Projekt Bok 19

Att leva som människa i denna värld eller Vetenskap-världsbild-sätt att tänka   Tacksam prisade han det ofattliga att det förunnades honom genomleva ett liv på jorden som människa. (Heidenstams ord på sin gravsten)  

Av: Erland Lagerroth | 05 november, 2011
Essäer

Vladimir Oravskys sommarföljetong Dagmar Daggmask Del 7

Skulle denna underbara berättelse slutat här och skulle dessutom korpen återvända och fått syn på Dagmar igen, då skulle man kunna konstatera att visst är det så, att högmod går ...

Av: Vladimir Oravsky | 19 juli, 2014
Utopiska geografier

Swedenborg, Poe och multiversum – en svindlande historia

I de skälvande åren strax innan Andra världskriget publicerade den engelska filosofen Olaf Stapledon (1886–1950) en av de märkligaste romaner som skrivits: Star Maker (1937). Den namnlösa berättaren upplever hur ...

Av: Rickard Berghorn | 30 september, 2012
Essäer

 Esko Männikkö lägger stor vikt vid hängningen av sina verk. Foto: Emil Fagander

”I do it my way”.

En av Finlands mest omtalade och framgångsrika samtida bildkonstnärer visas just nu i en stor utställning i Stockholm. Esko Männikkös måleriska bilder sätter sig fast i betraktarens medvetande, direkt eller ...

Av: Nancy Westman | 23 oktober, 2017
Konstens porträtt

Södermalms Poesifestival 2014. Tarek Eltayeb



Tarek EltayebTarek Eltayeb föddes 1959 i Kairo av sudanesiska föräldrar.Sedan 1984 bor och arbetar han i Wien, Österrike. Han har publicerat fem diktsamlingar, tre romaner, två novellsamlingar, en pjäs och en självbiografisk bok på arabiska. Han har också översatt dikter av ett antal österrikiska poeter till arabiska, bland andra Christian Loidl (1957-2001), Gerhard Kofler (1949-2005), Friederike Mayröcker: (1924), Christl Greller (1940). Hans verk är översatta till många språk, bland andra tyska, engelska, italienska, franska, spanska, makedonska, rumänska och serbiska. Hans dikter har publicerats i ett stort antal litteraturmagazin och tidskrifter runt om i världen. Han har innehaft flera litterära vistelsestipendier, bland annat Elias Cannetti Fellowship i staden Wien 2005 och fått ett stort rumänskt litteraturpris på International Festival Curtea des Argeş. Eltayeb har medverkat vid ett stort antal internationella poesifestivaler.

  Tarek Elyaeb började skriva dikter när han blev kär som sjuttonåring. Skrivandet var det enda möjliga sättet att uttrycka kärlek på, i Kairo i mitten av sjuttiotalet, menar han. Han kunde dock inte vara fullt ut ärlig och rättfram, inte heller kunde han ge dikterna till henne han älskade, så han använde sig av en pseudonym. När han läste kärleksdikterna högt för sina vänner, tyckte de mycket om dem, så han fortsatte skriva, men hon kunde aldrig läsa dem.

När Eltayeb var tjugoett år gammal reste han utomlands för första gången, men innan han reste slängde han alla sina dikter i floden för att vara säker på att hans familj aldrig skulle kunna få tag i dem. Han ansåg att hans kärlekshistoria var ett kärleksbrott som lätt kunnat bli en skandal. Dikterna hade varit beviset.

År 1986 befann han sig i Wien, i en kvävande livssituation, långt från vänner och familj, och började skriva om sina vänner i Kairo. Han hittade även på virtuella vänner som han skrev om.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Han började publicera noveller i London och Kairo i slutet av 80-talet, och därefter i några arabiska städer. Ett år senare kunde han publicera sina dikter i välkända litteraturmagasin, till exempel i Ibdaa (Kairo), Sotoor (Kairo), Mawaqef (Paris), Al-Haraka al-Arabiya (Mexico / Libanon) och i tidningar som Al-Nahar (Beirut) och Al Quds Al Arabi (London).

Han växte upp i Kairo där det inte var särskilt svårt att publicera sig, särskilt eftersom han aldrig fick något betalt. Men i Wien var saken en annan. Han fick beställningar från tidskrifter och antologier och han fick betalt. Numera är han utgiven på ett välkänt förlag i Wien, liksom i Tyskland.

  Vad anser Eltayeb om rollen som poet? Han svarar att trots att det är en enkel fråga, är den svår att besvara. Rollen en poet har är viktig, men frivillig och i många fall osynlig. Den betalar sig sällan varken moraliskt eller materiellt. Hur som helst, den är ett lovärt försök att dra till sig andra människors uppmärksamhet kring något glömt eller förbisett. Syftet är inte att få människor att omfamna poetens synvinkel, snarare att åter antända och frigöra läsarnas sinnen, om och om igen. Poeten har inte någon verkställande makt, men kan mycket väl äga kraften att återställa medvetandet och återuppliva minnen av frigörelse och förmågan att opponera sig och revoltera, menar Eltayeb.

Han har många favoritpoeter. Bland de äldre arabiska poeterna nämner han Abu Tayeb Al-Mutanabbi och Abu Nawas. Bland de yngre, moderna arabiska poeterna Adonis, Salah Abdel Sabour, Abdel Muti Hijazi och Faitouri. Det finns många fler. Listan är lång. Han har också många favoritpoeter i västvärlden, Allen Ginsberg, Tranströmer, Erich Fried, Rilke och många andra. Eltayeb tycker mycket om dikter som ställer oroande frågor mer än dikter som träger in honom i ett illusoriskt hörn. Han älskar den fria poesin som oupphörligt förnyar sig.

Vad får honom att vilja skriva en dikt? Det kan vara ett ord som fångar en hållning eller en situation. Ibland kan det vara en lukt eller doft som sätter igång processen. Sinnena spelar en mycket stor roll för honom: en blandning av minnen, skicklighet och erfarenhet, tillsammans med en situation nyligen, kan utgöra den tändande gnistan till en dikt.

Den allra första poesifestival han blev inbjuden till är en av de äldsta festivalerna i Europa, den i Struga, Makedonien. Festivalen startade år 1961. 2002, när han blev inbjuden, visste han inte ens var Struga ligger. Festivalen publicerade hans dikter i en makedonsk serie böcker de ger ut varje år, med sju utvalda poeter. Antologin heter ”En sten större än himlen”. Eltayeb anser att det är viktigt att delta i internationella poesifestivaler, eftersom det ger honom ett bra tillfälle att lära känna landets litteratur, liksom att bli översatt. På resor till festivaler känner han sig inte som en turist, och han betraktar inte människor som främlingar. Han sjunker djupt ner i livets hav, om så bara för en kort period, för att nå nya, rika erfarenheter.

Hans bästa festivalår hittills är 2008, 2009 och 2010. Han blev då inbjuden till det internationella Författarprogrammet i Iowa, i USA, i tre månader. Även den internationella poesifestivalen i Istanbul, Turkiet, och festivalen i Kalifornien var viktiga för honom. Han nämner också festivalerna i Venezuela, Förenade Arabemiraten, en festival i Lund, och i Zagreb, Kroatien och teaterfestivalen i Alexandria, Egypten.

Hur ser poesiscenen ut i Wien, i det stora hela? Tarek Eltayeb har bott där i mer än trettio år, och bidrar städigt, bland annat som medlem i Österrikiska Författarförbundet. Poesiscenerna i Wien är det inget större fel på, men de tenderar att vara alltför svaga, liksom poesistatusen är låg i de flesta länder i Europa. Och vad gäller den litterära situationen i Sudan, så är den extremt miserabel. Ingen av hans elva böcker publicerade i Egypten, har publicerats i Sudan. Poesin lever ett mer vitalt liv i Egypten än i Sudan, där dikterna inte hittar vare sig förläggare eller distributörer, avslutar Tarek Eltayeb.

 

 

Strandad

 

Efter att den unge mannen

hade strandat

spydde havet upp

honom här

hans utmattade kropp

låg mellan hundar och polisens skor.

Hans själ fortfarande där ute

skulle följa efter på något moln.

 

Han upptäckte den

när den steg ned

under den sena eftermiddagen.

Med ena handen

på pannan

mot den förblindande solen

försökte han

schasa iväg den

avskräcka den

från att stanna i hans land

 

Förgäves.

 

Själen lade sig ner bredvid honom

hundarna skällde på den

polismannens skor

trampade redan på den.

 

[Weitersfeld; May 1st, 2006]

 

Översat från arabiska till engelska av Wolfgang Astelbauer.
Översatt från engelska till svenska av Boel Schenlær.

 

 

Svart

 

Jag korsade floden

och när jag nådde andra sidan

var jag svart.

Jag ropade till min följeslagare på stranden:

”Vattnet är härligt. Kom!”

Men min färg skrämde honom

och han sa inte ett enda ord.

Jag sa till honom

att korsa floden.

Han mimlade någonting

och vinden bar endast fram

fragment av hans ord.

Jag ropade till honom

att komma närmare.

Men min följeslagare var rädd

för min färg

och lyssnade inte längre på mig

glömde vårt förflutna.

 

Varje år går jag ner till floden

och ropar till honom bland alla dessa människor.

Jag är på vippen att återvända till honom.

Men jag är rädd att förlora

min sanna färg

och mina sinnen.

 

[Weitersfeld; April 15th, 2006]

 

Översat från arabiska till engelska av Wolfgang Astelbauer.
Översatt från engelska till svenska av Boel Schenlær

 

 

 

Livsgrenen

 

Jag skar tanklöst av

grenen i min trädgård

som flyttat sig i vinden

gav den till min son

att leka med.

Han flyttade den, en gång, två gånger

slängde sedan bort den, ovarsamt.

Grenen låg på marken, stilla.

 

Långsamt tittade jag upp

på det amputerade trädet

när plötsligt en vind for upp.

Den fick mig att tänka på ett träd

som vinkat åt mig

för inte så länge sedan

med sin livsgren.

 

[Vienna; October 7th, 2005]

 

Översat från arabiska till engelska av Wolfgang Astelbauer.
Översatt från engelska till svenska av Boel Schenlær

 

 

 

Tandlöst hav

 

Det tandlösa havet

diar fortfarande solen på natten

och månen på dagen

 

När det gråter

torkar det upp

torkar fisken

som skabb

omvandlar valarna

till sandkammar

 

Ju äldre havet blir

desto mer klarar det utan

solen och månen

blir vän med vinden

längtar till äventyr

med pirater och sluga upptäcksresanden

 

Det gapskrattar

förlorar ett stycke land

andas

slukar en ö.

Ändå, mot slutet av resan

rusar det ut i det blå

utan att veta

skillnaden

melan hav och himmel.

Förtunnas

torkar ut

det dör

ett tandlöst hav

 

[Al-Mahdia, Tunisia; September 11th, 2005]

 

Översat från arabiska till engelska av Wolfgang Astelbauer.
Översatt från engelska till svenska av Boel Schenlær

 

 

Åsnan

 

Med sina grova händer

drar mannen

fram åsnan

ur livmoderns skuggor

ut till den röda solen.

 

Med sina grova händer

släpper mannen

den överfyllda säcken

med full kraft

på åsnans rygg

 

Mannen svär

svär över sin far

svär över sin farfar.

 

Sedan en säck till

och en tredje.

 

Jag kan inte längre se

åsnans ben.

 

[Vienna; September 3rd, 2003]

 

Översat från arabiska till engelska av Wolfgang Astelbauer.
Översatt från engelska till svenska av Boel Schenlær

 

 

 

 

Första kyssen

 

På håll stannade jag och stirrade på dem.

I en trädgård

En flicka och en pojke.

Hon kysste honom

Och efter varje gång hon kysst honom torkade han sig om munnen.

Efter den sista kyssen tog hon hans hand

Han skrattade

Och den här gången kysste han henne

Med sammanflätade händer.

Mitt hjärta sjöng.

Ett rop av glädje undslapp mig nästan.

Jag förstörde närapå

En glädjande ritual.

 

 

[Vienna; May 21st, 2001]

 

Översat från arabiska till engelska av
Översatt från engelska till svenska av Boel SchenlærKareem James Abu Zeid

 

 

 

Fångad i hans Skugga

Eller (Går i en Skugga)

 

Jag går bakom honom

fångad

i hans skugga.

Jag försöker inte fly

som han vill att jag ska.

Jag ser inte

vem som kommer från andra hållet

och hälsar oss.

 

Förstulet kliver jag ut

från mattan i hans skugga.

Solen bränner mig

Och jag återtar min plats

 

Men nu ser jag

vad han har gömt

vad han, som går bredvid mig

inte har nämnt

trots hans många ord.

Han har förhindrat mig

från att känna igen min sol.

 

Jag revolterar mot

kylan i hans skugga

mot mörkret.

Jag kliver ut i solskenet.

Jag stannar kvar där

tills han försvinner

med sin skugga.

 

Jag går ensam

med min skugga

med.en sjal som sitter löst.

Jag kastar den

över mina axlar

rädd

att en förbipasserande

ska trampa på den

och fångas in i den.

 

Jag svänger in på en gata

som är bred och öppen.

Här går ingen

bakom någon annan.

 

[Vienna; May 9th, 2000]

 

Översat från arabiska till engelska av Wolfgang Astelbauer.
Översatt från engelska till svenska av Boel Schenlær

 

 

Kaffe och vatten

 

Hundra gånger om dagen säger han

”Jag måste återvända. Här finns ingen nåd.

Där, där finns omsorgsfullhet och värme och ...”

Sedan faller han i tystnad.

 

Jag frågar honom, ”Där?

Var ligger det?”

Han pekar någonstans.

Hans ansikte är uttryckslöst

och han säger ingenting mer.

 

Jag tar hans hand.

Vi går till ett kafé

och sitter ned vid ett tyst bord i hörnet.

Jag beställer kaffe åt honom

och vatten till mig.

 

Jag talar arabiska med honom

och häller vatten i kaffet.

Han blir besvärad, ”Är du galen?”

 

Han försker hälla bort vatnet

ur kaffet.

 

Han försöker.

 

Han försöker hälla tillbaka vattnet

i vattnet.

 

[Vienna, Café Griensteidl; June 27th, 1997]

 

Översat från arabiska till engelska av Wolfgang Astelbauer.
Översatt från engelska till svenska av Boel Schenlær

 

Nattens Emigration från Dagen

 

Natten emigrerade från den glädjelösa staden

lämnade den med de utmattade dagarna.

Den tog stadens måne och stjärnor och gick.

 

Staden var glad för ljuset

och var vaken i många dagar.

När den blev trött fann den inte natten

där den kanske hade kunnat vila.

 

Dagen emigrerade från den utmattade staden

lämnade inte kvar någonting.

Den tog stadens sol och oljud och gick.

Den sökte efter mörker

varhelst den kom

efter mörker som klyver tiden.

Dagen blev trött och visste inte

hur och när och var den kunde sova.

 

Någonstans på en plats där tiden gått vilse

hittade ett litet barn en rostig nyckel med några tecken:

profetian uttalad av en spådam från Siwa.

I tidernas begynnelse smet natten iväg i skymningen

för att bada i havet.

Mörkret föll i och blev fångat.

The prize which darkness demanded to set it free was Priset för havets frihet,

som mörkret krävde,

var att solen alltid skulle följa med till havets bord när skymningen faller.

 

[Vienna; October 23rd, 1993]

 

Översat från arabiska till engelska av Wolfgang Astelbauer.
Översatt från engelska till svenska av Boel Schenlær

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Sceniska rum: Scener från Odenplan. I samtal med John Jakobsson, konstnär

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Anders Nilsson | Reportage om scenkonst | 20 juli, 2014

Kanon och labyrinten

Litterär kanon. Ett ämne som väcker diskussion fast många kanske inte riktigt vet vad det innebär. Det blir ofta en diskussion om estetik och personlig smak; litteratur som ett slags ...

Av: Daniel Svederud | Essäer om litteratur & böcker | 31 januari, 2012

Vår fascination inför de Sade

Johannes Flink om Juliette eller Lastbarhetens fördelar, Vertigo Förlag Låt oss klara två saker genast: för det första är Vertigos De Sade-utgåvor en estetiskt ambitiös och fantastiskt glädjande händelse. Layouten är ...

Av: Johannes Flink | Essäer om litteratur & böcker | 07 november, 2009

Adonis och den alkemiska förbindelsen mellan öst och väst

Sigrid Kahle fördjupar sig i en viktig aspekt av poeten Adonis liv och verk: frågan om civilisationerna i världen gäller graden, inte arten. Fosterlandet är språket, språket är fosterlandet. Poeten Adonis ...

Av: Sigrid Kahle | Essäer om litteratur & böcker | 19 Maj, 2008

Den osynliga piskan. Om Henning Berger

Höstmörkret är kompakt som i en kolsäck. Ett ilsket kallt regn piskar gatorna. Det har på fler än ett sätt varit en blöt natt. Henning Berger har varit ute på ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 21 april, 2012

Den isdansande ökenblomman

Virpi Pahkinen. Foto: JoseFigueroa Hon har kallats för schamankvinna i direktkontakt med Gud, hennes danskonst för rituell, meditativ och hypnotisk.  Koreografen Virpi Pahkinen, sedan 20 år verksam i Sverige, är en ...

Av: Helena Strångberg | Scenkonstens porträtt | 02 februari, 2009

"Jag går min egen väg"

"Jag går min egen väg"   Foto: Tony Landberg Ett samtal med Ewa Rudling. Text av Carl Abrahamsson. Den svenska fotografins "first lady" Ewa Rudling fyllde nyligen 70 år. Någon risk för pensionering föreligger ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 17 november, 2006

Vikten av vänlighet i Auschwitz

I. Låt barnen komma till mig Wolf meddelar genom barriären av skrik att ungens huvud är synligt. Jag öppnar åter ögonen och försöker fokusera. Min kropp må vara i Block 10 ...

Av: Jonas Wessel | Kulturreportage | 11 Maj, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.