24 km med doftackord

En nätt dagstur uppe i bergen i Nepal, mellan bjässarna Kina och Indien. Vi vandrade de 24 kilometrarna upp och ned under en dag, längs slingriga vägar genom byar där ...

Av: Per-Inge Planefors | 05 december, 2012
Gästkrönikör

Böcker i tredje världen

Skuggan från kolonialtiden tycks finnas kvar inom bokbranschen i tredje världen Publiceringen av böcker och andra trycksaker spreds i och med kolonialismen till större delar av tredje världen. Kolonisatörerna förde med ...

Av: Abdel-Qader Yassine | 26 oktober, 2009
Essäer om samhället

Öron och ögon på skaft - Nordiska musikdagarna 2012

En av Nordens äldsta festivaler med massor av år på nacken har återigen hamnat i Stockholm. Det är en festival som gått lite på tomgång och varit kraftigt ifrågasatt, rent ...

Av: Ulf Stenberg | 15 oktober, 2012
Essäer om musik

Skogen i tematisk fördjupning

Rummet är helt vitt, nästan bländande. Pyttesmå frigolitkulor täcker golvet och yr runt i luften. Längs väggarna sitter vi, som brukar kallas för publiken men i detta fall nästan lika ...

Av: Matilda Amundsen Bergström | 10 mars, 2012
Reportage om scenkonst

Södermalms Poesifestival 2014. Gunnar Wærness



Gunnar WærnessGunnar Wærness, norsk poet, bor och arbetar i Osby, Sverige. Wærness berättar att han började skriva dikter 1987, när han var femton – sexton år. Han skrev dem för hand och visade dem för en vän, som sa sig ogilla dem. Dikterna finns kvar någonstans, kanske i en plastpåse i hans föräldrahem.

Han debuterade 1999 med diktsamlingen Kongesplint, och har sedan dess givit ut ytterligare fyra diktsamlingar. Han är prisbelönt för sina diktverk och översatt till ett stort antal språk, samt har medverkat i många internationella poesifestivaler. Till en början fick han kämpa hårt för att bli poet, vilket fick honom att bli en smula övermodig och därför har han de senaste tio åren snarare odlat en känsla av osäkerhet.

Vad innebär rollen som poet för Wærness? Han svarar att den är som ett gift. Så snart han inser att han omvandlar upptäckter och energier till identiteter, så brukar han försöka sluta med det. Men det är svårt, anser han, eftersom själen tycker om att lura sig själv vad gäller det här. Ibland terroriserar jag mig själv, erkänner han, och han är inte sällan missnöjd.

Hans favoritpoeter skiftar, men vissa har funnits med länge: Paul Celan, Wallace Stevens, Emily Dickinson, Eldrid Lunden, Ann Jäderlund, Gennadij Ajgi, Velimir Khlebnikov, Cesar Vallejo och Avot Yeshurun, har alla influerat honom mycket.

De senaste två åren har han främst läst utskrifter av muntlig poesi från hela världen och lyssnat på Hip-Hop. Wærness är intresserad av olika flyktvägar från den mer traditionellt strukturerade, bokcentrerade poetrollen. Sättet dessa poeter influerar honom på, är djupt komplicerat, det involverar honom med de döda, den ”andre” och med ett flertal andar, profeter och skuggor. Dessa kan leda mot existensens sista slöjor, bakom vilka döljer sig Guds ansikten.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Hur går det då till när han skriver en dikt? Jo, först hör han ”rösten” inom sig. Han vet att det kan bli en dikt när den inre rösten ”låter” som han själv, och samtidigt inte alls som han. Då skriver han ned dikten i korta drag, och glömmer den helst sedan. Därefter skriver han om dikten fyra till fem gånger, ibland så mycket som tjugo gånger, men inte fler än så, för det tyder oftast på att impulsen varit alleles för otillräcklig redan från början. Dikten kan ta en vecka eller fem år att skriva klar. Han arbetar numera mycket med sång och musik och han tecknar också, på sätt som han själv kallar för ”oprofessionellt”. Att söka är bättre än att äga. Osäkerhet är bättre än identitet, menar Wærness.

År 2002 började han besöka poesifestivaler, först i Norge, sedan i Sverige och sedan vidare ut i världen. Han var också medskapare av poesifestivalen i Trondheim 2003 och 2005. Poesifestivalerna har omsider påverkat hans uppfattning om dikten, från början ett objekt i en bok, till en upplevelse av mer direkt verbal karaktär.

Vilka samtidspoeter vill han framhäva? Just nu läser han Olga Ravn, Julian Brolaski och Peter Gizzi, alla tre är vältaliga, märkliga och farliga precis som sanna poeter bör vara. Wærness ägnar sig också åt att översätta Gennadij Ajgis dikter till norska. Det är en livslång studie, avslutar han.

 

Gunnar Wærness dikter publiceras på norska.

 

 

(sang: byttingen)

 

modellpene opprørsmann

fra forsider og hørensagen

kom til byen for sprenge deg selv

på kjøpesenteret ergo sum

 

men etter begravelsen

så ble du sett i live

pyntet opp til dobbelhaka

i en svindyr dress

og du som skrev

at vi skulle dele og

 

we don't need no education

we don't need no education

dæng-kæ-lækk hey! Teacher!

 

boka som vi slengte i veggen

begynte å skrike til avskjed:

gå å se i kjøleskapet

der ligger hodene stablet

ropende på meg de kaller

bror og far og frelser

 

i tomme hus

der underviser flammene

lås deg inn

og sett på ovnen

lås deg ut og bank på døren

til du hører flammene svare:

jeg vil ikke åpne døren

jeg vil åpne hele huset

 

brannen som jeg startet sprer seg

og blir mange unger uten tunge

de skal aldri lære å snakke

for da lærer de aldri å lyve

 

er det du som kalles hølet nei

er det du som kalle øret hæ

jeg er tverrsnittet av halsen åh

hodet som du har i sekken

er det ikke ditt nei

hva vil hodet si

jeg vil ikke si noenting

jeg vil bare rope

jeg er ikke offeret

jeg er morderen

brannen ga meg valget

ja brannen ga meg valget

mellom siste ordet

og mitt rette navn

 

jeg kan ikke åpne munnen

jeg må åpne hele hodet

 

 

(sang: fisken)

 

fisken går opp på land

tar med seg vann

bærer det i munnen

lager seg et land

og lager det av alt den kan

gjort er gjort er gjort er gjort er gjort

 

hva skal du på land å gjøre

du som ikke har føtter

jo du skjønner

havet det er fullt

av garn og kroker

gjort er gjort er gjort er gjort er gjort

 

flagget er en plastpose

hold det opp mot himmelen

så ser du det er blått

flagget et en plastpose

heng det opp i vinduet

så slutter det å blåse

 

fisken sy seg skjorte

kanskje du får armer

fisken sy seg sko

kanskje får du føtter

først må du ha jakke

så du kan sy lommer

senere får du penger

 

fisken den har hundre unger

men den døper bare en

og kaller den for fisken

og glemmer hvem av dem det er

 

fisken åpner seg forsiktig

for å slippe ut luft

den er redd for å flyte opp

 

fisken vil ikke ha tårer av vann

fisken vil ha tårer av luft

vil ikke ha tårer av vann

gi meg gi meg gi meg tårer av luft

vil ikke ha tårer av vann

gi meg gi meg gi meg tårer av luft

 

fisken står på trappa

fisken står og roper fisken

fisken kom hjem

 

kom hjem fisken fisken kom hjem

er det du som er fisken

er det du som er fisken

 

er det jeg

er det jeg som er fisken

 

det er jeg som er fisken

 

og jeg og

 

 

(dikt: bølgen)

 

havet laget barn med vinden

det ble en kjempe med kroppen full

av fisk og sunkne skip

den kastet seg inn på land vi fikk klatre

opp i trærne eller sitte på takene og se

hvor og hvem og opp og ned flyte forbi i flommen

smørkoppstore hus steikovnstore skoler fyrstikkstore trær

virvlet gjennom ansiktet på det blanke barnet ser du øyet

i leketøyet det øyet kan ikke se det kan bare leke at det ser

ser du ei øy i øyet den er ikke som et menneske alene

men den kan drukne som et menneske alene i alt det pene tøyet

i alt det ansikt som kan sys av alt det tøyet

det tykke bløte ansiktstøyet som revner når du gråter

alt tynt kroppstøy som bærer vekten av det indre som vil ut

og der bor nyrene og er kjøtt og der bor tårene og er vann

og der bor kuken og er tunge og kan snakke se på meg

ser du ser hodet på meg over vannet nå er jeg en vanlig mann

og kan svømme men hvis jeg dykker synker jeg og blir til vann

men ikke et sånt vanlig vann jeg blir et vann som tørster

derfor må jeg inn på land for å drikke

 

kavende skvalpende rund uhyre saurie

øgle ugle igle gresspledd hus-kasse lekekloss

flommen leker seg stabler seg en leke-øy

det tørre landet leketøy som reiser seg på nytt

kjepper greiner våte veiker triste kvister

krimskrams alt og alle ligger strødd

løse tunger plasker hvordan kunne dette skje

jeg ville være ungen din og din og din

å du lange lange tunge om du bare kunne høre

jeg vil være én sin unge eller konge over alle

tårer som vil skinne revne stå i veien for alle

men i denne flommen blir vi grått av samme mann

grått og grått i samme salte strøm som bukter seg langs kinnene

den samme ene lange slange har for mange unger

og vet ikke hva vi heter mange lange unger i en bunt

som ruller rundt og teller en og to og mange

en og to og mange herregud så mange

jeg visste vi var mange nå skal de få se

hvor mange

 

(Juli 2010 – Mai 2014)

 

 

 

(fabel: Koppen)

 

Jeg har kommet til sanden og solen, men møter et folk. Barna roper jøden kommer og Jesus, Jesus, de har hørt at Jesus var jøde og hadde sko. Jeg holder på å glemme at jeg vil handle noe jeg kan ta med meg tilbake. Noe som ser ut som det ser ut her. Vi har ventet på deg, sier noen menn som bare viser øynene. Jeg ser ikke hvem av dem som snakker til meg. Jeg spør hvem de er. De sier at jeg snakker rart. Og svarer: Vi er Guds tjenere. De har ventet på meg. De har noen ting som ligger dandert på et indigofarget klede. Dette er alt vi har, sier en av dem. Vi vil gi deg en gave, sier en annen. Vi har laget det selv, sier en tredje. To av hjulkapslene mine ligger der også. De har fylt dem med nøtter og frø. De rekker dem fram og byr meg. Hva er det der, sier jeg, det ser ut som en kopp. Du ser vel at det er en kopp, sier de. Det er en kopp. Jeg vil likevel gjerne betale, sier jeg. Putt pengene i brønnen der, sier de og peker. De har begynt å selge koppen. Jeg betaler for første gang med de merkelige pengene, svupp ned i brønnen. De sier at denne koppen er den forsluknes munn, den ga bort alle tennene sine som betaling for øl. Jeg betaler for andre gang og får høre at koppen er en umettelig buk, den skulle ta seg en bit av sola og brant leppene av seg, etter det ble den stum. Jeg betaler for tredje gang og de forteller at koppen er en del av havet. Vi kjenner mange som ble tatt av havet, sier de, og jeg betaler for fjerde gang. De sier at det er bare geita som ikke vil betale femte gang, og derfor fikk den horn: okei, okei, jeg betaler for femte gang. De sier: Koppen er en kiste der den utakknemlige begraves uten tunge. Når jeg betaler for sjette gang er jeg sur. Jeg sier at de lurer meg. De sier at å bli lurt er paradisets første trapptrinn. De sier: Se, han har telt fingrene sine, og kom til ti. Vi må ha betalt minst åtte ganger for at vi skal få tilbake det det kostet å lage koppen, sier en. Og vi må gjøre det for at noen skal takke nei til koppen sju ganger, forklarer en annen. Da først blir koppen fri. Derfor laget vi den. Den som drikker av koppen før det, kommer alltid til å være tørst. Alltid. Nå vil du ha koppen, sier de, han vil ha koppen, du er den første som har villet ha den mer enn sju ganger. Nå får du drikke av den. De fyller den med kumelk, og jeg vil ikke ha. De fyller den med vann og jeg vil ikke ha. De fyller den med te og jeg vil ikke ha. Ingen sier noe. De fyller den med sand og jeg vil ikke ha. De fyller den med vann og jeg spør om det er kokt og filtrert, og de hører: vil ikke ha. De fyller den med blod og jeg vil ikke ha. De tømmer den for blod, skyller med vann og fyller den med geitemelk og jeg tar i mot. Han drikker, han drikker! Koppen er tom, tømt, den er fri! De jubler sånn at selv jeg blir glad. Jeg tar med meg koppen hjem, bærende på denne historien. Jeg setter den på et bord. Og der står den og lager en skygge av lyset fra hvert av husets vinduer. Jeg lovet dem å gi bort koppen seks ganger, men jeg vet at alle jeg gir den til vil ha den med én gang.

 

 

 

(sang: lett for deg å si)

 

lett for deg å si du som er et skilt

står og peker dit du ikke får dra

lett for deg å si du som er en buss

som heter dit du skal og heter

der du dro ifra lett for deg å si

sleng det til veiene alt du ikke vil være

de ligger der og gaper de er ikke som deg

veier har ikke råd til å bli alene

de har ikke råd til å bli alene

lett for meg å si

 

lett for deg å si du som er et lys

fra en by du ikke har lyst å bo i

vi som kjører natten lang

skal få se deg bak hvert øyelokk

etter vi har kommet hjem

bleke gjenskinn av en plass

som viser oss hvor veiene går

når de ikke lenger går på jorda

 

det er ikke buksa som er stygg

det er du det er ikke viljen

som er knekt det er beina

det er ikke festen som drar hjem

det er gjestene det er ikke vi

som har blitt blakk det er pengene

 

ha det ha det gamle spade

du har gravd ditt siste hull

du er spaden kalt for spade

du kan ikke si noe annet enn deg selv

kom å grav deg hull i en vev av fjes

stå til knes i støvete gress

og hør vinden blåse rett igjennom deg

 

slutt og gap du tomme kiste

du skal sulte du kan ikke overliste

vi som spiste opp maten

knivene gaflene og duken

og tente opp med møblene

og pisset på bålet utkledd

i et bilde av oss selv små svarte hull

smeltet om til mynter

prydet med et fremmed fjes

som brenner hull i lomma

lett for meg å si

 

det er ikke beina som vil hjem

det er livet det er ikke bålet

som har sluknet det er stjernene

det er ikke gjestene som går hjem

det er føttene det er ikke føttene

som trenger sko det er veiene

 

veiene vet ikke hvem de er

når de ikke lenger går på jorda

stakkars sultne motorvei

snart bli du alene

bli med opp til sola

der vet alle hvem du er

 

du skal aldri mer få bli alene

 

 

 

(Dikt: La Chingada – Xipe Totec)

 

denne overgrodde suggen

dekt av kaktus sukkulenter

skoger jorder pløyd og pult

ser du perler foran purka det er tårer

går du opp til hennes patter

skal du se det er små ansikt

hør de mumler eder synger bønner

øver seg på skriket: putt tungen

opp i skogens stillhet

røre rundt til trærne svarer

ta vår frukt og ha deg hjem

 

hva skal trærne svare

de står grønne hele året

de sier alt som vinden byr dem

den har alltid sust det samme

fruktene kan plukkes

av alle som kan klatre

eller vente til de ramler av seg selv

 

hvorfor melker du mitt salte ansikt

for at melken surnet i din kropp

buken skulle snart ha gjæret

hvorfor spiste jeg så mange aper

du spiste dem fordi de lignet

simia var navnet der fikk de

for å likne meg med sitt tørre kjøtt

og lange hale var de barn av både trær

og menn jeg alene ville rå med trærne

 

når alle mine drømmer er besannet

begynner jeg å drømme andres drømmer

de sinteste står først i rekken og vil pule landet selv

flå sin uvenn kle seg opp i mannens skinn og skrike

se mitt ansikt gi den tømte huden liv på nytt

bare hendene får stikke ut og være mine egne

slik at alle skjelner

flådd gud gå

hel og ren i ly av skinnet

til den bror som ingen av oss ønsker

likne på

 

 

 

LANDET ESAU (gammeltestamentlig parafrase)

 

"Rabbi Eliezer sade: – Esau fällde tre tårar; en trängde ut ur hans högre öga, en ur hans vänstre och en försvann tillbaka in i hans öga. Den Helige, lovad vare Han!, sade: " Den ogudaktige gråter över sitt liv! Vem är då Jag att skicka i väg honom tomhänt! (…) "O Världens Herre! Den ogudaktige Esau fällde två tårar och den uppfyllde Dig genast med medkänsla. Hur mycket mer förtjänar inte vi som alltid gjuter tårar som bröd, dag som natt (…) –"

 Midrash Tanchuma

 

 

(Esau to-tre tårer)

 

tåren falt      i elven Isak   

lot den falle    for min bror    lenge falt den

stengt      før den sprakk i blikket

til et flyktet folk      tåren trillet nå for mange     

falt på landet som ble uten folk å likne    

tåren skrev på skjortebrystet broene kan krysse elven   

jeg kan ikke    for i elven blir jeg borte   

kroppsvarme og salt er alt jeg er

som ikke elven er     jeg kan ikke flyte selv   

jeg kan ikke gråte heller      uten ansikt er jeg bare dråpe

det var Esau    som la ansiktet i støvet    fylte det med rop

og skritt og bygging    Esau malte dette landet     

rett på øyet du har alltid sett oss  overalt 

 

(Esau)

 

Jakob bror

vil tørt ta hele huset

tøylet tunge kan den kunst det er

å be kan jeg få ditt hus

 

Isak har hørt tømt skinn tale

fell som ymtet jeg er Esau

din først fødte

geiteskinn og lykteskinn

skinte med den samme varmen

for den blinde

 

folk av tårer skal forsvinne

jeg skal gå og bli en bror for andre

jeg er en av dere nei det er du ikke

når du roper på et land får du svar av folk

folk av tårer skal forsvinne

hus av knokler skal få stå

 

(Landet Edom)

 

Jeg er Esau

født i en skjorte av hår

og får hete håret som er rødt

og får hete rød den første

og tørsteste eldst skal bli yngst gi meg

av det røde røde der Esau gav opp

gav bort ble en sekk av sult

en tallerken linser uten munn

jeg grov brønn som ikke kunne snakke

fylte den med sand

 

landet skulle fylles opp med fylte hull

alle tunge munner jeg ikke maktet løfte opp til ordene

Jakob Jakob hører du meg ja jeg hører

hva gjør du jeg leter etter brønnen

Esau Esau hvor er du (jeg er her)

hvorfor heter jeg landet-der-ingen-vil-bo

kan du gi meg vann Edom ja hvis jeg får hete

det jeg kalles der jeg ligger nå i Irak

 

 

(Esau sult)

 

sulten er hvit metallisk

hvertfall blank og budskapsløs

kroppen en stram slire rundt sulten

der inne kan den funkle kniven kniven

skiver av et stykke liv og bare lar det ligge

kniven kjenner ingen hunger

værsågod kom og ta

den kan stå og se på

 

men jeg skal ikke ville ha sterkere enn sult

mer enn slire kniv og magert glimt av liv er jeg

sliren skjuler kniven slumrer

den må slipes den må bæres

hogg og snitt er håndens verk

kniven er soldaten fattig og mange

sulten er krigen rik og en

 

men jeg jeg er alle

 

 

(Esau skåler)

 

jeg skulle snakket mer gi meg

en av dine blanke skåler Jakob

ett av dine rene navn jeg skal grave

en gryte i jorden den skal mette alle

eller rape opp Jakobsord kalle meg Alle

ete ut av Alles skåler ribbet stakkar roper

alle tok mitt hus alle tok min skål

og hjelper ham gjør ingen

 

Jakobs stemme speiler seg

i tom tallerken biter bulk i visse ord

han står skrevet

han tar skinnet av seg

blir en annen

som får sagt

at alt som Esau sier

bare vil ha mat

 

 

 

(Esau-sang)

 

av meg fikk Jakob

eiendommen

tåren å speile seg i

men tåren var rik og slu

den hadde tømt kroppen for smerte

blitt lett å bære og kledte seg

i en skjorte av tårer

Jakob ble et land

og jeg ble landflyktig og sang: vinden sto oppreist

i vinden ilden brant seg ikke

munnen åt ikke tungen

ørkenen blomstret i ørkenen

støvet la seg på støvet

så hvorfor skal vi slå hverandre

lure hverandre hvorfor skal en gå sulten

og den andre mett og vips er boken slutt

der den håpet mest og ødela minst

alt hva magen visste men ikke munnen

gjør mine ord til dine forlat ditt hus

du som lærte deg å holde kjeft

mens jeg lærte meg å skrive

 

 

(Penuel)

 

I en park møter jeg Skinn-og-ben-mannen. Han er ikke en person, men en beholder for naken nød som har reist seg og gått, et sendebud fra de til enhver tid mest trengende på jorden. Bare øynene og knivbladet synes. Hans oppfordring er kort: Give money! Jeg gir ham pengene, mobilen og et spørsmål – Er det du, Esau? Pupillene hviler kort i luften. Nei! Du! Du er Esau, svarer Skinn-og-ben-mannen, og: nå tenner jeg på skjegget mitt og lar det brenne ned. Du skal forstå omfanget av mitt nei! Jeg tenner også på skjegget mitt. I den oppflammende ildens skjær blottes våre ansikter. Vi begynner å danse det brennende skjeggets dans. Den som begynner å slokke skjegget eller trår feil, taper og blir – Esau. Smerten er intens, jeg fikserer blikket på Skinn-og-ben-mannen, lar dansen danse, brannen brenne, jeg skal ikke gi meg. Men det er ikke lenger Skinn-og-ben-mannen jeg danser med. Det er Baal-Shem Tov. Baal-Shem! I lyset fra hans øyne er jeg ikke lenger ei gjøgås i en park, men ei flis av Gud, jeg óg. Han ser rett på gudsflisa, og gudsflisa takker ham med å se tilbake: Baal-Shem Tov! Resten av meg skjelver. Ansiktet brenner i smerte, kommer aldri til å være seg likt. Mester, jeg skal være Esau, sier jeg, du alene kan være Israel. Ja, sier han, jeg heter Israel. Men du òg har sloss med Gud. Du er også Israel. Og Esau. Du er begge. Se her! Han vender ansiktet sitt oppover mot lyset fra en gatelykt. Se alt støvet. Det daler og flasser fra alt som kan stå selv. Se nå! Og sannelig – de seilende fnuggene får oppdrift av varmen fra hans kjølnende, rødblussende, dampende ansikt. Ser du, det løsnede og avskallede, det som er på vei for å legge seg, det reiser oppover på varmen fra det svidde ansiktet! Støvgrann glimter til, før de stiger ut av lysskjeglen. En sjakt av stigende støv. Gå nå, og bli et lysende støv, sier Mesteren. Gå med ditt svidde ansikt og hjelp støvet. Kan du ikke løfte folk, løft jorden de går på. Og så forsvant han inn i buskene. Ansiktet mitt stikker, gløder, svir, brenner og damper, det kommer aldri til å bli bra igjen. Nå er det min tur til å være Israel.

 

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Hebriana Alainentalo

Illustration: Hebriana Alainentalo Den ena nattens stund vidrör tystnaden mellan framfötternas tjusning där en värld sänker sig till en verklighet av ljud Bomber faller oberörda i mättnaden där hungertjuvarna lirkat ...

Av: Hebriana Alainentalo | Utopiska geografier | 27 augusti, 2008

Skenet bedrar ― tradition och förnyelse i Chaucers Canterbury tales

 “Whether saistou this in ernest or in play?”“Nay”, quod Arcite,“in ernest, by my fay”Ur ”The Knight’s Tale”  And eek men shall not make ernest of game.Ur “The Miller’s Prologue”1   Historiska traditioner är ...

Av: Katarina Båth | Essäer | 14 november, 2012

Nemesis, Allāt och den som tillägnar. Museum of Fine Arts of Lyon. Foto: Rama, Wikimedia Commons, Cc

De kloka och vackra, sataniska verserna

Det står ett vitt hus längs Fyrisån på Västra Ågatan i Uppsala som kallas Olympen. Det är mest känt genom Ture Nermans studentroman med samma namn från 1913. Huset är ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om religionen | 25 februari, 2016

bild  AV Anikó Bodoni Lind

För livets skull

Tänk att ha hand om vitsipporna och fågelsången. Undervisa. Visa under. Under visa. Har någon egentligen förstått innebörden? Isa ställer frågan till sig själv. Det är Pelle hon tänker på. Han ...

Av: Ragnwei Axellie | Gästkrönikör | 03 april, 2016

Brandkatastrofen i Göteborg- Att förlora allt men att kunna ta sig upp

Jag kommer aldrig att glömma det. Jag var så ung då, runt 17 år och gick på gymnasiet. Men jag kommer aldrig glömma det. När jag hörde det på nyheterna ...

Av: Linda Johansson | Allmänna reportage | 13 december, 2011

Erik Carlquist översätter dikter av Paul Klee

I en anteckning talade Paul Klee (1879-1940) om sina olika intressen. Först kom konsten att leva, och sedan poesi och filosofi, medan han som sin egentliga uppgift såg de plastiska ...

Av: Paul Klee | Utopiska geografier | 10 november, 2017

Varför blir inte människans skapelser levande?

Frågan kan tyckas konstig, men den dök upp, när jag såg en annons som förkunnade, att det finns 357 nya delar inuti årets bil. Det satte tankarna i rörelse. I ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer om litteratur & böcker | 31 juli, 2011

Samisk shamanism får betydelse i dagens konsumtionssamhälle

Under sommaren har det i Tidningen Kulturen skrivits tre artiklar under temat samisk kultur. Med tanke på att Samiska kyrkodagarna i Mo i Rana var en aktuell händelse som lyfte ...

Av: Jenny Gustafsson | Essäer | 14 september, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.