En 50-årings anteckningar (Del 4 av 4)

Jag brukar alltid göra precis tvärtemot vad Livsmedelsverket och Läkemedelsverket rekommenderar. Det håller mig frisk och på alerten. Jag blir mer dansant. Snyggare helt enkelt. Längre. Rakare i ländryggen. Rynkorna ...

Av: Stefan Whilde | 01 april, 2017
Stefan Whilde

Paracelsus, en legend i folkmun

En knapp timmes promenad utanför Einsiedeln ligger ett typiskt schweiziskt hus med snedtak, det ligger i utkanten av en liten by, eller snarare är det bara en klunga med några få ...

Av: Crister Enander | 30 mars, 2009
Litteraturens porträtt

Storsjöyran står sig trots allt

I Östersund står regnet som spön i backen när beskedet kommer att N.E.R.D, Storsjöyrans headlineakt har ställt in. Pharell Williams har tydligen drabbats av halsfluss. Storsjöyran har alltid varit en ...

Av: Jonatan Spejare | 13 augusti, 2010
Kulturreportage

Primo Levi. Så faller det oanade över oss

Två poeter för mig okända i den egenskapen, Primo Levi så känd för sitt öde, delvis av politiska skäl, att det överskuggat hans diktning, Chlebnikov okänd för han språk för ...

Av: Oliver Parland | 27 januari, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Foto: Hebriana Alainentalo

Skeleton City



Stefan Whilde var i Wales en gång... 
Skeleton City blomstrade. Rådet ställde till med stor fest varje vår och höst. Folk blev tjocka och lata. Jorden hårdnade, men man importerade druvor och kokosmjölk istället.

Jag var i Wales en gång. Jag letade efter floden Elwy och jag hittade den. Jag hade hört historierna om Skelettstaden och ville dit. Det var en plats för mig, tänkte jag.

Det var efter andra skilsmässan. Jag lämnade barnen och stack iväg. Jag hade inga planer på att komma tillbaka. Jag funderade på att återvända och kidnappa mina pojkar och dra igen. Det var grumliga tankar. Jag var kantstött. Man blir det av skilsmässor.

Jag hade alltså hört talas om Skelettstaden, eller Skeleton City som man sa. Det var en by inte långt från Elwy. Den hade tjänat som tillhåll åt sjörövare på 1700-talet, ett gömställe för laglösa. Några av dom stannade kvar på platsen. Dom rotade sig, bildade familj och fick barn som växte upp och bildade familj.

I mitten av 1800-talet bodde ett par hundra människor där. Man levde på att odla jorden. Men det fanns familjer som genom generationer gömt undan stöldgods. Rikedomarna var nergrävda, men när skörden frös inne två år i rad började man tulla på familjeklenoderna. Man sålde av skatterna till utlänningar som kom sjövägen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Skeleton City blomstrade. Rådet ställde till med stor fest varje vår och höst. Folk blev tjocka och lata. Jorden hårdnade, men man importerade druvor och kokosmjölk istället. Man födde upp lamm och gäss och höll slakt. Vintern 1851 utplånades hela byn i en epidemi. Vissa historier säger att invånarna blev deprimerade av frosseriet och begick en kollektiv självsvält, andra att byn drabbades av en isolerad form av smittsam bencancer.

Skelettstaden blev en bortglömd, död by, en spökstad. Femtio år senare reste ett forskarlag dit för att leta bevis som skulle kunna bekräfta eller avfärda myten. Dom stannade i tre år. Under dessa tre år levde dom spartanskt, nästan asketiskt. Platsen bjöd inte på mycket och det platsen bjöd på verkade smittat av näringsbrist.

Men på den tredje sommaren ändrades allt. Luften blev klarare, vattnet i bäckarna friskare och det började växa frukt på träden. Ur jorden spirade grönsakerna. Vilda djur närmade sig byn ogenerat och lät sig slaktas utan motstånd. I slutet av augusti flög färdigstekta vaktlar rakt in i munnen på forskarna. Det enda dom behövde göra var att sitta ner mot en trädstam och gapa. Maten kom självmant.

I september var alla i lägret döda. Sedan dess heter det att klimatet i Skelettstaden går i cykler. Var tredje år slår överflödet till, dessförinnan härjar torkan och lidandet. Efter frosseriet väntar döden.

Jag hittade aldrig dit.

Stefan Whilde

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Västerbottenskarta

Vad är det för kartbild av ett landskap som litteraturen tillhandahåller? Om litteraturen kan sägas vara en modell av världen, vilken modell av Västerbotten är det som har kommit att ...

Av: Anders Öhman | Essäer om litteratur & böcker | 14 oktober, 2011

Våldet i fantasylitteraturen

Steven Ekholm synar våldet i några fantasyromaner från Sagan om ringen till Harry Potter. Om man skulle göra en hastig översyn av ungdomars läsning idag så är nog fantasylitteraturen den genre ...

Av: Steven Ekholm | Essäer om litteratur & böcker | 01 april, 2011

Oslo från Ekebergsrestaurangen. Foto: Björn Gustavsson

Oslo som kulturstad

Det finns många goda anledningar att besöka Oslo; en allt viktigare anledning är att stans konstliv på senare år blivit allt mer spännande. Och den norska huvudstadens satsningar på konstområdet ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 19 juli, 2015

Rehabiliteringsdagbok

I ett år och tre dagar har jag varit långtidssjukskriven. Jag förstår vad som utlöste psykosen som slog sönder mitt liv men det ger mig inte mitt liv tillbaka. Jag ...

Av: Cecilia Persson | Gästkrönikör | 05 juli, 2014

Att vara på väg

Det som händer är vad som rör sig i atomernas värld, var det en bygdefilosof som sade. Och allt är rörelse, från det mikroskopiska till det som händer långt bortom ...

Av: Bengt Berg | Essäer | 03 februari, 2017

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 1

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 30 juni, 2013

Tillbaka hos Poesin!

Att först visa sig synlig (synlig för de synliga), och bli upptagen av den ”rätta” vägen, verkar nästan som en norm i dag. Därefter kommer texten, som ett bekräftelse-vara för ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 30 augusti, 2014

Erotomanen Carl Jonas Love Almqvist – en överraskande upptäckt

Mina barn gav mig en läsplatta i födelsedagspresent, och den första bok jag laddade ner var Johan Svedjedals imponerande trebandsverk om Carl Jonas Love Almqvist, med titlarna Kärlek är, Rosor ...

Av: Mats Myrstener | Övriga porträtt | 09 augusti, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts