Litterära avgudar och charterturism

Litterära avgudar och charterturism Allt är inte guld som glimmar? Steven Ekholm skriver om den lönlösa jakten efter litterära reliker i bland annat Prousts Combray. Ett märkligt fenomen, även om det ...

Av: Steven Ekholm | 09 februari, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Ljusets skugga. Del 1. Kroppens avsked

Den grekiske mästaren Parmenides påstår att alla former av tillblivelse och mångfald är illusion, och säger att Varats verklighet är oföränderlig, ofödd, sluten, evig, orubblig. Samma sak finner vi i ...

Av: Gilda Melodia | 07 december, 2014
Utopiska geografier

Ernest Hemingway tillsammans med Hadley1922 Bild: Schawed

Försvunna manuskript

Ivo Holmqvist om tre mytospunna. försvunna manuskript

Av: Ivo Holmqvist | 05 december, 2016
Essäer om litteratur & böcker

Vem var Pontius Pilatus?

Det glada budskapets tid är nu. Det börjar med förväntan och glädje, men allt tar en ände med förskräckelse, anklagelser om terrorism och förräderi, förakt och hat, rädsla och plågsam ...

Av: Bo I Cavefors | 09 juli, 2014
Essäer

Sven Thomas Nordlöf på Södermalms Poesifestival 2013



Sven Thomas Nordlöf är inbjuden till Södermalms Poesifestival 2013. Möt honom onsdagen den 11 september på Larrys Corner kl 19. Köp din biljett genom att sätta in 100 kr på og 467 04 83-9. Välkomna!
Sven Thomas Nordlöf , född 1950, poet och yrkesverksam psykolog. Han har publicerat dikter i tidskrifter och antologier. Som författare har han givit ut böckerna ”Kortet och nyckeln” och ”Den oinbjudne (en bestulen tjuvs bekännelse)”. Dikterna är ur ett nytt manus.





 

 

samtal

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

en val råmar i havsvidderna

vi förför och förförs, förförelser

som rymdens blå det möjliga livet

ett svar långt bort ifrån ett larm

brinner av och vi vet inte vad vi skall göra

ty emellan kommer lyckan

en behandlare sätter sig tillrätta i stolen

för det skall snart visa sig

var vi är belägna, i en fantasi

eller i den så kallade verkligheten

den stora rymdfarkosten

valen lik i sitt rätta element

på gränsen mellan galax och djuprymd

vid rymdrännan den med hastigheter

bortom vår mest innersta önskan

ett kierkegaardskt djup

som alger fosforescerande

i vattenbrynet galaxer en ny tid

räknas fram bortom solens horisont





ESA och asteroiden



äntligen lösgör vi oss ur samman

hangen som styr oss, historien

har tagit en annan vändning nu

decennier, sekler, millennier

är bara stationer på vår färd

som tunnelbanan när den rör sig

ut ur mörkret in i en ljusare rymd

behåller sitt namn, som flyget flyger

och raketer, sputniks, rymdfarkoster

satelliter sänder vi upp från

planetens yta och språket lösgjort

från sig själv, hjulet måste

uppfinnas på nytt igen och igen

ty minnet var fästat vid

glömskan och glömskan vid minnet

så är det nu inte längre

ty det skulle tvingas

omändras vid varje sol och

planetsystem vi passerar



 

rönnells tar emot



de skyndar sig för att hinna före

som skuggor omöjliga att identifiera

i denna framsidas baksida hoppet

att framträda bli tydlig någon att ta till sig

i det överblivna framkalla blivenhet

vakterna behöver en vakt  ad infinitum

drömmens klarhet svarar mot dess insiktshalt

också en bil med immiga rutor kan vara klar

han fastnar halvvägs över bron han

kliver ur bilen mitt på bergets väg

rösten bryts som i en radiosändning

under svåra omständigheter börjar stamma

världen håller andan för ett ögonblick

asteroiden i perfekt tangens med jorden

delar med sig av sina gracer, himlen

är förstörd för åtminstone en generation

vi satte en ära i att nämna saker vid

dess rätta namn och försvann sen in i dimman

han sa det inte men de förstod alla

eftersom han delat ut en förklaring innan

den där fysiken vad skall han med den till

när han bara ställer fram ord av olika slag

han tog försörjningen med sig och gick

vi andra står kvar lite perplexa

men skulle inte den här dikten handla om rymden

om människans färd ut ur sitt system

i en perfekt flyby tillräckligt långt bort

för att inte dras in helt och hållet

tillräckligt nära för att få kraft att flyga

 

 

 

blå lotus



han för stor för sin plats

världen – rummet -  äter upp honom

i en homofagisk gest alla ljus

släcks när han kommer in i rummet

ingen kan se något snurrar

det en planet runt denna stjärna

han som älskade dessa cosy places

dit man går för att resonera argumentera

dra upp planer för framtiden vi menar                       

inte så mycket med dem det är själva

planerandet som betyder något

men planen var för bra och han

riskerar att dras in i elden

en galax´ förfärliga mittpunkt

han är en kufplanet, en freerider

som färdas mellan stjärnsystemen

tar in på något hotell drar sen vidare

som en ljusboll i mörkret

för ett ögonblick tänds barnets värld upp

men den försvinner snart

hans värld är bara ”en värld att komma förbi”

det är som med trängseln skam

den som trivs däri du måste våga

ta utmaningen tunnelbanans

hissarnas, dörrar som tids nog slår igen

ett fall framåt och jordens

gravitation håller dig inte längre kvar

men bort det var dit du ville

vi samsades om planen var överens

snart är tiden ute och besöket förbi





trappan igen



det som de upplöser

bakom dörrarna de vithuvade munkarna

och framträder igen i ett annat

decennium eller sekel när den öppnas

trappan för mig uppner framtillbaks

som tiden inskriven i trapprummet



terraform 



en förtorkad gren på Mars

spröd så att den inte går att röra vid

kvarvarande löv svänger

för den kvarvarande vinden

planeten har nästan glömt

hur det känns att bära liv men

denna gren minns att sträcka sig ut

ut över grönskande mark

liv tillser liv i kosmisk omsorg

vem minns dinosauriesteget

upp ur det stora vattnet

det första flygtaget över mark

vattenvarelserna till minnes

de som sträcker ut sig

med sin fulla vidd mellan

botten och havsyta segel för

vattnet att gripa tag i förflytta

och nu ett sensorium placerat

i bana runt himlakroppen utforskande

som granne på granne

i en förorts brännande villastad





asiatisk mask 



istället för som om

i brist på bättre i brist

ett liv i yttre rymden

den bortom hitom där ännu

längtan har en roll att spela

som det asiatiska ansiktet

som den förfärdigade

konstnärens hand ger uttryck

bortom längtan och begär

Mona Lisa har lämnat sin bild

och begivit sig in i

det landskap som skyddar henne

när konstnären sluter sig

kring sitt motiv som havet

när det slår in mot stranden

och molnen täcker bergets topp

du kan känna med fingret

som Thomas i såren

(men behöver han verkligen det

för att kunna ta emot den uppståndne)

och där formar sig konturerna

av det vackraste av ansikten

den skönheten är förbehållen scenen

”jag vill ha beröm” så faller orden

när förförarens leende saknas





min börda



jag önskar så intensivt

att inte något utrymme ges

för det andras framträdande

det är förförarens dilemma

en rymdstation har placerats

ut i en bana runt planeten

se mig själv se upp mot

himlens vidsträckta stjärnbanér

du kan bära en stjärna

i en hink fylld med vatten

gör min börda lätt att bära

att ljuga var det aldrig tal om

därmed betyder inte att sanningen

blir lättare att bära hem

hon beställer in ett glas champagne

utan yttre synlig anledning

inte heller att tala sanning

bara att hålla mig i rätt bana

runt planeten seendesedd

ett moln stiger ut genom

de talandes munnar

gjort och sagt är båten

förtöjd vid kajen lögn eller sanning

det är allt lagen säger

när du bryter mot den får

du reda på det finstilta i skriften

en önskan så god som någon

är att få den uppfylld

men vill du det verkligen



således också vintern 



det är så här jag är så jag gör mig

ett av de sällsynta ögonblicken

då vintern ger sig tillkänna i dimma

vid morgonsolen snö verkligen snö

och isen spricker upp i skarp linje

snart vår ekorren dristar sig över stigen

vi längtar intensivt efter solen

även om den till undergång leder

du kan inte läsa dessa ord och andras

medan jag nedtecknar dem

och inför dem i glömskans stora arkiv

en ko föder sin kalv för att

hålla den vid liv hur ont det än gör

han håller instrumentet i ett järngrepp

men behandlar tonerna som Jesus barnen

kom till mig hindra dem inte

låt barnen komma till mig jag har

glömt det och jag har glömt det

hemma på caféet på jobbet

tunnelbanan bussen

och det blockerar vägen för mig

det går åt mig engagerar hela

min varelse i arbetet

att återupprätta bilden av mig själv

måste du komma in just

när jag nästan är klar ser du inte

att jag håller på med något

jag har tappat det själv och det

är en del av mig själv ute i världen

Ur arkivet

view_module reorder

Det där med matematik och kärlek

Det är väl det svåraste som finns, relationer, vilken typ av relation det än är. Vi är en massa av människor som ingår i diverse relationer med varandra, ibland förstår vi ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 24 augusti, 2014

Det är inte en riktig post!!!

  Nu är äldsta Postryttaren läst som jag har tillgänglig i sadeln [stapeln i förvaringsmöbeln], tidigare har jag även anmält flera andra hejdlösa årgångar. Den har tett sig ganska lik under ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 03 mars, 2011

Sånglösa. Spelar på mer än bara känslor

En gråtande flicka som inte kan sjunga, så lyder sammanfattningen av nyoperaföreställningen Sånglösa, som under måndagen hade nypremiär på Atalante i Göteborg. Med nyopera menas att en operaform tas upp ...

Av: Frida Sandström | Reportage om scenkonst | 03 december, 2013

Dante Gabriel Rossetti. Plötsligt ljus

Dante Gabriel Rossetti (1826-1882)  var en av de ledande bland de s k  prerafaelitiska konstnärerna, som sökte sig tillbaka till medeltida motiv. Han var också poet, och är nu kanske ...

Av: Dante Gabriel Rossetti | Utopiska geografier | 05 juli, 2014

Den målande arkitekten. Om Friedensreich Hundertwasser

Böljande fasader, organiska former och byggnadsverk som sticker ut i stadsrummet. Byggnader som uppfattas som annorlunda, roliga, konstiga, eller fantastiska. Arkitektur som bryter med funktionalismens strikta formspråk, och istället inbjuder ...

Av: Simone Frankel | Konstens porträtt | 15 juni, 2013

En musikkrönika om Gary Moore

Det kan handla om musik i snart sagt vilken genre som helst… Det kan vara filmmusik: exempelvis temat i ”Schindlers list”… Philipp Glass kompositioner för ”The hours”… Cavatina-temat i ”Dear ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 08 juni, 2014

Fladdrande vattenskuggor

Anne-Sofie Nielsen är född 1948 i en mindre stad i Småland. Hon har bedrivit humanistiska studier på universiteten i Lund och Stockholm, har en fil. kand. i franska, konst- och ...

Av: Anne-Sofie Nielsen | Utopiska geografier | 17 juni, 2017

Benjamin och dr Krabba

   

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 08 oktober, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.