Sagan om det lilla hotellet

Det var en gång ett hotell. Det låg inte centralt men inte heller så långt bort från allting. Det var inte stort, men man kunde inte säga att det var ...

Av: Gregor Flakierski | 23 september, 2008
Utopiska geografier

Bokoholistiska bekännelser

  Hej, jag heter Jessica och jag är bokoholist (här svarar ni i kör: Hej Jessica). Det faktum att jag är bokoholist påverkar många delar av min tillvaro. Det kan mycket väl ...

Av: Jessica Johansson | 07 juli, 2011
Jessica Johansson

Percival. Två dikter

The Last Café, Krabi     I am sitting at The Last Café On the beach under the jungle trees In the dream of the world In the stream of the world While the angel eyes are watching ...

Av: Percival | 29 september, 2014
Utopiska geografier

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar. Del 4

De omöjliga intervjuerna: Ernst Jünger Den tyske författaren Ernst Jünger (1895-1998) kritiserade i sitt författarskap maskinsamhället och 1900-talets ohejdade teknologiska framfart. Hans position var anarkens, ej att förväxlas med den emotionelle ...

Av: Carl Abrahamsson | 28 januari, 2011
Carl Abrahamsson

Alf laila wa-laila



Stefan WhildeDen arabiska litteraturen är en gömd och glömd skatt. Som ung läste jag om Sinbad Sjöfararen och om den sovande som blev väckt och jag läste utan att känna till Holbergs Jeppe på berget. I Sinbads tredje resa får den människoätande jätten sina ögon utsugna och jag visste inget om Odysseus äventyr med Polyfemos. Tusen och en natt– som först kallades Tusen berättelseroch sedan Tusen nätter– heter Alf laila wa-lailapå arabiska. Om detta visste jag inget fram tills igår då jag läste nyutgåvan av Christopher Tolls Den arabiska litteraturen.

Tusen och en natthar, såvida jag förstår det rätt, inte översatts till svenska från arabiska utan till svenska från tyska, engelska och franska. Den har alltså översatts via en översättning och därmed förlorat delar av sin klang, rytm, melodi. Nu kan jag ha fel i detta och ber då ödmjukast om ursäkt. Oavsett minns jag boken som ett hisnande äventyr bortom tillvarons plikttrogna söndagsstekar och gabardinförsedda släktträffar.

För några år sedan njöt jag Jacques Berques mustiga verk Arabvärlden – Kultur och mångfald. I kapitlet Dikt, språk och samhälle återfinns palestiniern Mahmúd Darwíshs kärlekspoem Den vackra kvinnan i Sodom:

”På din kropp får döden förlåtelsens ansikte/jag skulle vilja dö/i njutningen, åh min frukt/jag skulle vilja dö/utanför detta universum, i intets storm.”

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Orden öppnar portar in till den gömda och glömda skatten.

När första utgåvan av Christopher Tolls Den arabiska litteraturenutkom 1964 menade professorn i semitiska språk, Bernhard Lewin, att boken var en suverän översikt i paritet med liknande verk skrivna på de stora kulturspråken. Ganska omgående visar sig boken vara ett mastodontarbete. Jag förundras över hur Toll lyckats iscensätta en spännande resa genom femtonhundra år på 150 sidor. Det börjar med ängeln Gabriel som uppenbarar sig för en fattigpojke från stammen Quraish i handelsstaden Mekka. Pojkens namn är Muhammed, blivande profet och härskare. Muhammed gifter sig med en rik köpmansänka, Khadîdja, och lyssnar till ängelns första ord: ”Läs upp i din Herres namn, som skapat, som skapat människan av stelnat blod!” Det dramatiska tonfallet är en talande ingrediens i arabisk litteratur, det har jag blivit väl medveten om under senare års botaniserande. Afrikansk litteratur lever i symbios med det arabiska tonfallet vilket kanske delvis beror på att vi hittar islamska kulturer i Afrika. Så får vi det till oss av Léopold Sédar Senghor från Senegal:

”Nakna kvinna, svarta kvinna/höljd i din färg som är liv/i din form som är skönhet!/Jag har vuxit upp i din skugga/Dina händers ljuvhet var min ögonbindel.”

Här hemma möter vi sällan samma omedelbara kraft, den ligger inte riktigt i vårt arv, men Stoika Hristova slår an själva urtonen i romanen Danaë & Dylan:

”Och jag är strålen som en gång passerade förbi detta svarta hål och sögs in; livet slets ur min kropp och löpte besinningslöst och jag dog. På håll såg det dock ut som om jag böjdes ner mot marken, men egentligen var det själva rummet och tiden som krökte sig på grund av det svarta hålets dragningskraft.”

Personligen skulle jag inte ha något emot ifall Hristova nominerats till Augustpriset när det begav sig. Fast å andra sidan, hennes vilda roman – där Gud är olydnaden – står stadigt på egna ben utan priser och diplom.

Irakisk litteratur i världsklass drabbade mig när jag recenserade exilförfattaren Najem Wali och hans En stad vid namn Komeit. Läs den och du möter dig själv, din längtan och ditt frihetsbehov!

1704 översatte Galland Tusen och en nattoch arabisk sagokonst blev en inspirationskälla för europeiska författare. Voltaire, Lessing och Byron lockades av det orientaliska och enligt Christopher Toll skulle Robinson Crusoealdrig ha skrivits om inte herr Dafoe bekantat sig med Sinbad Sjöfararen i Alf laila wa-laila. Toll väver samman koranen med förislamsk diktning, skaldekonsten under abbasiderna, den orientaliska filosofins historia och arabisk skrift och metrik. Hans bok är en nyckel in till den gömda och glömda litteraturskatten.

Stefan Whilde

Ur arkivet

view_module reorder
Erik Johan Stagnelius

Bortom skuggorna av eländet

Ett kärleksfullt och ökat intresse för Stagnelius dikter har kunnat uppfattas under de senaste decennierna. Så mycket har hänt, så mycket publicerats att fler människor fått möjligheter att bättre tillgodogöra ...

Av: Michael Economou | Essäer om litteratur & böcker | 25 februari, 2015

Älskade HANS-ÅKE

De hade varit och sett en film på Filmstaden ; Solstorm. Den var inte så bra som de förväntat sig efter boken. Klockan 20.55 satte de sig på en buss mot ...

Av: Ingalill Enbom | Utopiska geografier | 25 januari, 2010

Nationalteaterns gyllene krona.  Foto: Belinda Graham.

Národní divadlo – Nationalteatern är folkets teater i Prag

Det vimlar av små skolbarn på besök på Nationalteatern i Prag, som på tjeckiska heter Národní divadlo. Entusiasmen och stoltheten över teatern går inte att ta miste på. Den duktiga ...

Av: Belinda Graham | Resereportage | 10 Maj, 2015

Beredning av kaffe i en enkel restaurang i Gondar, Etiopien. Foto Tarja Salmi-Jacobson

Kaffe, gudarnas dryck från Etiopien

Det berättas att en etiopisk vallpojke på 900-talet skulle ha upptäckt att när hans getter åt kaffebuskens bär och blad blev de alltid pigga samma kväll. Kaldi, som pojken hette ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Kulturreportage | 12 april, 2016

”Det verkliga är det enda som kräver någonting av oss.”

Under sitt arbete med en bok om den svenska litteraturen ställde den ryska litteraturvetaren Diana Koblenkova några frågor till författaren Einar Askestad. Hans svar utvecklades till en kommentar till den ...

Av: Diana Koblenkova | Litteraturens porträtt | 06 november, 2014

Litterära gåtor, fiktionens verkligheter. Om Kristian Petris Träsket

Filmaren och författaren Kristian Petri skriver i en essä om sin fars död i Dagens nyheter hösten 2011 om bokprojektet som senare mynnade ut i den 83-sidiga bokpärlan Träsket. I ...

Av: Klas Lundström | Essäer om litteratur & böcker | 08 Maj, 2013

Färdigbokad och sommarfin Where the action is, Göteborg, 28 juni 2011

Sitter och lyssnar på den avancerade funktionen Where the action is-lista på Spotify. Tankarna flyger iväg till en tid när jag stod vid en liten bänk i skivaffären i min ...

Av: Lena Lidén | Kulturreportage | 08 juli, 2011

Ingen äger Emily Dickinson! (Om klassiker och kanon del III)

Min Emily Dickinson Emily Dickinson och det autonoma poetiska rummet: kampen för integritet och självständighet, och den sublimerade längtan till den andreJag ska börja med att tolka Emily Dickinsons ...

Av: Lidija Praizovic | Essäer om litteratur & böcker | 28 juni, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts