Shaw´s corner Foto Ivo Holmqvist

Engelska mil 1: Shaw´s Corner

Den andra bok som Jan Olof Olsson-Jolo gav ut efter debuten med ”Kungens Köpenhamn” hette ”Engelska mil” och var illustrerad av Birger Lundqvist. Omslaget är vackert, med kåsörens och ...

Av: Ivo Holmqvist | 03 augusti, 2016
Resereportage

Abdel-Qader Yassine. Jag är från det land där historien föddes

Abdel-Qader Yassine är född i Jaffa, Palestina, filosofie doktor i sociologi och statsvetenskap. Under flera år var han forskningschef vid PLO:s Planeringscentrum i Beirut och Tunis. Han var även Yasser ...

Av: Abdel-Qader Yassine | 30 april, 2012
Utopiska geografier

Civila armenier förs till ett närbeläget fängelse i Mezireh av beväpnade turkiska soldater.

Till minne av en kultur som utplånats

Ett folkmord innebär att många, oerhört många oskyldiga människor dödas. Men det innebär också något mer. Ett lyckat folkmord leder till att en hel livsform slutgiltigt utplånas med all sin ...

Av: Svante Lundgren | 14 mars, 2017
Reportage om politik & samhälle

Stillbild ur Rewell Altunagas “Elegia” från 2015

Det grymma havet

På stranden ligger den lilla pojken i vattenbrynet. Det ser ut som om han sover. Fotografiet av treårige Alan Kurdis döda kropp som spolades upp på en turkisk strand 2015 ...

Av: Mathias Jansson | 07 oktober, 2017
Essäer om konst

Stefan Whilde

Afrikas pärla, människans vagga


altNorr om Victoriasjön glimmar Afrikas pärla. Hon heter Uganda och sår kaffebönor och bomull i jorden. För att skydda sig mot en stekhet sol virar hon in kroppen i flera lager tyg.

1971 våldtogs hon ute på fälten av general Idi Amin, den knappt läskunnige diktatorn som skulle komma att rasera landets ekonomi. Alumidi Osinya kallade generalen hyena och skrev boken "The Amazing Saga of Field Marshal Abdulla Salim Fisi". Wole Soyinka lät Amin lura i vassen i pjäsen "A Play of Giants".

Dessa underbara böcker!

altDet var Jan Fridegård och hans trilogi om den arbetsskygge, romantiskt lagde Lars Hård som bjöd in mig i vuxenlitteraturen. Jag hade hunnit fylla tio och bodde på Söderkulla, i utkanten av Malmö, ett slags perifer idyll där redskapsgymnastik, förlägna kyssar och doften av nymanglade kläder härskade. Jag spelade fotboll för Kulladals FF och plågade mig igenom "Paloma Blanca" på blockflöjten.

I föräldrarnas bokhylla gjorde jag ett magiskt fynd. Det var en skatt med blodrött omslag och hårda pärmar som liksom brände i greppet. " 491" hette boken och hade skrivits av Lars Görling. Jag bläddrade i den med darrande händer när mor och far var på jobbet. Hur mycket jag förstod av texten vet jag inte, men kunde man skriva som Görling var allt tillåtet och det innebar att vägen låg öppen. En smärre revolution fick fäste i mig.

Rumlarens guide till paradiset

 

Stefan WhildeJag har känt honom i många år, ända sedan jag var barn och vi samlade kiselsten i skogarna utanför Ystad och lekte att de var piraters tjuvgods. Vi har fiskat tillsammans i Blekinges insjöar, pallat äpplen på Söderkulla och kysst flickor under kastanjeträden.

Många har valt att missförstå honom. Folk har pratat illa om honom bakom hans rygg och kallat honom suput, playboy och vivör. Man har tagit honom för nattsuddare och bonvivant när han egentligen bara vill leva i nuet och tända små eldar att lysa upp vardagen med.

Jag vill se statsministern klättra i träd

altPippi Långstrump älskar att klättra i träd och gå på händer. Men frågan är: Har någon sett Fredrik Reinfeldt gå på händer? Har han delat ut karameller till alla barnen utan en gömd tandborste bakom ryggen?

Jag skulle vilja se Thomas Bodström nakenbada utanför Ystad. Efter doppet ställer han sig och soltorkar på stranden medan folk samlas runt honom för att diskutera dåliga detektivromaner. Maria Wetterstrand lägger ner sina planer på trånga allianser och njuter en iskall starköl tillsammans med Robert Nozick i ett tält under Malmöfestivalen. Centerpartiet mobiliserar ett snabbt utträde ur EU och Kristdemokraternas ledare läser in sig på Joshua, bibelhistoriens stora anarkist.

 

Skattebefria kulturen

altJag röstar för att den svenska kulturen skattebefrias. Författare, skådespelare och musiker borde inte betala någon skatt alls på inkomst.

Tänk dig själv. Vi har oregelbundna arbetstider in absurdum, våra dagar består bara av jobb (lite kärlek och spaghetti i grönsaksbuljong hinner vi också med) och vi sliter hjärtat ur kroppen för konstens skull.

Torsten, mera borsten!

altJag ser Johan August Strindberg promenera i ett stockholmskt snöfall. Snart nog ska han återvända till Blå tornet för att jaga bort kräftan med morfin. Bibeln lägger han på bröstet innan han med samlad stämma säger:

"Nu är allt personligt utplånat."

Dryga sex decennier senare skriver en ung spoling vid namn Ulf Lundell romanen "Sömnen" där han på tiotalet sidor fångar svensk jul som kanske ingen annan fångat den. "Torsten, mera borsten!" lyder det desperata grötrimmet och Cosmo är ordentligt dragen.

Mitt enda brott mot mänskligheten

Stefan Whilde Mitt enda brott mot mänskligheten är att jag tror på människan. Någonstans inom mig har jag inte slutat flyga drake på ängen bakom den rangliga sommarstugan nere på Österlen. När fyrtiotreåringen sitter luttrad och smått stukad av leda och sätter kniven i en lammstek och smuttar på ett glas utsökt rött vin, blåser vinden genom håret på pojken därinne i hjärtat och oskulden läcker ut som fostervatten i blodet.
Jag är helt enkelt naiv, på trots mot all rimlighet. När det kommer till kritan så ifrågasätter jag med barnets glädje.

För mig är det den snälla och varma anarkin som gäller, decentralisering av all makt ner till fotfolket, individen.
Jag tror på människans frihet. Jag vet att hon lever sitt sexuella liv som hon vill utan att skada andra. Hon blir aldrig dömd av mig, därför dömer hon inte heller mig. Hon ber till vilken gud hon vill eller förkastar alla gudar. Hon är man eller kvinna och hon är det på ett sätt som hon trivs med. Jag ställer mig inte i vägen för hennes drömmar och visioner.

Ur arkivet

view_module reorder

Kurt Wallander och musiksmaken bland kriminallitteraturens poliser och privatdetektiver

Varför blev inte Wallander förförd av kraften hos Elvis Presley eller Rolling Stones? Det undrade jag för 10 år sen, när jag skrev en artikel om musiksmaken bland kriminallitteraturens poliser ...

Av: Bengt Eriksson | Gästkrönikör | 10 december, 2009

Bangladesh

Inga Olofson – försök till ett äreminne. Och en kram

En kvinna skrev till mig. Det är många år sedan nu, och det handlade om Indien. Hon hade läst mina artiklar om, bl.a., möten med Indira Gandhi, resor i landet ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 21 april, 2017

Tid, liv og virkelighetstydninger

I «Refleksjoner om identiteten til eksisterende (foreliggende) identiteter» tar jeg opp følgende ting av aporetisk art: At eksisterende entiteter forandrer seg over tid og at eksisteremde entiteter har en tendens ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 17 november, 2010

Hundens genius

"Jag fick order att inställa mig hos en kapten som sade att han inte ville ha en kvinnlig chaufför. Han tyckte inte om atmosfären, han ville inte ha en kvinnlig ...

Av: Lisa Gålmark | Essäer | 08 juni, 2014

The truth is not yet to be revealed

Det finns människor som berör mer andra. Människor som tatuerar in sig i ens minne. Och det fantastiska är att man kan möta de människorna var som helst, när som ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 03 februari, 2012

Pierre Gilly och den osynliga sanningen om Iran

Pierre Gilly är journalist och författare. Han är bosatt i Linköping men befinner sig ofta på resande fot. Gilly hade ett bidrag i Högerns Svarta bok, och debuterade 2008 med Bombdiplomati ...

Av: Guido Zeccola | Porträtt om politik & samhälle | 12 april, 2013

Varför denna människoindelning?

Något det talas mycket om den senaste tiden är införandet av ordet ”hen”. Detta ska ersätta orden han och henne så att vi tilltalar alla på samma sätt. Jag är nog ...

Av: Emma Holmén | Gästkrönikör | 19 april, 2012

Ur Vita Nuova

Tanto gentile e tanto onesta pare       la donna mia quand'ella altrui saluta,       ch'ogne lingua deven tremando muta,       e gli occhi no l'ardiscon di guardare.   Ella si va, sentendosi laudare,       benignamente d'umiltà ...

Av: Dante Alighieri | Utopiska geografier | 07 september, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.