Benjamin 6

 

Av: Håkan Eklund | 17 september, 2011
Kulturen strippar

Psykotexten. Del 2. Drömmen om ett ting

"Krigskonst är att förgås med blommorna, litteratur är att odla odödliga blommor. Och odödliga blommor är konstgjorda blommor" Yukio Mishima Sidorna som följer upphittades vid ett rivningsarbete i ett för länge ...

Av: Johann von Fritz | 15 augusti, 2013
Essäer

Om L.S. Lowry, industriella landskap och arbete i konsten

”I always deal with poverty. Always with gloom.” – L. S. Lowry (1887-1976) Orden möter en på en av informationsväggarna inne på Tate Britain, som nu har en retrospektiv utställning av L.S ...

Av: Den arge konstvetaren | 19 juli, 2013
Essäer om konst

Jag tänker på en liten flicka

Jag tänker på en flicka. En flicka som är bara nio år och som tycker om att hoppsaskutta, leka med Barbie och läsa sagor av Astrid Lindgren och Maria Gripe ...

Av: Jessica Johansson | 17 november, 2011
Jessica Johansson

Miklós Radnóti Krig, död, kärlek - Dikter i urval



Fotografi: Pavel NastinMiklós Radnóti, ungrare av judisk börd, blev avrättad och begravd i november 1944, 35 år gammal, vid Abda i nordvästra Ungern. Det skedde under marsch från ett fångläger i Serbien mot ett nytt läger i Österrike. Radnóti var då etablerad poet i Ungern sedan början av 1930-talet, och hans sista dikter hämtades efter kriget i hans fickor, när massgraven öppnades.

 

 

 

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I en stojig palm

 

I en stojig palm

ville jag sitta, helst:

en naken jordisk kropp,

en samlad himmelsk själ.

I trädet, sitta med där

i kloka apors flock,

emotta deras gälla snack

som en hagelskur,

lära mig deras sång

och sjunga med var gång,

och förundrad glädja

mig åt att deras näsa

och deras kala ända

har samma blåa färg.

Och jättesolen står

ovan de träd som de besatt.

Jag känner bara skam

över min egen sort,

Aporna de förstår,

de har ett öppet sinne,

ett liv på deras gård,

kanske skulle det ge mig

en god död, som en nåd.

 

 Fragment

Jag levde under en tid på jorden

när människan förnedrade sig till den grad

att hon dödade frivilligt, med vällust, inte bara på order,

och medan hon trodde på och kittlades av illusioner

vävdes svåra villfarelser in i hennes liv.

 

Jag levde under en tid på jorden

då angiveri var en merit, och mördaren,

förrädaren, rånaren var hjälten,

och den som var tyst, kanske för slö att engagera sig,

var också hatad som en pestsjuk.

Jag levde under en tid på jorden

när den som lät sin röst höras fick gömma sig

och tugga sina nävar i skam -

landet hade förvildats, och hånlog över sitt hemska öde,

berusat av blod och smuts.

 

Jag levde under en tid på jorden

när modern var barnets förbannelse,

och kvinnan var lycklig när hon fick missfall,

och den levande avundades det maskätna liket,

medan den tjocka giftlösningen skummade på hans bord.

 

 Jag levde under en tid på jorden

när även poeten hade tystnat,

väntade på att en röst skulle höras igen -

ty en värdig förbannelse kan inte

uttalas av någon annan än -

de fruktansvärda ordens profet, Jesaja.

 

 

Sjunde eklogen

Ser du, det skymmer, det taggtrådskantade vildekstängslet,

baracken, tyckes mig sväva i diset och uppgå i kvällen.

Nu våra dröjande blickar lämnar vår fångenskaps ramar;

insikten, bara vår insikt, känner då trådarnas spännkraft.

Ser du, min älskade, vår fantasi kan lösas ur brutna

kropparna endast av drömmen, nattens sköna befriare.

Nu är den tid när alla i lägret lyfter mot hemmen.

 

Trasiga, skalliga, snarkande flyger nu fångarna bort ifrån

Serbiens blinda högland till hemmens förborgade trakter.

Hemmens förborgade trakter! Åh, säg mig, finns ännu hemmet?

Har det gått fritt ifrån bomber, är det som det vi har lämnat?

Mannen till höger, som stönar, den andre, når de till hemmen?

Finns än ett hemland som fattar även mitt rytmiska kväde?

 

Utan accenter och punkter famlar jag tyst här i dunklet,

präntande rad efter rad, jag skriver den dikt som jag lever,

krypande blint på min papperslapp som larven på bladet;

ficklampa, bok, ja det mesta, beslagtogs av Lagers vakter,

breven får inte nå fram, bara dimman finner baracken.

 

Här ibland rykten och småkryp lever fransoser, polacker,

serbpartisaner, en drömmande jude, en kock från Italien;

trasiga febriga kroppar, sargade liv, med de lever -

väntar på nyheter, viskande kvinnor, en framtid i frihet,

lösningen, undret, det som försvinner i töcken och mörker.

 

Här på min brits, ett fångat djur, jag ligger bland småkryp,

lopporna angriper ständigt, bromsarna vilar för stunden.

Kvällen har kommit, fångenskapen har kortats en dag, och

så även livet. Alla har somnat, månljuset faller på

landskapet utanför, trådarna spännes och skiner.

Utanför fönstret på marken ser jag hur skuggor rör sig:

vakterna med sina vapen, tramp i det nattliga bruset.

 

Ser du, min älskade, lägret sover och drömmarna viskar.

Plötsligt nån snörvlar, vaknar, vrider sig, somnar så om och

ansiktet skiner. Endast jag är nu vaken, den bittra

smaken av en cigarrett är ersättning för dina kyssar.

Sömnen vill inte komma, inte drömmen som lindrar,

jag vet nu jag kan inte leva jag kan inte dö utan dig.

 

 Vykort (1)

Från Bulgarien rullar tjockt vilt kanonmuller,

det studsar på bergsryggen, tvekar, och upphör;

människor, djur, vagnar och tankar trängs,

vägen gnäggar och stannar, himlens hårman skenar.

Du är det beständiga i mig i detta virrvarr,

i mitt medvetandes djup lyser du för evigt, orörlig

och stum, som ängeln bävande inför förintelsen,

eller som den döende skalbaggen i det murkna trädets håla.

 

 Forcerad marsch

Galen är den som störtad ändå står upp för att stappla,

som en vandrande smärta framflyttar knän och anklar,

fortsätter längs efter vägen som om han lyftes av vingar -

aldrig vågar han stanna, förgäves diket får kalla.

Frågar du honom varför så blir hans svar kanhända:

Hustrun nu väntar, en vackrare, visare död finns därhemma.

Enfaldig tanke, befängd, ty borta där, ovanför hemmen

virvlar nu bara sen länge vindar som plågats av elden,

husen har lagt sig på rygg, och plommonträden är brutna,

de klara nätterna hemma grumlas av ständig fruktan.

Kunde jag bara tro att inte blott i mitt hjärta

finns ännu värdet och hemmet, dit jag vill återvända.

O om det ännu funnes! Där på den gamla altanen

fredens bin skulle surra kring svalnande marmeladen,

sensommartystnaden fånga solsken kring gårdens blommor,

och mellan löv skulle skymta nakna gungande plommon,

Fanni i hela sin blondhet väntar vid röda häcken,

skuggan förkortas så sakta, ett förmiddagens tecken -

vänta, men kanske ändå, titta, så rund är månen!

Stanna nu upp, min vän, kalla på mig, jag kommer!

 

 Vykort (2)

Nio kilometer härifrån brinner

höstackarna och husen,

och på åkerrenarna sitter stumma,

skrämda bönder och röker.

Här krusas ännu sjöns vatten av

den lilla vallpigans steg,

och de krulliga fåren böjer sig över

vattnet och dricker moln.

 

Vykort (3)

 

Ur oxarnas mun rinner blodig saliv,

ur människorna rinner blodig urin,

kompaniet står i stinkande hopar.

Ovanför viner den äckliga döden.

 

 

Vykort (4)

 

Jag föll vid hans sida, han rullade över,

kroppen som en sträng på väg att brista.

Nackskott. - Det blir också ditt slut...

ligg nu bara still, viskade jag till mig själv.

Döden ska blomma ut ur ditt tålamod.

Der springt noch auf, hördes där ovanför.

På mitt öra torkade lerblandat blod.

Tolkningar och förord av Ove Berglund

Råöversättningar från ungerskan av László Sall, Farkas Vánky och György Fenyö.
Med tack till: Ervin Rosenberg, Péter Kádár och Judit Sántha.
Krig, död, kärlek, - dikter i urval. Denna lilla samling innehåller i huvudsak dikter från krigsåren. Urvalet har till viss del varit självklart, men i övrigt gjorts av Béla Bodor, från de ungerska originalen, och av mig själv, från engelska översättningar.
Dikterna handlar om kriget och döden, men i hög grad också om kärleken, och bokens titel Krig, död, kärlek, i skriven ordning, är mitt val, med tanken att kärleken ändå består. Utkommer i december 2009.
Brända Böcker Förlag
Tidigare utgivning:
Attila József: En eld som bränner mig, 2004
Mihály Babits: Jona, 2006
Sándor Kányádi: Den nyfikna månen, 2007
Sándor Kányádi: Dagg på stjärnan, 2007
Sándor Weöres: Det högre ljuset, 2009

Ur arkivet

view_module reorder
Joseph Schumpeter

Innovation, ett svårfångat begrepp

Låt blicken vandra över tidningssidorna, tv-reklamen, storföretagets årsredovisning och kommunens verksamhetsplan. Chansen är stor att ordet innovation dyker upp. I politiken framhålls vikten av svensk innovationsförmåga, innovation blir näst intill ...

Av: Thomas Wihlman | Essäer om politiken | 29 december, 2015

Malin Bergman Gardskär

Den kränkta högern

I sekvensen från den tecknade filmen om Robin Hood som varje år visas i teveprogrammet "Kalle Anka och hans vänner önskar god jul", kan vi se hur den legendariska stråtrövaren ...

Av: Tidningen Kulturen | Gästkrönikör | 02 oktober, 2015

Seamus Heaney, 2009. Foto: Sabahrat

En dikt för Irland

Litteraturen har en stark ställning på Irland. Inkomster från konstnärliga verk är fortfarande skattebefriade, och författare tycks minst lika uppskattade som sportstjärnor. I ett av Dublins största varuhus finns – ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 18 Maj, 2015

Loserförfattarfabriken II

Efter någon tid här på författarparadiset visade det sig att jag blev rätt (plötsligt) sinnessjuk, med den allmänt taget osannolika diagnosen stressad sinnessjuk samt klyvd i åtta otrevliga personligheter, normalt ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 29 juli, 2011

Mellan högtryck och lågtryck

Lund. Högtryck och försommarvärme. Under pingsthelgen blommade i de prunkande parkerna hägg och syren. Genom Lundagård strömmade ett antal svartklädda personer i höga hattar. Det hade blivit dags för promovering ...

Av: Anna Nyman | Reportage om scenkonst | 02 juni, 2012

Saturnalia av Ernesto Biondi

Levende fornuft, våre sterkeste følelser og menneskelig forstand

Mennesket er utstyrt med fornuft, følelser og forstand, evner som kommer i grader hos de enkelte individ. En kan uttrykke det foregående slik. Med henblikk på alt som tilhører fornuftsområdet ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 16 mars, 2015

Det är läsaren som ger poeten ett ansikte

Eugenio De Signoribus är en av Italiens främsta poeter. Han föddes i Marche, en region i Italien i vilken än Giacomo Leopardi föddes. Han har givit ut flera diktsamlingar: Case ...

Av: guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 21 december, 2009

Själens alkemi – H D:s Trilogy

Hilda Doolittle som bland annat tillsammans med Ezra Pound grundade diktargruppen Imagisterna, är en av USA:s mest ”underliga” poeter. Bo Gustavsson porträtterar hennes diktande i den sista av två artiklar. Då ...

Av: Bo Gustavsson | Essäer om litteratur & böcker | 29 oktober, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.