"Hva hadde de å snakke om, nå da han var død?"

Nikanor Teratologen om författaren Stig  Saeterbakken som gick ur tiden den 25 januari.  Jag vet inte. Vad har vi att tala om? Vad finns att säga när sorgen skär genom hela ...

Av: Nikanor Teratologen | 30 januari, 2012
Litteraturens porträtt

Den blundande guiden

  Turkiet har alltsedan 1980-talet varit ett stigande populärt resemål för nordbor. Med Istanbul som Europas kulturhuvudstad 2010 kommer säkerligen historien om det moderna Turkiet att återberättas mer än en gång ...

Av: Åsa Carin Bharathi Larsson | 13 augusti, 2009
Resereportage

Buddha

Frihet är inte till salu

”Visst, Indien är den enda plats i världen som ännu är medveten om att något annat än materian existerar. Andra länder har helt glömt detta: Europa, Amerika och andra platser…Därför ...

Av: Annakarin Svedberg | 21 september, 2016
Kulturreportage

Jenny Berggren Keljevic

Är du i kärlek eller i lust?

Vi har väl alla någon gång kommit till den punkten i olika relationer då det antingen utvecklas eller börjar slita i kanterna på ett eller annat sätt. Ibland händer det ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | 30 juni, 2017
Gästkrönikör

Rumlarens guide till paradiset



 

Stefan WhildeJag har känt honom i många år, ända sedan jag var barn och vi samlade kiselsten i skogarna utanför Ystad och lekte att de var piraters tjuvgods. Vi har fiskat tillsammans i Blekinges insjöar, pallat äpplen på Söderkulla och kysst flickor under kastanjeträden.

Många har valt att missförstå honom. Folk har pratat illa om honom bakom hans rygg och kallat honom suput, playboy och vivör. Man har tagit honom för nattsuddare och bonvivant när han egentligen bara vill leva i nuet och tända små eldar att lysa upp vardagen med.

Han heter Rumlaren och har ett hem i människors hjärtan. Jag brukar hålla dörren öppen för honom. När han kommer ställer jag fram mat i grytor på bordet. Han äter med fingrarna och rapar illmarigt bakom servetten, sedan sträcker han ut sig på soffan i en snarkande siesta.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Han lever enkelt och gör ingen hemlighet av att vara fräck och frodig. Ibland hoppar vi på tåget till kusten och badar nakna som den dag vi föddes. Det kan vara i smällheta augusti eller när den första snön faller i november och temperaturen sjunkit under nollstrecket.

Han dricker gärna ett glas vin, han läser böcker för barn som samlas i ring runt honom och han spelar klarinett och gitarr som en ängel. Han har lärt mig konsten att klättra upp i träd och från högsta grenen riva sönder deklarationsblanketter till ett hav av konfetti.

Han är snäll som en hund och lat som en katt. Han lever efter afrikansk tid så till den grad att klockorna börjar gå baklänges. Kärleken är villkorslös i hans värld. Försöker man köpslå med honom rycker han bara på axlarna och går sin väg. Men han kommer tillbaka, beredd att ge vänskapen ännu en chans.

Det händer att vi inte träffas på ett tag. Då oroar jag mig plötsligt för pengar, jobb och hälsa. Jag får för mig att man måste kämpa för att nå någon vart, jag drabbas av dåligt samvete utan anledning, jag börjar tvivla på mina förmågor. Jag inbillar mig kanske att plikten trots allt är nyttig för barn, att lagar och normer tjänar ett samhälle väl. En tomhetskänsla smyger sig på. Jag känner mig luttrad, inträngd i ett hörn av ledan.

Då står han där en dag. Som om inget har hänt.

"Ska vi ta en promenad?" säger han.

Och vi går i timmar, genom Malmös sönderbyggda stadskärna, ut till Kirseberg och de mysiga smågatorna där, iväg till parkerna, längs kanalen, till havet. Vi låter vinden rufsa om i håret, vi matar fåglarna som två vresiga pensionärer, vi beställer in bakelser på kafé och rotar bland tummade böcker inne på ett sömnigt antikvariat.  Jag har glömt mobilen hemma och han strör komplimanger över kassörskan i närköpsbutiken.

Han är en dagdrivare, en Huckleberry Finn. Han reser luftslott bland de andra luftslotten och målar dem i grälla färger, sedan spränger han dem i bitar med ett skratt.

"Ser du regnbågen?" ropar han. "Kom så kollar vi om vi kan hitta en säck guld!"

Jag har känt honom i många år, ända sedan jag var barn och vi lekte att det spökade i skjulet på ängen bakom sommarstugan. Han lever enkelt och hans kärlek är villkorslös. Vissa tror att han heter Tomten, andra kallar honom fylltratt och bandit. För mig är han hoppet, livets spegelbild.

Stefan Whilde

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Konstens komplott

Om begärets illusion har  gått förlorad i den allestädes närvarande pornografin, så har inom samtidskonsten begäret efter illusionen försvunnit. I porren finns inte längre någonting kvar att begära. Efter orgien ...

Av: Jean Baudrillard | Essäer om konst | 06 april, 2011

Reformvänlig munk söker nunna för äktenskap

Det var i Eisleben det hände: Det är knappt man kan urskilja kyrktornen på St. Andreakyrkan. Dimman ligger tät. Ändå var det här som det började. I en sömning småstad ...

Av: Mathias Jansson | Resereportage | 08 november, 2011

Två dikter

Två dikter av Hebriana Alainentalo

Av: Hebriana Alainentalo | Utopiska geografier | 31 oktober, 2016

Eyvind Johnson och det röda Norrland

Allmänt sett skulle man kunna säga att en gemensam strävan hos norrländska författare finns i förhållandet att de önskar bryta sig loss och frigöra sig från det provinsiella arvet. Åtminstone ...

Av: Lars-Göran Söderberg | Litteraturens porträtt | 07 april, 2009

Intervju med Anna Clementi

Anna Clementi är en mångfasetterad sångerska. Från klassisk opera till extrem experimentalism visar hon ett brett spektrum av vokala ekvilibrismer som liknar ingen annan. Anna har nyss givit ut en ny ...

Av: Guido Zeccola | Musikens porträtt | 12 mars, 2012

Barnmålaren Vera Nilsson

Att kvinnor i alla tider har mött motstånd i sin karriär är ett påstående som många kan hålla med om.1800-talets kvinnliga konstnärer togs inte på fullt allvar och betraktades i ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 30 augusti, 2011

Tre år i öknen – om David Lynchs Dune

”I like to make films because I like to go into another world. I like to get lost in another world. And film to me is a magical medium that ...

Av: Jonas Wessel | Essäer | 25 oktober, 2013

Överlever Nancy Botwin, överlever jag

Hur sunt är det att jämföra sitt eget liv med en amerikansk före detta hemmafru som langar gräs? Jag gör det hela tiden – använder tv-serier som terapi. I barndomen ...

Av: Marja Beckman | Gästkrönikör | 23 januari, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.