- Post Scriptum
- Publicerad:
Södermalms Poesifestival 2014. Tarek Eltayeb
Tarek Eltayeb föddes 1959 i Kairo av sudanesiska föräldrar.Sedan 1984 bor och arbetar han i Wien, Österrike. Han har publicerat fem diktsamlingar, tre romaner, två novellsamlingar, en pjäs och en självbiografisk bok på arabiska. Han har också översatt dikter av ett antal österrikiska poeter till arabiska, bland andra Christian Loidl (1957-2001), Gerhard Kofler (1949-2005), Friederike Mayröcker: (1924), Christl Greller (1940). Hans verk är översatta till många språk, bland andra tyska, engelska, italienska, franska, spanska, makedonska, rumänska och serbiska. Hans dikter har publicerats i ett stort antal litteraturmagazin och tidskrifter runt om i världen. Han har innehaft flera litterära vistelsestipendier, bland annat Elias Cannetti Fellowship i staden Wien 2005 och fått ett stort rumänskt litteraturpris på International Festival Curtea des Argeş. Eltayeb har medverkat vid ett stort antal internationella poesifestivaler.
Tarek Elyaeb började skriva dikter när han blev kär som sjuttonåring. Skrivandet var det enda möjliga sättet att uttrycka kärlek på, i Kairo i mitten av sjuttiotalet, menar han. Han kunde dock inte vara fullt ut ärlig och rättfram, inte heller kunde han ge dikterna till henne han älskade, så han använde sig av en pseudonym. När han läste kärleksdikterna högt för sina vänner, tyckte de mycket om dem, så han fortsatte skriva, men hon kunde aldrig läsa dem.
När Eltayeb var tjugoett år gammal reste han utomlands för första gången, men innan han reste slängde han alla sina dikter i floden för att vara säker på att hans familj aldrig skulle kunna få tag i dem. Han ansåg att hans kärlekshistoria var ett kärleksbrott som lätt kunnat bli en skandal. Dikterna hade varit beviset.
År 1986 befann han sig i Wien, i en kvävande livssituation, långt från vänner och familj, och började skriva om sina vänner i Kairo. Han hittade även på virtuella vänner som han skrev om.
Stöd Tidningen Kulturen
Han började publicera noveller i London och Kairo i slutet av 80-talet, och därefter i några arabiska städer. Ett år senare kunde han publicera sina dikter i välkända litteraturmagasin, till exempel i Ibdaa (Kairo), Sotoor (Kairo), Mawaqef (Paris), Al-Haraka al-Arabiya (Mexico / Libanon) och i tidningar som Al-Nahar (Beirut) och Al Quds Al Arabi (London).
Han växte upp i Kairo där det inte var särskilt svårt att publicera sig, särskilt eftersom han aldrig fick något betalt. Men i Wien var saken en annan. Han fick beställningar från tidskrifter och antologier och han fick betalt. Numera är han utgiven på ett välkänt förlag i Wien, liksom i Tyskland.
Vad anser Eltayeb om rollen som poet? Han svarar att trots att det är en enkel fråga, är den svår att besvara. Rollen en poet har är viktig, men frivillig och i många fall osynlig. Den betalar sig sällan varken moraliskt eller materiellt. Hur som helst, den är ett lovärt försök att dra till sig andra människors uppmärksamhet kring något glömt eller förbisett. Syftet är inte att få människor att omfamna poetens synvinkel, snarare att åter antända och frigöra läsarnas sinnen, om och om igen. Poeten har inte någon verkställande makt, men kan mycket väl äga kraften att återställa medvetandet och återuppliva minnen av frigörelse och förmågan att opponera sig och revoltera, menar Eltayeb.
Han har många favoritpoeter. Bland de äldre arabiska poeterna nämner han Abu Tayeb Al-Mutanabbi och Abu Nawas. Bland de yngre, moderna arabiska poeterna Adonis, Salah Abdel Sabour, Abdel Muti Hijazi och Faitouri. Det finns många fler. Listan är lång. Han har också många favoritpoeter i västvärlden, Allen Ginsberg, Tranströmer, Erich Fried, Rilke och många andra. Eltayeb tycker mycket om dikter som ställer oroande frågor mer än dikter som träger in honom i ett illusoriskt hörn. Han älskar den fria poesin som oupphörligt förnyar sig.
Vad får honom att vilja skriva en dikt? Det kan vara ett ord som fångar en hållning eller en situation. Ibland kan det vara en lukt eller doft som sätter igång processen. Sinnena spelar en mycket stor roll för honom: en blandning av minnen, skicklighet och erfarenhet, tillsammans med en situation nyligen, kan utgöra den tändande gnistan till en dikt.
Den allra första poesifestival han blev inbjuden till är en av de äldsta festivalerna i Europa, den i Struga, Makedonien. Festivalen startade år 1961. 2002, när han blev inbjuden, visste han inte ens var Struga ligger. Festivalen publicerade hans dikter i en makedonsk serie böcker de ger ut varje år, med sju utvalda poeter. Antologin heter ”En sten större än himlen”. Eltayeb anser att det är viktigt att delta i internationella poesifestivaler, eftersom det ger honom ett bra tillfälle att lära känna landets litteratur, liksom att bli översatt. På resor till festivaler känner han sig inte som en turist, och han betraktar inte människor som främlingar. Han sjunker djupt ner i livets hav, om så bara för en kort period, för att nå nya, rika erfarenheter.
Hans bästa festivalår hittills är 2008, 2009 och 2010. Han blev då inbjuden till det internationella Författarprogrammet i Iowa, i USA, i tre månader. Även den internationella poesifestivalen i Istanbul, Turkiet, och festivalen i Kalifornien var viktiga för honom. Han nämner också festivalerna i Venezuela, Förenade Arabemiraten, en festival i Lund, och i Zagreb, Kroatien och teaterfestivalen i Alexandria, Egypten.
Hur ser poesiscenen ut i Wien, i det stora hela? Tarek Eltayeb har bott där i mer än trettio år, och bidrar städigt, bland annat som medlem i Österrikiska Författarförbundet. Poesiscenerna i Wien är det inget större fel på, men de tenderar att vara alltför svaga, liksom poesistatusen är låg i de flesta länder i Europa. Och vad gäller den litterära situationen i Sudan, så är den extremt miserabel. Ingen av hans elva böcker publicerade i Egypten, har publicerats i Sudan. Poesin lever ett mer vitalt liv i Egypten än i Sudan, där dikterna inte hittar vare sig förläggare eller distributörer, avslutar Tarek Eltayeb.
Strandad
Efter att den unge mannen
hade strandat
spydde havet upp
honom här
hans utmattade kropp
låg mellan hundar och polisens skor.
Hans själ fortfarande där ute
skulle följa efter på något moln.
Han upptäckte den
när den steg ned
under den sena eftermiddagen.
Med ena handen
på pannan
mot den förblindande solen
försökte han
schasa iväg den
avskräcka den
från att stanna i hans land
Förgäves.
Själen lade sig ner bredvid honom
hundarna skällde på den
polismannens skor
trampade redan på den.
[Weitersfeld; May 1st, 2006]
Översat från arabiska till engelska av Wolfgang Astelbauer.
Översatt från engelska till svenska av Boel Schenlær.
Svart
Jag korsade floden
och när jag nådde andra sidan
var jag svart.
Jag ropade till min följeslagare på stranden:
”Vattnet är härligt. Kom!”
Men min färg skrämde honom
och han sa inte ett enda ord.
Jag sa till honom
att korsa floden.
Han mimlade någonting
och vinden bar endast fram
fragment av hans ord.
Jag ropade till honom
att komma närmare.
Men min följeslagare var rädd
för min färg
och lyssnade inte längre på mig
glömde vårt förflutna.
Varje år går jag ner till floden
och ropar till honom bland alla dessa människor.
Jag är på vippen att återvända till honom.
Men jag är rädd att förlora
min sanna färg
och mina sinnen.
[Weitersfeld; April 15th, 2006]
Översat från arabiska till engelska av Wolfgang Astelbauer.
Översatt från engelska till svenska av Boel Schenlær
Livsgrenen
Jag skar tanklöst av
grenen i min trädgård
som flyttat sig i vinden
gav den till min son
att leka med.
Han flyttade den, en gång, två gånger
slängde sedan bort den, ovarsamt.
Grenen låg på marken, stilla.
Långsamt tittade jag upp
på det amputerade trädet
när plötsligt en vind for upp.
Den fick mig att tänka på ett träd
som vinkat åt mig
för inte så länge sedan
med sin livsgren.
[Vienna; October 7th, 2005]
Översat från arabiska till engelska av Wolfgang Astelbauer.
Översatt från engelska till svenska av Boel Schenlær
Tandlöst hav
Det tandlösa havet
diar fortfarande solen på natten
och månen på dagen
När det gråter
torkar det upp
torkar fisken
som skabb
omvandlar valarna
till sandkammar
Ju äldre havet blir
desto mer klarar det utan
solen och månen
blir vän med vinden
längtar till äventyr
med pirater och sluga upptäcksresanden
Det gapskrattar
förlorar ett stycke land
andas
slukar en ö.
Ändå, mot slutet av resan
rusar det ut i det blå
utan att veta
skillnaden
melan hav och himmel.
Förtunnas
torkar ut
det dör
ett tandlöst hav
[Al-Mahdia, Tunisia; September 11th, 2005]
Översat från arabiska till engelska av Wolfgang Astelbauer.
Översatt från engelska till svenska av Boel Schenlær
Åsnan
Med sina grova händer
drar mannen
fram åsnan
ur livmoderns skuggor
ut till den röda solen.
Med sina grova händer
släpper mannen
den överfyllda säcken
med full kraft
på åsnans rygg
Mannen svär
svär över sin far
svär över sin farfar.
Sedan en säck till
och en tredje.
…
Jag kan inte längre se
åsnans ben.
[Vienna; September 3rd, 2003]
Översat från arabiska till engelska av Wolfgang Astelbauer.
Översatt från engelska till svenska av Boel Schenlær
Första kyssen
På håll stannade jag och stirrade på dem.
I en trädgård
En flicka och en pojke.
Hon kysste honom
Och efter varje gång hon kysst honom torkade han sig om munnen.
Efter den sista kyssen tog hon hans hand
Han skrattade
Och den här gången kysste han henne
Med sammanflätade händer.
Mitt hjärta sjöng.
Ett rop av glädje undslapp mig nästan.
Jag förstörde närapå
En glädjande ritual.
[Vienna; May 21st, 2001]
Översat från arabiska till engelska av
Översatt från engelska till svenska av Boel SchenlærKareem James Abu Zeid
Fångad i hans Skugga
Eller (Går i en Skugga)
Jag går bakom honom
fångad
i hans skugga.
Jag försöker inte fly
som han vill att jag ska.
Jag ser inte
vem som kommer från andra hållet
och hälsar oss.
Förstulet kliver jag ut
från mattan i hans skugga.
Solen bränner mig
Och jag återtar min plats
Men nu ser jag
vad han har gömt
vad han, som går bredvid mig
inte har nämnt
trots hans många ord.
Han har förhindrat mig
från att känna igen min sol.
Jag revolterar mot
kylan i hans skugga
mot mörkret.
Jag kliver ut i solskenet.
Jag stannar kvar där
tills han försvinner
med sin skugga.
Jag går ensam
med min skugga
med.en sjal som sitter löst.
Jag kastar den
över mina axlar
rädd
att en förbipasserande
ska trampa på den
och fångas in i den.
Jag svänger in på en gata
som är bred och öppen.
Här går ingen
bakom någon annan.
[Vienna; May 9th, 2000]
Översat från arabiska till engelska av Wolfgang Astelbauer.
Översatt från engelska till svenska av Boel Schenlær
Kaffe och vatten
Hundra gånger om dagen säger han
”Jag måste återvända. Här finns ingen nåd.
Där, där finns omsorgsfullhet och värme och ...”
Sedan faller han i tystnad.
Jag frågar honom, ”Där?
Var ligger det?”
Han pekar någonstans.
Hans ansikte är uttryckslöst
och han säger ingenting mer.
Jag tar hans hand.
Vi går till ett kafé
och sitter ned vid ett tyst bord i hörnet.
Jag beställer kaffe åt honom
och vatten till mig.
Jag talar arabiska med honom
och häller vatten i kaffet.
Han blir besvärad, ”Är du galen?”
Han försker hälla bort vatnet
ur kaffet.
Han försöker.
Han försöker hälla tillbaka vattnet
i vattnet.
[Vienna, Café Griensteidl; June 27th, 1997]
Översat från arabiska till engelska av Wolfgang Astelbauer.
Översatt från engelska till svenska av Boel Schenlær
Nattens Emigration från Dagen
Natten emigrerade från den glädjelösa staden
lämnade den med de utmattade dagarna.
Den tog stadens måne och stjärnor och gick.
Staden var glad för ljuset
och var vaken i många dagar.
När den blev trött fann den inte natten
där den kanske hade kunnat vila.
Dagen emigrerade från den utmattade staden
lämnade inte kvar någonting.
Den tog stadens sol och oljud och gick.
Den sökte efter mörker
varhelst den kom
efter mörker som klyver tiden.
Dagen blev trött och visste inte
hur och när och var den kunde sova.
Någonstans på en plats där tiden gått vilse
hittade ett litet barn en rostig nyckel med några tecken:
profetian uttalad av en spådam från Siwa.
I tidernas begynnelse smet natten iväg i skymningen
för att bada i havet.
Mörkret föll i och blev fångat.
The prize which darkness demanded to set it free was Priset för havets frihet,
som mörkret krävde,
var att solen alltid skulle följa med till havets bord när skymningen faller.
[Vienna; October 23rd, 1993]
Översat från arabiska till engelska av Wolfgang Astelbauer.
Översatt från engelska till svenska av Boel Schenlær
