Detaljer

Det borde egentligen inte spela någon roll om jag struntade i att skrapa av den gamla målarfärgen runt fönstret innan jag började måla om det. Trots det blir resultatet att ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | 04 oktober, 2014
Gästkrönikör

Sånglösa. Spelar på mer än bara känslor

En gråtande flicka som inte kan sjunga, så lyder sammanfattningen av nyoperaföreställningen Sånglösa, som under måndagen hade nypremiär på Atalante i Göteborg. Med nyopera menas att en operaform tas upp ...

Av: Frida Sandström | 03 december, 2013
Reportage om scenkonst

If there is a will, there is a way

De gånger jag besöker Oslo försöker jag alltid hinna med ett besök på det så kallade Litteraturhuset, strax intill Slottsparken: ett litterärt centrum som blivit oerhört populärt; en samlingsplats inrymmande ...

Av: Björn Gustavsson | 11 juni, 2013
Gästkrönikör

Gustav Klimt del 2 Världen i kvinnlig skepnad

Franz Joseph I av Österrike-Ungern gav arkitekterna Gottfried Semper och Carl von Hasenauer i uppdrag att bygga och gestalta Burgtheater, men herrarna hade olika ingångar till och syn på det ...

Av: Lilian O. Montmar | 31 mars, 2011
Essäer om konst

Stefan Whilde

Vem kan man INTE lita på?



Dagens ETC, Folkhälsomyndigheten, VoF och andra sekteristiska lobbyföreningar, Wikipedia, TV4Nyheterna, Socialstyrelsen, DN, Livsmedelsverket. Listan kan egentligen göras hur lång som helst. Låt oss dröja kvar vid dessa uppräknade fenomen för just den här gången. Annars når vi kanske aldrig fram till pudelns kärna. 
Pudelns kärna: Det finns ingen normativ, generell sanning över huvud taget. Lyssna för all del på andra, men lyd bara dig själv.
Stefan Whilde

Stefan Whilde

För eoner sedan men samtidigt alldeles inpå vår tids knutar undrade Hoola Bandoola Band med Afzelius och Wiehe i spetsen vem man kan lita på. Frågan är förstås tidlös och ganska svår att besvara. Det är lättare att belysa vem man INTE kan lita på. Och där har vi ju redan skaffat oss en liten lista att beta av.
 
Låt oss för skojs skull börja i ”folkleden”. Ett antal föreläsningsföreningar har under senaste seklet försökt lägga beslag på ordet folkbildning. I dag har vi bland annat särgruppen Vetenskap och Folkbildning (VoF). VoF utmärker sig som försvarare av det medicinska monopolet i Sverige och består av en liten klick läkare, professorer, psykiatriker, journalister, akademiker och så kallat vanligt folk med kopplingar till läkemedelsindustrin som genom hård och envis lobbyverksamhet tillskansat sig ett visst om än perifert inflytande hos myndigheter och media.
 
Som förening bromsar VoF landets utveckling mot en internationell syn på hälsa och vård. De mobbar och begabbar alla som tror på och strävar efter medicinsk mångfald och individuell frihet. Och deras stadgar bryter mot WHO:s hälsodirektiv, mot Barnkonventionen och mot själva grundbulten i den demokratiska filosofin. VoF har kontakter med och inom Läkemedelsverket, Livsmedelsverket, Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten.
 
Att det fars med osanning är en sak. Det händer hela tiden och kommer att hända genom hela mänsklighetens historia. Men att göra det i opartiskhetens och vetenskapens namn är förstås steget värre. Är det därför inte dags att åtala VoF för kvacksalveri? Kvacksalverilagen tillkom ju en gång i tiden för att skydda medborgarna.
 
Och hur är det ställt med traditionell media när det kommer till trovärdighet och till kvackande? Det har egentligen aldrig varit någon särskild ordning på massmedia. Själva idén som begreppet journalistisk bygger på – att rapportering ska vara objektiv och heltäckande – är en utopi i bästa fall och ett hån i ansiktet på den godtrogne i sämsta fall.
 
När anrika DN och småpopulära Dagens ETC, för att ta två exempel, ”aningslöst” släpper fram VoF:are och andra destruktiva aktörer på första parkett samtidigt som en växande upplyst men nedtystad minoritet protesterar utan att få göra sin röst hörd i samma forum, bryter nämnda tidningar helt mot journalistikens uppdrag och heder.
 
Chefredaktören för Dagens ETC vill införa tvångsvaccinering i Sverige, något som kan liknas vid den tvångssterilisering som nazisterna och även vi svenskar sysslade med främst före och under andra världskriget. Samme redaktör är knuten till VoF* som givetvis tillåts propagera i tidningen på ett sätt som åter för tankarna till sekteristisk verksamhet.
 
Många människor använder sig i dag av Wikipedia vid informationssökning, men denna ”folkets encyklopedi” har föga trovärdighet eftersom i princip vem som helst kan gå in och skriva högst subjektiva påståenden om sådant som folk gärna vill tolka som objektiv fakta. Ljusskygga lobbyföreningar som t ex redan nämnda VoF är ständigt inne och sprider desinformation om framförallt våra medicinalväxter, om kolloidalt silver och om beprövade alternativa läkekonster som hjälper miljontals människor världen över till hälsa varje år (t ex homeopati).
 
Häxjakten på kolloidalt silver som pågått i svensk media sedan hösten 2014 initierades av en perifer journalist på en landsortstidning. Journalisten är medlem i VoF och har kompisar inom Folkhälsomyndigheten vilka förstås glatt lät sig citeras. Landsortstidningen som publicerade dravlet är ägd av en större koncern med fler tidningar på sitt samvete och lögnerna och desinformationen om kolloidalt silver har spridits vidare på det sättet. Journalisten misstolkade och förvrängde dessutom forskningsresultat för att få fram sin egen ”sanning” om kolloidalt silver.
 
Kolloidalt silver innehåller mikroskopiska partiklar med rent silver svävande i vatten. Rekommenderad styrka är 10 ppm (parts per million) vilket motsvarar så lite som 0.01 gram silver per liter. Till skillnad från silvernitrat (som tidigare tillämpats inom vanlig skolmedicin) så ger kolloidalt silver varken biverkningar eller bieffekter. KS är ett naturligt antibiotika och kan användas istället för syntetiskt antibiotika, men även vid sårtvättning, som munvatten istället för de mindre hälsosamma produkter från tandvård och Apotek och som ett utmärkt alternativ till handsprit. För att nämna några av alla goda och beprövade egenskaper.
 
Margarin innehåller flera syntetiska tillsatser och tillverkningen är högst tvivelaktig, medan riktigt smör är naturligt framställt. Så sent som i början av 2000-talet använde sig Livsmedelsverket av en näringsexpert som fick sin lön av margarinindustrin! Inte konstigt att verket rekommenderade oss att äta margarin.
 
Vem minns inte Socialstyrelsens kampanj på 1970-talet? Alla svenskar skulle äta 6-8 skivor bröd om dagen. Det var bra för oss. Men Socialstyrelsen gick näringslivets och Brödinstitutets ärende. I dag vet vi att gluten är skadligt för många och på flera sätt, men när det begav sig var det vetenskapligt bevisat att bröd skulle ätas i parti och minut.
 
Kända läkare med egna ekonomiska intressen i läkemedelsindustrin lånas gärna in av traditionell media, även av t ex TV4. Precis som flera andra kommersiella tevekanaler överlever TV4 tack vare reklamintäkter. Och läkemedelsindustrin är största kunden. Minst två ständigt uppdykande kändisläkare i tevesofforna och på morgontidningarnas debattsidor är medlemmar i VoF.
 
Så vem kan man lita på? Det blir allt mer en fråga för den självtänkande individen. Vem man INTE bör lita på – om man är ute efter något slags fakta eller objektivitet eller ens sunda rekommendationer – är de fenomen och instanser som räknas upp här i texten. Och då är detta ändå bara början på en diger och milslång lista.
 
Pudelns kärna: Det finns ingen normativ, generell sanning över huvud taget. Lyssna för all del på andra, men lyd bara dig själv. Egen hälsa går i alla lägen före lag och rekommendationer.

* Andreas Gustavsson, redaktör på Dagens ETC, bestrider alla uppgifter om kontakter med särgruppen Vetenskap och Folkbildning (VoF).

Stefan Whilde

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Om maktmekanismer i det sydkoreanska samhället. Intervju med Cheol-soo Jang

Sydkorea kännetecknas av en vital filmindustri, en filmindustri som ofta kännetecknas av en extrem omsorg för det tekniska så till vida att alla filmtekniska medel musik, foto, skådespeleri ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 28 januari, 2011

Filosofi, kultur og liv

Innledning I den vestlige kulturhistorie finnes det en rekke distinksjoner, og som gjerne blir framstilt på den måten at de er om forskjellen mellom høyt og lavt, ånd og åndløshet, fornemt ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 23 juni, 2014

Hur jämlik kan jämlikhet vara? – om Mary Wollstonecraft

  Målning av Mary Wollstonecraft (cirka 1797) av John Opie. Hur jämlik kan jämlikhet vara? – om Mary Wollstonecraft Det ligger i tiden. Utställningar, böcker, pjäser och filmer, ja, otaliga är de uttrycksmedel ...

Av: Anna Franklin | Essäer om politiken | 24 juli, 2007

Autodafén eller Mannen utan egenskaper

En typisk vrångbild ligger i hur vi tolkar ordet autodafé. Enligt Svenska akademiens ordlista betyder ordet ”inkvisitionens bestraffning av otrogna mm., kättarbål”. Men etymologiskt är auto-da-fé en portugisisk sammansättning som ...

Av: Göran af Gröning | Essäer | 09 januari, 2014

Bede Griffiths liv och lära

If you love someone, you become one with him or her, and they become one with you, but you do not cease to be yourself. If that happened, it would ...

Av: Elsa Maria Lindqvist | Övriga porträtt | 25 februari, 2013

Vi bryr oss inte

På spårvagnen i Göteborg hamnar jag mitt i en skock barn i 9-årsåldern som förvånat frågar varför jag fotar lyftkranarna utanför. Solen lyser, luften är klar, jag är på väg ...

Av: Sofia Sandström | Gästkrönikör | 02 mars, 2014

Om beroendeställning till den utanförvarande makten och avbrott i tiden

Som en del i konstmanifestationen Malmö Nordic 2013 öppnar Konsthallen upp med utställningen 24 spaces - en kakafoni, där Lilith Performance Studio deltar med två bidrag: Amerikanskan Donna Huancas Raw ...

Av: Helena Lie | Reportage om scenkonst | 26 Maj, 2013

Diane Arbus genom en personlig lins

För 223 år sedan svor här den franska nationalförsamlingen eden om att inte skiljas åt förrän de givit en konstitution åt Frankrike. Idag är Jeu de Paume ett museum som ...

Av: Signe Lundgren | Konstens porträtt | 17 januari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts