Feministisk inspiratör, banbrytande koreograf, Voodooprästinna, etnograf, filosof, dansare och poet. Ett "flower child" före sin tid som vägrade låta ...

Av: Helena Strängberg | 19 april, 2010
Filmens porträtt

Katten är död och levande samtidigt

“What happens if you put a cat in the microwave?” Ja, vad händer om du gör det, tänker jag. Svar: Ingenting. Så länge du inte sätter på microvågsugnen. Men vad händer ...

Av: Helena Lie | 06 maj, 2013
Reportage om scenkonst

Lucky Dog, deras absoluta första långfilm

Helan och Halvan och den komiska fallhöjden

Att Helan och Halvan är roliga, därom råder eller borde inte råda något tvivel. Åtminstone inte i min, till åren något komna generation. Hur det är med efterkommande generationer vet ...

Av: Ulf Stenberg | 03 april, 2016
Essäer om film

Francesca Woodman. Självbedrageri. Rom, 1978. Med tillstånd från MM i Stockholm.

Ängeln och Döden

”Jag har några parametrar, just nu liknar mitt liv kaffesump. Och jag skulle vilja dö ung och spara det som jag har hunnit skapa, dessa kaotiska men söta bilder, istället ...

Av: Guido Zeccola | 07 september, 2015
Konstens porträtt

Scenkonstens porträtt

Direktören som också är aktör och regissör

portratt_erik.jpg
 Foto: Marika Hansson

Direktören som också är aktör och regissör

Han har arbetat med teatrar i både Finland och Sverige, vart han än går lyckas han både få publiken att strömma till och sanera ekonomin. Tidningen Kulturens Yvonne Granath har träffat Norrbottensteaterns chef, Erik Kiviniemi.

Erik Kiviniemi är inne på sitt sista och fjärde år som teaterchef för Norrbottensteatern. När han tillträdde 2004 tog han över en krisdrabbad teater som hade förlorat sin publik. Skulderna hade överstigit tillgångarna och tea­tern var nära att gå i konkurs. Relationen mellan tea­tern och dess huvudman landstinget var minst sagt frostig och infekterad.

Nu har publiken hittat tillbaka och Kiviniemi lämnar efter sig en teater i ekonomisk balans. Teaterns självfinansiering är numera uppe i 20 procent, som är att jämföra med 4 procent då han började. Publiksiffrorna som var nere i 18 000 besökare/år när det var som värst har stigit till rekordhöga 50 000/år. Finlandssvenske Erik Kiviniemi kom till Norrbottensteatern efter att ha varit chef för svenskspråkiga Vasateatern i Finland. Även där lyckades han få publiken att strömma till och sanera ekonomin.

Släpp inte fan över bron!

Släpp inte fan över bron!

Ann Hingström träffar Hans Alfredson.

 hasse
 Hans Alfredson, foto: Julia Peirone/W&W

Två fullvuxna män med akademisk bakgrund och smak för det burleska slår sig alltså ihop och bildar ett aktiebolag. Två män i sina bästa år, båda familjefäder, båda avogt inställda till pappersarbete, båda två med vetskapen om att livet kan ta slut när som helst. Produktionen tog en svindlande fart.

Hans Alfredson har levt i en ljuskägla i stort sett hela sitt liv. Tidigt tog han ett beslut; släpp inte fan över bron, dvs bjud inte in journalisterna i köket.

Men eftersom vi skulle bygga ett museum ihop, han och jag - Världens minsta museum - Världens största Hasse & Tage - museum i Tomelilla frågade jag ändå om jag inte kunde få ställa några frågor. Jag behövde förstå vem personerna bakom duon var och är för att kunna bygga upp ett kulturarvsmuseum i en trovärdig anda. Dessutom var förväntningarna på detta lilla museum i den gudsförgätna orten Tomelilla på Österlen gigantiska. Det visade sig att halva Sveriges befolkning längtade tillbaka till sina TV-soffor, TV-kannor, färdigbredda smörgåsar, nybakade kanelbullar då de intog en revy eller en ny film av och med Hasse & Tage. Kravet på mig som projektledare kändes som om jag skulle bygga en tidsmaskin, en nostalgiprocessor för längtande 40+are...

Ur arkivet

view_module reorder

Vårt lilla, lilla samhällsbygge

Häromdagen upplevde jag en skräckfilm. Åtminstone kändes det så när jag gick i iskylan mot kiosken för att se om den var öppen. Jag hade lånat min pojkväns mobiltelefon som ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 10 december, 2012

Metaforen i poesi och psykoterapi

Att förklara händelser i livet precis som de var kan te sig omöjligt. Språket kan endast snudda vid våra upplevelser, men aldrig riktigt befinna sig i dem. Metaforen har dock ...

Av: Mattias Segerlund | Essäer om litteratur & böcker | 06 mars, 2012

Sparbössor och direkt demokrati

Alla de som förespråkar den representativa demokratin, är per definition även motståndare till de decisiva, det vill säga beslutande folkomröstningar. Jag antar att dessa människor praktiserar representativ demokrati även i sina ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 10 oktober, 2016

Om strukturene og relasjonene mellom individet, samfunnet og kulturen. Del II

Filosofiske småtterier om kulturbegrepet Er kulturaktiviteter om 'mål og mening'? Svaret på spørsmålet beror verken på hva en forstår med 'kultur' og 'kulturaktivitetet', eller med 'mål og mening'. Det vil si ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 25 januari, 2013

Umberto Eco, Sverige och kyrkogården

Alexandria, Alessandria på italienska, ligger inte i Egypten. Åtminstone inte bara där. Det finns faktiskt en stad i Piemonte, i norra Italien, som heter så. Staden fick namnet av en ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 24 oktober, 2011

De äldsta dansepidemierna

Här ska jag försöka skildra de tidigaste dansepidemierna i Europa. Från 600-700-talen till 1021-talet denna sista kallad de bannlysta dansarna i Kölbigk.

Av: Idumea Vedamsson | Essäer om religionen | 18 juni, 2017

Landet som är vårt land är sig inte längre likt

Landet som är vårt land har förändrats, och förändrats i grunden. Jag tror det började med Kjell-Olof Feldt, en gång finansminister vid Ingvar Carlssons sida. Minns ni hur han allvarligt ...

Av: Crister Enander | Essäer om samhället | 17 oktober, 2010

Om den sämre formen av kapitalism

Om den sämre formen av kapitalism Fungerar den amerikanska formen av kapitalism bättre än den europeiska? Tidningen Kulturens korrespondent från New York, Pierre Gilly, hävdar att det är tvärt om ...

Av: Pierre Gilly | Essäer om politiken | 12 oktober, 2006

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.