På gränsen till normal? - en kritik av psykologisk diagnostik

I begynnelsen var Jorden en och densamma. Så kom människan och upprättade gränser. Hon delade in världen i territorier och skapade grogrunden för idén om "den Andre", främlingen - den som ...

Av: Roberth Ericsson | 30 mars, 2009
Essäer om samhället

Upplysning! Ädla tankar och vulgär verklighet

I Det var den tyske filosofen Immanuel Kant (1724-1804) som i den till formatet oansenliga broschyren "Vad är upplysning?" år 1784 formulerade frågan: "Lever vi för närvarande i en upplyst tidsålder? ...

Av: Crister Enander | 14 juli, 2009
Essäer om politiken

Filosofi som metafysikk

Denne artikkelen er en omarbeidet utgave av foredraget mitt, Filosofi som Metafysikk(1984). Foredraget åpner med følgende ord: «Under arbeidet med presentasjonen av avhandlingen min, Mennesket i verden. En filosofisk undersøkelse ...

Av: Thor Olav Olsen | 25 september, 2013
Agora - filosofiska essäer

Å ha et globalt liv å leve, Del II

Innledning I Del II fortsetter jeg diskursen med å trekke opp skillet mellom materiell kultur og immateriell kultur. Rent tentativt skal det sies så mye at det immaterielle er om hva ...

Av: Thor Olav Olsen | 19 oktober, 2013
Agora - filosofiska essäer

Stefan Whilde

En 50-årings anteckningar (Del 3 av 4)



Världen larmar och står i, men jag – jag vill bara sitta under min korkek och lukta på blommorna. Eller som Långben så sakligt konstaterar i serietidningen Kalle Anka & Co nr 4 1968: ”Varför kämpa emot sin natur?” Som snäll latmask ser jag förundrat på medan intrigerna haglar i världen. Min ferdinandska läggning gör mig främmande inför det som tycks vara människors bottenlösa behov av konflikter. Men det är klart, även jag kan ju råka sätta mig på ett bi… 
Fendern har jag givetvis kvar, såhär trettio år senare. Den är som ett årgångsvin och låter bara bättre och bättre. Flöjterna däremot är borta för länge sedan. Och råkar jag höra ”Paloma Blanca” av misstag, ja då ser jag 25 tutande barn framför mig, instängda i kommunala musikskolans ventilationsbefriade lokaler. Och då ryser jag av ett stilla obehag.

Jag spelade blockflöjt som barn. Det var ett satans tutande på 25 elever som alla försökte spela ”Den vita duvan” och ”Paloma Blanca”. Vedervärdigt. Efter ett par år fortsatte jag med altflöjt. Inte mycket roligare det, men jag lärde mig kanske ett och annat om melodier. Annars var det ju gitarren som hägrade. Och när punken och Sex Pistols kom slogs dörren till de fina salongerna in med ett brak. Jag fick min första elgitarr när jag var tretton, kopplade in den i föräldrarnas stereo och rev av vingliga versioner av ”Holidays in the sun” och Ramones ”Blitzkrieg Bop”. Farsan, som var en finlirare och hade eget dansband vid tiden, slet sitt hår, men blev ändå en smula stolt längre fram när han såg och förstod min envishet.

1986 köpte jag en svart Fender Stratocaster. Den var en amerikansk 79:a och jag skulle spela in min första skiva och ge mig ut på min första längre turné. Spännande tider, magiska tider.

Fendern har jag givetvis kvar, såhär trettio år senare. Den är som ett årgångsvin och låter bara bättre och bättre. Flöjterna däremot är borta för länge sedan. Och råkar jag höra ”Paloma Blanca” av misstag, ja då ser jag 25 tutande barn framför mig, instängda i kommunala musikskolans ventilationsbefriade lokaler. Och då ryser jag av ett stilla obehag.

Telefoner är ett jävla otyg. Ansåg författaren August Strindberg på sin tid. Och jag är benägen att hålla med. Här och nu, på min tid. Nog kan man väl ha nytta och glädje av manicken i absoluta nödfall, men annars är hela telefonkulturen högst pervers, kanske till och med abnorm. Det tjattras i parti och minut, på bussar, i hissar, under broar, i kön på Hemköp, ja överallt. Folk går omkring med förkrympta headsets på gator & torg och pratar rakt ut i luften, ungefär som forna dagars byfånar. Alla ska berätta allt om inget hela tiden, twentyfourseven. Nu är jag visserligen bara en gnällig, grälsjuk vacker man i sina bästa år – det vill säga 50 om exakt tretton dagar – men ställer man sig lite vid sidan om i fem minuter och studerar omvärlden på plats IRL så ser man ju med egna ögon att vanvettet är ett faktum.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

”Hej, är det du?”

”Vem är det?”

”Det är jag.”

”Vem jag?

”Jag. Är det du?”

”Ja. Men vem fan är du?”

”Det är jag. Är det du?”

Jävla Abbot & Costello-uppfinning.

Jag var för övrigt blyg som barn och vågade knappt närma mig tjejer förrän i tidiga tonåren. Något ljushuvud var jag kanske inte heller, sett till det där med allmänbildning och pluttifikation. Mina betyg i låg- och mellanstadiet var ordinära. Men jag var en filosof med spetskompetens sedan födsel, jag lärde mig läsa och skriva väldigt tidigt och fick min första dikt publicerad i en dagstidning när jag var sju eller åtta år. Grundskolan gick jag trots allt ut med ett ganska högt betygsnitt, men var minst sagt trött på bänknötandet. Så när gymnasietiden började hängde jag hellre med tjejer i rökrutan än satt på lektioner. Rebellen läste senare in hela gymnasiet på Komvux med snitt 4.8. Vad nu det kan vara värt. Livet har lärt mig mycket, inte minst det att egen praktisk livserfarenhet slår ut alla skolstudier med hästlängder. Det är skillnad på muntration (inlärning genom fri lek) och pluttifikation (korvstoppning). Glöm aldrig det, vänner.

 

 

 

Stefan Whilde

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Vipassana

Några mil utanför Bangkok finns en stor och vacker tempelanläggning, Skuggad av höga träd. Den kallas Mahachula Buddhist University (MBU). Under ett veckoslut i maj 1995 deltog jag i en ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 18 oktober, 2017

Rekonstruktion av Josef Seidels fotoateljé. Källa: Wikipedia

Fotoskatten på Josef Seidels vind

När man kliver in på den mörka vinden till Josef Seidels fotostudio på Lineckagatan 272 i Český Krumlov så upplever man samma känsla som när denna fantastiska fotoskatt hittades. Längs ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 21 september, 2015

Caspar David Friedrich och stanken av härsket fiskfett

Det ser ut som en tanke. Det lilla tegelhuset ligger i skuggan av Greifswalds Domkyrkas höga torn, inne i den trånga lilla gränden Turmgaße som förbinder Langestraße med Domkyrkoplatsen. Fadern ...

Av: Crister Enander | Essäer om konst | 19 oktober, 2009

I häxornas krets, om häxtron i Sverige

En insändare på DN-debatt under titeln ”Religionsfriheten missbrukas” lyder:”… det är upprörande att Borås tingsrätt friade föräldrarna som bedrev djävulsutdrivning på sin flicka, som kallades häxa”. På säkerhetsavstånd från skärtorsdagsnatten ...

Av: Lilian O. Montmar | Kulturreportage | 16 Maj, 2012

Stefan Lekbergs havsgård… Ett konstnärshem som berör

Skönheten är begärlig. För dem som tvingas leva bortom naturen, i bostadsområden skapade endast för förvaring kan skönheten bli som en hägring. Många människor lever till synes helt utan omgivande ...

Av: Boel Schenlær | Konstens porträtt | 25 juli, 2013

Erfarenhet genom praxis - årets bästa böcker

Jag begränsar mig i denna text till böcker som publicerats på svenska under året, böcker som jag haft tillgång till men inte hunnit eller haft tillfälle att beröra i Tidningen ...

Av: Nikanor Teratologen | Essäer om litteratur & böcker | 17 december, 2007

Litterär stand up

TEMA VÄSTERBOTTEN Årets upplaga av Littfest i Umeå samlar ett 30-tal författare – mer eller mindre kända. Vilka är de, hur  många festivaler och mässor brukar de besöka, varför gör de det ...

Av: Gregor Flakierski | Kulturreportage | 02 februari, 2008

Filmrecensenternas lättja

”Dustin Hoffman i regidebut om ålderdomshem” … ”Vid en ålder då många pensionerar sig valde Dustin Hoffman att starta en ny karriär – som filmregissör.” ”’Kvartetten’ heter den nu 75-årige levande ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 23 augusti, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.