Duellen pågår inom var och en.

Ställd mot väggen i duell

Det sägs att hjärnan är en stor ödemark där mycket litet har blivit uppodlat. Hur tänker vi? Med hjärnan eller med kroppen? Hur använder vi vår rörelseförmåga? Vi går runt ...

Av: Percival | 18 juni, 2015
Essäer om litteratur & böcker

En jordisk pilgrim

Ordet pilgrim väcker tankar på ett sökande efter en annan värld, efter något hinsides. Så dock inte i fallet Satish Kumar. Han har skrivit en liten bok som heter Earth ...

Av: Erland Lagerroth | 21 augusti, 2012
Essäer

Veckan från hyllan Vecka 21 - 2012

Egentligen hade jag tänkt skriva om vår statsministers rasistiska uttalanden. Men då nåddes jag av meddelandet att Carlos Fuentes hade dött. Och då kändes Reinfeldts korkade rasism lika stort som ...

Av: Gregor Flakierski | 19 maj, 2012
Veckans titt i hyllan

Å ha et filosofisk liv å føre

Innledning For meg innebærer livet mitt ikke bare at livet er mitt eget, og ingen annens, eller at jeg har et liv å føre. ‘Å ha et liv å føre’ betyr ...

Av: Thor Olav Olsen | 28 oktober, 2013
Agora - filosofiska essäer

Anteckningar från svunnen sommar



Stefan WhildeHär går man annars mest omkring och ser ut ungefär hur fan man vill, gärna i samma kläder som i går. En och annan fiskmås blänger kanske, om man tar sig ner mot havet.

Rycktes tillbaka av mobiltelefonen. En nära vän. ”Jag stannar här”, sa jag. ”Okej”, sa hon. ”Jag vägrar”, sa jag. ”Okej”, sa hon. ”Jag kommer aldrig tillbaka”, sa jag. ”Okej”, sa hon. ”Jag har fått smak på lantlivet igen. Jag säger upp alla kontrakt. Jag river deklarationsblanketten, jag omkullkastar pulpeterna, jag går i pension!” sa jag. Okej”, sa hon. ”Jag vet, jag är helt omöjlig. Förlåt”, sa jag. ”Okej”, sa hon.

Försöker bistå en rundmagad humla som förirrat sig in på altanen, men den är sur och besvärlig och trilskas. Jag vill gärna säga åt den att ta det lugnt, kliv upp på den här handen utan krumsprång så fixar vi saken, men den har av någon obskyr anledning fått för sig att det är mycket bättre och betydligt mer framgångsrikt att stånga huvudet mot fönsterrutan. Råkade f ö se mig själv i en spegel tidigare i dag. Det var en vacker syn. Nu har humlan somnat på fönsterbläcket. Jag låter den ta igen sig en stund, sedan gör vi ett nytt försök.

Ställde mig i vägrenen och pratade med en ungtall. Men det var en svårpratad jävel. Sedan började grannarna 70 meter bort såga träd som blåst omkull under vinterstormarna. Det blev ett fasligt oväsen och ändå använder de handsåg. Begriper inte hur jag någonsin ska kunna återvända till storstaden, civilisationen, det konforma. I nuläget räcker det att jag ser en bil på avstånd för att jag ska rota fram både tillhyggen och bastanta svordomar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Skymningen tar vid. Hon faller oförlåtligt över dagen. Hon säger: ”Sa du något?” Och man backar och svarar: ”Nej , för fan, jag sa inget.” Och skymningen skrattar. Och man håller om henne, rädd för att förlora sig själv.

Äter fet köttgryta med fingrarna. Det kallas bordsskick, brukar jag säga till junior. Elva timmar sedan jag såg en levande människa. Lyssnar på irländsk folkmusik. Vildkatterna och rådjuren kan inte vara still. Det spritter i benen på dem. Det är fest. Skogen susar, havet ryter. Jag tänker på alla kvinnor som slagit an en ton i mig. Nu ligger solen och lockar alldeles över den högsta tallen.

Skogen överväldigar mig, havet dundrar, ängarna kallar hem barnen. Laxkotletter svepta i bladspenat i ugnen. Tänker på kvinnor som tagit mig till sitt hjärta genom åren, all denna lyx, kärlek som jag har upplevt, så bortskämd jag är, så omhuldad, av människor, kvinnor, som slagit an en ton i mig. Nu ligger solen och lockar alldeles över den högsta tallen. Nu rappar hackspetten en virvel mot den sista björken.

Sätter mig i trädgården och knäcker en kall öl. Så gott som molnfritt här på Österlen. Jo, förresten, ett par kilometer söderut ligger den exotiska fiskebyn Kåseberga. För si sådär tolv år sedan friade jag till en kvinna ute på piren där. Det var i mars och det blåste som fan. Vi bodde på ett slags mystiskt motell som serverade haj och bjöd på champagne. När natten kom gick vi upp till Ale stenar och låg med varandra under stjärnorna. Vi gifte oss aldrig, men skrattade och älskade mycket.

Tonfiskgryta med oförskämt mycket oliver och fetaost. Ute på oklippt gräs. Har inga pengar med mig. Det går inga bussar härifrån. Jag har inget körkort. Såg ett rådjur över diket för en stund sedan. En bil passerade på avstånd, men det var nog mer än en timme sedan (har ingen klocka). Ingen teve, inga tidningar. Ingenting, inga grannar. Bara jag.

Nu slår det om. Nu drar vindarna in. Det är kolsvart utanför verandan. Jag var i trädgården och rökte en cigarett. Molnen hopade sig. Tallarna, som stått här i flera hundra år, började krokna. Det viskar i skogen. Det river och sliter. Man hör hur havet reser ragg över landsvägen. Jag gillar det. Kom igen, ge mig mer. Blås ner taket, slå ut väggarna.

Juli drar sin sista suck med augusti skälmskt viskande om hörnet. Regnet faller och fönstren står vidöppna.

Kvällspromenad. Mellan träden leker hästar, katter och kråkor. Skymningen tänder det sista ljuset som en fyr. Luften är så klar och ren att man skulle kunna tappa den på flaska och sälja som livselixir. Detsamma gäller tystnaden när all lek stannar upp för ett ögonblick. Till och med syrsorna i det höga, vilda gräset håller andan.

 

Stefan Whilde

Ur arkivet

view_module reorder

36. Ingrid

En vecka efter det som hänt var de hemma igen. Tre. Inte fyra. Tre kvinnor och en kista. Mia och Malin hade åkt med en gång, första bästa flyg ner ...

Av: Ingrid | Lund har allt utom vatten | 31 augusti, 2012

III De långa nätterna på de iskalla perrongerna

Det handlar om Korridorens stilla förändringar i ljushänseende från morgonstund med naket ljus till grumligt eftermiddagsbleke med försåtliga skuggor döljande dagens dels konkreta dels imaginära minnesspekulationer och rekapitulationer som efterföljs ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 27 juli, 2011

Pravdoliub Ivanovs

Den flygande mattan i konsten

Ture Sventon hade en och Aladdin. En flygande matta. Ett magiskt textilt föremål från Orienten som långt innan tanken på flygplan och luftballonger svävade över de stekheta öknarna och genom ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 04 augusti, 2015

Det är svårt att vara omtyckt av idioter

Albert Kahn Det är titeln på Daniel Lecomtes nyutkomna film om processen mot den franska satiriska veckotidningen, Charlie Hebdo. Jyllandsposten publicerade först de tolv kontroversiella Mohammedkarikatyrerna vilka ledde till terrorhandlingar mot ...

Av: Anne Edelstam | Gästkrönikör | 03 oktober, 2008

Pluras nästa hållplats: middagsbordet

Pluras liv är en ständig resa. Han har rest "tio susen mil" i "tåg och båt och bil". Hur mycket man än reser måste man stanna och äta. Plura stannade ...

Av: Johan Svensson | Musikens porträtt | 15 oktober, 2009

Sikta, skjut, poesi!

"krossa bokstävlarna mellan tänderna" skrev Gunnar Ekelöf i en dikt från 1932 och sammanfattade därmed mycket av vad den modernistiska poesin handlade om. Att krossa språket, formen och grammatiken och ...

Av: Mathias Jansson | Kulturreportage | 31 augusti, 2010

Konstnären Olle Bonniér minns Ulf Linde

I tisdags besökte jag konstnären Olle Bonniér vid hans ateljé på Glasbruksgatan i Stockholm. ”Maestro Olle” var en aning fundersam kring livets oväntade vägar i och med att konstkritikern Ulf ...

Av: Estoardo Barrios Carrillo | Konstens porträtt | 18 oktober, 2013

С Рождеством

Jultomten finns inte i Ryssland, men Santa Klaus, eller Nikolaj Ugodnik, som den helgonförklarade biskopen från 300-talet heter i den rysk-ortodoxa kyrkan, firas varje dag. Före eller efter jobb, under ...

Av: Stefan Gehander | Gästkrönikör | 08 december, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.