Sagan om det lilla hotellet

Det var en gång ett hotell. Det låg inte centralt men inte heller så långt bort från allting. Det var inte stort, men man kunde inte säga att det var ...

Av: Gregor Flakierski | 23 september, 2008
Utopiska geografier

Bokoholistiska bekännelser

  Hej, jag heter Jessica och jag är bokoholist (här svarar ni i kör: Hej Jessica). Det faktum att jag är bokoholist påverkar många delar av min tillvaro. Det kan mycket väl ...

Av: Jessica Johansson | 07 juli, 2011
Jessica Johansson

Percival. Två dikter

The Last Café, Krabi     I am sitting at The Last Café On the beach under the jungle trees In the dream of the world In the stream of the world While the angel eyes are watching ...

Av: Percival | 29 september, 2014
Utopiska geografier

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar. Del 4

De omöjliga intervjuerna: Ernst Jünger Den tyske författaren Ernst Jünger (1895-1998) kritiserade i sitt författarskap maskinsamhället och 1900-talets ohejdade teknologiska framfart. Hans position var anarkens, ej att förväxlas med den emotionelle ...

Av: Carl Abrahamsson | 28 januari, 2011
Carl Abrahamsson

Samantha Kostmayer är inbjuden poet till Södermalms Poesifestival 4 och 5 september på Orionteatern



Samantha KostmayerSamantha Kostmayer, nordamerikansk poet, författare och översättare. Bor och arbetar i New York, USA. Hon utbildade sig till jurist, men fick aldrig användning för yrket, hon var verksam som skådespelerska men började studera. Hon flyttade till Afrika och forskade i afrikansk historia. Hon var politisk aktivist och besteg senare Kilimanjaro. Hon ägnade sig åt judo och tog svart bälte. Just nu arbetar hon med en novellsamling och en diktsamling. Hennes prosa har publicerats i första numret av The 22 Magazine.

På senare år har publicerat sina dikter i olika amerikanska poesitidskrifter och litterära magasin såsom The Wolf, The Manhattan Review, Washington Square och ett antal olika antologier, liksom hennes översättningar av den syriske poeten och maken Firas Sulaimans dikter publicerats. Tillsammans med honom har hon medverkat i en rad olika poesifestivaler runt om i världen, bland annat i Rumänien och Nicaragua, där jag mötte dem bägge i vintras.

Hur går det till när hon skriver dikter? Kostmayer svarar att enträgna fraser och idéer banar sin väg genom hennes hjärna, tillls hon frigör dem genom att skriva ner dem. Hon menar att alla observerationer och kontemplationer är som inviter till dikter. Hon arbetar om dikterna så länge de kräver det, genom att försöka kliva ur sin egen familjära situation. Hon menar att det finns en frihet i att skriva utan förutbestämda regler eller stoppknappar, och hon välkomnar cirkulär kreativitet och skrivande mer än det linjära.

Vad anser hon om poetrollen?  Kostmayer menar att poeten kan ge tillträde till någonting annars osynligt. Poetens roll kan vara att trotsa, att förbrylla, att inspirera, läka och att irritera.Varje läsare, menar hon, påverkar och förändrar dikternas innebörd.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Vilka är hennes favoritpoeter? Hon nämner Paul Celan, Anna Akhmatova, Wislawa Szymborska, Derek Walcott och många fler. De skapar en festmåltid som kallas strof eller fras dit fantasin, intellektet och själen kommer, för att äta middag, anser hon.

Vad har hon lärt från dem? Kostmayer påpekar att hon inte kan hålla dem ansvariga för de vanskapta vrångbilderna i hennes egna dikter, men poeterna lär ut bra, de stör inte genom att instruera.

Nyfikenhet och envishet har fått henne att besöka olika länder och festivaler. Att befinna sig på en ny plats innebär att vara en främling och det är den allra bästa erfarenheten, menar Kostmayer. Poesifestivaler brukar enligt henne innebära en möjlighet att både vara synlig och osynlig på en och samma gång.

Hur ser poesiscenen ut där hon bor? New York City är ett Mecka för litteratur och poesi – och likt Mecka är det både inbjudande och överväldigande, avslutar Kostmayer.



Samantha Kostmayers dikter i översättning av Boel Schenlær



Oändlig adress



Vi rymde till ditt hus med svanar

Schakrade oss fram bland mandariner,

Den limefärgade frosten kom snabbt hem till oss,

Med förutsägelser om säsongens metaforer från paleontologens sten.

Fångade i årtusendens flaxande vingar i de ihåliga lagren

Ditt tak av bortblåsta löften,

Dina fickor tömda på skuggor och evangelier

och ur ditt sår, dök ett tåg upp

en beräknad bekännelse, en uråldrig framtid.

Jag går bredvid dig, våra gator fulla med

kandidater som tuggar på klot,

diabetiker metalliska ljushuvuden

soldater som bunkrar upp kuddar och bullar

kvarlevorna som vandrar längs med myter och misär.

Jag är den höken

Vaktar din bokstavstunnel, låter regnet falla över dina viskningar

Och slår omsorgsfullt in dina duvor och möjligheter till ett paket.

Du stiger upp, alla hörn och hemligheter tätt sammanvävda

Molluskens tysta profetior

En Marinetti på väg mot det förflutna, en upp-och nedvänd jägare på jakt efter det ålderstigna;

Vårt eko

den enda påminnelsen

om uppskjutna plikter, om hängiven aska.

 

 

 

Regimen



Jag trädde in i din ihoplimmade anteckningsbok

bara för att hitta

fängelser under vatten

där du förvarat erkännanden,

och ett fåtal män

som ännu vandrar,

som kallar korallen

för sitt rätta namn;

vakt.





 

Ensam



Natten anlände till henne

som en tämjd saffransgul drake

men kvinnorna i grannskapet

ogillade de nattliga skuggorna

så hon åt ensam.



 

 

Krig



Förlåt mig om du kan, för min

frånvaro från baletten.

Jag har letat efter mitt gap och mina käkar.

Förlåt mitt försvinnande

min otillgänglighet vid poolen,

jag fann hennes halsband

och hennes hals

Långt ifrån hennes fingrar.

Fästning



”Nu räcker det,” sa han

när han väl tänt på huset

dränkt de nätt och jämnt bubblande orden

och uppvaktat minnets demon;

”Nu räcker det”, han stampade

på det gröna kolet

där oigenkänneliga inramade porträtt krossats

ur några av dem sträckte de sig ännu fram;

”Nu räcker det,” han stirrade

ner på tomma mattallrikar

han plirade från sin Picasso pose

och önskade att alla formationer i hans blick,

smälte samman i en enda rörelse

till ett alldeles eget svärd.

 

 

 

Sakernas tillstånd



Hemsökt av inre splittring

lade jag inte märke till snön förrän den föll

och tystade ned allt som uppehöll sig i dess sken.

I den tystnadens kyla, försökte ett sinne kuva ett annat.

Sinnet som misstog sig för att vara det enda gällande

uppehöll sig handgripligen med riktiga ord

medan sinnet som kände sig själv som en inkräktare, med bara charm och kulisser,

erbjöd argumenterande berättelser som förströelse.

Stillheten viskade i örat och föredrog inkräktaren.

Och konspiratoriska bilder blev framslängda, som en människokropp framför ett fordon i hög hastighet

Så blodigt, så plötsligt.

Orden, inte minst från Annas dystraste dagbok,

grälade med sönderrostade bilder ur den kognitiva stormen;

I kvicksandens biflöden

bestyrkte det andra sinnet sina åsikter.

Och vann grälet om sakernas tillstånd.





Tjuven



Jag vandrar nerför den höga kullen för att se akrobaterna öva

med tvättmedel i ena handen och en smörgås i den andra

med en exakt vetskap vid avresan

om varför bägge händerna var fulla,

men regnet

som rann från motorsågen

stal mitt minne under sin hastiga reträtt

och lämnade mig

med endast en kulle att klättra uppför.

 

 

 

Värdinnan



Molnen kom på middag

Omedelbart klockan 6

några i nypressade kavajer

andra i bara tofflor,

gargoylerna

kom sent,

som vanligt,

klädda i arbetskläder, omgivna av lukten från alla frön.

Middagsbordet

var dukat med rykten och löv

och fossiler,

broderade med minnen som kom i flock.

En maträtt av salt och exil

maskerad som kokkonster från fjärran

lämnad att sjuda

alldeles för länge.

Bakgrundsmusiken var som opium

och gjorde henne dåsig

hela dagen;

hon stängde av vattenkokaren

torkade bort det hårdnade smöret från vasen

och ringde kvarterets bagerier

på jakt efter den lukt

som höll fast henne, orörlig.

 

 

 

Vi



Bokstäver kravlade fram ur en tom söndag

För att stava rätt till vår historia.

Undervattensfantasi;

Ord skapade med vingar

landade med hjälmar.

All mening försvann i brisen.

Och allt förstånd

Och antagandet att spöken trivs,

Att de är fria från ångerns förgreningar.

Synden tog inte äpplet från trädet

men högg ner trädet och planterade staden

Och sände dig att leta föda

Mitt bland de få kvarvarande stenarna

Och de ensamma löven.

 

 

 

GrisBen





Den urblekta dammiga rosa färgen på hans benprotes

lyckades inte väcka hans

generositet och barmhärtighet

inför detta avlånga hovdjur.

Suggans tryne ständigt rotfast i jorden

Hennes knorr undanvikt i rosa precision.

Men när han väl plockat bort grisenprotesen,

kan hon haka av och gänga på

sina egna intakta ben,

hon rusade runt i rummet

och sökte efter jord.



 

 

Överblivet



Stulen ur byrålådan är havsutsikten,

saknade på scenen är din ungdoms flinka fingrar

förflyttade från sin plats under filten är de lämpliga orden och fraserna för att vinna ditt beröm

frånvarande i smaragden är kvinnan som älskade dig

och det familjära är bespetsat med cyanid

välkommen till resterna.

 

 

 

Utspillt



Det utspillda

talar många språk

förvarnat,

av en nyans nektar

i en nära förestående undergång

inte dekorerad

med tystnad

eller historiska fragment,

som så ofta är fallet,

men av ogenomträngliga minnen från morgondagen

och från dagen innan.



 

 

Inomhus



Utanför, vinden som väser

och grannarna som jamar

mäter stegen till dörren

Utomhus, silverskymningen kommer tidigare ich tidigare, med sin brud frosten

Utomhus, alla brödköer förblir korta

Elektriciteten glöder, heta värmepannor

Rummen serverar ångkokt tröst

Tv:ns surrande, radions hummande, datorerna länkar och skapar avstånd till båda.

Inomhus, mödrarnas klagan reser 6000 mil

Fäder och farfäder

med böjda huvuden i oförlåtlig skam

Eller i krigisk stolthet

Eller i revisionistiska dagdrömmar

Omättlig hunger uppvaktar ohållbar köld.

Unga och gamla,

förr samlades de för att äta tillsammans

de avbryter varandra,

och talar med dämpade röster om grannen, hennes mysterium

Nu samlas de för att gråta, och yla som midnattens rävar fångade i fällan

Tassen kluven men ännu inte avskild,

Underbenet söndertrasat och krossat mellan rostiga sågtandade käftar.

Rävarna har tystnat nu, deras ylanden drunknade i familjernas vånda,

de som endast hör sina egnas skrik, som endast sörjer sina egnas lik,

om endast känner sin obevekliga plåga

Familjer som, så sent som förra året,

satte ut begravningsbord åt varandra, då dödsfallen

ännu var oregelbundna

Chockande och outgrundlig,

Fäst nu era misstänksamma ögon på varandra i det krympande dramat om broderskap

Här, toppen möter botten

och krossa alla som viskar, som vill något och som väntar mitt emellan.

Grattis, högt och lågt,

ni gick förbi farsen.

Ni cirklar runt med era vagnar tillbaka till tragedin

Precis här, inomhus.

 

 

 

Höstspecial



I vår ekonomi, började en litterär favorittidskrift

tillverka skyddsdräkter

endast för prenumeranter;

De är grå

och röda högklackade stövlar medföljer

höga nog för att skydda från giftigt slam

men klackarna är olika höga,

Tvingar en att halta,

Stappla fram

Mellan

En metafor

Eller förorening;

En vers som hoppar

Från tidskriftssidan

Till miljöförstöring.

Ur arkivet

view_module reorder
Erik Johan Stagnelius

Bortom skuggorna av eländet

Ett kärleksfullt och ökat intresse för Stagnelius dikter har kunnat uppfattas under de senaste decennierna. Så mycket har hänt, så mycket publicerats att fler människor fått möjligheter att bättre tillgodogöra ...

Av: Michael Economou | Essäer om litteratur & böcker | 25 februari, 2015

Älskade HANS-ÅKE

De hade varit och sett en film på Filmstaden ; Solstorm. Den var inte så bra som de förväntat sig efter boken. Klockan 20.55 satte de sig på en buss mot ...

Av: Ingalill Enbom | Utopiska geografier | 25 januari, 2010

Nationalteaterns gyllene krona.  Foto: Belinda Graham.

Národní divadlo – Nationalteatern är folkets teater i Prag

Det vimlar av små skolbarn på besök på Nationalteatern i Prag, som på tjeckiska heter Národní divadlo. Entusiasmen och stoltheten över teatern går inte att ta miste på. Den duktiga ...

Av: Belinda Graham | Resereportage | 10 Maj, 2015

Beredning av kaffe i en enkel restaurang i Gondar, Etiopien. Foto Tarja Salmi-Jacobson

Kaffe, gudarnas dryck från Etiopien

Det berättas att en etiopisk vallpojke på 900-talet skulle ha upptäckt att när hans getter åt kaffebuskens bär och blad blev de alltid pigga samma kväll. Kaldi, som pojken hette ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Kulturreportage | 12 april, 2016

”Det verkliga är det enda som kräver någonting av oss.”

Under sitt arbete med en bok om den svenska litteraturen ställde den ryska litteraturvetaren Diana Koblenkova några frågor till författaren Einar Askestad. Hans svar utvecklades till en kommentar till den ...

Av: Diana Koblenkova | Litteraturens porträtt | 06 november, 2014

Litterära gåtor, fiktionens verkligheter. Om Kristian Petris Träsket

Filmaren och författaren Kristian Petri skriver i en essä om sin fars död i Dagens nyheter hösten 2011 om bokprojektet som senare mynnade ut i den 83-sidiga bokpärlan Träsket. I ...

Av: Klas Lundström | Essäer om litteratur & böcker | 08 Maj, 2013

Färdigbokad och sommarfin Where the action is, Göteborg, 28 juni 2011

Sitter och lyssnar på den avancerade funktionen Where the action is-lista på Spotify. Tankarna flyger iväg till en tid när jag stod vid en liten bänk i skivaffären i min ...

Av: Lena Lidén | Kulturreportage | 08 juli, 2011

Ingen äger Emily Dickinson! (Om klassiker och kanon del III)

Min Emily Dickinson Emily Dickinson och det autonoma poetiska rummet: kampen för integritet och självständighet, och den sublimerade längtan till den andreJag ska börja med att tolka Emily Dickinsons ...

Av: Lidija Praizovic | Essäer om litteratur & böcker | 28 juni, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts