John Cheever hundra år

Ingen har lyckats undgå att det nyss var hundra år sedan Strindberg dog.  Han var född 1849, samma år som Edgar Alan Poe dog, och han spekulerade någon gång om han ...

Av: Ivo Holmqvist | 15 juni, 2012
Litteraturens porträtt

Veckan från Hellas

Det pågår ett drama i Grekland. Grekerna har lånat alldeles för mycket stålar, och nu kan de inte betala tillbaka. Från början påstods det att det berodde på att de ...

Av: Gregor Flakierski | 05 november, 2011
Veckans titt i hyllan

Goethe om Shakespeare

R.L.Stevenson skriver i sin essä Böcker som har påverkat mig om bland andra Shakespeare och Goethe. Stevensons uppskattning av Goethe är något motvillig, medan hans hyllning till Shakespeare är helhjärtad. Att ...

Av: Johann Wolfgang Goethe | 24 juni, 2013
Utopiska geografier

Sorg och korruption. En text om den onämnbara boken

” Fyra spår har Gud lämnat kvar av Paradiset. Stjärnorna, djuren, blommorna och barnen.”(Dante Alighieri) I många år har jag undrat varför Bagatelles pour un massacre av Louis Ferdinand Céline var ...

Av: Guido Zeccola | 23 juli, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Ulf Stenberg

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 10



Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 10

Korta berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen. 
I den Grönstedtska släkten var alla orienterare av hävd och gammal vana, alltifrån Augustus Grönstedt som vann SM i orientering 1925. Från och med denna storslagna framgång var det orientering som gällde för de efterlevande, juniorer såväl som seniorer, män som kvinnor. SM-medaljen erövrades ett flertal gånger, 1930, 1938, 1963 och 1999. Nu när det har hunnit gå några år sen sist är det hög tid att någon i släkten erövrar en guldmedalj. För övrigt den enda medalj som räknas. Silver och bronsmedaljer fanns det gott om. Birger hade passerat de fyrtio med ett par år men var som man säger "still going strong". Hans kondition var det inget fel på. Det var något annat som ställde till det för honom, han höll på att bli tankspridd i överkant. Det var inget allvarligt, inget neurologiskt, sade läkarna, men det var ytterst besvärande.

 

Orienteraren som gick vilse

 

Bosse Grönstedt var en skicklig orienterare. Så varför skulle han gå vilse? Det fanns inte på kartan, som man säger. Men det ena ledde till det andra och plötsligt var han där. Fast nu går jag händelserna i förväg. Låt oss sakta i backarna och ta det från början.

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I den Grönstedtska släkten var alla orienterare av hävd och gammal vana, alltifrån Augustus Grönstedt som vann SM i orientering 1925. Från och med denna storslagna framgång var det orientering som gällde för de efterlevande, juniorer såväl som seniorer, män som kvinnor. SM-medaljen erövrades ett flertal gånger, 1930, 1938, 1963 och 1999. Nu när det har hunnit gå några år sen sist är det hög tid att någon i släkten erövrar en guldmedalj. För övrigt den enda medalj som räknas. Silver och bronsmedaljer fanns det gott om. Birger hade passerat de fyrtio med ett par år men var som man säger "still going strong". Hans kondition var det inget fel på. Det var något annat som ställde till det för honom, han höll på att bli tankspridd i överkant. Det var inget allvarligt, inget neurologiskt, sade läkarna, men det var ytterst besvärande.

 

När han orienterade hände det att han tog fel kartor, tappade kartan, glömde kompassen eller kom för sent till starten. För att inte tala om den gång, och det var helt nyligen, då han gick vilse. En helikopter hittade honom till slut gömd under en gran. Det var värmestrålningen som räddade honom. Den kamera som registrerar värmen hos en människokropp. Han låg, kall och frusen, i fosterställning, när de hittade honom. Utan vare sig karta eller kompass. Han togs till närmaste sjukhus. Han trodde han var på ett hotell. Han var på Säters mentalsjukhus. Personalen visste varken ut eller in. Skulle man betrakta honom som en intagen eller bara som en tillfälligt förvirrad människa som under säregna former hamnat här över en natt och sedan var att betrakta som vilken frisk person som helst? Ingen visste besked, inte ens överläkaren.

 

Tills Birger tog saken i egna händer och ringde efter en taxi. Innan hade han bett om notan, men ändrade sig och bad dem skicka den till orienteringsförbundet så fick de senare reglera detta sinsemellan. "Trevlig personal och en utmärkt frukost", sa han innan han klev in i taxin på väg hem till sin bostad. "Det ser ut att bli en fin dag, perfekt för orientering".

 

Det finns mer kaffe kvar i kannan

 

Vi tänker inte alltid på i vilka sammanhang banala fraser dyker upp eller på vad som utspelat sig före eller efter det att någon uttalat dem. Varför skulle vi göra det? Det är ju bara något som yttras dagligen i de mest oskyldiga sammanhang, uttalade med de bästa föresatser - helt enkelt som i detta fall ett vänligt påpekande att det faktiskt finns mer kaffe kvar i kannan. Som min fru nyligen gjorde mig uppmärksam på efter det att vi druckit vårt eftermiddagskaffe.

 

Jag föreställer mig att den banala frasen mycket väl skulle ha kunnat dykt upp i andra, helt annorlunda och mer dramatiska sammanhang. Till exempel fungerat som kodord under andra världskriget. Som om den dykt upp i de engelska och franska radiosändningarna från London mycket väl kunde ha betytt att det eller det hade hänt eller skulle hända. Varje nyhetsuppläsning avslutades ju med en rad meningar av detta slag. En banal fras om kaffe hade med ens förvandlats till ett viktigt vapen som kanske inneburit liv eller död.

 

Men man kan också tänka sig en situation, där den banala frasen får motsatt betydelse. Typ "mördaren förgiftade kaffet". Vilket är illa nog. Men denne mördare var inte nöjd med det. Han riktade en sista grotesk hälsning till offret. "Det finns mer kaffe kvar i kannan".

 

Vilket påminner mig om en scen av liknande innehåll, där det är den banala handlingen som står i centrum. Inte den aktuella kaffe-frasen. Det är i inledningen av filmen, "The French Connection", där en av den franska polisens spanare blir nerskjuten i sin trappuppgång av en av gangsterbossens hantlangare och denne fräckt rycker åt sig den nyinköpta baguetten ur offrets famn och bryter loss en bit innan han lugnt lämnar brottsplatsen.

 

Men, för all del, det finns mer kaffe kvar i kannan.

Ulf Stenberg

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

När börjar våra estetiska läroprocesser?

  Det sägs att estetiska läroprocesser kan vara ett sätt att se och förhålla sig till kunskap. Expertisen i frågan hänvisar även till "något väldigt svårt att förklara" men aktar sig ...

Av: Estoardo Barrios Carrillo | Essäer om konst | 24 februari, 2011

Minimalismens framväxt

TEMA KONST Frank Stella, 1964. Foto: Ugo Mulas Hur ska man egentligen förstå minimalismen? Utgör den slutet på eller början av en epok i konsthistorien? I denna essä följer Roberth Ericsson ...

Av: Roberth Ericsson | Essäer om konst | 03 mars, 2008

William Ralph Inge

”Den dystre domprosten” och den eviga filosofin

”The Gloomy Dean” kallades han litet spefullt av sina kritiker och av dem som välvilligt uppmärksammade hans svagare sidor. Varför, återkommer jag till strax. Han hette William Ralph Inge (1860-1954) ...

Av: Thomas Notini | Essäer om religionen | 08 juli, 2016

Squats - en värld av konstnärer utanför samhällets normer

I Paris kan man räkna till ett tjugotal konstnärsquats. Lika många finns i Berlin, Barcelona och Amsterdam. Även om dessa squats har blivit allt populärare och ett turistfenomen kämpar staten ...

Av: Pauline Malmqvist | Allmänna reportage | 07 juni, 2011

Foto: Hebriana Alainentalo

Tro är tro och inget annat än tro

Var tar människokärleken vägen när trosartiklar i religioner blir sanningar? För är det inte hemskt när tro blir sanning? I alla religiösa sanningsanspråk finns ett frö till intolerans och våld; ...

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 31 Maj, 2015

Vad hände Wolf Solent?

  Vad hände Wolf Solent? Ny fattning av ett Ibsentema Av den engelsk-walesiske författaren John Cowper Powys (1872-1963) har på svenska under senare år utgivits Wolf Solent och essäerna i Kulturens mening ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 18 september, 2007

Stefan Whilde

En 50-årings anteckningar (Del 1 av 4)

Som flanör och vandrare ser jag världen ur ett krasst drömsperspektiv. Jag noterar omgivningarna, men lever i dikten. Jag njuter dofterna, men katalogiserar dem systematiskt för att frysa tiden i ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 januari, 2017

Jenny Enochsson, Rödvinsfläckar

  Jenny Enochsson (född 1976) bor i Uppsala, Sverige. Hon skriver främst noveller men även lyrik. Ofta översätter hon sina texter till engelska. En del av hennes texter har getts ut i ...

Av: Jenny Enochsson | Utopiska geografier | 02 januari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.