Skäggiga damer och den moderna vetenskapens framväxt

Wills beundran var för ögonblicket kombinerad med en isande känsla av att hon var så långt borta. En man skäms sällan då han upptäcker att han inte kan älska en ...

Av: Carl Magnus Juliusson | 29 september, 2013
Agora - filosofiska essäer

Carster Palmer Schale

Vi och dom

Som yrkessociolog vill jag påstå att ett bra sätt att sammanfatta sociologins problem är begreppsparet vi-dom. Det fångar s.a.s. en av sociologins viktigaste frågor i ett nötskal. Ett annat sätt ...

Av: Carster Palmer Schale | 17 november, 2015
Gästkrönikör

Bland topparna i årets skivutgivning - i bokstavsordning

Artister: AnglesTitel: Epileptical WestSkivmärke/Distribution: Clean Feed/ www.cleanfeed-records.comArtister: The Bulgarian Voices Angelite with Huun-Huur-Tu & The Moscow Art TrioTitel: LegendSkivmärke/Distribution: Jaro/BAMArtist: Daniel HerskedalTitel: City StoriesSkivmärke/Distribution: Norcd/MusikkoperatöreneArtister: Femton olika artister och grupper ...

Av: Leif Carlsson | 23 december, 2010
Kulturreportage

Bad och bibliotek samt tillit

Storuman, vid inlandsbanan, är både ett samhälle och en sjö. Alltså ett stopp på väg söderut och hemåt. Vi har detta år gjort en rejäl norrländsk sväng på 307 mil ...

Av: Per-Inge Planefors | 04 augusti, 2013
Gästkrönikör

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 14



Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen. 

Matpausen

 

Han bestämde sig för att inte låta sig distraheras, gick rakt fram utan att kasta några blickar åt vare sig höger eller vänster. Han minns hur han vid tillfällen låtit sig distraheras av konstiga ljud och gestalter som visade sig vara vindens framfart i trädkronor och konturerna av gamla stubbar. Han hade lätt för att trollbindas. Det skulle inte få ske denna gång, det hade han bestämt. Han greppade hårt om sin morakniv, den skulle han inte tveka att använda. Ofta räckte det med att hota med den så försvann den stora björnen och hela den puttifnattarmé av soldater som lurpassade vid vägkanten. Han visste vad som krävdes.

 

"Harald, kom med här, det är matdags ... och lägg undan linjalen", sa Lena och tog honom under armen. Den stora björnen och puttifnattarmén fick vänta. De passade också på att ta en matpaus.

 

 

 

 

Polisstationen

 

Det var liv och rörelse på polisstationen. Arresteringar pågick för fullt, det var rena röran och ingen visste till slut vem som var polis eller arresterad. Det låstes in och skrevs personuppgifter för fulla muggar. Dörrarna till polishuset påminde om svängdörrar, där folk kom och försvann. Ingen hade någon koll på vad som hände. Det bara pågick i ett allt snabbare tempo. Hela natten. Först när morgonsolen lyste över förödelsen kunde man få ett någorlunda grepp om vad som hänt. I isoleringscellen satt polischefen. I de andra cellerna satt resten av poliskåren. Ute, på gräsplan framför polishuset, satt de arresterade och intog morgonfikat i lugn och ro. Solen sken och det verkade bli en fin dag.

 

 

 

 

Bettet

 

"Bit henne i boan!", sa rösten. Jag satt på åttonde bänk i konsertsalen och försökte koncentrera mig på musiken (vilket jag tyckte musikerna också borde göra). Framför mig hade jag en reslig dam med en boa. "Nu, nu är rätt tillfälle", sa rösten än mer envetet. Det började bli alltmer pinsamt vad tiden gick, också det som hände på konsertestraden. Något samband tror jag inte förelåg. Jag trängde mig ut under allmän irritation i bänkraden. Försvann in på herrtoaletten, gjorde vad jag skulle och var på väg ut, då en röst inifrån ett av toalettbåsen sa: "Nå, bet du henne i boan?"

 

 

 

Revisionen

 

Portföljerna samlades och gav varandra endast förströdda blickar, ivriga att få komma igång med den slutgiltiga revisionen. Den stora revisionen. Där fanns generalrevisorn, överrevisorn, en massa reservrevisorer och ställföreträdande revisorn för område C18B, ett välkänt krångligt område, där revisorerna ofta hamnade i luven på varandra och mötena fick ajourneras. Varpå högen av ouppklarade uppdrag växte hos sekreteraren. Det hände till och med att viktiga ärenden blev liggande i månader på grund av att revisorerna inte kunde komma överens, alla benhårt övertygade om det riktiga i sin revision. För många var det ett hedersuppdrag. Det fanns inget annat att göra än att kalla in ytterligare revisorer och stadfästa ett system där revisionsgrader fick avgöra vem som skulle få sista ordet. Men med så många revisorer blev detta i princip omöjligt och långt ifrån ett smidigt tillvägagångssätt. Att bara registrera den ström av revisorer som under dagen anlände var en närmast omöjlig uppgift för kansliet. Schackpaus! ropade generalrevisorn, och handlingarna, revisionshandlingarna, lades åt sidan, och man delade upp sig i svarta och vita lag. En viss Gösta Svensson från Ytterjärna visade sig vara en hejare på schack.

 

 

 

 

Vandalerna

 

Båten gick för fem minuter sedan, upplyste kvinnan bredvid mig om. Hon hade också missat den. Men enligt tidtabellen skall den avgå först om tio minuter, sa jag. Det är riktigt, sa kvinnan, men det är fredag. Jag glömde helt enkelt bort det. Det är så här varje fredag. Menar du att tidtabellen inte gäller på fredagar, sa jag något konfunderad. Varför i herrans namn denna ordning, eller oordning? Det är på grund av vandaliseringen. Flera båtar har lagts in på varvet efter fredagsturerna. Inredningen har slagits sönder och samman. Styrmanshytterna gick inte heller att känna igen. Därför går båtarna lite hur som numera, för att inte vandalerna skall kunna planera sina illdåd och få med borrar, liar och hackor. Kommunen, närmare bestämt socialkontoret, har till och med försökt med samtalsstugor längs kajen i akt och mening att få ungdomarna på bättre tankar. Men, och på den punkten är man ytterligt bestämd, borrar, liar och hackor får inte föras med in i stugorna. De får snällt vänta utanför.

 

 

Ulf Stenberg

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Dostojevskij och den polyfona romanen

Den dialogiska ståndpunkten och monologiska sanningen I "Dostojevskijs poetik" som utkom 1929 och som nu utkommit i vacker reviderad upplaga hos Daidalos Anthropos förlag slog Michail Bachtin fast att hans bok ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 07 Maj, 2010

: Dansprocessionen i Echternach. Foto: David Edgar Källa: Wikipedia

Dansprocessionen i Echternach, Luxemburg

Från min plats vid uteserveringen vid torget hör jag de första takterna av musiken och snart dyker dansprocessionen upp bakom kröken. Dansarna är klädda i vit överdel och svarta byxor ...

Av: Mathias Jansson | Resereportage | 02 juni, 2016

Helena Leijd. Dikter

1.   Inte kan du riktigt förstå Verkligheten för mig levs i olika dimensioner dröm kan bli sanning och sanning kan bli dröm   drömmer jag möjligen hela tiden   vet inte, men har falska egocentriska minnen om att ...

Av: Helena Leijd | Utopiska geografier | 10 november, 2014

Är folket den skyldige?

Ett spökväsen vandrar runt i Sverige, det är fördomens föreställning om att det italienska folket har skuld för de missförhållanden som finns i landet, från maffian och korruption till skattefusk ...

Av: Angelo Persiani | Essäer om samhället | 15 december, 2012

Carlo Bosco - med makt över modet

 Foto: Annika Malmsten Han är en av Sveriges främsta modefotografer och har jobbat världen över. Nu har han stannat upp några år och startat School of Fashion Photography Stockholm ...

Av: Annika Malmsten | Konstens porträtt | 25 november, 2008

I strömmen mot Strömmen

 1 Visst, man måste göra det bästa av förmiddagstimmarna: i studier, i arbete. Middagen är kulmen. Så följer nerförsbacken den slappa uppmärksamma passivt nöjda. "Linjens" nermanska mänskliga  brokighet. Öva bort skapandets ...

Av: Gunnar Lundin | Utopiska geografier | 28 september, 2009

Som djur

Människor och andra djur kan systematiskt förvandlas till ting av andra människor "Ni håller er med köpta slavar här. De har det sämst men skall ändå utföra det tyngsta arbetet; ...

Av: Lisa Gålmark | Essäer om samhället | 19 januari, 2009

 Bodil Malmsten foto Stefania Malmsten

Empati, samtidsanalys och kärlek till det spröda

Bodil Malmsten var författaren med de många genombrott. Hon var en självmotsägelsernas virtuos, en genreinstiftare och en självförverkligande diktare som aldrig förlorade engagemanget för de på botten.

Av: Sandra Stiskalo | Litteraturens porträtt | 17 februari, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.