James Wood

Hur fungerar berättelser?

Kritikern James Wood har gått från recenserandet till en professur fast det brukar vara tvärtom. Med sin How fiction works som kom för nio år sedan skrev han in sig ...

Av: Ivo Holmqvist | 17 oktober, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Oslo från Ekebergsrestaurangen. Foto: Björn Gustavsson

Oslo som kulturstad

Det finns många goda anledningar att besöka Oslo; en allt viktigare anledning är att stans konstliv på senare år blivit allt mer spännande. Och den norska huvudstadens satsningar på konstområdet ...

Av: Björn Gustavsson | 19 juli, 2015
Resereportage

En dikt av Stevenson i översättning av Erik Carlquist

 Till R.L.Stevensons korrespondenter under hans tid på Samoa hörde skotten S.R.Crockett (1859-1914), som övergivit prästbanan för att bli romanförfattare. Denna dikt, tillägnad Stevensons landsman, är skriven i "Villa Vailima", Stevensons hem ...

Av: Robert Louis Stevenson | 24 april, 2013
Kulturreportage

Aufgehoben mellan oljud och harmoni

Att jag började gilla den brittiska rockgruppen Aufgehoben lärde jag mig idag, med en tallrik curry framför mig, var genom ett misstag. I mitt ständiga och ivriga och ibland tröttande ...

Av: Gustaf Redemo | 30 januari, 2009
Musikens porträtt

Stefan Whilde

En 50-årings anteckningar (Del 3 av 4)



Världen larmar och står i, men jag – jag vill bara sitta under min korkek och lukta på blommorna. Eller som Långben så sakligt konstaterar i serietidningen Kalle Anka & Co nr 4 1968: ”Varför kämpa emot sin natur?” Som snäll latmask ser jag förundrat på medan intrigerna haglar i världen. Min ferdinandska läggning gör mig främmande inför det som tycks vara människors bottenlösa behov av konflikter. Men det är klart, även jag kan ju råka sätta mig på ett bi… 
Fendern har jag givetvis kvar, såhär trettio år senare. Den är som ett årgångsvin och låter bara bättre och bättre. Flöjterna däremot är borta för länge sedan. Och råkar jag höra ”Paloma Blanca” av misstag, ja då ser jag 25 tutande barn framför mig, instängda i kommunala musikskolans ventilationsbefriade lokaler. Och då ryser jag av ett stilla obehag.

Jag spelade blockflöjt som barn. Det var ett satans tutande på 25 elever som alla försökte spela ”Den vita duvan” och ”Paloma Blanca”. Vedervärdigt. Efter ett par år fortsatte jag med altflöjt. Inte mycket roligare det, men jag lärde mig kanske ett och annat om melodier. Annars var det ju gitarren som hägrade. Och när punken och Sex Pistols kom slogs dörren till de fina salongerna in med ett brak. Jag fick min första elgitarr när jag var tretton, kopplade in den i föräldrarnas stereo och rev av vingliga versioner av ”Holidays in the sun” och Ramones ”Blitzkrieg Bop”. Farsan, som var en finlirare och hade eget dansband vid tiden, slet sitt hår, men blev ändå en smula stolt längre fram när han såg och förstod min envishet.

1986 köpte jag en svart Fender Stratocaster. Den var en amerikansk 79:a och jag skulle spela in min första skiva och ge mig ut på min första längre turné. Spännande tider, magiska tider.

Fendern har jag givetvis kvar, såhär trettio år senare. Den är som ett årgångsvin och låter bara bättre och bättre. Flöjterna däremot är borta för länge sedan. Och råkar jag höra ”Paloma Blanca” av misstag, ja då ser jag 25 tutande barn framför mig, instängda i kommunala musikskolans ventilationsbefriade lokaler. Och då ryser jag av ett stilla obehag.

Telefoner är ett jävla otyg. Ansåg författaren August Strindberg på sin tid. Och jag är benägen att hålla med. Här och nu, på min tid. Nog kan man väl ha nytta och glädje av manicken i absoluta nödfall, men annars är hela telefonkulturen högst pervers, kanske till och med abnorm. Det tjattras i parti och minut, på bussar, i hissar, under broar, i kön på Hemköp, ja överallt. Folk går omkring med förkrympta headsets på gator & torg och pratar rakt ut i luften, ungefär som forna dagars byfånar. Alla ska berätta allt om inget hela tiden, twentyfourseven. Nu är jag visserligen bara en gnällig, grälsjuk vacker man i sina bästa år – det vill säga 50 om exakt tretton dagar – men ställer man sig lite vid sidan om i fem minuter och studerar omvärlden på plats IRL så ser man ju med egna ögon att vanvettet är ett faktum.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

”Hej, är det du?”

”Vem är det?”

”Det är jag.”

”Vem jag?

”Jag. Är det du?”

”Ja. Men vem fan är du?”

”Det är jag. Är det du?”

Jävla Abbot & Costello-uppfinning.

Jag var för övrigt blyg som barn och vågade knappt närma mig tjejer förrän i tidiga tonåren. Något ljushuvud var jag kanske inte heller, sett till det där med allmänbildning och pluttifikation. Mina betyg i låg- och mellanstadiet var ordinära. Men jag var en filosof med spetskompetens sedan födsel, jag lärde mig läsa och skriva väldigt tidigt och fick min första dikt publicerad i en dagstidning när jag var sju eller åtta år. Grundskolan gick jag trots allt ut med ett ganska högt betygsnitt, men var minst sagt trött på bänknötandet. Så när gymnasietiden började hängde jag hellre med tjejer i rökrutan än satt på lektioner. Rebellen läste senare in hela gymnasiet på Komvux med snitt 4.8. Vad nu det kan vara värt. Livet har lärt mig mycket, inte minst det att egen praktisk livserfarenhet slår ut alla skolstudier med hästlängder. Det är skillnad på muntration (inlärning genom fri lek) och pluttifikation (korvstoppning). Glöm aldrig det, vänner.

 

 

 

Stefan Whilde

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Veckans porträtt: Tuija Nieminen Kristofersson om Tuija Nieminen Kristofersson

Tuija Nieminen Kristofersson om Tuija Nieminen Kristofersson    Tuija Nieminen Kristofersson Foto: Hans Kristofersson Och asterisken, tecknet som Aristarchos uppfann och använde när han hänvisade till en versrad av Homeros, lyste som diktens starka sken en ...

Av: Tuija Nieminen Kristofersson | Litteraturens porträtt | 09 november, 2006

Jeremiah Karlsson

En novell av Jeremiah Karlsson

Jeremiah Karlsson debuterade 2012 med "Tystnadens älskare, stjärnornas vän", Sveriges första socialtjänstthriller, ett slags modern tjänstemannaromaner där polisen är utbytt mot socialarbetare och mordutredningarna mot invecklade familjeproblem. Han har bl.a ...

Av: Jeremiah Karlsson | Utopiska geografier | 30 december, 2016

Brott och Straff 2 Testamentets anda - bouppteckningens materia

Släktingarna kröp omkring som likmaskar och karvade på den avlidnas efterlämnade bråte. Konfrontationer kring varje tings nominella eller påstådda affektionsvärde i arvegodset stegrade den febriga temperaturen. Gamla komposter av osämja ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 31 oktober, 2009

Maja Stenis 1923-2008

Lustig längtan - en sökares samhällssyn

En gång i tiden var jag också en snäll, liten pojke. Mamma tyckte då att det nog inte var så bra för mig att vid fem års ålder sitta ...

Av: Dr Jan Stenis | Utopiska geografier | 23 mars, 2015

Pacifister i det virtuella kriget

I maj 2003 beslöt sig det amerikanska försvaret för att bege sig in på dataspelsindustrins territorium. Stridsklädda soldater ur specialstyrkan invaderade E3 (Electronic Entertainment Expo) understöd av svarta Black Hawk ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 01 oktober, 2008

Vad har David Bowie med Frida Strindberg att göra?

I August Strindbergs lilla trerummare i Blå Tornet börjar hösten 1911 sanden i timglaset rinna ut med allt högre hastighet: ” Nu värker det hela dygnet oberoende av vad jag ...

Av: Kurt Bäckström | Essäer om litteratur & böcker | 10 november, 2011

Klaustrofobisk skräck utlovas på Spårvägsmuséet

I mitten av april gör skräcken entré bland tunnelbanevagnarna på Spårvägsmuséet i Stockholm. Teaterföreställningen Silverpilen 21.32 är ett samarbete mellan muséet och Minerva Produktion där man använder tunnelbanevagnen som arena ...

Av: Marcus Ridung | Reportage om scenkonst | 26 mars, 2012

Seamus Heaney 1939-2013

Irländarna är ett läsande folk som vet att uppskatta sina författare. Man kan möta fyra av dem på konstverk i mer än dubbel storlek i en bokhandel i centrala Dublin ...

Av: Ivo Holmqvist | Övriga porträtt | 31 augusti, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.