Hur gör djur

Illustration: Stefan HammarénHur gör djur i en parodi av ett underhållningsprogram på TV efter att alla barnen gått och lagt sig. En ensam som kämpar mot sömnen för att tvinga ...

Av: Alexander Stinggård | 19 mars, 2009
Gästkrönikör

I Pousettes värld: en poet

Det är en konst att vara enkel. Erik Pousette skalar av det överlagrade och står kvar med de stringenta orden i dess ursprungliga skepnader. Han litar på dem. Behöver inte ...

Av: Benny Holmberg | 23 Maj, 2012
Litteraturens porträtt

Emmakrönika XXV Nu vill jag vara lycklig utan dig

plyschtistel ty ihop påöknens till sång sig för näckrosornaen månblommans kronblad för tolvslagspoet dag röst sakfruktdräpans dämpa droppar för croppsknopp knäppskräddarros ity vakttorns fot autofytfilialmurranka för litet spetsigt koppartorn upp ...

Av: Stefan Hammarén | 21 januari, 2010
Stefan Hammarén

al-Andalus – Guldåldern

Guldåldern. Uttrycket härstammar från grekisk mytologi och avser människans första och lyckliga tid, av fredlig samvaro och evig vår då man inte verkade förgäves och jorden bar frukt. Guldåldern står ...

Av: Anna-Lena Renqvist | 28 april, 2008
Gästkrönikör

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 13



Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen. 

Gåsen

 

"Att flå en gås", så lyder uttrycket på en ritual vars utförande döljer en djupare innebörd, vilken betraktas som närmast helig i de lite finare sammanhang där han ibland befinner sig. Det är bara det att han inte har den blekaste aning om dess djupare innebörd, dess andliga dimension, om man så vill. Inte heller förstod han något av det verbala mummel som beledsagade själva ritualen. För honom betyder tillvägagångssättet enbart att man, sedan man avlivat fågeln, sliter av den skinnet. Inget annat. För det sällskap, där denna sed är hävdvunnen och utförs med den pietet och rituella förtrogenhet som ceremonin kräver, var hans uttryckslösa uppsyn lika oförklarlig som den var hädisk. Du ser bara till det yttre, sade man, när hemligheten finns i det inre. Fördold. Lika bra det, tänkte han, och funderade inte mer på saken.

 

 

 

Morgontidningen

 

Han mätte och mätte men fick aldrig måtten att stämma. Kunde det vara fel på måttstocken. Den var visserligen gammal, men måtten är väl de samma oberoende av ålder på måttstocken. Han bröt helt enkelt sönder den och kastade bitarna i papperskorgen. Jag får vidta andra mått och steg, tänkte han. Samtidigt öste regnet ner över verandan där han på ett bord hade glömt kvar sin kaffekopp och morgontidning. Han mindes att han hade läst en artikel om en expedition till det inre av Afrika som han blott ägnat ett flyktigt intresse. De bara gick och gick, kras-kras, vidtog sina mått och steg, kras-kras, men vad var det de letade efter och ville utforska. Det framgick inte av artikeln. Tidningen fick ligga kvar där den låg och förvandlades under hand till en blöt masa, där texten långsamt upplöstes och inte längre gick att tyda, alltmedan regnet kluckade i den ensamma kaffekoppen.

 

 

 

 

Badkaret

 

Hon skyndade på sina steg. Hon ville komma fram i tid. Förra gången hade hon missat mötet med över en timme på grund av trafikkaos och diverse vägbyggen, vilket gjorde att hon denna gång hade låtit bilen vara. Hon korsade huvudvägen och gick vidare in mot centrum, där gatorna blev fler och mindre och affärerna lockade med en uppsjö av varor i sina skyltfönster, för vilka hon visade ett visst intresse. Hon fastnade för några skor i ett av dem, gick in och påkallade uppmärksamheten hos en expedit som hade samma samma skor på sig som de hon sett i skyltfönstret, ett par bruna lågskor med ett grovt spänne eller plös och en stor, bred klack. De påminde om de skor som man hade på sjuttonhundratalet i Paris, i generalförsamlingen, där debattens vågor gick höga. Hon såg Danton och Robespierre framför sig, i samma skor, livligt fäktande med armarna och eldande på massorna i revolutionens tjänst, till Madame Guillotins stora förtjusning. Marat däremot behövde inga skor, han låg i ett badkar för att råda bot mot sin förfärliga klåda.

 

 

 

Bulletinerna

 

Det kom nya bulletiner hela tiden, ingen visste egentligen vad som pågick. Ena stunden hade de ryckt fram och lagt under sig områden som fordom tillhört fienden, vid andra tillfällen var det det motsatta som gällde. Kanske var det hela inbillning, krig förekom ju inte längre, de hade hamnat på historiens sophög, där de egentligen hört hemma hela tiden. Men bulletinerna fortsatte att komma. Mer och mer obegripliga. Som rebusar eller gåtor. Allt diffusare i konturerna. Det var som om någon spelade jojo med parterna, de snurrade upp och ner på trissan, gjorde hisnande kullerbyttor och föll pladask mot marken. Han letade upp sin gamla jojo, en Kalmar-trissa, och prövade. De gamla takterna satt i, den lydde hans minsta vink, och de flesta av de välkända turerna som "ute och gå med hunden", "kalla på hunden", "jorden runt" , "flygande tefat" och "gungan" fanns där. Men "rakkniven" fanns inte där, den hade han inte klarat av då det begav sig heller. Den var för svår. Men han utförde de andra med en elegans och lätthet som inte stod de unga årens virtuosa färdigheter efter.

 

 

Ulf Stenberg

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Tåg i tid – i Hongkong och Stockholm

”Säga vad man vill om Mussolini, men han fick tågen att gå i tid” var kanske bara en fascistisk propagandalögn men det är en efterhängsen slogan som fastnat. Det finns ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 21 augusti, 2017

Omöjlig intervju med Aleister Crowley – del 2 av 666; att uppfylla sig…

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Johan von Fritz, Freke Räihä | Essäer | 09 augusti, 2012

En net.art odyssé - med Odysseus på cyberhavet

Långt bortom gallerierna och museernas utställningsrum, finns ett outforskat hav, där konstnärer under mer än ett decennium har byggt öar fyllda med konst. Så stig ombord på vår farkost och ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 03 augusti, 2009

Man kan inte värja sig från något man inte vet vad det är…

  I   1. Det finns ingen Gud utom Gud och Mohammed är hans profet. Jag tänker inte rita en bild av profeten Mohammed här intill. Jag vill inte bråka i onödan.    2. Jack Hildén är arg ...

Av: Tove Folkesson | Kulturreportage | 17 december, 2012

En järnek till Victor Hugos minne

Den 30 mars 1862 gav förläggarna Lacroix et Verboeckhoven i Bryssel ut ”Les Misérables”, Victor Hugos roman som sedan kommit i mängder av upplagor både i sin väldiga helhet och ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 14 augusti, 2012

Post-punk - ilska, optimism och Death in June

Post-punk är en generisk term som används för att beskriva en mängd band som hade sin grund i den tidiga brittiska punkscenen. Det är en av de mest svårdefinierade musikgenrerna ...

Av: Nicholas Padellaro | Essäer om musik | 28 april, 2010

Jag väljer att dyrka Torbjörn Säfve

På teatern i Zaragoza möts Torbjörn Säfve och Lucientes Francisco de Goya för att mäta vem som dyrkar kvinnorna allra mest, detta trots att proffsboxning såväl som skönhet är förbjudet ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 03 september, 2012

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 3

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 05 juli, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.