Rapport från en dagbok

ZodiacoSven Hessler föddes i Sverige den 10 maj 1835. Han anlände till Amerika den 16 juni 1855. Bosatte sig i Stillwater. Hessler är en av de stora pionjärerna i området ...

Av: Hans-Evert Renérius | 24 september, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Radikalt uppbrott

"Bestäm dig och gör sedan vad du beslutat" replikerar författaren när jag beklagar min egen oförmåga att avsluta saker och ting. Så efter en timmes sökande efter aktuella noteringar sitter ...

Av: Linda Bönström | 04 april, 2011
Essäer om litteratur & böcker

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar.

Del 9   Övertro och optimism? Skeptisk pessimism? Ibland går diametrala positioner faktiskt att kombinera. Extra bra går det naturligtvis om man har teoretisk-magiska överbyggnader i bakfickan då man agerar i livet ...

Av: Carl Abrahamsson | 22 april, 2011
Carl Abrahamsson

Byt ut betongen mot ett hårigt mansbröst

Varför ser all graffiti likadan ut och varför blir så många gråtarga över konst på gatan? Det är två av frågorna som väcks under Urban Arts Manifestation som i slutet ...

Av: Sofie Valfridsson | 13 juni, 2009
Kulturreportage

Stefan Whilde

En 50-årings anteckningar (Del 3 av 4)



Världen larmar och står i, men jag – jag vill bara sitta under min korkek och lukta på blommorna. Eller som Långben så sakligt konstaterar i serietidningen Kalle Anka & Co nr 4 1968: ”Varför kämpa emot sin natur?” Som snäll latmask ser jag förundrat på medan intrigerna haglar i världen. Min ferdinandska läggning gör mig främmande inför det som tycks vara människors bottenlösa behov av konflikter. Men det är klart, även jag kan ju råka sätta mig på ett bi… 
Fendern har jag givetvis kvar, såhär trettio år senare. Den är som ett årgångsvin och låter bara bättre och bättre. Flöjterna däremot är borta för länge sedan. Och råkar jag höra ”Paloma Blanca” av misstag, ja då ser jag 25 tutande barn framför mig, instängda i kommunala musikskolans ventilationsbefriade lokaler. Och då ryser jag av ett stilla obehag.

Jag spelade blockflöjt som barn. Det var ett satans tutande på 25 elever som alla försökte spela ”Den vita duvan” och ”Paloma Blanca”. Vedervärdigt. Efter ett par år fortsatte jag med altflöjt. Inte mycket roligare det, men jag lärde mig kanske ett och annat om melodier. Annars var det ju gitarren som hägrade. Och när punken och Sex Pistols kom slogs dörren till de fina salongerna in med ett brak. Jag fick min första elgitarr när jag var tretton, kopplade in den i föräldrarnas stereo och rev av vingliga versioner av ”Holidays in the sun” och Ramones ”Blitzkrieg Bop”. Farsan, som var en finlirare och hade eget dansband vid tiden, slet sitt hår, men blev ändå en smula stolt längre fram när han såg och förstod min envishet.

1986 köpte jag en svart Fender Stratocaster. Den var en amerikansk 79:a och jag skulle spela in min första skiva och ge mig ut på min första längre turné. Spännande tider, magiska tider.

Fendern har jag givetvis kvar, såhär trettio år senare. Den är som ett årgångsvin och låter bara bättre och bättre. Flöjterna däremot är borta för länge sedan. Och råkar jag höra ”Paloma Blanca” av misstag, ja då ser jag 25 tutande barn framför mig, instängda i kommunala musikskolans ventilationsbefriade lokaler. Och då ryser jag av ett stilla obehag.

Telefoner är ett jävla otyg. Ansåg författaren August Strindberg på sin tid. Och jag är benägen att hålla med. Här och nu, på min tid. Nog kan man väl ha nytta och glädje av manicken i absoluta nödfall, men annars är hela telefonkulturen högst pervers, kanske till och med abnorm. Det tjattras i parti och minut, på bussar, i hissar, under broar, i kön på Hemköp, ja överallt. Folk går omkring med förkrympta headsets på gator & torg och pratar rakt ut i luften, ungefär som forna dagars byfånar. Alla ska berätta allt om inget hela tiden, twentyfourseven. Nu är jag visserligen bara en gnällig, grälsjuk vacker man i sina bästa år – det vill säga 50 om exakt tretton dagar – men ställer man sig lite vid sidan om i fem minuter och studerar omvärlden på plats IRL så ser man ju med egna ögon att vanvettet är ett faktum.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

”Hej, är det du?”

”Vem är det?”

”Det är jag.”

”Vem jag?

”Jag. Är det du?”

”Ja. Men vem fan är du?”

”Det är jag. Är det du?”

Jävla Abbot & Costello-uppfinning.

Jag var för övrigt blyg som barn och vågade knappt närma mig tjejer förrän i tidiga tonåren. Något ljushuvud var jag kanske inte heller, sett till det där med allmänbildning och pluttifikation. Mina betyg i låg- och mellanstadiet var ordinära. Men jag var en filosof med spetskompetens sedan födsel, jag lärde mig läsa och skriva väldigt tidigt och fick min första dikt publicerad i en dagstidning när jag var sju eller åtta år. Grundskolan gick jag trots allt ut med ett ganska högt betygsnitt, men var minst sagt trött på bänknötandet. Så när gymnasietiden började hängde jag hellre med tjejer i rökrutan än satt på lektioner. Rebellen läste senare in hela gymnasiet på Komvux med snitt 4.8. Vad nu det kan vara värt. Livet har lärt mig mycket, inte minst det att egen praktisk livserfarenhet slår ut alla skolstudier med hästlängder. Det är skillnad på muntration (inlärning genom fri lek) och pluttifikation (korvstoppning). Glöm aldrig det, vänner.

 

 

 

Stefan Whilde

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Helvete och annan mörk samtidskonst

Utställningen “Helvete” på Liljevalchs Konsthall är ännu en i raden av utställningar som under det senaste året har utforskat mörkret i konsten. Tidigare i år har bland annat “Nordic Darkness” ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 23 oktober, 2011

Elvis Graceland - i Danmark

Danmark har fått sitt eget Graceland. På en åker vid södra infarten till staden Randers på Jylland, knappt 15 mil söder om Fredrikshavn, har en kopia av Elvis Presleys legendariska ...

Av: Johan Werkmäster | Kulturreportage | 19 Maj, 2011

Då ondskan finner sin form och tar gestalt

Tag allt vad mörker finns i gravOch allt vad kval i livOch bilda dig ett namn däravOch det åt honom giv… (J.L. Runeberg)   Det finns hos oss alla ett vällovligt behov att ...

Av: Oliver Parland | Agora - filosofiska essäer | 17 augusti, 2011

S:t Knuts Torg, Malmö. Värpinge, Lund. (Till Kristin L)

Jag önskar att jag kunde inleda den här dikten med en rad så fylld till brädden med ljus att den antänds redan från början och börjar brinna från pol till pol, ingenting skall ...

Av: Kristian Lundberg | Utopiska geografier | 16 augusti, 2010

Ett brev från Kapstaden

Igår  avslutades Book Fair Cape Town som pågick i fyra dagar. Jag spenderade flera timmar där söndag, måndag och tisdag. Lokalen är ungefär som bokmässan i Göteborg, fast något mindre ...

Av: Gustav Broms | Gästkrönikör | 21 juni, 2009

Varje litterär översättning är unik

Bengt Samuelson och kejsar Tiberius i Villa San Michele, Capri.Crister Enander intervjuar Bengt Samuelson som har översatt flera ryska författare till svenska Den följande intervjun med översättaren Bengt Samuelson har skett ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 04 september, 2008

Skönt för de döda att slippa lyssna

Magnus William-Olsson är en fin människa. Han är säkerligen aldrig trampat på en igelkott. Han skriver tunna böcker. Orden vägs på en nogsamt kalibrerad våg och väljs med omsorg. Han skriver högstämda ...

Av: Crister Enander | Crister Enander | 28 februari, 2008

JK Rowling

Hogwarts är inte någon idyll i det nya Harry Potter äventyret

Harry Potter and the Cursed Child. Vill du se den nya Harry Potter pjäsen och ha bra biljetter, så kostar det ungefär 55 - 70 pund per biljett och kväll ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 16 oktober, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.