Heinrich von Kleist. Foto: Wikipedia

Michael Kohlhaas och det nihilistiska helvetet

Bo I Cavefors om Heinrich von Kleist och hans Michael Kohlhaas. Aus einer alten chronik (1808 - 1810).

Av: Bo I Cavefors | 19 juni, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Kulturarbetare viktiga för företagare med visioner

Kulturarbetare viktiga för företag med visioner Lotta Haglund på Kulturkraft på Östgötagatan i Stockholm. Foto: Ragnar di Marzo. I Sverige har det under de senaste åren startats en våg av ...

Av: guido zeccola | 15 september, 2006
Allmänna reportage

Håll koll på Estland!

Den 20 augusti är det 24 år sedan Estland återfick sin självständighet efter 57 år av sovjetisk ockupation. Denna tycks fortfarande vila på en skör tråd. Därför är det viktigt ...

Av: Enel Melberg | 20 augusti, 2014
Essäer

Kvinnohatarna på nätet tror att de är pimps som rules the world

Sätter på min platt-tv som täcker halva väggen i mitt stora rum. En kukförlängare? Vet inte vad man kallar det om man råkar vara en kvinna som köpt en fet ...

Av: Annelie Babitz | 22 mars, 2014
Gästkrönikör

Rumlarens guide till paradiset



 

Stefan WhildeJag har känt honom i många år, ända sedan jag var barn och vi samlade kiselsten i skogarna utanför Ystad och lekte att de var piraters tjuvgods. Vi har fiskat tillsammans i Blekinges insjöar, pallat äpplen på Söderkulla och kysst flickor under kastanjeträden.

Många har valt att missförstå honom. Folk har pratat illa om honom bakom hans rygg och kallat honom suput, playboy och vivör. Man har tagit honom för nattsuddare och bonvivant när han egentligen bara vill leva i nuet och tända små eldar att lysa upp vardagen med.

Han heter Rumlaren och har ett hem i människors hjärtan. Jag brukar hålla dörren öppen för honom. När han kommer ställer jag fram mat i grytor på bordet. Han äter med fingrarna och rapar illmarigt bakom servetten, sedan sträcker han ut sig på soffan i en snarkande siesta.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Han lever enkelt och gör ingen hemlighet av att vara fräck och frodig. Ibland hoppar vi på tåget till kusten och badar nakna som den dag vi föddes. Det kan vara i smällheta augusti eller när den första snön faller i november och temperaturen sjunkit under nollstrecket.

Han dricker gärna ett glas vin, han läser böcker för barn som samlas i ring runt honom och han spelar klarinett och gitarr som en ängel. Han har lärt mig konsten att klättra upp i träd och från högsta grenen riva sönder deklarationsblanketter till ett hav av konfetti.

Han är snäll som en hund och lat som en katt. Han lever efter afrikansk tid så till den grad att klockorna börjar gå baklänges. Kärleken är villkorslös i hans värld. Försöker man köpslå med honom rycker han bara på axlarna och går sin väg. Men han kommer tillbaka, beredd att ge vänskapen ännu en chans.

Det händer att vi inte träffas på ett tag. Då oroar jag mig plötsligt för pengar, jobb och hälsa. Jag får för mig att man måste kämpa för att nå någon vart, jag drabbas av dåligt samvete utan anledning, jag börjar tvivla på mina förmågor. Jag inbillar mig kanske att plikten trots allt är nyttig för barn, att lagar och normer tjänar ett samhälle väl. En tomhetskänsla smyger sig på. Jag känner mig luttrad, inträngd i ett hörn av ledan.

Då står han där en dag. Som om inget har hänt.

"Ska vi ta en promenad?" säger han.

Och vi går i timmar, genom Malmös sönderbyggda stadskärna, ut till Kirseberg och de mysiga smågatorna där, iväg till parkerna, längs kanalen, till havet. Vi låter vinden rufsa om i håret, vi matar fåglarna som två vresiga pensionärer, vi beställer in bakelser på kafé och rotar bland tummade böcker inne på ett sömnigt antikvariat.  Jag har glömt mobilen hemma och han strör komplimanger över kassörskan i närköpsbutiken.

Han är en dagdrivare, en Huckleberry Finn. Han reser luftslott bland de andra luftslotten och målar dem i grälla färger, sedan spränger han dem i bitar med ett skratt.

"Ser du regnbågen?" ropar han. "Kom så kollar vi om vi kan hitta en säck guld!"

Jag har känt honom i många år, ända sedan jag var barn och vi lekte att det spökade i skjulet på ängen bakom sommarstugan. Han lever enkelt och hans kärlek är villkorslös. Vissa tror att han heter Tomten, andra kallar honom fylltratt och bandit. För mig är han hoppet, livets spegelbild.

Stefan Whilde

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Monochrome bodies

Pål Henrik Ekern (b. 1981) is a photographer who previously studied at the ValandAcademy, the Swansea Metropolitan University and at the University of Oslo. Heparticipates in the Hasselblad Foundation's annual ...

Av: Krisztina Orbán | Essäer om konst | 15 juli, 2014

John Roddam Spencer Stanhope, Robin of modern times, 1860

Konstnärens sommarafton

Hon fäste sina minnen försiktigt på tavlans vita hud. Lät tyget kippa efter andan, då det som tidigare funnits inom henne nu var på väg ut ur hennes huvud, hjärta ...

Av: Robert Halvarsson | Utopiska geografier | 09 februari, 2015

Phaeton av Gustave Moreau (detalj)

Amore, Amoriner och Affektioner

Dr Jan Stenis frågar sig om inte ekonomin kan användas för att framkalla kärleken i samhället.

Av: Dr Jan Stenis | Utopiska geografier | 16 januari, 2015

Omöjliga intervjuer – Milla-Elina Bylund-Lepistö intervjuar Jesus

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Milla-Elina Bylund-Lepistö | Essäer | 22 Maj, 2012

Robert Burns på Kronofogden

Det finns folk som tycker det är häftigt att betala skatt. Men också den motsatta åsikten sägs förekomma, och den får uttryck i denna dikt av Robert Burns. Under en tid ...

Av: Robert Burns | Kulturreportage | 04 juni, 2013

”Klockan två kommer jag att må riktigt illa” – George Bernard Shaw möter…

Det är inte särskilt svårt att vara den perfekta värdinnan och den omtyckte värden. Bara två ord behövs: ”Äntligen!” när gästerna kommer, och ”redan?” när de går (fast man måste ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 18 juli, 2012

Veckan från hyllan. Vecka 4-2012

Kommer ni ihåg låten ”Konserverad gröt? ”Allting går att sälja med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt!” Den skrevs under en oskyldig tid, då ingen ens i sina vildaste ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 21 januari, 2012

Sökandets fiender och vänner Två föreningar med olika målsättning

Det finns en svensk sammanslutning som heter Vetenskap och folkbildning. Det låter både  lovande och betryggande - två honnörsord staplade på varann. Föreningens viktigaste funktion tycks vara att varje år ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer | 06 juli, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts