Rektor vid filmakademin i Taipei gör en märklig Blowfish

Många människor vet knappt vad som finns på Taiwans filmkarta, trots den ekonomiska välfärd som kännetecknar landet. Stockholms filmfestival har under åren lyft fram flera taiwanesiska filmer, vilket i år ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 05 januari, 2012
Filmens porträtt

Man kan aldrig vara försiktig nog

När de byggde sitt bo och när de flyttade in vet jag inte. Men plötsligt var de där: vilda bin och deras bo, hängande från taket som Babylons hängande trädgårdar ...

Av: © Vladimir Oravsky | 30 november, 2013
Gästkrönikör

Tidstecken

  Aforismer av Göran Lundstedt     Bara den som tar sig själv på allvar blir tagen på allvar i Sverige. Så självklart är detta förhållande, att det inte ens har någon benämning (danskan ...

Av: Göran Lundstedt | 14 augusti, 2013
Kulturreportage

Litterär stand up

TEMA VÄSTERBOTTEN Årets upplaga av Littfest i Umeå samlar ett 30-tal författare – mer eller mindre kända. Vilka är de, hur  många festivaler och mässor brukar de besöka, varför gör de det ...

Av: Gregor Flakierski | 02 februari, 2008
Kulturreportage

Foto: Hebriana Alainentalo

Skeleton City



Stefan Whilde var i Wales en gång... 
Skeleton City blomstrade. Rådet ställde till med stor fest varje vår och höst. Folk blev tjocka och lata. Jorden hårdnade, men man importerade druvor och kokosmjölk istället.

Jag var i Wales en gång. Jag letade efter floden Elwy och jag hittade den. Jag hade hört historierna om Skelettstaden och ville dit. Det var en plats för mig, tänkte jag.

Det var efter andra skilsmässan. Jag lämnade barnen och stack iväg. Jag hade inga planer på att komma tillbaka. Jag funderade på att återvända och kidnappa mina pojkar och dra igen. Det var grumliga tankar. Jag var kantstött. Man blir det av skilsmässor.

Jag hade alltså hört talas om Skelettstaden, eller Skeleton City som man sa. Det var en by inte långt från Elwy. Den hade tjänat som tillhåll åt sjörövare på 1700-talet, ett gömställe för laglösa. Några av dom stannade kvar på platsen. Dom rotade sig, bildade familj och fick barn som växte upp och bildade familj.

I mitten av 1800-talet bodde ett par hundra människor där. Man levde på att odla jorden. Men det fanns familjer som genom generationer gömt undan stöldgods. Rikedomarna var nergrävda, men när skörden frös inne två år i rad började man tulla på familjeklenoderna. Man sålde av skatterna till utlänningar som kom sjövägen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Skeleton City blomstrade. Rådet ställde till med stor fest varje vår och höst. Folk blev tjocka och lata. Jorden hårdnade, men man importerade druvor och kokosmjölk istället. Man födde upp lamm och gäss och höll slakt. Vintern 1851 utplånades hela byn i en epidemi. Vissa historier säger att invånarna blev deprimerade av frosseriet och begick en kollektiv självsvält, andra att byn drabbades av en isolerad form av smittsam bencancer.

Skelettstaden blev en bortglömd, död by, en spökstad. Femtio år senare reste ett forskarlag dit för att leta bevis som skulle kunna bekräfta eller avfärda myten. Dom stannade i tre år. Under dessa tre år levde dom spartanskt, nästan asketiskt. Platsen bjöd inte på mycket och det platsen bjöd på verkade smittat av näringsbrist.

Men på den tredje sommaren ändrades allt. Luften blev klarare, vattnet i bäckarna friskare och det började växa frukt på träden. Ur jorden spirade grönsakerna. Vilda djur närmade sig byn ogenerat och lät sig slaktas utan motstånd. I slutet av augusti flög färdigstekta vaktlar rakt in i munnen på forskarna. Det enda dom behövde göra var att sitta ner mot en trädstam och gapa. Maten kom självmant.

I september var alla i lägret döda. Sedan dess heter det att klimatet i Skelettstaden går i cykler. Var tredje år slår överflödet till, dessförinnan härjar torkan och lidandet. Efter frosseriet väntar döden.

Jag hittade aldrig dit.

Stefan Whilde

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Skulle Stålmannen vinna över Übermensch?

Rädslan som finns för en ondskefull Stålmannen påminner om rädslan för en hemsk version av Nietzsches Übermensch. Idén om en fascistisk ledare (General Zod i Superman-världen), "övermänniskan" med oändlig makt ...

Av: Mats Hansson | Essäer | 26 oktober, 2013

Mats Waltré. En dikt

Jag heter Mats Waltré. Jag skriver för att det är underbart att sätta ord till en mening, till en känsla, till något skönt och för att jag vill beröra. Jag skriver ...

Av: Mats Waltré | Utopiska geografier | 18 mars, 2013

Avancerade folklivsskildringar

Fram till slutet av januari 2010 kan vi se verk av Carl Wilhelmson (1866-1928) på Waldemarsudde i Stockholm. Till utställningen finns en stor och vacker katalog. Förutom de aktuella texterna ...

Av: Birgitta Milits | Essäer om konst | 04 november, 2009

Forough Farrokhzad

Flykten till frihet

I år är det 80 år sedan Forough Farrokhzad föddes. För att uppmärksamma detta hölls en internationell konferens om hennes författarskap den 28 november i Uppsala. Inte många svenskar dök ...

Av: Bo Gustavsson | Litteraturens porträtt | 12 december, 2015

Klädda i löpartights

Nuförtiden syns de överallt. De skuttar, trippar och hasar sig förbi. På morgonen då du är på väg till jobbet möter de dig längs trottoaren. Under lunchen syns de som ...

Av: Fredrik Rubin | Gästkrönikör | 04 juli, 2010

Kid Harpoons nya klanger och idéer

Kid Harpoon började sin karriär som sjövild folksångare med bohemisk stil och konstig frisyr. Nu har han gjort ett radikalt stilbyte, något som fick de gamla fansen att anklaga honom ...

Av: Thomas Renhult | Musikens porträtt | 02 november, 2009

Seamus Heaney 1939-2013

Irländarna är ett läsande folk som vet att uppskatta sina författare. Man kan möta fyra av dem på konstverk i mer än dubbel storlek i en bokhandel i centrala Dublin ...

Av: Ivo Holmqvist | Övriga porträtt | 31 augusti, 2013

Skratt på fel plats

Vad man minst av allt förväntar sig på Judiska Museet i Berlin är att få sig ett gott skratt. Det är inte därför man går dit. Det som möter en ...

Av: Ulf Stenberg | Gästkrönikör | 30 juli, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.