I Virginia Woolfs landskap

Virginia Woolf på tjugotalet. Okänd fotograf I den lilla idylliska byn Rodmell i södra England, där rosorna denna sommar blommor i en överdådig prakt, fann författarinnan Virginia Woolf under en ...

Av: Signe Hassler | 27 augusti, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Ann-Helén Andersson

Ann-Helén Andersson . Till försvar för skenlevnaden

Ann-Helén, alias AHA och andra förnyelsebara alter'egon. Denna doktor i litteraturvetenskap befinner sig på skrivande fot i gränsländerna mellan fiktion och verklighet, hav och fastland, galghumor och gravallvar. "Till försvar ...

Av: Ann-Helén Andersson | 11 december, 2017
Utopiska geografier

Vad är mystik?

Mystik är en samlingsterm för erfarenheter av ett möte med en yttersta verklighet, oftast tolkad som gudomlig. Vill man innesluta den äldsta buddhismen kan man byta ordet gudomlig mot ”tillvarons ...

Av: Antoon Geels | 06 oktober, 2011
Essäer om religionen

Vladimir Oravsky av Elena Piligrim 2015

Fnitter på fullt allvar

En för den breda publiken inte helt okänd kvinnlig svensk litteraturforskare och författare överlade tillsammans med mig frågan huruvida det finns ett kvinnligt och ett manligt språk. Jag dristade mig ...

Av: Vladimir Oravsky | 17 februari, 2015
Gästkrönikör

En 50-årings anteckningar (Del 4 av 4)



Jag brukar alltid göra precis tvärtemot vad Livsmedelsverket och Läkemedelsverket rekommenderar. Det håller mig frisk och på alerten. Jag blir mer dansant. Snyggare helt enkelt. Längre. Rakare i ländryggen. Rynkorna försvinner som genom trolleri. Morgonen doftar nyklippt gräs året om. 
Jag har skrivit i 40 år. Det är en smått svindlande tanke. Men man ska inte ge sig i kast med att försöka förstå tidens framåtrörelse. Då blir man tokig till slut. Dessutom tror jag att det mesta rör sig i cirklar och då faller den linjära tiden platt som en pannkaka.

Annars kan man väl egentligen säga att jag föddes den 23:e december 1966 och då bodde mor och far på Berguvsgatan, de gula låghusen som på den tiden var sista utposten innan ängarna, åkerfälten och horisonten. När jag var två flyttade vi hundra meter till Tornfalksgatan 10B, fjärde våningen. Brorsan kom till världen när jag var tre och ett halvt och han hade rött, fint hår och fräknar. Vi kivade som bröder gör och en gång fällde jag honom så att han bröt armen. Vi delade rum och hade hemska, men tidsenliga tapeter på väggarna. De var knallröda och liksom randiga, jag minns inte riktigt, jag har nog förträngt det lite grann. Efter att far släckt lampan om kvällen berättade jag sagor för brorsan. Jag hittade på dem efter hand och lade in en cliffhanger när jag ville sova. Så fortsatte historien nästa kväll och brorsan var ivrig, han ville veta hur det skulle gå.

Ibland, innan jag somnade om kvällen, tänkte jag på hur det skulle vara att leva för evigt, att bli flera tusen år gammal. När jag inte fantiserade om månpromenader alltså. Då önskade jag mig en tidsmaskin som tog mig in i framtiden eller till tidens början, till tiden innan människorna. Jag ville resa, men inte på skidsemester till Österrike eller till Tivoli i Köpenhamn. Jag ville resa i tiden och ut i rymden.

Gymnastiken i skolan avskydde jag. Bockar, plintar och ringar fick det att köra runt i magen på mig så att jag trodde jag skulle skita på mig i mina blå gymnastikshorts. Jo, vi hade blå shorts och vita linnen allihop, ett slags uniform så att vi kunde se likadana ut på långt håll, som en grupp. Det var bara fröken som slapp. Hon blåste i sin pipa och sedan skulle vi dansa två och två till musik som jag definitivt förträngt. Vi hade en uppvisning i trean där föräldrar och släktingar bjöds in till Söderkullas stora gymnastiksal. Mor och far satt bänkade när jag och mina klasskamrater ringdansade fram i fina led efter frökens taktpinne. Leden var oerhört välorganiserade, på ett nästan overkligt sätt. Vilken tortyr!

1981 skrev jag min första roman. 325 A4-sidor romantisk samhällsrealism. Den hette ”Kramp” och tog ett halvår att få klar. Jag skulle fylla femton, vi hade flyttat till en fyrarumslägenhet och jag stängde in mig på mitt rum efter skolan och om helgerna och skrev så att tangenterna vibrerade. Jag skrev så hårt att bokstäverna slog hål på pappret. Det var ett rus. ”Kramp” och ytterligare ett tjugotal outgivna romaner som kom till mellan 1982 och 1996 har bevarats i pärmar, alla doftande av färgband och Tipp-Ex. 1996 skrev jag ”Pojkguden” som sedermera blev min officiella författardebut i bokform.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag har skrivit i 40 år. Det är en smått svindlande tanke. Men man ska inte ge sig i kast med att försöka förstå tidens framåtrörelse. Då blir man tokig till slut. Dessutom tror jag att det mesta rör sig i cirklar och då faller den linjära tiden platt som en pannkaka.

Jag har dock långt gångna planer på att logga ut från hela den digitala världen, köpa mig en Facit skrivmaskin på annons och parkera mig på altanen i stugan med grandios utsikt över skogen och dess stormbrutna träd. Där ska jag lyssna på kråkorna och koltrastarna och jag ska höra hur havets bränningar fräser medan jag slår ner tangenterna så att det dånar i stugans virke och ord uppenbarar sig som glödande kol på det benvita pappret.

Jag ska sitta där, i godan ro, med sesambröd, fetaost och rödbetor på tallriken och blodrött vin i glaset och skriva i fyrtio år till. Av nödvändighet, pur lust och på ren jävelskap. För det är det enda jag vill och kan. Det är min väg. Det är min dröm.

 

Stefan Whilde

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Modern anti-modernist

Säg: Detta är Gud, det Ende. - Koran I Vänbok till Tage Lindbom (1999) skriver arton närstående om sin relation till denne säregne svenske religionsfilosof, mystiker och statsvetare. 1999 fyllde nämligen Lindbom nittio ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om religionen | 29 december, 2012

OZ – landet vi ständigt återvänder till

”Something Wicked this way comes” – ett citat från Shakespeares Macbeth användes för att lansera Broadway musikalen Wicked, där den gröna häxan från barnboken och musikalfilmen The Wizard of Oz ...

Av: Belinda Graham | Kulturreportage | 18 mars, 2013

I huvudet på Lidija Praizović

1. Jag får ett samtal från min syster. Hon har läst nya Filter, intresserar sig inte för litteratur direkt men har snappat upp en beef som intresserar henne: Lidija Praizović intervjuas ...

Av: Tove Folkesson | Kulturreportage | 12 november, 2012

Vår eviga väntan är alltid klasslös

Det finns vissa emotioner som är gemensamma för alla människor. Vissa känslor yttrar sig likvärdigt oavsett vem du är, hur din bakgrund ser ut, hur du är eller hur du ...

Av: Julia Thoresson Berkquist | Gästkrönikör | 07 mars, 2012

Har någon ett tips på en bra bok till en som inte läser?

Verkligheten börjar komma i kapp mig. Jag skriver böcker, men jag läser inte. En lärare jag hade när jag som vuxen pluggade svenska såg lite misstänksamt på mig när jag ...

Av: Liz Wennberg | Gästkrönikör | 17 december, 2012

Veckan med Birro

Det är kris och full kalabalik i Kristdemokraterna. Opinionssiffrorna rasar ner i källaren, och både riksdagsstolarna och ministertaburetterna kallnar under KD-ledamöterna. Partiledaren Göran Hägglund utmanas öppet, och snart kan man ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 08 oktober, 2011

Goterna och arianismen

Den gotiska arkitekturen är, alla senare sekulära tillämpningar till trots, en ursprungligen sett religiöst betingad byggnadsstil och kan sannolikt inte fullt ut förstås och uppskattas utan hänsyn taget till den ...

Av: Lars Holger Holm | Essäer om religionen | 05 november, 2012

Adolf Eichmann, den lille mannen i historiens malström

För 50 år sedan stod en av historiens värsta massmördare inför rätta. Adolf Eichmann hade ansvaret för Förintelsens logistik i det ockuperade Östeuropa, det var han som såg till att ...

Av: Gregor Flakierski | Porträtt om politik & samhälle | 30 april, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.