Några huvudtankar nu som jag fyller 90

Vid det här laget – jag är på väg mot 90 år - har jag gett ut 21 böcker, och det börjar bli svårt att överskåda denna textmassa, även för ...

Av: Erland Lagerroth | 05 april, 2014
Agora - filosofiska essäer

Intervju med iodine Jupiter – ett snyggare våld utan produktplacering

Visionen att det unga och samtidigt identitetslösa överstatliga – vore det inte för den ständiga förbrytelsen mot de mänskliga rättigheterna och ”Straffet som en helig disciplin.” som utlovas av dess ...

Av: Freke Räihä | 03 september, 2012
Övriga porträtt

Kunnskapens basis

I tidligere tider var det alminnelig å tale og skrive om at menneskenes kunnskap om seg selv, andre, verden, naturen og Guds eksistens hadde et fast og sikkert grunnlag - ...

Av: Thor Olav Olsen | 19 november, 2009
Agora - filosofiska essäer

In the Rififi of time – the birth of Swedish progg music

The sixties and seventies shaped my musical world and me. It was in the decades when politics and progressive music came together. In Sweden a number of new bands emerged ...

Av: Mats Myrstener | 06 februari, 2013
Essäer om musik

Stefan Whilde

 Torbjörn Säfve och skönheten



På teatern i Zaragoza möts Torbjörn Säfve och Lucientes Francisco de Goya för att mäta vem som dyrkar kvinnorna allra mest, detta trots att såväl proffsboxning som skönhet är förbjudet i Sverige. Men nu handlar det om Spanien, högplatåer, San Miguel, paella. 
Torbjörn Säfve, bosatt i skogarna utanför Örebro, är en av Sveriges mest bångstyriga och skönhetsbejakande författare. Född 1941 och uppvuxen i Luleå läste han boxarnoveller och sprang på cirkus. Han jämför skrivandet med en match i ringen och cirkusartisternas disciplin och leklust med författarens viktigaste egenskaper.

Och Tyskland naturligtvis, där klassisk-homeopatisk läkekonst har sin vagga och där den frivilligt landsförvisade Carl-Johan Vallgren en gång i tiden korsade Patrick Süskinds Grenouille med Djävulen och fick fram dvärgen Hercule Barfuss som föds på Madame Schalls glädjehus i Königsberg, utan öron och språk men med en telepatisk gåva som skrämmer livet ur Vatikanen.

Carl Michael Bellman reser sig från graven tack vare Ernst Brunners lust till livet och längs med Rännilsgatan som rann mot Fatburssjön i 1700-talets Stockholm rinner också dagens latrin; såporna, förnedringstelevisionen. Det sägs att Brunner – han som fångat den svenska skärgårdssommaren i Den vilde svensken – skriver sina berättelser med pilotpenna i en anteckningsbok, lyckligt ovetande om eller kanske till och med befriad från tidens högeffektiva ordbehandlingsprogram. Är han fanbärare av en utdöende konstform eller bromskloss i morgondagens litteraturdepartement?

När jag för länge sedan sedan läste Ib Michaels roman Vaniljflickan satt jag som förtrollad i en solstol utanför Ystad och den sydskånska kusten. Med en Strindbergsk inledning – jag tänker på Hemsöborna – lyckades Michael väcka mig ur melankolin efter Hjalmar Söderbergs Doktor Glas och en back tjeckiskt öl. Sedan korsade han japanska legender med samtida kärleksbestyr i Kejsarens atlas. Och Malte Persson var förstås farligt filosofisk i Livet på den här planeten med tanke på att det fulaste som finns i svensk litteratur då och nu är filosofiska maximer, om man vill tro institutionerna inom kultureliten. Och det vill man inte. Låt dem kvävas i den strama kuvösen, vi andra kan skruva kapsylen av en kall San Miguel och drömma om en stjärnkikare eller ett hus i Barcelona eller läsa Malte Perssons debut från anno dazumal.

Torbjörn Säfve, bosatt i skogarna utanför Örebro, är en av Sveriges mest bångstyriga och skönhetsbejakande författare. Född 1941 och uppvuxen i Luleå läste han boxarnoveller och sprang på cirkus. Han jämför skrivandet med en match i ringen och cirkusartisternas disciplin och leklust med författarens viktigaste egenskaper. Säfve är genuint fascinerad av islamsk tro och filosofi. Kärleken till filmen kom tidigt och favoritrullen sägs vara Mannen från vidderna. Han har slagits med författarfonden för att få sin garantipenning och i Anarkistisk Tidskrift skrev han så här våren 1988:

"Om vårt land styrs av analfabeter som tycker att varje löjlig teknologisk uppfinnare har större 'värde' än landets författare, då är volymen av insikt och visionärt förnuft fortfarande densamma – oavsett om jag personligen lyckats tillskansa mig författarpenning. Vad vi behöver är en rejäl anstormning mot makthavarnas analfabetism och särskilt mot deras groteska hyckleri om 'yttrandefriheten'."

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I Säfves I Goyas tecken konstateras att varje människa väljer sitt eget liv. Det torde också innebära att varje människa väljer sina illusioner, ungefär på det sätt som amerikanske författaren Paul Auster brukar visa i sina romaner, inte minst New York-trilogin och Illusionernas bok.

Säfve kallar sitt, mitt och ditt land en kapitalistisk blankettdiktatur och ryter högt i redan citerade tidskriften: "Sverige är i själva verket ett av de kusligaste länderna i världen, därför att det mentala förtrycket är så kompakt att nästan inga människor upptäcker det. Vi är inte bara kontrollerade från vaggan till graven rent byråkratiskt (med hjälp av den senaste teknologin) – vi är också mentalt handikappade när det gäller vårt kunskapssökande." Vad tycker de universitetsinstitutionaliserade om sådant klarspråk?

Jo, Säfve är den inom svenska etablissemanget fria romantikern nummer ett. Han är också den minst anpassade av de etablerade. Varken politiskt, religiöst eller kulturellt accepterar han några trånga kostymer. Han tillber kvinnan som väsen och urkraft i sina berättelser, precis som ungerske Péter Esterházy och ryssfranske Andreï Makine. Häri ligger en enorm skillnad mellan Strindbergs periodvisa överslag från dyrkan till renodlat svartsjukehat och nämnda mäns syn på skönhet, alltid sedd utifrån ett individuellt perspektiv och där förtryck av kön är bannlyst. Kanske något att minnas för de debatthungriga akademiska feministerna; att avståndet mellan det ena och det andra ibland sträcker sig till månen och längre.

Stefan Whilde

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

dagen efter orden del 4

         

Av: Bröderna Blomqvist | Kulturen strippar | 04 Maj, 2012

Sökandets fiender och vänner Två föreningar med olika målsättning

Det finns en svensk sammanslutning som heter Vetenskap och folkbildning. Det låter både  lovande och betryggande - två honnörsord staplade på varann. Föreningens viktigaste funktion tycks vara att varje år ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer | 06 juli, 2011

Kopior av gullhornene Foto Malene Thyssen. Wikipedia

Ulrik Langen: ”Tyven”.

Göran Tunströms roliga roman ”Tjuven” är dessbättre kontrafaktisk: ingen har stulit från Carolina Rediviva Codex Argenteus, biskop Wulfilas gotiska bibelöversättning från 300-talet som präntades på pergament i Ravenna ett par ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om politiken | 07 Maj, 2016

Ljudkonstfamiljen Kning Disk – en intervju med Mattias Nilsson

Henrik Thörling, Dan Fröberg och Mattias Nilsson på Kning Disks kontor. foto Fletcher Tucker Både artisterna och skivbolagen inom den samtida musiken välkomnar genre- och gränsöverskridandet. Skivbolaget Kning Disk ...

Av: Daniel Westerlund | Musikens porträtt | 23 augusti, 2010

En känsla av förundran Van Morrison, del 2: Från vaggan till Them

Många år senare, inför inspelningsteknikern, skulle Van Morrison påminna sig om den avlägsna tid i vilken han växte upp på Hyndford Street i Belfast där han föddes som George Ivan ...

Av: Peter Sjöblom | Musikens porträtt | 02 september, 2014

Foto: Björn Gustavsson

Björn Gustavsson i Tallin

Estland: verkligen ett spännande resmål! Jag for dit i somras – en minikryssning med Silja Line från Stockholm. Avfärd sent på eftermiddagen, drink på överdäck, solig överblick över skärgården, öppet ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 26 augusti, 2016

Som en fjäril vid Guds andedräkt

En intervju med Nanok.Om det finns någonting omedelbart så finns det hos Nanok.Hennes filosofi är språk, såsom för Orfeus, och när Orfeus sjunger då  blir sångerna rum. Tanken är det ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2009

Gabi Gleichmann ”Att uppfatta en sak riktigt och missförstå samma sak utesluter inte…

Vägar går genom gräset och orter ligger här och där. Till vad nytta är dessa uppbyggda? Och liknar aldrig varandra? Och är oräkneligt många? Varför växlar skratt, gråt och bleknande? Vad gagnar allt oss detta ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 30 september, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.