Eskilstunakolonister på gungfly i Västerbottens väglösa land

TEMA VÄSTERBOTTEN ”Om inga åtgärder vidtas kommer Sveriges befolkning snart att bestå av barn, kvinnor och åldringar samt av svaga och oföretagsamma personer och i värsta fall av främlingar.” – ...

Av: Lilian O. Montmar | 18 februari, 2008
Porträtt om politik & samhälle

Om samtidskonsten

Den moderna konstens äventyr är slut. Samtidskonsten är bara samtida med sig själv. Den transcenderar inte sig själv, vare sig i riktning mot det förgångna eller mot framtiden. Dess enda ...

Av: Jean Baudrillard | 04 april, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Börft Records - kulturbärare i periferin

Ungefär samtidigt som syntpopen, emblematiskt representerad av Human Leagues platta ”Dare” och Depeche Modes debut, slog sina kommersiella lovar kring den skivköpande publiken, utvecklades en mindre för allmänheten mindre iögonenfallande ...

Av: Peter Sjöblom | 23 september, 2013
Essäer om musik

”Att dyrka Jesus är som att dyrka Hitler” – humanisterna och konsten att…

En intressant debatt utvecklades nyligen på SvD Brännpunkt, i samband med utgivningen av Per Ewerts och Mats Selanders nya bok Gud och hans kritiker: en antologi om nyateismen (Credoakademin). 20/3 ...

Av: Rickard Berghorn | 07 april, 2012
Essäer om religionen

Foto: Hebriana Alainentalo

Skeleton City



Stefan Whilde var i Wales en gång... 
Skeleton City blomstrade. Rådet ställde till med stor fest varje vår och höst. Folk blev tjocka och lata. Jorden hårdnade, men man importerade druvor och kokosmjölk istället.

Jag var i Wales en gång. Jag letade efter floden Elwy och jag hittade den. Jag hade hört historierna om Skelettstaden och ville dit. Det var en plats för mig, tänkte jag.

Det var efter andra skilsmässan. Jag lämnade barnen och stack iväg. Jag hade inga planer på att komma tillbaka. Jag funderade på att återvända och kidnappa mina pojkar och dra igen. Det var grumliga tankar. Jag var kantstött. Man blir det av skilsmässor.

Jag hade alltså hört talas om Skelettstaden, eller Skeleton City som man sa. Det var en by inte långt från Elwy. Den hade tjänat som tillhåll åt sjörövare på 1700-talet, ett gömställe för laglösa. Några av dom stannade kvar på platsen. Dom rotade sig, bildade familj och fick barn som växte upp och bildade familj.

I mitten av 1800-talet bodde ett par hundra människor där. Man levde på att odla jorden. Men det fanns familjer som genom generationer gömt undan stöldgods. Rikedomarna var nergrävda, men när skörden frös inne två år i rad började man tulla på familjeklenoderna. Man sålde av skatterna till utlänningar som kom sjövägen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Skeleton City blomstrade. Rådet ställde till med stor fest varje vår och höst. Folk blev tjocka och lata. Jorden hårdnade, men man importerade druvor och kokosmjölk istället. Man födde upp lamm och gäss och höll slakt. Vintern 1851 utplånades hela byn i en epidemi. Vissa historier säger att invånarna blev deprimerade av frosseriet och begick en kollektiv självsvält, andra att byn drabbades av en isolerad form av smittsam bencancer.

Skelettstaden blev en bortglömd, död by, en spökstad. Femtio år senare reste ett forskarlag dit för att leta bevis som skulle kunna bekräfta eller avfärda myten. Dom stannade i tre år. Under dessa tre år levde dom spartanskt, nästan asketiskt. Platsen bjöd inte på mycket och det platsen bjöd på verkade smittat av näringsbrist.

Men på den tredje sommaren ändrades allt. Luften blev klarare, vattnet i bäckarna friskare och det började växa frukt på träden. Ur jorden spirade grönsakerna. Vilda djur närmade sig byn ogenerat och lät sig slaktas utan motstånd. I slutet av augusti flög färdigstekta vaktlar rakt in i munnen på forskarna. Det enda dom behövde göra var att sitta ner mot en trädstam och gapa. Maten kom självmant.

I september var alla i lägret döda. Sedan dess heter det att klimatet i Skelettstaden går i cykler. Var tredje år slår överflödet till, dessförinnan härjar torkan och lidandet. Efter frosseriet väntar döden.

Jag hittade aldrig dit.

Stefan Whilde

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Bild: Guido Zeccola

Ambivalenta tillstånd

Jag vill fortsätta att bjuda in till mitt poetiska universum där vi kan mötas och utforska det fragmentariska och ambivalenta inom poesins bildspråk och detta i en väv av egen ...

Av: göran af gröning | Utopiska geografier | 31 juli, 2015

"Det stora brottet i konsten"

Efter läst två nyutkomna monografier om konstnärsgrupperna "Übermorgen.com" och "Eva och Franco Mattes" kan jag inte låta bli att tänka på Anna Odells uppmärksammade konstprojekt. Konstfackstudenten Anna Odell som iscensatte ...

Av: Mathias Jansson | Kulturreportage | 06 oktober, 2009

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 8

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 19 juli, 2013

Jaquline Ronneklew, artist, sjöhen och snart även pyttelite skådis. Pressfoto.

”Jag är en del av prekariatet”.

Musikern Jaquline Ronneklew, 28 (Birds Will Sing for You), beskriver sig själv som en ”artist, sjöhen och snart även pyttelite skådis”. Ursprungligen från Norrland, bor och verkar hon numera i ...

Av: Anna Nyman | Scenkonstens porträtt | 23 april, 2015

Sceniska rum – Kyrkorummet som scen. Del 1

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Liv Kristin Holmberg | Reportage om scenkonst | 10 februari, 2013

Möten och betraktelser i kristidernas Rethymnon 2014

Det är olidligt varmt på Kreta nu i augusti och badstranden är överfylld av människor. Jag simmar ut i den långgrunda bukten och ligger sedan och flyter runt i det ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 30 augusti, 2014

Hönö Fiskemuseum- en resa tillbaka till storfiskets tid och en inblick i en…

En halvsolig dag i början på augusti följde jag med min pappa ut till Hönö. Pappa skulle ställa ut sina tavlor på Hönö Fiskemuseum, och jag tänkte passa på att ...

Av: Linda Johansson | Kulturreportage | 28 augusti, 2014

Tre som lämnade elfenbenstornet

Publish or perish, den hotfulla frasen stötte jag på första gången för nästan femtio år sedan. Jag läste på Dartmouth College i New Hampshire, ett Ivy League-universitet med stolta traditioner ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 05 augusti, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.