Är höga klackar och chica fransyskor förenliga med den gröna vägen?

Det var en av frågorna jag ställde mig under denna miljövänliga vår vi har haft i Paris, med utställningar, konferenser och mässor. Miljöfrågorna verkar ha blivit trendiga i Frankrike. Att ...

Av: Anne Edelstam | 12 juni, 2009
Reportage om politik & samhälle

Martha Nussbaum Foto: Wikipedia

I kolonialismens kölvatten

Cecilia Johansson Martinelle har läst Lovisa Bergdahls avhandling om relationen mellan religion, demokrati och utbildning i dagens västerländska, liberala samhällen.

Av: Cecilia Johansson Martinelle | 10 november, 2015
Agora - filosofiska essäer

Victorias extraordinära gentlemän

Den tid som inspirerar det mesta med steampunken är en blandning av 1800-talet och 1900-talet, där den tekniska utvecklingen tar en lite annorlunda väg än i den vanliga världen. I ...

Av: Alexander Sanchez | 08 juni, 2011
Essäer

Dikter av Sofia Ahmad

Jag skämsJag skäms för mig självNär jag tittar på digJag skäms för min enorma kärlekDen jag känner för digFör jag hörde att kärlekenDen smular sönder bergJämnar de med markenMen min ...

Av: Sofia Ahmad | 27 september, 2010
Utopiska geografier

Foto:  Lisebergsteatern

Vi på Saltkråkan



Vi på Saltkråkan utspelar sig på en idyllisk ö i Stockholms skärgård, så väl när uppsättningen tar plats på Lisebergsteatern som i den (fantastiska) tv-serien från 1964. Ensemblen och regissören har tagit fasta på samma element som återfinns i tv-serien och publiken känner igen sig direkt, i allt ifrån det klassiska lyftet av matbordet som familjen Melkersson gör till den stora Sankt Bernhardshunden Båtsman. 
Kålle Gunnarsson har lyckats med konststycket att regissera både barn och djur och få det att fungera på scen.
Foto:  Lisebergsteatern

Foto: Lisebergsteatern

Vi på Saltkråkan
Regi: Kålle Gunnarsson
Medverkande: Med blandad ensemble på Lisebergsteatern

Barnteater i Göteborg

Publiken har roligt under pjäsens gång, även om pjäsen är runt två timmar lång, uppdelat på två akter och majoriteten av publiken är runt sju-åtta år. Däremot uppleves tempot i föreställningen som segt och trots att det händer saker med jämna mellanrum för att hålla publiken alert händer det få saker som för handlingen framåt. Exempelvis sker det ett par scenbyten som tar ett par sekunder för att det ska göras ett enkelt replikskifte som lika gärna hade kunnat placeras i den föregående miljön.

Scenbytena sker i övrigt relativt smidigt med teknikens under och scenbilden är pittoresk skärgård rakt igenom. Dessutom innehåller scenografin en pool som agerar sjö, den används flitigt både av badande skärgårdsgäster och vid Farbror Melkers klassiska bad med kläderna på.

Ytterligare en faktor som gör uppsättningen bitvis skev är att språkbruket delvis stämmer överens med tidsperioden pjäsen är förlagd till, däremot låter det emellanåt lite för upphöjt och inte så naturligt man kanske kunnat önska. Samt det faktum att pjäsen ger ett glättigt intryck och tar inte allvaret som ändå förekommer i historien på allvar, kanske beror det på målgruppen, eller på en föreställning om att en föreställning om figurerna på Saltkråkan måste vara rolig hela tiden.

Avsaknaden av allvaret gör dock uppsättningen lite haltande, exempelvis förekommer det en sekvens av scener där Båtsman anklagas för att ha bitit ihjäl Jocke, Pelles kanin vilket tillslut visar sig vara en felaktig anklagelse, men det finns ändå ett visst allvar i tv-seriens motsvarande ögonblick som uteblir här, vilket får till konsekvens att publiken inte riktigt förstår vad som händer.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Skådespelarna gör överlag ett bra jobb med att gestalta de kända karaktärerna från Saltkråkan. Framförallt barnskådespelarna utmärker sig lite extra precis som i tv-serien, för även i den här uppsättningen spelas alla barnkaraktärer av barn. Dock spelar vissa ungdomar även vuxna, vilket ytterligare bidrar till att det är svårt att få grepp om vissa scener, trots att helheten går fram ändå.

Och Kålle Gunnarsson har lyckats med konststycket att regissera både barn och djur och få det att fungera på scen.

Som helhet håller manuset och historien fortfarande. Men, den avancerade scenografin känns delvis överflödig och allvaret hade gärna fått betonas i större utsträckning.

Kajsa Ljusegren

Ur arkivet

view_module reorder

Håller Vilhelm Moberg på att bli ett varumärke?

Håller Vilhelm Moberg på att bli en bortglömd författare? I hans rika författarskap har de stora romanerna allt mer kommit att dominera. Inte minst utvandrarsviten riskerar idag att bli ett ...

Av: Mikael Löwegren | Essäer om litteratur & böcker | 03 november, 2011

”Ögat med vilket jag ser Gud är samma öga med vilket Gud ser…

Bangalore – 8,5 miljoner invånare; snudd på hela Sveriges befolkning koncentrerad i ett stadsområde. Bangalore är en av Asiens snabbast växande städer och utgör basen för Indiens IT-teknologi, varefter staden ...

Av: Pontus Bergmark | Essäer om religionen | 12 december, 2011

Lizzie Lundberg och den naivistiska konsten

I Sverige började man efter sekelskiftet 1900 uppskatta konst som tidigare missförståtts och föraktats, den naivistiska och den naiva. Den svenska naivismen uppstod närmast som en reaktion mot modernismen och ...

Av: Lena Månsson | Kulturreportage | 30 augusti, 2017

change itself Genesis Breyer P-Orridge film Carl Abrahamsson

Att förstå livet och att förändras, två konstnärsporträtt

Jag har svårt att tänka mig att det finns mer produktiva filmare och regissörer än Carl Abrahamsson. I synnerhet i ljuset av att han också sysslar med mycket annat inom ...

Av: Thomas Wihlman | Essäer om film | 23 september, 2016

Veckan från hyllan. Vecka 18-2013

Veckans pseudohändelse var utan tvekan publiceringen av årets ranking från Näringslivet. En intresseorganisation spider varje år en önskelista, son ängsliga kommunpolitiker i hela landet oavsett partifärg försöker helt hysteriskt uppfylla. Det ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 27 april, 2013

Augustinus

En essä om Augustinus med avstamp i Peter Browns Augustine of Hippo (1967), av Marcus Myrbäck.

Av: Marcus Myrbäck | Essäer om litteratur & böcker | 01 Maj, 2017

Psykotexten, del 3

Innan jag somnar har det åtskilliga gånger drabbat mig. Klotblixtar lägger sig som en mullrande hinna och börjar viska minnen; ofta när vi besökte honom på rummet i den slutna avdelningen ...

Av: Johann von Fritz | Essäer | 16 oktober, 2013

Tone Brorsson avd. 54

Tone Brorsson är 23 år gammal. Född och uppvuxen i småländska Växjö, tyvärr utan att ha anammat de karaktäristiska r:en, som jag tycker har en viss charm. Efter gymnasiet flyttade ...

Av: Tone Brorsson | Utopiska geografier | 04 juli, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.