To the children who lived in Song My

There were little feet Running about Song My. Playful little feet Moving lightly In the whitening sand. There were little voices Laughing at play in song My, Little voices of children Moving in safety Round their mother.  

Av: Hans-Evert Renérius | 14 september, 2009
Utopiska geografier

Gammalt tänk får hjulen att snurra igen

I den ljumma dagen ser jag henne ligga i Vikens vatten. Röd och svart till färgen, doftandes av tjära. Hon är smäcker och stolt med sin skorsten, skovelhjul och galjonsfigur ...

Av: Helena Svensson | 06 november, 2010
Allmänna reportage

Knut Hamsun porträtterad av  Alfredo Andersen

Randanmärkningar om glädjens villkor. Del 1

Om det inte finns glädje i människolivet är det inte mycket värt. Det är då knappast mödan värt att sträva vidare. Den som inte vet vad glädje är kan inte ...

Av: Nikanor Teratologen | 19 augusti, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Stefan Whilde

 Torbjörn Säfve och skönheten

På teatern i Zaragoza möts Torbjörn Säfve och Lucientes Francisco de Goya för att mäta vem som dyrkar kvinnorna allra mest, detta trots att såväl proffsboxning som skönhet är förbjudet ...

Av: Stefan Whilde | 02 november, 2015
Stefan Whilde

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 14



Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen. 

Matpausen

 

Han bestämde sig för att inte låta sig distraheras, gick rakt fram utan att kasta några blickar åt vare sig höger eller vänster. Han minns hur han vid tillfällen låtit sig distraheras av konstiga ljud och gestalter som visade sig vara vindens framfart i trädkronor och konturerna av gamla stubbar. Han hade lätt för att trollbindas. Det skulle inte få ske denna gång, det hade han bestämt. Han greppade hårt om sin morakniv, den skulle han inte tveka att använda. Ofta räckte det med att hota med den så försvann den stora björnen och hela den puttifnattarmé av soldater som lurpassade vid vägkanten. Han visste vad som krävdes.

 

"Harald, kom med här, det är matdags ... och lägg undan linjalen", sa Lena och tog honom under armen. Den stora björnen och puttifnattarmén fick vänta. De passade också på att ta en matpaus.

 

 

 

 

Polisstationen

 

Det var liv och rörelse på polisstationen. Arresteringar pågick för fullt, det var rena röran och ingen visste till slut vem som var polis eller arresterad. Det låstes in och skrevs personuppgifter för fulla muggar. Dörrarna till polishuset påminde om svängdörrar, där folk kom och försvann. Ingen hade någon koll på vad som hände. Det bara pågick i ett allt snabbare tempo. Hela natten. Först när morgonsolen lyste över förödelsen kunde man få ett någorlunda grepp om vad som hänt. I isoleringscellen satt polischefen. I de andra cellerna satt resten av poliskåren. Ute, på gräsplan framför polishuset, satt de arresterade och intog morgonfikat i lugn och ro. Solen sken och det verkade bli en fin dag.

 

 

 

 

Bettet

 

"Bit henne i boan!", sa rösten. Jag satt på åttonde bänk i konsertsalen och försökte koncentrera mig på musiken (vilket jag tyckte musikerna också borde göra). Framför mig hade jag en reslig dam med en boa. "Nu, nu är rätt tillfälle", sa rösten än mer envetet. Det började bli alltmer pinsamt vad tiden gick, också det som hände på konsertestraden. Något samband tror jag inte förelåg. Jag trängde mig ut under allmän irritation i bänkraden. Försvann in på herrtoaletten, gjorde vad jag skulle och var på väg ut, då en röst inifrån ett av toalettbåsen sa: "Nå, bet du henne i boan?"

 

 

 

Revisionen

 

Portföljerna samlades och gav varandra endast förströdda blickar, ivriga att få komma igång med den slutgiltiga revisionen. Den stora revisionen. Där fanns generalrevisorn, överrevisorn, en massa reservrevisorer och ställföreträdande revisorn för område C18B, ett välkänt krångligt område, där revisorerna ofta hamnade i luven på varandra och mötena fick ajourneras. Varpå högen av ouppklarade uppdrag växte hos sekreteraren. Det hände till och med att viktiga ärenden blev liggande i månader på grund av att revisorerna inte kunde komma överens, alla benhårt övertygade om det riktiga i sin revision. För många var det ett hedersuppdrag. Det fanns inget annat att göra än att kalla in ytterligare revisorer och stadfästa ett system där revisionsgrader fick avgöra vem som skulle få sista ordet. Men med så många revisorer blev detta i princip omöjligt och långt ifrån ett smidigt tillvägagångssätt. Att bara registrera den ström av revisorer som under dagen anlände var en närmast omöjlig uppgift för kansliet. Schackpaus! ropade generalrevisorn, och handlingarna, revisionshandlingarna, lades åt sidan, och man delade upp sig i svarta och vita lag. En viss Gösta Svensson från Ytterjärna visade sig vara en hejare på schack.

 

 

 

 

Vandalerna

 

Båten gick för fem minuter sedan, upplyste kvinnan bredvid mig om. Hon hade också missat den. Men enligt tidtabellen skall den avgå först om tio minuter, sa jag. Det är riktigt, sa kvinnan, men det är fredag. Jag glömde helt enkelt bort det. Det är så här varje fredag. Menar du att tidtabellen inte gäller på fredagar, sa jag något konfunderad. Varför i herrans namn denna ordning, eller oordning? Det är på grund av vandaliseringen. Flera båtar har lagts in på varvet efter fredagsturerna. Inredningen har slagits sönder och samman. Styrmanshytterna gick inte heller att känna igen. Därför går båtarna lite hur som numera, för att inte vandalerna skall kunna planera sina illdåd och få med borrar, liar och hackor. Kommunen, närmare bestämt socialkontoret, har till och med försökt med samtalsstugor längs kajen i akt och mening att få ungdomarna på bättre tankar. Men, och på den punkten är man ytterligt bestämd, borrar, liar och hackor får inte föras med in i stugorna. De får snällt vänta utanför.

 

 

Ulf Stenberg

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Konceptfilm som söker det nordiska uttrycket

Filmen Vilsen handlar om att släppa taget om det förgångna, därav titeln. Projektetstartades av Göran Sjögren för flera år sen och utgick från ett koncept som skulle berättas. Manusförfattaren Omar ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 25 juli, 2013

Aquilino Ribeiro, enligt Bottelho. Detalj

Aquilino Ribeiro - en glömd författare

Att den portugisiska prosan tillhör världens främsta är väl knappast ett kontroversiellt påstående. Få länder har så många författare av nobelprisklass. Antonio Lobo Antunes med sin stundtals heidlöst formexperimentella stil ...

Av: Jesper Nordström | Litteraturens porträtt | 24 november, 2015

Födelsedagens dag

Härmed utnämner jag 22 januari till Födelsedagens dag. Yes meine Damen und Herren, i dag, tisdagen den 22 januari firar vi ”Födelsedagsdagen”. Här kommer mitt bidrag till dess hugfästelse. I dag är det ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 22 januari, 2013

Köchelförteckningen firar 150-årsjubileum

Österrikiska Krems firade för tolv år sedan tvåhundraårsdagen av stadens berömde son, Ludwig Alois Ferdinand Ritter von Köchels födelsedag, den 14 januari 1800 i Stein an der Donau. I år för ...

Av: Lilian O. Montmar | Musikens porträtt | 02 augusti, 2012

18. Ines. Hemligböckerna, hemligtårarna och kaffetårarna

Hon kastade kuvertet från banken oöppnat bland korsordstidningarna i pappersinsamlingen. ”Välj hur dina pengar ska växa, välj dina barns ekonomiska framtid” stod det skrikande illgult över hela sidan. ”Där kan du ...

Av: Ines | Lund har allt utom vatten | 13 april, 2012

Snövit och sju små dvärgar dansar varje julafton

Den nya Snövit kan ta vara på sig själv!

Det var en gång en prinsessa som hette Snövit ...  “Once upon a time.” Så brukar sagor börja. Det var en gång. Once upon a time är också titeln på den amerikanska TV-serien ...

Av: Belinda Graham | Reportage om film | 24 december, 2017

Remember Manhattan

  Silence (over Manhattan) A black September shadow cloaks the dawn,The City’s once white teeth now rotting stumps,Midst choking dusty embers ether-borne,Its shrunken soundless heart now barely pumps.Infernos upon retribution rise,Fanaticism maddening ...

Av: Guido Zeccola | Allmänna reportage | 11 september, 2011

Naturvitenskap versus humaniora

Essayet mitt om naturvitenskap og humaniora er delt inn i seks-6- hovedavsnitt. I det første hovedavsnittet (A) skriver jeg mest om relasjonen mellom naturvitenskap og filosofi, hovedavsnitt  (B) er i ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 12 mars, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.