Lagar och löften

Vid en nationell konferens ”POSOM-kris och beredskap” i Karlstad lyssnade jag till fd statsminister Göran Persson. Ett stort antal funktionärer inom beredskap och krishantering; polis, brand, sjukvård och församlingar hade ...

Av: Per-Inge Planefors | 04 november, 2011
Gästkrönikör

I begränsningen anas Mästaren

Julens glansiga prydnadsänglar trumpetar att det gudomliga blev människa. Även om julens pynt kan verka obegränsat förutsätter det ett budskap om begränsning. Gud utsatte sig för mänsklighetens och världens begränsningar ...

Av: Mikael Mogren | 24 december, 2009
Essäer om religionen

Den ödesdigra själv(o)tillräckligheten. Krigets anlete

Superbia, högmodet är alla synders moder sägs det. Vilket mått av primärnarcissism vi är nödgade att ha för att bära upp vår sviktande, osäkra och oklara självbild är växlande. Mellan ...

Av: Oliver Parland | 28 juni, 2013
Essäer om politiken

Hans-Evert Renérius. Foto: Curt Dahlin

Det var en gång en tidning....

En gång i tiden arbetade jag på Göteborgs Handels- och sjöfarts- tidning. Det var en tidning med ansvar och säker nyhetsförmedling.

Av: Hans-Evert Renérius | 28 april, 2015
Gästkrönikör

Stephanos Stephanides på Södermalms Poesifestival 2013



Stephanos StephanidesStephanos Stephanides är inbjuden till Södermalms Poesifestival 2013. Möt honom på Medborgarhuset, SENSUS torsdagen den 12 september kl. 19-23. Köp Din biljett genom att sätta in 100 kr på pg 467 04 83 -9. Välkommen!

Stephanos Stephanides föddes iTrikomo, på Cypern. Som barn lämnade han ön och levde därefter i ett antal olika länder i mer än trettio år tills han återvände till Cypern 1992. Han började då studera vid universitetet och är nu professor i engelska och litteraturvetenskap. Han är poet, essäist, översättare, kulturkritiker och dokumentärfilmmakare. Hans arbete är koncentrerat kring ämnen som rör Medelhavsregionen, Indien och Karibien. Han talar fyra språk flytande; engelska, grekiska, portugisiska och grekiska och skriver främst på engelska, men de andra språken har stort inflytande i hans skrivande. Hans dikter i urval har publicerats på fler än tolv språk. Han har erhållit stipendier och forskrningsstipendier i Storbritannien, USA, Italien, Indien och Grekland. Han har arbetat som domare och ordförande för ”Commonwealth Writers Prize (i Europa och Sydost Asien) 2000 och 2010.  

Stephanos Stephanides dikter i översättning av Boel Schenlær

 

Rapsodi på Dragoman

Till Susan and Harish, υψίστοus διδασκάλους

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

Del 1

 

Jag är en dragoman,

ordets kurtisan

Jag plockar ut mina ögon för att kunna höra

med skicklighet och improvisation

ordvärldar med vassa kanter

en förrädisk och lojal

talesman för besatthet

inte alla män känner till mina ord

på natten går jag ner, under

i sällskap med dervischer och lär mig

varför cyklamen gror i trottoarsprickor

och muttrar löften, mitt bland dammet

hos det vackra och osedda

Jag frågar efter meningen hos

för  låta  för  saka   för  spel

en sångare på en ö

ännu utan något bråk

eller någon svala

i flyktlinjen

som slingrar sig slutgiltigt

som vet att slaget är förlorat

bland flytande spillror

av godtyckliga val

brådstörtade rörelser

med impulsivt skarpsinne

virvlar jag runt och seglar iväg

kringkastad i mitt tillstånd av nåd

på dagen dragoman

på natten dervisch

 

 

 

Del II 

 

När hjärtan surrar i sorlet

från morgonljuset, så skarpt att det skapar tystnad,

damen anlände till stadsporten

och väntade på tarjuman, tolken

som hon begärt i ett brev sänt från Egypten,

någon väl bevandrad i hennes språk

att slå följe med henne till Sublime Port.

Bara jag bland rayahs talade hennes språk

från den där ön i norra havet.

Idag, när jag lyssnar på min följeslagares råd,

gömmer jag min kufta, kaftanoch jubbeh,

och uppenbarar mig med boyunbagi

min väst i franskt snitt.

Jag bugar mig innan hon förmodas

granska måttet av min visdom

om jag är en dumbom eller lärd man

och jag stiger inte in i vagnen

jag kliver snabbt upp på kuskbocken och tar plats

bredvid kusken medan jag instruerar springpojken

om han tar emot bakshish, dricksen, ska han tacka henne såsom en kvinna av hennes sort förväntar sig och inte avslöja vare sig tacksamhet eller missnöje

hon behöver inte få veta vårt mått på hennes generositet

vi räknar bara dagens vinst innanför våra egna väggar

vi vet inte

om hon föredrar sötman hos sultaninadruvor 

eller andra sötsaker från ön.

När himlen vill tala

behöver den ett fåtal ord

för att öppna portar här, där, och på andra platser.

Träd växer i tysthet.

liksom dadelpalmerna längs med floden

på insidan av stadsmuren.

Längs med Hermes stig

kommer vinden att spåra upp språket

liksom vi söker efter kärleksdamm

i mausoleets dofter av sorg

jasminen snart rutten.

När kvällen faller

återvänder jag i smyg till Dragomans hus

där heta stenar kommer att förvandla min kropp till fukt och vatten

som absorberar cypressens konturer

med långa skuggor av natten i karmosinrött trance

som genomtränger takfönstret i hamam, det turkiska badet

Jag åtrår varken glädje eller melankoli.

Dags att blidka mitt resande medvetande.

På divanen ska jag översätta för mina vänner

verser ur Tarjuman al-ashwaq av  Ibn el-Arabi

Mitt hjärta antar vilken form som helst ...

 

* En ”dragoman” var en hög officer i det Ottomanska riket, han valdes vanligtvis ut bland kristna greker.
Ordet kommer från det arabiska ordet för översättare ”tarjuman”, också lånat till turkiska med betydelsen ”översättare” och ”diplomat”/ ”medlare” vilket var delar av deras yrkesroller. Ordet förekommer också hos poeten Ibn el-Arabi.

 

 

Finn lugnet

 

Lika hastigt som när sommaren tar dig

Dina rörelser

I en översvämmande bränning

Svävande och blyg av paradiset

Uppehåller du dig i en himmel

Med mullrande stackmoln

Rör vid den

Med din fingertopp, klängväxter

Som luktar sjögräs och tång kastad överbord

Du kommer att höra en röst

Som ryter vänligt mot vågorna

Som utsöndrar en klibbig arvsmassa

Från en sten där få floder flyter fram

Och därefter en blick på din egen flock

Långt borta nu

Plommon på takterrasserna I Damaskus

Förkolnade skinn skyddar deras kött av upphettat guld

Smaka på deras blod

Tjockt som vindruvsmelass

Det här är första gången

Och sista gången

För ett ögonblick, och sedan ett till

Gungas du fram och tillbaka

Varsamt vildsint

Av jorden som snurrar

Medan historien stänger in sig

 

 

Karpassia

Till equus asinus, afrikansk vildåsna, careta careta, oäkta karettsköldpaddan och andra ovanliga arter som följde mig på min resa eller som jag mötte på vägen

 

Minns du

när solen gick in i Jungfrun

och vi drogs mot gravitationen

Till en plats högt uppe

vi gick försiktigt för att inte trampa på

timjanbasilikans rotsystem på berget

Där den Heliga Vännen hittade sin sakrala utpost

och där det finns för mycket himmel

när havet sväljer solen

Och i den lila nyansen

kommer sköldpaddsbarnmorskor från avlägsna platser

för att föra fram naturens vetenskap

Till avfärdens natur, skyddade

liksom snäckkransen i flytande turkost

omfamnar köttet från det gröna, sköra

Och när natten föll med en störtflod av regn

och blixten slog

daf, trumman

medan ljuslågan

dansade leilalim, sången

Och som svar

vacklade våra kroppar

som om öns skrov vände på sig

tills dagen tvättade fälten rena

För de vilda och storögda åsnorna

blyga när de besjunger sitt släktskap med oss

Olmaz Olmaz να με πεθαίνεις πολεμάs,

Olmaz Olmaz omöjligt att döda Polemos

Och tyngda av allvar frågar vi

är detta vägen hem

till ett bördigt Mesaoria som ligger i träda

Luften, så tjock att du skär den med kniv

och hus förspillda som tiden själv

eller rymdskepp som har tappat mark

inte säker på om husen på den här platsen

har stått här länge eller endast en kort tid

den här slätten var en gång

det gamla havet

mellan två öar

var en gång

min bostad

tills horisonten lyfte

för att släppa igenom oss

så jag undrar ännu

Hur jag ska kunna skriva tjock, tät poesi?

Hur jag ska kunna sjunga för en plats högt uppe?

 

Om det vore givet...

Till Kathy

 

Om det vore givet skulle jag uttala orden

alla tänker på

Yttra dem med det rytmiska ljudet

som skakar upp fönsterluckorna

som träder in i brisen

för att röra vid dig med sina fingertoppar

mjukare än vildrosens blad

Eller jag skulle åkalla vinden som rasslar

och hakar av fönsterkarmar

föra bort dig

med fulla segel

om så bara för ett ögonblick

vara storslagen bland de storslagna

små bland de små

att vara dikten som är du ...

 

Augustidagar

Ett första farväl till Katerina (Efter Derek Walcott)

 

Dagar som augusti och stora som havet                                                       

och nätter lika vidsträckta som hustaken

Här ligger jag

Ingen nytta med tröjan på axlarna

eller med väggarna i mitt hus

spridda inför den obevekliga himlen

som kommer att ruva och svälla

en retning eller ett löfte om regn

Lejonet reste sig mot stjärnorna

En dvala med en strimma fientligt ljus

när Perseus klättrar högt, eller hänger lågt

I tårar, för dagar vi kommer att förlora

För dagarna – solen rödbränd med månen

Och månaden passerar

Katten slinker undan

Och ringblommorna bleknar

Lämnar kvar endast en lätt beröring

Som mjukt damm

Och en dotter redo att flyga ut

Och med Derek sjunger jag

Dagar jag haft

Dagar jag förlorat

Dagar som växer ur, likt döttrar

Mina armar som ger skydd

 

 

Sinnesnärvaro

 Till Ashik Mene

 

Så vad skall vi göra för de döda,

vars trumpetsnäcksprydda

gravmonument vi livslångt dras till

som till ett magnetiskt imperium

                          Derek Walcott Midsummer XVI

Jag vet att den här dagen i maj ska bli dagen då

De döda kommer att vakna upp en enda gång

Nästa vår är det för sent

Nästa månad kommer vårdoften

Att blekna bort i sommartorkan

Inte ens de döda väntar för evigt

Vi har alltför många gånger bett böner

Och om detta är dagen så är detta dagen

Vi känner det i en rysning i huden

I rodnaden hos vallmon

Överallt sänder de döda sina meddelanden

Men många vänder bort sina huvuden i fruktan

Vi kan inte visa våra pass

För att komma förbi porten, säger de

Ändå måste jag gå den här vägen för att hitta dig

Med mina öppna ögon

I dag vet jag att du inte kommer

Inte i min tysta meditation eller i min sömn

Men till den exakta platsen i havet

Där vi upplever vår döda mors sensuella barm

I aromen från busken vår mormor använde och brände 

För att baka bröd i hennes lerugn

I dag kommer du att skicka en främling för att berätta min historia

Först kommer han att ge mig fräsch lemonad för att släcka min törst

Och med en nyckel öppna dörren till rummet

Där jag föddes och där du drömde dina drömmar

När du stod på den här gröna balkongen

Med havsvinden I ditt hår

Med utsikt över takåsar, klocktorn och minareter

På vägen med akaciorna och eukalyptusträden

Och jag kommer att höra dig tala i vindens rörelser

Din röst tecknad av en frånvarande hand

Ashik kommer att kyssa mig på kinderna

För att berätta att även han såg de döda

Och i en handrörelse

Kommer jag att veta att jag funnit brodern

I mjölk och blod

Som jag nyligen glömt bort

Ur arkivet

view_module reorder

29. Erik

Nu regnade det igen. De flesta studenterna hade redan lämnat staden. Erik älskade Lund om sommaren, han älskade att promenera de långa kvällarna och ha gatorna ifred. Han tyckte om ...

Av: Erik | Lund har allt utom vatten | 06 juli, 2012

Att lyssna till sfärernas vidunderliga musik

Det har skrivits åtskilliga spaltmetrar om kontroversen kring användningen av Ligetis musik i Kubricks film 2001. Redogörelserna för de juridiska turerna är delvis motsägelsefulla. Klart är i alla fall att ...

Av: Svante Karlsson | Essäer om musik | 30 oktober, 2013

Tolstojs krig

Runt om i världen uppmärksammas att det är hundra år sedan en av den ryska litteraturens skäggiga patriarker, greven Lev Nikolajevitj Tolstoj, gav sig ut på sin sista dramatiska färd ...

Av: Axel Andersson | Essäer om litteratur & böcker | 11 november, 2010

Tankens ambivalens III

22/1 Bakom mig är mina ögon slutna Den stora generaliseringen har låtit mig vakna kl 04.42. Klockan nu 04.49 och jag är redo i soffan. Vänta… kaffe… måttet, tre skedar…! 04.56. Redo!   Varje ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 25 september, 2013

I love you in various languages

Afrikaans Ek is lief vir jou Albanian ...

Av: Anonymus Loic | Utopiska geografier | 14 februari, 2011

"Att måla är att våga"

I juni i år skulle Hélène de Beauvoir ha fyllt 100 år. Här i Sverige är hon i stort sett okänd.  Hennes drygt två år äldre syster, Simone de Beauvoir ...

Av: Marianne Fors | Konstens porträtt | 19 juni, 2010

Bild Hebriana Alainentalo

Jag gillar personer som kan allt och har svar på allt

Alltid säker, som om hon alltid var ofelbar och kunde allt om så gott som allt, ställde Sveriges Radios Mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén, frågan om framtida krig i Mellanöstern till Paul ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 25 juli, 2016

Sentrale element i oldtidens filosofi: Fra Platon til Plotin

Det er svært mye som ikke er en reell opsjon for meg som filosof, som for eksempel at jeg ikke kan overta de gamle grekernes allmenne forestillingsverden. med dens mange ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 19 augusti, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.