Vitt och svart, svart och vitt Mörker och ljus. Ljus och mörker

Följande text handlar om hur man kan bli överraskad i en situation och då få stå till svars för åsikter man inte har. Det kommer också några brasklappar. som skulle ...

Av: Birgitta Milits | 23 februari, 2013
Gästkrönikör

Islam och den svarte mannens börda – Edward Blyden om Afrika

Edward Wilmot Blyden. Foto: Africa within Den arabiska religionen har detta drag: att den predikats för och accepterats av alla kända raser – den kaukasiska, den mongoliska, den negroida. Sem, Ham ...

Av: Patricia Lorenzoni | 04 Maj, 2008
Essäer om samhället

En intervju med Stuart Staples från Tindersticks

Stuart Staples, sångare och låtskrivare i det engelska bandet Tindersticks, möter mig med ett stort leende och ett fast handslag. Han är enkelt och elegant klädd i kavaj, skjorta, mörka ...

Av: Thomas Renhult | 19 Maj, 2010
Musikens porträtt

Ivan Aguéli. Bergsby. Foto: Courtesy Wikipedia

Aguéli och den solära logiken

Den esoteriska visheten är det som förenar alla mystiska traditioner i Öst och Väst. Poeten och författaren Bo Gustavsson skriver om mystikern och målaren Ivan Aguélis esoteriska lära.

Av: Bo Gustavsson | 24 Maj, 2017
Essäer om religionen

En 50-årings anteckningar (Del 4 av 4)



Jag brukar alltid göra precis tvärtemot vad Livsmedelsverket och Läkemedelsverket rekommenderar. Det håller mig frisk och på alerten. Jag blir mer dansant. Snyggare helt enkelt. Längre. Rakare i ländryggen. Rynkorna försvinner som genom trolleri. Morgonen doftar nyklippt gräs året om. 
Jag har skrivit i 40 år. Det är en smått svindlande tanke. Men man ska inte ge sig i kast med att försöka förstå tidens framåtrörelse. Då blir man tokig till slut. Dessutom tror jag att det mesta rör sig i cirklar och då faller den linjära tiden platt som en pannkaka.

Annars kan man väl egentligen säga att jag föddes den 23:e december 1966 och då bodde mor och far på Berguvsgatan, de gula låghusen som på den tiden var sista utposten innan ängarna, åkerfälten och horisonten. När jag var två flyttade vi hundra meter till Tornfalksgatan 10B, fjärde våningen. Brorsan kom till världen när jag var tre och ett halvt och han hade rött, fint hår och fräknar. Vi kivade som bröder gör och en gång fällde jag honom så att han bröt armen. Vi delade rum och hade hemska, men tidsenliga tapeter på väggarna. De var knallröda och liksom randiga, jag minns inte riktigt, jag har nog förträngt det lite grann. Efter att far släckt lampan om kvällen berättade jag sagor för brorsan. Jag hittade på dem efter hand och lade in en cliffhanger när jag ville sova. Så fortsatte historien nästa kväll och brorsan var ivrig, han ville veta hur det skulle gå.

Ibland, innan jag somnade om kvällen, tänkte jag på hur det skulle vara att leva för evigt, att bli flera tusen år gammal. När jag inte fantiserade om månpromenader alltså. Då önskade jag mig en tidsmaskin som tog mig in i framtiden eller till tidens början, till tiden innan människorna. Jag ville resa, men inte på skidsemester till Österrike eller till Tivoli i Köpenhamn. Jag ville resa i tiden och ut i rymden.

Gymnastiken i skolan avskydde jag. Bockar, plintar och ringar fick det att köra runt i magen på mig så att jag trodde jag skulle skita på mig i mina blå gymnastikshorts. Jo, vi hade blå shorts och vita linnen allihop, ett slags uniform så att vi kunde se likadana ut på långt håll, som en grupp. Det var bara fröken som slapp. Hon blåste i sin pipa och sedan skulle vi dansa två och två till musik som jag definitivt förträngt. Vi hade en uppvisning i trean där föräldrar och släktingar bjöds in till Söderkullas stora gymnastiksal. Mor och far satt bänkade när jag och mina klasskamrater ringdansade fram i fina led efter frökens taktpinne. Leden var oerhört välorganiserade, på ett nästan overkligt sätt. Vilken tortyr!

1981 skrev jag min första roman. 325 A4-sidor romantisk samhällsrealism. Den hette ”Kramp” och tog ett halvår att få klar. Jag skulle fylla femton, vi hade flyttat till en fyrarumslägenhet och jag stängde in mig på mitt rum efter skolan och om helgerna och skrev så att tangenterna vibrerade. Jag skrev så hårt att bokstäverna slog hål på pappret. Det var ett rus. ”Kramp” och ytterligare ett tjugotal outgivna romaner som kom till mellan 1982 och 1996 har bevarats i pärmar, alla doftande av färgband och Tipp-Ex. 1996 skrev jag ”Pojkguden” som sedermera blev min officiella författardebut i bokform.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag har skrivit i 40 år. Det är en smått svindlande tanke. Men man ska inte ge sig i kast med att försöka förstå tidens framåtrörelse. Då blir man tokig till slut. Dessutom tror jag att det mesta rör sig i cirklar och då faller den linjära tiden platt som en pannkaka.

Jag har dock långt gångna planer på att logga ut från hela den digitala världen, köpa mig en Facit skrivmaskin på annons och parkera mig på altanen i stugan med grandios utsikt över skogen och dess stormbrutna träd. Där ska jag lyssna på kråkorna och koltrastarna och jag ska höra hur havets bränningar fräser medan jag slår ner tangenterna så att det dånar i stugans virke och ord uppenbarar sig som glödande kol på det benvita pappret.

Jag ska sitta där, i godan ro, med sesambröd, fetaost och rödbetor på tallriken och blodrött vin i glaset och skriva i fyrtio år till. Av nödvändighet, pur lust och på ren jävelskap. För det är det enda jag vill och kan. Det är min väg. Det är min dröm.

 

Stefan Whilde

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

På svenska är en lögn sällan en lögn

Den trettonde maj firar vi Barnens dag. Vi svenskar. I andra länder firar man Barnens dag på ett annat datum. I andra länder FIRAR man barnens dag. I Sverige glider ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 09 Maj, 2013

Gabriela Melinescu reser hem

”Hemma utomlands” ( 2003) Den rumänskfödda författaren Gabriela Melinescu. går omkring i Stockholm, promenerar, sitter i Kungsträdgården och betraktar statyn av Karl XII, som får ett positivt porträtt (invandrarkungen). Man firar ...

Av: Mats Myrstener | Litteraturens porträtt | 15 november, 2012

Wien bortom turiststråken

Burgtheater. Foto: Mats OlofssonKäre läsare, följ med på en liten historisk och mycket personlig Wienbetraktelse!  Låt turistbroschyrerna informera om Schönbrunn och Belvedere, om Sachertorte och Hotel Sacher, Wiener Oper och ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 26 november, 2008

 Tage Aurell

existentialisten från Mangskog

Tage Aurell (1895-1976) är en, enligt min mening, alltför förbisedd författare idag. Han var dock en stor författare. Dessutom kan man med fog tolka honom som existentialist (med reservationer); något ...

Av: Carsten Palmer Schale | Litteraturens porträtt | 11 juli, 2016

Micro Modular Quartet, Sound of Stockholm, foto Marco de Baptistis

Sound of Stockholm 2016: experimentell musik, drone, klubbkultur och elektronisk konstnär

Sound of Stockholm festivalen presenterade i Stockholm ett brett spektra av ny musik sedan 2010. FRIM (Föreningen för Fri Improviserad Musik), Fylkingen, Samtida Musik, SEKT och Studio 53 är fem ...

Av: Marco De Baptistis | Essäer om musik | 22 november, 2016

Var bärsärken en shaman?

  Myten om de gamla bärsärkarna kan än idag sägas vara högst levande. Forskarna har dock länge tvistat om vilka dessa elitkrigare egentligen var. Medan vissa menar att de bör ...

Av: Thomas Jonsson | Essäer om religionen | 08 mars, 2010

Möjligheter och återvändsgränder för den nyklassiska bildkonsten

En debatt har under sommaren rasat kring den figurativa norska skolan till vilken bl.a. den (ö)kände norska konstnären Odd Nerdrum räknas. Debatten föranleddes av utställningen "Figurationer, Realism och romantik i ...

Av: Leif V Erixell | Essäer om konst | 31 augusti, 2009

43. Ovanifrån

En rännil som hackigt letar sig nedåt, en rännil som löper rakt bakåt över plåten mot stjärtfenan. Nitarna som sticker ut. Nubben. In i ett moln som liknar en tårta ...

Av: Ovanifrån | Lund har allt utom vatten | 19 oktober, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts