”Klockan två kommer jag att må riktigt illa” – George Bernard Shaw möter…

Det är inte särskilt svårt att vara den perfekta värdinnan och den omtyckte värden. Bara två ord behövs: ”Äntligen!” när gästerna kommer, och ”redan?” när de går (fast man måste ...

Av: Ivo Holmqvist | 18 juli, 2012
Essäer

Krönika 6 från Maspalomas

I dag är det söndag – igen. I fredags var det en extra söndag, Spaniens nationaldag. Grannarna till höger, storfamiljen, kom över med ett stort fat grillat. Fantastiskt gott, men ...

Av: Christer B Johansson | 21 oktober, 2012
Gästkrönikör

Agape

Amor trahit amantem extra se…   (”Kärleken (Eros) drar den älskade ut­anför sig själv”, Dante, Vita Nuova.)   När en människa tar in världen och världen speglas i henne lättsamt och smärtfritt såsom under ...

Av: Guido Zeccola | 29 mars, 2013
Essäer om religionen

Mitt enda brott mot mänskligheten

Mitt enda brott mot mänskligheten är att jag tror på människan. Någonstans inom mig har jag inte slutat flyga drake på ängen bakom den rangliga sommarstugan nere på Österlen. När ...

Av: Stefan Whilde | 18 november, 2010
Stefan Whilde

Craig Czury, är inbjuden poet till Södermalms Poesifestival 4 och 5 september på Orionteatern. (kommer ej på grund av förhinder)



Craig CzuryCraig Czury, född 1951 i USA, är poet och skapar poesiföreställningar och mångkulturella poesievenemang i skolor, fängelser, härbärgen, mentalsjukhus och kulturcentrum. Han håller också i kurser på Albright College i Pennsylvania, USA. Czury har fått flertalet internationella priser för poesi och fick 2012 det prestigefyllda priset Laureateship and Honorary Member of Ditët e Naimit (Days Of Naim) på Makedoniens internationella poesifestival i Struga. Just nu skapar han doku-dikter från intervjuer han gör medan han liftar runt områdena i Pennsylvania där man utvinner naturgas, s.k. fracking.

 

Dikter i översättning av Vendela Engblom

 

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

 

 

 

 

TILL MINA LÄSARE

 

Jag lyssnar när du andas medan du läser

jorden är rund den snurrar

ok

men jag går på nöjesfält ibland

jag kan det där med rund och snurrande

jag har en kvinna som är rund och snurrar

hon säger att jag är hennes enda

hon säger att jag är hennes allra första

hennes son en obefläckad avelse

kom igen

jag skriver poesi jag kan det där med obefläckad avelse

jag har den här dikten en obefläckad avelse

den säger att jag är gud

den säger att du är ett av mina fantasifoster

ja ja

men jag har en spegel ovanför mitt handfat

jag kan det där med fantasifoster

 

 

 

#

 

På väg för att uppträda gick jag förbi en kvinna som cyklade

hon hade mitt ansikte och hennes leende gjorde mig mållös

 

 

 #

 

 

 

 

 

VARJE DAG

 

ett evigt sökande efter det vilsegångna skriket

av barn i skogen

varje dag lämnar en kvinna sitt hus

går in i skogen letar efter sina barn

varje dag blir hon kär i ett träd

älskar med det och går hem innan det blir mörkt

varje dag lämnar en kvinna sitt hem

går in i skogen letar efter sina barn

gnider sig mot det tills trädet skakar

tills hon blir ett rep av hår

går sen hem innan det blir mörkt

en kvinna letar efter sina barn

går in i skogen men där finns inga träd

fortsätter gå till andra sidan

silvrig och skimrande

framför henne skimrar gruset

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

DAGBOK UTAN MÄN

 

Havet löser upp män som om de vore gjorda av salt. Och

vattnet vet inte om det. —Pablo Neruda

 

 

men de här pojkarna löser inte upp sig inte än

kanske inte än på några år

eller nästa våg

kanske inte förrän de kommer hem

jag kan inte se när männen här slutar bli pojkar

våg efter våg

dunkar dem med ansiktet neråt och under

kalkar det sista andetaget det utsläppta håret

jag kan inte se

med allt det här clownandet som pågår

om havet verkligen älskar de här pojkarna

drar ner deras kalsonger under rumporna och vrålar

eller om det är något kokande och sadistiskt som pågår

bara en gringo skulle tänka så här

i havet är argt sex och försiktigt sex samma våg

det handlar om hur du andas och hur mycket du kan släppa ut

när pojkarna går härifrån är de uttröttade

fyllda och tömda

och de skrattar inte längre

kanske är de inte längre pojkar

men en sak är säker

när en arg man har sex med havet

är det inte havet som blir en pojke.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I MITT LAND

 

det är sant

på kyrkogården är det mjukaste gräset du kan ligga på

en kvinna

många gånger har jag rullat på och över

läppar av änglalika döda

men ikväll

släpar jag mitt mörka skelett ovanför flodbädden

för att dricka dina ben

det finns ingen drömlik oskyldighet

i hennes ansikte på väg att bli sten

ingen stönande hålighet av bröst

jag kommer hit för att sova den absoluta sömnen

av vingar som stiger ur dina andetag

en rotlös våt grön smak i nattens mun

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

MRTVA SABOTA

(Macedonian Dead Saturday)

 

Men inte ens på en kyrkogård kan du äta utan musik

servitören har just satt ner en tallrik grillat kött svampsås

en flaska rödvin

Jag sitter kutryggig håller ihop jackan hårt värmer mina fingrar på den lilla

sternolampan

munnen kysser ett glas rakija

litet rum på andra våningen där sjön hyvlar drivved till bänkar

ångande kall andedräkt varje bord sin egen kiosk

var och en våra egna tankar ta i trä var en dörr

när du läser dikter av en poet som är död om de döda

det är inte bara jag som kan skryta om att vara en kyrkogård

musikerna spelar på det gamla sättet som en hemlighet som lyfts ur

sin trasiga tanke

med fiolerna uppfläkta för blombladen kommer de att ro över det skumma ljuset

innan de lyfter blicken

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

FORNTIDA TEXT

 

Det verkade som om taggbuskar omfamnade mig

de drog mig nära sen hörde jag det där ljudet igen

det hade döda fåglar och en död katt i sig

där fanns en symaskin och kulhål i de rostiga bildörrarna

kolet stökade till mina skor och tidningar från 1937 men värre ändå

något höll mig tillbaka men dörren var öppen

det fanns inga trappsteg att gå nerför bara ett trasigt fönster längs väggen

vi skickade meddelanden genom röret men jag kom inte igenom

jag var genomblöt och min tröja gick sönder

det var nära förorten där fanns målningar i krita

och vad som såg ut som en bröstkorg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VARJE DAG UPPTÄCKER JAG EN STRÄCKA ANDETAG

 

 

det spelar ingen roll vad som glömts bort

när jag kommer så här nära

rösterna

all den tyngd

i tonen

dömandet

när nästa ord löser upp alla skiljetecken

någon jag älskar väldigt mycket

försöker säga något till mig

luften blir kornig mellan våra ansikten

lägg märke till vingbredden

i ett rum där sängen skulle ha stått

mellan att ligga ner

och

(på vilket språk som helst)

falla

kom ihåg vad som skapar oss

men inte utan bristningar

säger våra namn

och tillägnar dem någon nära

eller för att föra dem närmare

passion & hämnd

blir strålglans

glorior av ljus

kring ett sandkorn

med blad

så att ingen kan se ditt ansikte i trädets ljus

i negativet man håller mot ljuset

kan du spela dig själv en stund

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

TYSTNAD FÖR RÄTTVISANS SKULL

 

 

 

vi sitter i mörka hörn och röker

mitt på dagen

sitter i mörka hörn och pratar lågmält

mitt i natten

i mörka hörn fulla av våra döda

timmar till århundraden

döda som också är instoppade i mörka hörn

som om de tänker

som om de tysta läser av situationen

som om nästan en antydan till självbelåtenhet

går hem med våra kvinnor på kvällen

säkra på att allt är som det ska

våra kvinnor som verkar spända

låtsas nervöst att allt är som det ska

 

 

 

 

 

 

 

BLAND POETERNA I MIN GENERATION

 

från före detta sovjetunionen före detta smutsiga kriget nutida problem nutida jihad etnisk rensning

poeter journalister professorer överlevare glider in och ut ur fängelser härbärgen mentalsjukhus

samlingslokaler skolor

 

jag har inget språk för att fortsätta att prata om det

eller någon egen erfarenhet

för att säga ja det är så för mig också

 

med tiden kommer vårt tillsammanskap

att likna ett sätt

att hänga kvar att gå förbi

särskilt att skratta

detta hjärtligaste mest absurda ögonblick

för att världen inte tagit oss än

 

blick eller ögonkast

blick som vet att de inte dödat oss än

och även om de gjorde det spelar det ingen roll

för de första flyende tecknen av ett leende

bara för att skratta

 

 

Assalamu alaikum

 

 

 

 

KLICK

 

Fotografen är böjd över sin kamera skriker Precis så! I samma ögonblick som Big Nanna bowlar i sin vinnarpose blir Miklós Radnóti uppgrävd från en massgrav, blod blandat med lera torkar i mitt öra, hans sista dikt läser jag i fotoblixtens ljus, intorkat blod från hans rockficka. Underexponerad skymt av Anna Akhmatova stirrar ut ur dvalan vi alla drogs med då, milt leende från kvinnan som födde mig, hennes läppar blå av kyla. Det fanns en tid när döda kunde le. Min gamle pappa andas ut en plym av cigarrök, eftermiddagen är rakt igenom nerramlat spackel, svarta stenar, torra taggar. Eftermiddagen har en svår färg från gamla fotsteg som frusit mitt i steget. Yannis Ritsos hostar upp en klump tuberkulärt slem. Där är jag, andra från vänster, hyfsar till min snagg med handflatan, inklämd mellan Kafka och Calvino som håller mig upprätt mellan förnuft och riktning. Självklart är jag sen till skolan. Allt jag behöver och sträcker mig efter på väg till dörren går sönder i mina händer. När jag tar tag i dörren öppnas den inte. Den öppnas inte, och när jag vaknar springer jag genom grannarnas bakgårdar där kvinnorna hänger lakan över tvättlinor jag nuddar, trasslar till och, vevande med armarna lyfter jag mig själv högt över tvättlinorna, högt över elledningarna. Jag trampar luft ovanför en grupp pyttesmå människor när jag vaknar bakom scenen i ett auditorium där jag just nu presenteras som en viktig person jag inte kommer ihåg och plötsligt har skägg. När jag går ut på scenen har jag inga kläder på mig. Salen är full med människor i frack eller klänning med frisyrer. Jag ställer mig bakom podiet och känner mig skyddad när jag börjar läsa från ett papper alla orden är blandade och det som kommer ur min mun är svammel och när jag vaknar och kissar i sängen är jag täckt av frön det är min födelsedag och jag är 50 år gammal alla mina vänner är tonåringar

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Å leve i historien

Innledning Emnet for essayet mitt er betydningen til det å ha et liv å leve der den historiske verden er et av dets ufravikelige element. Jeg holder følgende oppfattelser om ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 02 augusti, 2013

Takarazuka. När teatern som institution säger mer än ord

Under 1980- och 90-talen verkade en genusinriktad japanforskning se en ökning. Den genusinriktade teoretikern Sheldon Garon menar att historiker med fokus på Japan kommit att intressera sig för genusperspektivet då ...

Av: Anna Nyman | Essäer | 23 september, 2009

Tomten är vaken. Foto Belinda Graham.

Öppet brev till Regeringskansliet om "Free Fall"

I samband med Finlands 100-årsjubileum överräckte statsminister Stefan Löfven en gåva, skulpturen Free Fall, till Finland. I sitt tal framhöll Stefan Löfven:

Av: Språkförsvarets styrelse | Gästkrönikör | 25 november, 2017

Från Fångarna på fortet till Stjärnorna på slottet

Bara några år efter murens fall riktades en stöt mot DDR-Sveriges hjärta. TV4 inlemmades i marknätet och hela folket kunde nu ta del av det fantasiomspunna kapitalistiska mediet. Samhällskroppen som ...

Av: Axel Andersson | Gästkrönikör | 04 februari, 2010

Urkult 2011 med fantastisk musik och eldshow

Någonstans mellan Bräcke och Ragunda dånar ett tåg fram. Nåja, dånar, är kanske att ta i – det gamla veterantåget körs i bekväma 90 kilometer i timmen, och det tar ...

Av: Mikael Audell, Sunna Nordgren | Allmänna reportage | 09 augusti, 2011

”Så lunka vi så småningom!” Bellmans musik- och berättarkonst

Carl-Michael Bellman använde som skald både texten och musiken i sitt skapande och uppnådde med detta dubbla verktyg ett djupare och mer accentuerat uttryck än vad som varit möjligt med ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 20 februari, 2013

En cynism som samsas med satiren. Om Amanda Svensson

Det är högst ovanligt med debutromaner som med en sådan snabb och direkt genomslagskraft lyckas tränga igenom det massiva massmediala bruset och väcka så starka reaktioner. När Amanda Svensson gav ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 11 februari, 2013

Gamla staden i Riga Foto CC BY-SA 3.0

Ryssarna i Baltikum

Riga är Lettlands vackra huvudstad vid floden Dünas(Daugava) mynning i Östersjön. 2014 var staden med all rätt Europas kulturhuvudstad. Otaliga sevärdheter lockar. Riga var också en viktig industristad under ...

Av: Rolf Karlman | Reportage om politik & samhälle | 21 augusti, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.