- Post Scriptum
- Publicerad:
Linda Bönström. Dikter
Linda Bönström är skribent och statsvetare
Stöd Tidningen Kulturen
Håll andan och räkna till tio
1 2 3 Linda du måste öppna porten.
Halvt steg i trapphuset,
strumpan mot betongen redan våt av svett och så
stängs en dörr kring något formlöst
lås, bom och beslag
nycklar göms i livets
krångel.
Mamma syr så fint,
tyg i guldfärg runtom den lilla korgen som var din säng
då som nyfödd
då som du vilade en kort stund innan livets
kanter.
En madrass passas in, sängkläder i miniatyr,
drömfångaren och amuletterna som ska vaka över
hennes huvud i livets
början.
Begagnad dubbelsäng till min enkelhet.
4 5 6 Linda du måste sträcka på ryggen.
Reser och börjar att stå på ett annat vis,
den lilla lär sig att gå och så
däremellan ring på fingret och diplom
inte vet jag som du om livets
nödvändighet.
Går ditt bud till dem vi talat gott
medan jag gör sak av att kylan
ska invalidisera de oärliga
med bestående skador och trasig
teve möter de livets
leda.
Enkelhet till delaktighet.
7 8 9 Linda du måste vakna nu.
Tagas ifrån, tagas tillbaka och så
går det aldrig att återkomma
till det man en gång kom ifrån
ingen undkommer livets
klor.
Skål och skratt!
Den vita svanen gör så gott hon kan
medan den svarta svanen tror att
bedrägeri gör henne till livets
vinnare.
Delaktighet till förtröstan.
10 Linda du måste veta vad du vill.
Polerad fas i svart granit, en sparv i brons och så
...och så
rusa, rasa och revidera livets
krets.
Åka till öarna bortom Atlanten
stjäla en av vulkanens stenar
utan att bli påkommen föra den
hela vägen hem som livets
botgöring.
Förtröstan till konsekvens.
Med katten mot hjärtat
Imma på glasögon säger inget om ute eller inne.
Mörker som tar plats säger inget om rätt eller fel.
Ring, ringa, ringer.
Inte ens katterna äter min lagade pulled pork,
som i succession lämnar de matskålarna orörda.
Min och min,
ur kartong in i ugn.
Karnivorerna i huset måste blidkas.
Man som djur.
Den lilla lägger sig som en nyfödd i min famn,
magen så tunn men varm mot mitt hjärta.
Så sitter vi, så stannar vi.
Ett bord är ett bord och en stol är en stol
tills dess att någon sätter sig på ett bord och säger;
detta bord är en stol.
Älskare
Genom världshistorien har poeter diktat om
sina älskares ljuvliga morgondagg,
solens skimmer i deras ögon,
trädgårdarnas dofter, höstlövens skiftningar, öppna marker och
famntag när ljusen på borden brunnit ner.
Genom världshistorien har författare
textat om sina älskares väsen,
varelsens skönhet,
hjärtans möten, vinets värme,
uppfordrande smekningar och
famntag när ljusen på borden brunnit ner.
Genom världshistorien har ölhallarna hört tal om älskares behag,
jaktens eggande lek,
kroppars lustar, fylleriets andedräkt,
oundvikliga svek och
famntag när ljusen på borden brunnit ner.
Intelligentsia Poeten, Rödvinsförfattaren
och Ölhallarnas väggar
lever genom världshistorien eftersom de är lika säkra,
förtrogna,
med att varje famntag när ljusen på borden
borden brunnit ner också är ett drama.
Alla älskares kamp,
sårbarheten som framtvingar förnedring, väntans besvikelse och
trötthetens avslag.
Som om ingen frihet är fångad utan svartsjuka och sorg.
Glödlampan följer bara order och således
tvingas älskare att bekänna sina intentioner.
Sängkammaren, smala gränder och gator,
sommarens praktfulla parker,
- få händelser här sker av skymningens
ogenomtänkta chans.
The Centennial Light,
- hundraårslampan,
säger oss att överlever genom
världshistorien gör bara de som
älskar i
ljuset.
Marthas rosa ödla
Conolophus marthae,
den rosa leguanen lever bara i norr,
vid vulkanen Wolf.
Vad hände som fick dem söka skydd hos vargen?
Conolophus marthae,
inte födda till att vara våra,
men så heller,
inte längre födda till att vara sitt ursprung.
Vad hände för sju miljoner år sedan som
fick dem att skiljas från sitt eget DNA?
Marthae,
den dödfödda.
Vi kan röra dem,
tror jag.
Men
allt
människan rör vid döms till förändring.
Vi attraheras av fysikens lagar,
det är gudomligt att skapa rörelse.
Hos vargen kan ingen tryggare vara,
så långt ifrån guds
barnaskara.
