24 km med doftackord

En nätt dagstur uppe i bergen i Nepal, mellan bjässarna Kina och Indien. Vi vandrade de 24 kilometrarna upp och ned under en dag, längs slingriga vägar genom byar där ...

Av: Per-Inge Planefors | 05 december, 2012
Gästkrönikör

Böcker i tredje världen

Skuggan från kolonialtiden tycks finnas kvar inom bokbranschen i tredje världen Publiceringen av böcker och andra trycksaker spreds i och med kolonialismen till större delar av tredje världen. Kolonisatörerna förde med ...

Av: Abdel-Qader Yassine | 26 oktober, 2009
Essäer om samhället

Öron och ögon på skaft - Nordiska musikdagarna 2012

En av Nordens äldsta festivaler med massor av år på nacken har återigen hamnat i Stockholm. Det är en festival som gått lite på tomgång och varit kraftigt ifrågasatt, rent ...

Av: Ulf Stenberg | 15 oktober, 2012
Essäer om musik

Skogen i tematisk fördjupning

Rummet är helt vitt, nästan bländande. Pyttesmå frigolitkulor täcker golvet och yr runt i luften. Längs väggarna sitter vi, som brukar kallas för publiken men i detta fall nästan lika ...

Av: Matilda Amundsen Bergström | 10 mars, 2012
Reportage om scenkonst

Södermalms Poesifestival 2014. Montaser Abdelmawgoud



Montaser AbdelmawgoudInbjuden poet till Södermalms Poesifestival 2014, 4 och 5 september på Orionteatern Montaser Abdelmawgoud

Montaser Abdelmawgoud, poet, bor och arbetari Alexandria i Egypten. Han började skriva dikter redan som barn, för fyrtiotvå år sedan. 1995 började han publicera sina dikter med hjälp av två äldre poeter som arbetade på poesitidskrifter. Hans första diktsamling “Krig och nederlag”publicerades 2004.

När jag intervjuar honom svarar han att det är en pågående process att mogna som poet. Han menar att poeten som ger sig hän till sitt universum endast skriver det som uttrycker honom själv. Och en mogen poet följer inte några trender eller andra konventionella metoder för sin poesi, hur framgångsrika de än kan tyckas vara. Det som indikerar utveckling och mognad beror på förmågan att förändras från att vara blott en kompositör av dikter till att bli skapare av ett eget universum.

På frågan om “poetens roll”, svarar han att den är att skriva dikter! Poeten är en utforskare, en sökare som vill avslöja mysterier, och där inryms både skönhet och kunskap. Montaser har många favoritpoeter, till exempel Ahmed Yamani. Iman Mersal, Yasser Abdel-latif (Egypten) Max Jacob, Pierre Reverdy, André Breton, René Char, Henri Michaux (Frankrike/Belgien), Rainer Maria Rilke, Tarek Eltayeb – inbjuden till årets Södermalms Poesifestival – och Charles Simic (USA), för att nämna några.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

När han skriver dikter utgår han ifrån ett ord, en målning, ett stycke musik eller några rader i en bok han just läst. Han anser att vad som helst egentligen kan inspirera till att skriva dikter. Dikten skriver han först tyst för sig själv, sedan tilltar processen med papper och penna. Det händer att han skriver om en dikt femton – tjugo gånger.

På sommaren 2011 deltog han i en poesifestival i Sete, i södra Frankrke via en rekommendation från den egyptiske poeten Ahmed Yaman och i februari 2014 reste han till den internationella poesifestivalen i Granada, Nicaragua. Montaser anser att det är en viktig erfarenhet att delta i poesifestivaler, dels för att det ges tillfälle att möta nya läsare och åhörare och dels för att möta nya kulturer och nya platser. Och översättningarna skapar nytt liv åt dikterna. I Sete i Frankrike ställde publiken många intressanta frågor om dikterna, berättar Montaser. Och slutligen vill han nämna en irakisk poet, Abdel-qader Al-janabi som bor i Paris. Hans dikter och böcker är nog det han tagit allra störst intryck av, och som påverkat hans dikter mest.

Dikterna i översättning från arabiska av Jasim Mohamed

 

 

 

 

 

Ur ”Krig och nederlag” , 2004

 

Varför

 

Redan vid tjugofem års ålder känner du

att ditt liv har lidit mot sitt slut,

att det är för sent att fullborda en gärning,

att din energi har gått förlorad

i det lömska valspelet,

att du inte duger för annat

än att låta dina mustascher få växa vilt,

smörja håret med en billig kräm

och sedan flanera runt på skimrande gator

där du dammar av begäret hos föråldrade kvinnor

som låter sina avfall falla i din värdighet som vore den en hatt

Och för att inte förstöra för dig själv  

måste du lägga din tankeförmåga åt sidan

som en gammal sko

samtidigt försöker du bevara en sådan blick

som hos en professionell

som söker sig till sin egen kropp

varje gång snaran dras åt

 

Rummet

 

En dag

ska jag köpa en tomt

och bygga ett hus

Sedan ska jag gifta mig med min älskade

som gestaltar oåterkalleliga saker

Trogen vanan

ska jag säga till henne

att alla rum i huset är hennes

förutom ett.

Men som vanligt går hon in i det

Det tvingar mig att döda henne

så att min barndoms själ ska få den ro

jag länge har sökt efter

ibland genom att låtsas glömma

och ibland genom att anamma åsikter

som ingen annan vet om

Sedan

kommer jag att känna en glädje

som bottnar i en enda sak:

Ett rum som ingen annan har tillträde till.

 

Straff

 

Tjugo år av mitt liv

håller hårt i den rostiga gungan,

försöker trögt att dölja mina små synder

och som en villkorslös kärlek

tvingar de mig att handla mot min vilja

Vår lilla lägenhet, Vi hade inte räknat med att vi skulle längta tillbaka till den när vi flyttade ut, vi räknade inte med att trappuppgången skulle läxas upp av översvämmande underjordiskt vatten som när ett litet barn blir uppläxat av sin far inför främlingar, vi hade inte räknat med att en kvinna som vi kände inte skulle vilja passera förbi den, allt för att undvika en känsla som kan förstöra njutningen i att vänta lugnt på en död som i hennes dröm härstammar från två olika händelser där hon förlorade två söner, deras framtida fruar och barnbarn …

Vår lilla lägenhet, höll mig länge vaken om natten som ett nödrop riktat mot ingen, som ett kärleksfullt livlöst ansikte, som blodets skälvning i två händer som tar avsked från varandra, som min grannes ben som han lät amputera under ett tåg för att tigga om ett konto av barmhärtighet som han kan möta livet med…

Vår lilla lägenhet, jag har aldrig kunnat bli kvitt den förutom en vinternatt i öknen: sömnlöshet, upprepade kvävningskänslor och en död som fördröjer sin ankomst en stund i taget…

Jag kom på mig själv med att jag såg längtansfull på en lastbilsframsida som smetats ner med mitt blod. Då förstod jag att återkallandet av gamla, sorgliga minnen var ett sätt att tigga om en ädel smärta som jag kunde hämta något ur som kunde fylla tröstens ballong med förhoppning om att den skulle explodera ti en rättvis och barmhärtigt dom…

 

Betande

 

Cirkushästen tillbringar sina sista dagar

utomhus

där den ältar sin förtvivlan

och minnen som eggas av fjärran applåder,

minnen av ett liv som inte lämnat efter sig annat

än två ögon som håller på att slockna

och en smärta på båda sidorna av ryggen

orsakad av friktion

från cirkusartistens ben

som aldrig brytt sig om honom…

 

 Ur ”Längtan … hittegodsets korg”, 2010

 

Misslyckad beräkning

I kyrkan dansar kandelabrarnas ljus på Jungfru Marias ansikte som är böjt över två bänkrader. Varken den långsamma tiden eller tomheten kommer åt hennes leende som oväntat får ny styrka ur en dold förebråelse riktad mot vakten vid ingången, där han gnider sina händer drömmande om att återvända till ett fält i fjärran, där elavbrott är den enda orsaken till att tända ljus.

 

 Här

Jag växte upp i en stad som nyss trätt ur lantlivets mjuka tillvaro. Alla invånare som har fått kontorsarbete drabbas av en stark längtan när de minns skördetiden … även jag, varje gång som jag har försökt fly stoppas jag av ändlösa fält där i grönskan läser jag en varning för vad som döljer sig där bakom. Jag återvänder till min stad som har en utsiktslös framtid. Varje gång jag betraktar den, det spelar ingen roll från vilket perspektiv, ser jag ett vykort som en konstnär har målat hastigt och utan tanke på att det skulle användas vid speciella tillfällen.

 

Reträtt

Min far var stolt över att han ägde alla Arsène Lupins böcker, speciellt den sällsynta utgåvan med hans sista äventyr, där han, när han stod på sin höjdpunkt, tillkännagav att han inte längre ägnade sig åt stölder och att han var nöjd med ett statligt kontorsarbete i en bortglömd by där bekymmerslösheten dirigerar tillvarons motsättningar till takten av min mors steg när hon gick genom köket med en varmrätt toppad med en röd sås.    

 

Förvirring

Kakan som ligger mellan dig och mig

är för dig en svampig existens som smakar gott,

suger åt sig alla dina misstag

och stänger sedan in sig

utan att förvänta sig ett tack

kakan, som ligger mellan dig och mig,

såg du på som en mjuk anrättning

som kunde underlätta det bittra

passera genom din mun

som du inte kan kontrollera;

en smak som kunde berätta för dig

att ditt liv är beroende av lumpna katastrofer

det förtjänar inte att du klamrar dig fast vid det

Kakan mellan oss

plågas

när du trycker på den

med ditt pekfinger

för att pressa ur

vad du tror den gömmer inom sig

Den plågas också

av ditt överdrivna mått av socker och mjöl

som skrider fram mot sin nya form

flyende från en vinds vrede

som lurar runt hörnet

och från en lustigkurre

som föll offer för en karriär

full med billigt pulver

som garanterar att hålla alla kroppens porer stängda

så att showen inte överraskas av plötsliga tårar

eller en våg av svett

som översköljer publiken med döda fiskar,

misslyckade musslor,

skrik

och det här är inte jag…

kakan mellan oss,

när den kommer tillbaka till köket

och lamporna släcks

showar den inför tomma fat

om en historia som har skapats

av bönder, arbetare, handlare

och kulinariska stilister

För att lämna ett sista spår efter sig

avslutar den sitt nummer med att beklaga

sitt öde som tilländalöper

hos ett obetänksamt par

som inte tror sina öron

om nattens monodrama

och som ignorerar den blixtrande rörelse

som tomma fat gör varje morgon,

ett fat som har förlorat kontrollen över sin mun

och håller den vidsträckt helt öppen

på grund av en blandning av beundran och ironi



Korta dikter

1

 

I den folktomma parken

gick främlingen tyst

Jag följde efter tills han förvann

 

2

 

I sommarlägret

Ansträngde vi oss

för att hålla månen

utanför tältet

 

3

Sedan sparvarna byggt ett bo

på min balkong

har morgonen kommit tidigare

 

4

Vid sidan av vägen

har kadavret inte glömt

att det är en häst

och att blomma

 

5

I nattmörkret hörs skrik

från fälten i närheten

Ett liv börjar, ett annat tar slut

 

6

Nästa höst

är jag också

borta

Ur arkivet

view_module reorder

Hebriana Alainentalo

Illustration: Hebriana Alainentalo Den ena nattens stund vidrör tystnaden mellan framfötternas tjusning där en värld sänker sig till en verklighet av ljud Bomber faller oberörda i mättnaden där hungertjuvarna lirkat ...

Av: Hebriana Alainentalo | Utopiska geografier | 27 augusti, 2008

Skenet bedrar ― tradition och förnyelse i Chaucers Canterbury tales

 “Whether saistou this in ernest or in play?”“Nay”, quod Arcite,“in ernest, by my fay”Ur ”The Knight’s Tale”  And eek men shall not make ernest of game.Ur “The Miller’s Prologue”1   Historiska traditioner är ...

Av: Katarina Båth | Essäer | 14 november, 2012

Nemesis, Allāt och den som tillägnar. Museum of Fine Arts of Lyon. Foto: Rama, Wikimedia Commons, Cc

De kloka och vackra, sataniska verserna

Det står ett vitt hus längs Fyrisån på Västra Ågatan i Uppsala som kallas Olympen. Det är mest känt genom Ture Nermans studentroman med samma namn från 1913. Huset är ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om religionen | 25 februari, 2016

bild  AV Anikó Bodoni Lind

För livets skull

Tänk att ha hand om vitsipporna och fågelsången. Undervisa. Visa under. Under visa. Har någon egentligen förstått innebörden? Isa ställer frågan till sig själv. Det är Pelle hon tänker på. Han ...

Av: Ragnwei Axellie | Gästkrönikör | 03 april, 2016

Brandkatastrofen i Göteborg- Att förlora allt men att kunna ta sig upp

Jag kommer aldrig att glömma det. Jag var så ung då, runt 17 år och gick på gymnasiet. Men jag kommer aldrig glömma det. När jag hörde det på nyheterna ...

Av: Linda Johansson | Allmänna reportage | 13 december, 2011

Erik Carlquist översätter dikter av Paul Klee

I en anteckning talade Paul Klee (1879-1940) om sina olika intressen. Först kom konsten att leva, och sedan poesi och filosofi, medan han som sin egentliga uppgift såg de plastiska ...

Av: Paul Klee | Utopiska geografier | 10 november, 2017

Varför blir inte människans skapelser levande?

Frågan kan tyckas konstig, men den dök upp, när jag såg en annons som förkunnade, att det finns 357 nya delar inuti årets bil. Det satte tankarna i rörelse. I ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer om litteratur & böcker | 31 juli, 2011

Samisk shamanism får betydelse i dagens konsumtionssamhälle

Under sommaren har det i Tidningen Kulturen skrivits tre artiklar under temat samisk kultur. Med tanke på att Samiska kyrkodagarna i Mo i Rana var en aktuell händelse som lyfte ...

Av: Jenny Gustafsson | Essäer | 14 september, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.