En tyrann i tiden – Re Orso på Opera Comique

Det finns många sätt att börja en opera på. Det behöver inte vara med ouvertyren, även om det är det vanligaste. Ouvertyren kan man dessutom lägga i slutet av operan ...

Av: Ulf Stenberg | 26 maj, 2012
Kulturreportage

Depraverte livsstiler

Forord Finnes det ‘depraverte’ livsstiler? Ja, det gjør det. Dette trenger å bli forklart. I tidligere samfunnskulturer var spørsmålet om livets mening og formål en selvsagt ting. René Descartes (1596 – ...

Av: Thor Olav Olsen | 27 mars, 2014
Agora - filosofiska essäer

Utbrytarkungens knep

Idag är den 21 augusti. Det här året inföll den 21 augusti på en söndag, vilket betydde att den 21 augusti var en kristen helg, nämligen trettonde söndagen efter trefaldighet, och ...

Av: Vladimir Oravsky | 21 augusti, 2016
Gästkrönikör

Watson and the Shark (1778) av John Singleton Copley

En död haj är inte konst

Konsthistorien svämmar inte direkt över av hajmotiv. Men de finns, och då med en ganska dramatisk, symbolisk innebörd. I populärkulturens blockbusterfilmer har hajen spelat en tydlig roll, men bilden av ...

Av: Mathias Jansson | 28 februari, 2015
Essäer om konst

Den självbiografiska fiktionen



Stefan WhildeLitteraturens uppdrag är att spegla illusionen om verklighet. Den ska kränga och väsnas, smekas och reta till svartsjukescener. Den ska vara ett möte mellan läsare och författare, i tystnad, långt från estradscenernas åmande och kråmande. Den ska förföra och beröra.

Alla mina romaner är, vad jag kan komma ihåg, skrivna i jag-form. Innebär det att självbiografin skymmer fiktionen? Om till exempel ”Vässandet Av Klingor” vore självupplevd rakt igenom då skulle jag vara på flykt eller sitta i fängelse nu, för att inte tala om att jag skulle bli utsatt för livslånga experiment från modernt forskningshåll vid ett eventuellt infångande.

Essäer, kolumner, betraktelser, dikter (ibland) och andra texter kan ha en mer renodlad självbiografisk form i sig, vid en första anblick, men det finns inga garantier. Jag diskuterar aldrig frågan om ”sanningshalt” med läsare, på grund av författarens integritet och för att inte förlora magin.

Hur nära man lägger sig ”sig själv” i en text är ett avtal mellan författaren och texten. När texten publiceras är läsaren varmt välkommen in i upplevelsen på sina egna villkor. Ett möte kommer till stånd, förutsättningslöst, och allt kan hända. Allt! En text/bild kan trösta, provocera, upplysa/belysa, roa och oroa, ge den där sköna igenkänningskänslan, t o m riva upp eller läka ett sår, beroende på vem som tar emot (och vem som ger).

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Min morsa tycker att några av mina böcker är jävligt jobbiga att läsa, å andra sidan har hon helhjärtat stöttat mitt skrivande sedan jag var sex, sju år. Jag minns att jag efter releasen av romanen ”Syskonkärlek” fick lugna flera oroliga släktingar och vänner. Men de samtalen hölls inom lyckta dörrar.

Jag har blivit förknippad med flera huvudpersoner i mina böcker och kan bara säga som jag brukar säga till mig själv när jag promenerar av mig en bok i skogarna utanför Ystad: Jag är alla mina karaktärer, ner i minsta led av betydelselösa birollsfigurer.

 

Stefan Whilde

Ur arkivet

view_module reorder

Inte bara Olivetti

Plockade fram retroskrivmaskinen jag fick. Gjorde lyxservice på den. När frigjort tangenterna från det tilltrasslade skrivmaskinsbandet bland dem, häpnadsväckande nog, tangenterna fungerade nog fint, men vagnen gick aldrig framåt. Sökte och sökte om ...

Av: Stefan Hammarén | Gästkrönikör | 17 december, 2014

Veckan från hyllan. Vecka 21-2013

Veckans megahändelse, och pseudo dito, är utan tvekan Eurovisionsschlagerfestivalen i Malmö. Gapigt, glittrigt, hurtfriskt, inställsamt och utslätat. Ett evenemang som säger ganska mycket om vår tid. Och så har Arktiska rådet ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 18 maj, 2013

Larry David – ett komiskt geni

Larry David. Foto: clapcowardsAtt skriva recensioner är något jag alltid har dragit mig för. Det är inte utan att det känns något förmätet att jag som utomstående betraktare ska ...

Av: Ted Logardt | Scenkonstens porträtt | 09 oktober, 2008

Dr Moreau: Dr. Moreau, skivmastrare, har fått en ny djävulsk idé

Ett musikår under protest – 2014 tillbakaspolat

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med 2014. Inte för att problemet är så stort längre eftersom året snart är slut. Men medan det pågick som värst var ...

Av: Peter Sjöblom | Essäer om musik | 31 december, 2014

Bo Carpelan: vemodets poet, inte förtvivlans

När Björn Håkanson recenserade Bo Carpelans diktsamling Den svala dagen från 1961, hade Carpelan avslöjat att han där för första gången tyckt sig nå fram till ett verkligt eget uttryck och varit ...

Av: Tomas Löthman | Litteraturens porträtt | 18 november, 2011

Bättre Förr  foto Thomas Wihlman

Den fåfänga jakten på service

Kanske är du som jag, beställer ibland böcker, skivor eller något annat från utlandet, sådant som inte lagerförs i Sverige. Detta är inte alltid en enkel procedur. Som att ha ...

Av: Thomas Wihlman | Reportage om politik & samhälle | 16 juli, 2016

Om den sämre formen av kapitalism

Om den sämre formen av kapitalism Fungerar den amerikanska formen av kapitalism bättre än den europeiska? Tidningen Kulturens korrespondent från New York, Pierre Gilly, hävdar att det är tvärt om ...

Av: Pierre Gilly | Essäer om politiken | 12 oktober, 2006

Ulf lundell som rockmusiker  Foto betasjufem

Om Ulf Lundell

Visst är det överraskande: författaren Ulf Lundell, en av få författare som fortsatt att skriva böcker på en gammaldags skrivmaskin, nu gett sig ut i cybervärlden och börjar blogga. Han ...

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 17 november, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.