Robert Smithson's

Virveln i konsten

Mitt på golvet i galleriet snurrar vattenvirveln hypnotiserande runt, runt, runt, som en Maelström hotar den att dra ner besökaren i djupet. Konstnären Anish Kapoors installation Descension (2014) är visserligen ...

Av: Mathias Jansson | 06 juli, 2016
Essäer om konst

Operasångerskan Stella Scott, Byxavund? och Toner ur en garderob

Foto: Sophia Callmer Operasångerskan Stella Scott, Byxavund? och Toner ur en garderob Visste du att Tjajkovskij, Händel och Schubert var bögar? Och att hela den västerländska kulturhistorien myllrar av berömdheter med ...

Av: Felicia Konrad | 30 oktober, 2007
Musikens porträtt

Edinburgh – Storbritanninens kulturella guldkorn

Edinburgh är Storbritanniens näst största turistmål efter London. Det är en stad som kan stoltsera med vackra byggnader, storslagen natur och egenproducerad whisky. Men även om Edinburgh har mycket att ...

Av: Natalija Sako | 24 Maj, 2013
Resereportage

En promenad på Lower Manhattan i New York City del 3

Vi befinner oss på New Yorks födelseplats där allting en gång började. Det var på södra Manhattan som holländarna grundade sin koloni ”Nieuw Amsterdam” i första delen av 1600-talet, efter ...

Av: Lilian O. Montmar | 31 januari, 2012
Resereportage

Bengt O Björklund medverkade som poet i Södermalms Poesifestival på Orionteatern 4 och 5 september



Bengt O BjörklundBengt O Björklund har skrivit dikter i mer än 40 år. Han skrev från början främst på engelska, ingen pratade svenska i hans cell i ett fängelse i Istanbul. Under årens lopp har han skrivit olika mycket i perioder, men de senaste tjugo åren har han skrivit konstant. Undergroundförlaget ”Inferi” publicerade hans första två diktsamlingar, ”Det genombrutna fönstret” och ”Nådsökarna” i mitten av 70-talet. Nästa diktsamling ”Jag missade Woodstock”, kom inte förrän 2009. En självbiografi på vers. 2010 kom ”Funderingar” med målningar av Angelica W Sjuttiotalet genom en poetisk autobiografi. Uppföljaren till den hyllade ”Jag missade Woodstock” heter ”Vi drömde om en cirkus”, 2013.

Med den självbiografiska diktsamlingen ”Jag missade Woodstock” blev Bengt O Björklund ett namn många hörde för första gången. Han gjorde då comeback som poet efter 36 år. Redan hans första diktböcker ”Det genombrutna fönstret” och ”Nådsökarna” hade fått en viss uppmärksamhet. De gavs ut på ”Inferi förlag” under stencileran då de underjordiska poeterna florerade som en stark motkultur. 
Med ”Jag drömde om en cirkus” - uppföljaren till ”Jag missade Woodstock” - stärker författaren sin ställning som poetisk autobiograf. Vi kan följa diktjagets resa genom Europa på sjuttiotalet. Vi är med om hans möten med Europas stora städer och människorna där. Under de år han tillbringade i olika fängelser i Istanbul hade han kommit vissa av sina medfångar mycket nära. Han hade också börjat studera, måla och skriva och med vännerna föddes omsider idén om att starta en cirkus. En cirkus som skulle förändra världen med sitt innehåll. Det skulle finnas musik, teater, poesi, mim, hälsokost, yoga, meditation, upplysning och sann gemenskap.

Dikterna som publiceras här är nyskrivna

 

 

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

tilliten irrar hela nätter

i kartlöst utforskande

av dig och omöjligheten

sorgen och rädslan

varje gång det dunsar till

mot fönsterglaset

klockor vandrar i ensamhet

det finns ett mörker

som tillfångatar den som tvekar

det finns ett gap

där intet håller hov

i tyst evighet

din mamma gråter

dina syskon har långa sår

hela havet bär du

gång på gång drunknar du

dagarna bär du

tills det åter blir mörkt

det är den tidlösa faktorn

som lyfter fåglarna

som ger upplevelsen närvaro

en sol i strikta tyglar

rycker och drar

bakom sommarbjörken

ett pärlband av järnvägsövergångar

blinkar och ljuder

i det heta landskapet

sällsyntheten är en sparv

som byggt bo vid mitt fönster

vinden som lägger sig i gräset

 

*

 

de solvarma hällarna

sväller som förstenade valar

i det knivskarpa ljuset

det frasar och rasslar

när den varma vinden

rör vid björkens löv

nyss hade poeterna rådslag

de planerar en attack

mot den ljumma borgerligheten

den döde poetens skugga

följer dagarna

som en talande omöjlighet

gosh, sade hon

och tog av sig hatten

just innan föreställningen

dikterna handlar bara

om när det är slut

sade herren från Wales

solen hamrade i tysthet

mystiken låg i gräset

doftande i eftermiddagen

salighetens stunder

är såpbubblor som brister

när ingen ser på

kajan på banvallen

riste till i regnet

en söndag förmiddag

en ensam vandrare

är på väg mot dagen

över gnistrande asfalt

den dovt gröna dagen

ljudet när någon

säger något riktigt viktigt

det droppar i dagen

någon smeker skinnet

någon skrattar

hemma är så kort

tågen bara kör förbi

i odelbara dagar

 

*

 

gunga mörka björk i kvällen

särskiljandets bleka ryttare

ritar osynliga gränser

i det fuktiga gräset

skuggornas domptörer

fäktar inför slutgiltig vila

det var du som först fann

den obeskrivliga rörelsen

de välfyllda meningarna

klockor som du beskrev

tilltalade dig mycket mer

än den andra tiden

nu sångsjunger jag dig

i den dova sommarkvällen

med rusande tåg

någon dansar

till psykedelisk musik

skruvar till fortsättningen

 

*

den gamla tanten

går i den lilla flickan

böjd

med mjölkskimrande ögon

hon som inte vill

vandrar mot utgåendet

slagen

av kallt regn

rötternas hieroglyfer

är tolkbara i solens

steniga partitur

för den som vandrar

den gamla hunden

lägger sig på solstigen

mager

i den sällsynta värmen

 

 

***

Här följer Boel Schenlærs recension från 2013 av Björklunds senaste diktsamling ”Vi drömde om en ciruks”

Han har slutat med drogerna, till och med ”slutat meditera”, men hans gamla modsliv gör sig påmint och T-Centans Stoffe känner fortfarande igen honom på gatan. Den tillhörighet han känner med de centrala delarna av Stockholm tycks självklar, men alltmer avlägsen för diktjaget. 

Den andra delen av Bengt O Björklund självbiografiska svit om efterverkningarna av hans drygt fyraåriga fängelsevistelse i Turkiet i början sjuttiotalet har just kommit ut: ”Vi drömde om en cirkus” är dess titel. Diktboken är en direkt fortsättning på den uppmärksammade ”Jag missade Woodstock”.

Bengt O Björklund skildrar ett längtansfullt men till en början ensamt sökande efter vännerna från fängelsetiden, vänner som bosatt sig runtom i Europa, och han söker också febrilt efter illusionerna och stämningarna från förr. De har ju tillsammans längtat och drömt om en cirkus! Björklund är inte bara poet, han är dessutom musiker och journalist, fotograf och nuförtiden även redaktör och det är lätt att föreställa sig hur levande och lockande drömmen måste ha varit för honom och hans mångkulturella vänner. De startar ett band, bor tillsammans och lever ett illusionsrikt ungdomsliv. De sätter sitt hopp till framtiden, men underförstått, mest tycks tiden ha skenat på räls i Björklunds ungdom.

Resan var flykten, var livet, var framtiden. Det var omöjligt att stanna för att slå rot för gott, onödigt att syssla med endast en sak. På så sätt går livet de lever stick i stäv med samhällets borgerliga normer. Och flödet i boken är medvetet flyktigt. Björklunds språk förhöjer känslan av den forna inlåsningens oerhörda tyngd och beskurna villkor; nyvunnen personlig frihet och rymd och den bestående vänskapen med dem han delat dessa årslånga plågsamma svårigheter med, som om Björklund på den tiden också var en jonglör som kunde hålla alla skeenden igång samtidigt.

Och kanske var erfarenheterna från fängelset i Turkiet så djupa och vittgående att ingen annan sorts tillvaro var möjlig än flyktingens, nomadens. För en tjugoåring som berövats friheten och ställts inför ett tolvårigt fängelsestraff måste livet vid frigivandet (efter fyra år) levas, och levas snabbt och ihärdigt.

Men Bengt O Björklund har tillfört ” Vi drömde om en cirkus” en närmast portugisisk fado, en melankoli och sorg som finns där mellan raderna, på varje sida. Som om melankolin kan inrymmas både i tillbakablickarna på en svunnen, kanske delvis förlorad ungdom, och samtidigt vara närvarande i återblickarna idag: för vad är livet vid ett försök till sammanfattning? Ju fler minnen desto starkare livskänsla kan förmedlas. Och som läsare finner jag här både berättarglädje och autentisk dikt; detta är angeläget.

Ur arkivet

view_module reorder
Pierre Boulez. Foto: Rolf Haid Deutsche Presse-Agentur/MaxPPP.

Några öar i en klingande arkipelag

Pierre Boulez är död. Nya eller gamla paradigm har inte reducerat detta faktum till något betydelselöst. Hans musik finns kvar, hans gärning som dirigent och musikpolitisk kraft har upphört. Det ...

Av: Ulf Stenberg | Musikens porträtt | 11 januari, 2016

Den gregorianska sången och den mänskliga rösten

Denna korta essä handlar om den kanske mest antika formen av kristen sång i Västlandet: Den gregorianska sången. Den religiösa och rituella aspekten i denna form av bön är enormt ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om musik | 29 september, 2017

Bevissthetsfilosofi

Bevisstheten som grunnkategori Diskursen om bevisstheten er tvetydig; den kan stå for systematiske undersøkelser av bevisstheten, dens struktur og dens fenomen, eller den kan dreie seg om relasjonen mellom vår tilgang ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 05 januari, 2015

Statist hos Roy Andersson

Inte många kan ha missat att Roy Andersson tog hem Guldlejonet på filmfestivalen i Venedig med sin nya film ”En duva satt på en gren och funderade på tillvaron”. En sen ...

Av: Tommy Åberg | Gästkrönikör | 30 september, 2014

Vårt behov av Bukowski

Kalsongerna är skitiga. Han är orakad, otvättad sedan minst en vecka tillbaka. Den slitna och gamla rangliga soffan är nerpinkad. Whiskyn är slut, flaskan ligger tom och naken under bordet ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 13 Maj, 2010

Jeremiah Karlsson

En novell av Jeremiah Karlsson

Jeremiah Karlsson debuterade 2012 med "Tystnadens älskare, stjärnornas vän", Sveriges första socialtjänstthriller, ett slags modern tjänstemannaromaner där polisen är utbytt mot socialarbetare och mordutredningarna mot invecklade familjeproblem. Han har bl.a ...

Av: Jeremiah Karlsson | Utopiska geografier | 30 december, 2016

Jesper Nordström 

Är borgerskapet kulturbärande?

Vad innebär det att vara borgerlig? Förutom det uppenbara att rösta på ett alliansparti? Om det anses borgerligt att via hårda studier, fokus, en handfull år på universitet, äga sitt ...

Av: Jesper Nordström | Gästkrönikör | 14 augusti, 2016

Dikten är min ständige följeslagare

"Snön föll och föll och hängde på alla grenar och gömde alla stigar." De här raderna ur läseboken "Svenskarna och deras hövdingar" av Verner von Heidenstam minns Astrid Lindgren. Hon ...

Av: Birgitta Milits | Gästkrönikör | 24 december, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.