Litterära avgudar och charterturism

Litterära avgudar och charterturism Allt är inte guld som glimmar? Steven Ekholm skriver om den lönlösa jakten efter litterära reliker i bland annat Prousts Combray. Ett märkligt fenomen, även om det ...

Av: Steven Ekholm | 09 februari, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Ljusets skugga. Del 1. Kroppens avsked

Den grekiske mästaren Parmenides påstår att alla former av tillblivelse och mångfald är illusion, och säger att Varats verklighet är oföränderlig, ofödd, sluten, evig, orubblig. Samma sak finner vi i ...

Av: Gilda Melodia | 07 december, 2014
Utopiska geografier

Ernest Hemingway tillsammans med Hadley1922 Bild: Schawed

Försvunna manuskript

Ivo Holmqvist om tre mytospunna. försvunna manuskript

Av: Ivo Holmqvist | 05 december, 2016
Essäer om litteratur & böcker

Vem var Pontius Pilatus?

Det glada budskapets tid är nu. Det börjar med förväntan och glädje, men allt tar en ände med förskräckelse, anklagelser om terrorism och förräderi, förakt och hat, rädsla och plågsam ...

Av: Bo I Cavefors | 09 juli, 2014
Essäer

En spermie har nått fram till en äggcell för att befrukta den

Allt bara för att en spermie hittat fram till ett ägg



Jag hade fötts tre dagar för tidigt nere i ett tvättrum ute i förorten till en större stad i södra delarna av landet. Jag hade velat komma ut, rastlös från första stund. Inte långt från mangeln som morsan körde kläder igenom. Där stack jag ut huvudet.


Köttet drev oss framåt. Vi förgrep oss på förnuftet. Det var en seger, men den kostade.

En grannfru hade hjälpt till och sedan kom ambulansen och ordnade med transport till sjukhuset. Farsan hade varit på jobb. Det var dagarna före jul. Han jobbade hårt. Han var en försörjare. Han visste inget om vitlökens medicinska egenskaper. Han hade aldrig ätit ett granatäpple och trodde att man blev sjuk om man åt kärnorna i ett päron eller en melon. Det var inget konstigt med det, så hade han blivit upplärd.

Dom kontaktade honom, han tog bilen till BB, fick se en barnmorska lyfta upp mig bakom ett sterilt glas, sedan gick han ut på parkeringen för att röka sin cigarr. Han var stolt. Livet var ungt. Det hade knappt börjat. Och nu var han man på riktigt, far till en son som först varit en spermie som nått ett ägg.
Jag kröp tidigt. Ut i förortsgräset kröp jag. Jag måste ha varit obeskrivligt lycklig. Folk var lyckliga på 60-talet. Allt blomstrade. Gräsmattorna var oändliga, höghusen nästan obefintliga. Skolorna var små, klasserna ännu mindre. Lekskolorna, som senare skulle bli dagis och till slut kallas förskolor, fanns knappt ens i teorin. Man spelade boll och flög drake och ramlade och skrapade knäna.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Man var ren och klar och oskyldig. Man följde med morsan till torget och hade man tur fick man gå in i leksaksaffären och välja en sak. På vintrarna åkte man pulka och lekte snöbollskrig. Det var barn överallt. Vi släpptes ut på gården i tid och otid. Vi fångade spindlar, gräshoppor och nyckelpigor i små burkar och våra föräldrar var inte rädda för stelkramp eller polio. Vi var trygga utan sprutor och fick någon unge vattenkoppor eller röda hund föstes vi ihop så att vi andra också kunde få det. Barnsjukdomar skulle man ha, det var ett bra sätt att bli stark på, självgående, uthållig. Det var goda tider.

Jag hade en röd drake som farsan gjort åt mig. Han köpte mig en gitarr också och senare en Facit skrivmaskin. Jag började skriva berättelser tidigt. Jag läste Kerouac och Hemingway när jag var nio. När jag var elva klippte jag håret som Johnny Rotten och fick en utskällning av farsan. Det var där revolten tog fart. Det gamla måste störtas så att man kunde växa upp för att förstå det man revolterat mot för att kunna revoltera mot det nya. Och alltihop bara för att en spermie hittat fram till ett ägg.

Man var en produkt av någon annans förälskelse och varje förälskelse var en dårskap. Det lärde man sig snart. Köttet vaknade och romantiken slog ut som en jävla gullviva eller ros. Man skulle prompt kyssa flickor under kastanjeträden. Begäret efter läppar och senare efter hud, bröst, lår ville aldrig ta slut. Man var besatt. Hade farsan varit lika besatt i tonåren? Hade han haft något val?

Köttet drev oss framåt. Vi förgrep oss på förnuftet. Det var en seger, men den kostade. Draken hade fastnat i ett träd och gått sönder. Höghusen hade hunnit ifatt oss redan då. Lugnet byggdes ihjäl på 70- och 80-talen. Gråheten tog över. Vuxenvärlden väntade med piskan i startblock.

 

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Det där med matematik och kärlek

Det är väl det svåraste som finns, relationer, vilken typ av relation det än är. Vi är en massa av människor som ingår i diverse relationer med varandra, ibland förstår vi ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 24 augusti, 2014

Det är inte en riktig post!!!

  Nu är äldsta Postryttaren läst som jag har tillgänglig i sadeln [stapeln i förvaringsmöbeln], tidigare har jag även anmält flera andra hejdlösa årgångar. Den har tett sig ganska lik under ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 03 mars, 2011

Sånglösa. Spelar på mer än bara känslor

En gråtande flicka som inte kan sjunga, så lyder sammanfattningen av nyoperaföreställningen Sånglösa, som under måndagen hade nypremiär på Atalante i Göteborg. Med nyopera menas att en operaform tas upp ...

Av: Frida Sandström | Reportage om scenkonst | 03 december, 2013

Dante Gabriel Rossetti. Plötsligt ljus

Dante Gabriel Rossetti (1826-1882)  var en av de ledande bland de s k  prerafaelitiska konstnärerna, som sökte sig tillbaka till medeltida motiv. Han var också poet, och är nu kanske ...

Av: Dante Gabriel Rossetti | Utopiska geografier | 05 juli, 2014

Den målande arkitekten. Om Friedensreich Hundertwasser

Böljande fasader, organiska former och byggnadsverk som sticker ut i stadsrummet. Byggnader som uppfattas som annorlunda, roliga, konstiga, eller fantastiska. Arkitektur som bryter med funktionalismens strikta formspråk, och istället inbjuder ...

Av: Simone Frankel | Konstens porträtt | 15 juni, 2013

En musikkrönika om Gary Moore

Det kan handla om musik i snart sagt vilken genre som helst… Det kan vara filmmusik: exempelvis temat i ”Schindlers list”… Philipp Glass kompositioner för ”The hours”… Cavatina-temat i ”Dear ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 08 juni, 2014

Fladdrande vattenskuggor

Anne-Sofie Nielsen är född 1948 i en mindre stad i Småland. Hon har bedrivit humanistiska studier på universiteten i Lund och Stockholm, har en fil. kand. i franska, konst- och ...

Av: Anne-Sofie Nielsen | Utopiska geografier | 17 juni, 2017

Benjamin och dr Krabba

   

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 08 oktober, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.