Jørn Lier Horst fri bild från Wikipedia

Start en bra bit in i serien och till en början utgivet i…

Mitt i spänningsromanen med Bengt Eriksson.

Av: Bengt Eriksson | 17 juli, 2016
Litteraturens porträtt

Emmakrönika XIII Det ädlaste författarjaget

Dek ädle författarjag:et var en rätt diffus varelse i klar gestalt sedd och vacker hjärna medelst en gång för alla, dels rörde han sig på en och han lekamenterade birört ...

Av: Stefan Hammarén | 19 februari, 2009
Stefan Hammarén

Anne, Emily och Charlotte Brontë, porträtt av brodern Branwell Brontë från ca 1834 (beskuret)

I författares fotspår - systrarna Brontë i Bryssel

I år är det tvåhundra år sedan Charlotte Brontë föddes, närmare bestämt den 21 april 1816. Hon var fyra år gammal när fadern fick en tjänst som präst i den ...

Av: Lisbeth Ekelöf | 01 februari, 2016
Essäer om litteratur & böcker

Det är vackert i sin uppgivenhet och i det vackra finns i sin…

I dessa dagar då samhället tampas med problem som utanförskap och ungdomar på glid, fyller två guldpärlor 30 år. Guldpärlor i form av film om just tonårens utmaningar, utanförskap och ...

Av: Nicole E. Wallenrodhe | 24 april, 2013
Essäer om film

Miklós Radnóti Krig, död, kärlek - Dikter i urval



Fotografi: Pavel NastinMiklós Radnóti, ungrare av judisk börd, blev avrättad och begravd i november 1944, 35 år gammal, vid Abda i nordvästra Ungern. Det skedde under marsch från ett fångläger i Serbien mot ett nytt läger i Österrike. Radnóti var då etablerad poet i Ungern sedan början av 1930-talet, och hans sista dikter hämtades efter kriget i hans fickor, när massgraven öppnades.

 

 

 

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I en stojig palm

 

I en stojig palm

ville jag sitta, helst:

en naken jordisk kropp,

en samlad himmelsk själ.

I trädet, sitta med där

i kloka apors flock,

emotta deras gälla snack

som en hagelskur,

lära mig deras sång

och sjunga med var gång,

och förundrad glädja

mig åt att deras näsa

och deras kala ända

har samma blåa färg.

Och jättesolen står

ovan de träd som de besatt.

Jag känner bara skam

över min egen sort,

Aporna de förstår,

de har ett öppet sinne,

ett liv på deras gård,

kanske skulle det ge mig

en god död, som en nåd.

 

 Fragment

Jag levde under en tid på jorden

när människan förnedrade sig till den grad

att hon dödade frivilligt, med vällust, inte bara på order,

och medan hon trodde på och kittlades av illusioner

vävdes svåra villfarelser in i hennes liv.

 

Jag levde under en tid på jorden

då angiveri var en merit, och mördaren,

förrädaren, rånaren var hjälten,

och den som var tyst, kanske för slö att engagera sig,

var också hatad som en pestsjuk.

Jag levde under en tid på jorden

när den som lät sin röst höras fick gömma sig

och tugga sina nävar i skam -

landet hade förvildats, och hånlog över sitt hemska öde,

berusat av blod och smuts.

 

Jag levde under en tid på jorden

när modern var barnets förbannelse,

och kvinnan var lycklig när hon fick missfall,

och den levande avundades det maskätna liket,

medan den tjocka giftlösningen skummade på hans bord.

 

 Jag levde under en tid på jorden

när även poeten hade tystnat,

väntade på att en röst skulle höras igen -

ty en värdig förbannelse kan inte

uttalas av någon annan än -

de fruktansvärda ordens profet, Jesaja.

 

 

Sjunde eklogen

Ser du, det skymmer, det taggtrådskantade vildekstängslet,

baracken, tyckes mig sväva i diset och uppgå i kvällen.

Nu våra dröjande blickar lämnar vår fångenskaps ramar;

insikten, bara vår insikt, känner då trådarnas spännkraft.

Ser du, min älskade, vår fantasi kan lösas ur brutna

kropparna endast av drömmen, nattens sköna befriare.

Nu är den tid när alla i lägret lyfter mot hemmen.

 

Trasiga, skalliga, snarkande flyger nu fångarna bort ifrån

Serbiens blinda högland till hemmens förborgade trakter.

Hemmens förborgade trakter! Åh, säg mig, finns ännu hemmet?

Har det gått fritt ifrån bomber, är det som det vi har lämnat?

Mannen till höger, som stönar, den andre, når de till hemmen?

Finns än ett hemland som fattar även mitt rytmiska kväde?

 

Utan accenter och punkter famlar jag tyst här i dunklet,

präntande rad efter rad, jag skriver den dikt som jag lever,

krypande blint på min papperslapp som larven på bladet;

ficklampa, bok, ja det mesta, beslagtogs av Lagers vakter,

breven får inte nå fram, bara dimman finner baracken.

 

Här ibland rykten och småkryp lever fransoser, polacker,

serbpartisaner, en drömmande jude, en kock från Italien;

trasiga febriga kroppar, sargade liv, med de lever -

väntar på nyheter, viskande kvinnor, en framtid i frihet,

lösningen, undret, det som försvinner i töcken och mörker.

 

Här på min brits, ett fångat djur, jag ligger bland småkryp,

lopporna angriper ständigt, bromsarna vilar för stunden.

Kvällen har kommit, fångenskapen har kortats en dag, och

så även livet. Alla har somnat, månljuset faller på

landskapet utanför, trådarna spännes och skiner.

Utanför fönstret på marken ser jag hur skuggor rör sig:

vakterna med sina vapen, tramp i det nattliga bruset.

 

Ser du, min älskade, lägret sover och drömmarna viskar.

Plötsligt nån snörvlar, vaknar, vrider sig, somnar så om och

ansiktet skiner. Endast jag är nu vaken, den bittra

smaken av en cigarrett är ersättning för dina kyssar.

Sömnen vill inte komma, inte drömmen som lindrar,

jag vet nu jag kan inte leva jag kan inte dö utan dig.

 

 Vykort (1)

Från Bulgarien rullar tjockt vilt kanonmuller,

det studsar på bergsryggen, tvekar, och upphör;

människor, djur, vagnar och tankar trängs,

vägen gnäggar och stannar, himlens hårman skenar.

Du är det beständiga i mig i detta virrvarr,

i mitt medvetandes djup lyser du för evigt, orörlig

och stum, som ängeln bävande inför förintelsen,

eller som den döende skalbaggen i det murkna trädets håla.

 

 Forcerad marsch

Galen är den som störtad ändå står upp för att stappla,

som en vandrande smärta framflyttar knän och anklar,

fortsätter längs efter vägen som om han lyftes av vingar -

aldrig vågar han stanna, förgäves diket får kalla.

Frågar du honom varför så blir hans svar kanhända:

Hustrun nu väntar, en vackrare, visare död finns därhemma.

Enfaldig tanke, befängd, ty borta där, ovanför hemmen

virvlar nu bara sen länge vindar som plågats av elden,

husen har lagt sig på rygg, och plommonträden är brutna,

de klara nätterna hemma grumlas av ständig fruktan.

Kunde jag bara tro att inte blott i mitt hjärta

finns ännu värdet och hemmet, dit jag vill återvända.

O om det ännu funnes! Där på den gamla altanen

fredens bin skulle surra kring svalnande marmeladen,

sensommartystnaden fånga solsken kring gårdens blommor,

och mellan löv skulle skymta nakna gungande plommon,

Fanni i hela sin blondhet väntar vid röda häcken,

skuggan förkortas så sakta, ett förmiddagens tecken -

vänta, men kanske ändå, titta, så rund är månen!

Stanna nu upp, min vän, kalla på mig, jag kommer!

 

 Vykort (2)

Nio kilometer härifrån brinner

höstackarna och husen,

och på åkerrenarna sitter stumma,

skrämda bönder och röker.

Här krusas ännu sjöns vatten av

den lilla vallpigans steg,

och de krulliga fåren böjer sig över

vattnet och dricker moln.

 

Vykort (3)

 

Ur oxarnas mun rinner blodig saliv,

ur människorna rinner blodig urin,

kompaniet står i stinkande hopar.

Ovanför viner den äckliga döden.

 

 

Vykort (4)

 

Jag föll vid hans sida, han rullade över,

kroppen som en sträng på väg att brista.

Nackskott. - Det blir också ditt slut...

ligg nu bara still, viskade jag till mig själv.

Döden ska blomma ut ur ditt tålamod.

Der springt noch auf, hördes där ovanför.

På mitt öra torkade lerblandat blod.

Tolkningar och förord av Ove Berglund

Råöversättningar från ungerskan av László Sall, Farkas Vánky och György Fenyö.
Med tack till: Ervin Rosenberg, Péter Kádár och Judit Sántha.
Krig, död, kärlek, - dikter i urval. Denna lilla samling innehåller i huvudsak dikter från krigsåren. Urvalet har till viss del varit självklart, men i övrigt gjorts av Béla Bodor, från de ungerska originalen, och av mig själv, från engelska översättningar.
Dikterna handlar om kriget och döden, men i hög grad också om kärleken, och bokens titel Krig, död, kärlek, i skriven ordning, är mitt val, med tanken att kärleken ändå består. Utkommer i december 2009.
Brända Böcker Förlag
Tidigare utgivning:
Attila József: En eld som bränner mig, 2004
Mihály Babits: Jona, 2006
Sándor Kányádi: Den nyfikna månen, 2007
Sándor Kányádi: Dagg på stjärnan, 2007
Sándor Weöres: Det högre ljuset, 2009

Ur arkivet

view_module reorder

Ko-lugnt på landet

Det är alltid mycket att göra färdigt innan "semestern" börjar och avfärden från storstaden Paris till den böljande Sörmländska lantbygden. Jobbet ska klaras av och den allra sista artikelpunkten ...

Av: Anne Edelstam | Gästkrönikör | 15 augusti, 2010

Nobody There

Jag var ungefär 7 år gammal, när min familj lämnade vårt gamla hus på landet för en lägenhet strax utanför staden. Det var ett helt nybyggt område med många familjer och massor ...

Av: Nadia Scapoli | Allmänna reportage | 15 april, 2013

Den omöjliga staden

Neapel är den tredje största staden i Italien, efter Rom och Milano, och har en bland de största hamnar i Medelhavet. Efter så många omskrivningar under de senaste åren om de ...

Av: Joakim Kocjancic | Bildreportage | 25 september, 2012

Thomas Middleton  Foto Wikipedia Public domain

En Shakespeares jämlike

Det är ett väldigt ståhej kring Shakespeares 400-årsjubileum. Hans samtida kollegor som Christopher Marlowe och Ben Johnson står helt i skuggan av honom. Och så har vi Thomas Middleton (1570-1627) ...

Av: Bertil Falk | Litteraturens porträtt | 27 juli, 2017

Katarina Genar. Foto: Belinda Graham

Den magiska realismens mästarinna

Samtal med Katarina Genar om ensamhet, vänskapsrelationer och magiska minnen genom fyra böcker.

Av: Belinda Graham | Litteraturens porträtt | 23 februari, 2016

"Allt känns som ett rymdäventyr, på gott och ont..."

Torbjörn "Ebbot" Lundberg är fast förankrad i Göteborgs stoltheter The Soundtrack Of Our Lives och känner sig tillfreds med det. Med ett förflutet i vildsinta rock'n'rollbandet Union Carbide Productions (1987-1994) ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 08 februari, 2011

Inifrån jorden

Jag vill plantera blommor Inifrån jorden hör jag kvidande gråt

Av: Ragnwei Axellie | Utopiska geografier | 28 mars, 2011

Andy Warhol, Velvet Underground och Ron Nameth

I samband med att Fotografiska i Stockholm i början av 2011 visar en utställning om Andy Warhols (och Velvet Undergrounds) "Exploding Plastic Inevitable"-show 1966-1967 tillåter vi oss här en liten ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 12 januari, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.